att minnas

Det åskar över staden. D ringer i pausen och frågar hur jag mår. Jag säger det är bra, men att jag inte är så frisk som jag inbillade mig när jag stressade iväg för att fika med Helena.
Det blixtrar till igen och jag funderar när jag senast var med om att det åskade nästan en vecka efter min födelsedag.
D låter lite trött. Jag hör hur bilar passerar på hans sida av stan. Jag har umgåtts med honom konstant i en vecka men lägenheten känns underlig utan honom, speciellt när mörkret fallit. Vi kanske tar en öl senare, jag ringer när jag jobbat klart, och åskan kommer närmare hela tiden. Det drar över golvet men jag vill inte stänga dörren. Istället drar jag täcket närmare, ser till att fötterna är täckta. När vi lägger på ser jag på teve att de visar dokumentären om flickan med sjukdomen, den som får henne att åldras snabbare. Hon fnissar bakom händerna när hon säger att hon önskar sig löss i present "Förstår ni? För att jag inte har något hår!" Hon fnissar igen, kiknar nästan. Ett år senare är hon död, men just det där kommer jag alltid att minnas av Hayley

År 2006

Hur kommer det sig att det fortfarande, år 2006, är så hotfullt med intelligenta kvinnor att män finner det nödvändigt att trycka ner dem på diverse sätt och med diverse uttrycksformer?

yeah bejbi!

Darling har klippt sig.
Han är numera sådär snyggig att jag kan snegla på honom och bli nästan generad över att jag vill hångla upp honom i brygga, där på plats.

Men eftersom jag är förkyld vill jag inte ens krama honom för han ska jobba imorrn och måste hållas frisk.


Det finns ingen ände på orättvisorna

Överdriven användning kan ha laxerande effekt

C-brus, rödnäsa, konstigrösten, fredagsmorgon som blev förmiddag. Jag ska jobba om några timmar, det är premiär och jag vill kändisspota* lite och hur jag ska kunna sminka över min sjukliga look? Rödnäsan funkar ju att trolla bort, kladda på lite av det där på tub och i dosa, finfint konstverk om man inte ser på nära håll. Jag kan inte gärna inte-jobba idag. Det funkar inte. Måste dit. Hur blir man snabbt friskare? Vitlök, c-brus, en helvetes massa vätska och sömn. Sen då? Snabbdusch och stora leendet, mer vatten, alvedon sväljer man snabbt ner, kan däcka vid midnatt igen, bara elva timmar kvar nu




*Spot som i glo. Att stava det 'spotta' kändes bara...obscent, ändock roande. Förra veckan såg jag han den där som var med i Popstars men som jag aldrig tyckte kunde sjunga. Han åkte ut mot slutet. Tackgodegud för en del sakers rättvisa.

Da fellashiiiip of da ring, mannen!

Jag och D ska starta en ny superblogg för lite mer seriösa diskussioner, och bjuda in några andra utvalda bloggare. Mer informativt., mer nyhetsdiskussioner, mer... ja, det bestämmer vi allt eftersom. Det är ju inte vår blogg egentligen.
Jag har redan bjudit in K-kvinnan att vara med i bloggandet, och eftersom hon är intelligent som få och klok som fan så kommer det bli bra. Vi bjuder in sju personer till, till att börja med, så får vi se hur det hela fungerar och vad som händer sen.

Så jag återkommer om det där(eller detta där/här som man säger i skåne)

När man tröttnat på att vara förkyld

Jag har en affärsidé.
Jag vill börja tillverka en mindre variant av borste, i stil med toaborste, kanske med ett lätt böjt skaft. Borsten ska vara indränkta i bakteriedödande gegg som samtidigt smakar mumsigt.

Toaborstvarianten ska man kunna stoppa ner i halsen när man har ont i den, när det kliar sådär som ingen harkling i världen kommer åt. Och ännu en mindre variant av denna borste ska tillverkas för att den ska kunna köras in i näsan för diverse aktivitet däri.

Sen slänger man den när man använt den en gång, annars blir det ju... vidrigt.

en vanlig sjuk dag i Lenas annars rätt grådassiga liv

Jag är sjuk. Jag vågar inte prata för då kommer jag börja hosta upp lungorna. D sitter på balkongen och suger i sig en cigg, jag tror inte han sett att jag stigit upp. Medan jag sitter här och väntar på att tevattnet ska koka känner jag efter hur jag mår, feber, halsont, ont i kroppen? Check, check check, I´ve got it all.

Men rastlös som jag är så kommer jag ju knappast ligga och sova, det går bara att göra det till en viss gräns. Så jag bloggar. Det krävs ingen större ansträngning för det, rent kroppsligen. Och D valde en playlist med Winnerbäck när han satte igång datorn, så jag känner mig lite glad över det.

Igår kollade vi på "Det levande slottet", japansk animé av Miyazaki. Söt film. Jag gillar Miyazakis filmer, men den enda jag sett fler än en gång är Totoro. eller kanske Spirited away. Hm.
Hur som helst, "Det levande slottet" är miyazaki-underbar.

Sen såg vi föresten "Fun with Dick and Jane" nån kväll.
Den var...trevlig. När man släpper lös Jim Carrey i en film blir det alltid bra men filmen är rätt tunn annars och det känns som om den hade kunnat bli så mycket mera än vad den är nu. Man skrattar emellanåt. Det är ju trevligt att skratta emellanåt. Men det finns filmer med Jim Carrey som är mycket bättre.

Ute är det mulet fortfarande.

dämpad

Vi struntar i Köpenhamn idag för det regnar som fan. Vad vi ska göra istället funderar vi på nu men jag vill traska ut lite någonstans, kanske sitta på ett fik och bläddra i en nyinköpt bok och kanske skriva ner lite av det vi pratar om medan D gestikulerar och pratar storslaget om visionerna och jag nickar tyst eller håller med beroende på vilket väder jag själv är på.
Idag är det inte alltför soligt, mer dämpat leende och axelryckningar tillsammans med en begynnande huvudvärk och aningens ont i halsen. Som om kroppen-jaget är sorgsen utan sorg, eller ledsen utan tyngd i magen. Jag lovar mig själv att klä mig i färg idag, blekgrönt och rött, skippa det svarta, det finns så många svarta tankar ändå utan att man behöver dränka sig frivilligt


Jag drömde så underligt inatt. Allt slutade lyckligt, jag räddade lillflickan och hundvalpen och mot slutet återvände mannen-galningen till psyket som han så felaktigt fick sitta i under en tid, han återvände just för att han inte var galen och visste att han var fri att gå när han ville. Och hundvalpen som jag stal tillbaka blev glad av att se mig och vi tog bakvägarna hem igen; jag genom att ta tag i grästuvor och dra mig framåt tätt efter den glada lilla hunden som sprang med flaxande lurviga öron. I drömmen visste jag att jag drömde, och jag såg på mina armar och tänkte "jag undrar om jag rör armarna såhär i verkligheten med, det måste se jättekonstigt ut där jag ligger i sängen". På en skylt vid psyket stod det " 11 dagar kvar!" och nu undrar jag ju förståss om något ska hända om elva dagar. Vi får se.

Födelsedag

Åh!
Bra födelsedag.
Jordens bästa Darling.
Vi traskade runt på stan och käkade lite och D köpte mig en grön/grönish höstkappa i present och vi kollade på saker tills Darling lurade mig in på en vegetarisk restaurang och S och J kom in och överraskade. Så en veggiemåltid och två flaskor vin senare är jag mätt, nöjd och glad. Trots att jag är 32 *Åldersnojjan klampar vidare till takterna av Hajen-soundet. Dom dom... dom dom...dom dom dom dom dom dom dom dom...ja, ni hajar..*.

Dagen började ju med att syrran ringde och grattade genom att väcka oss(det är okej, syster yster, det var ändå dags att vakna), senare ringde E med hälsningar från mamma och pappa. Jag fick ett MMS av Sofia som jag kollade innan vi drog på stan.
Trots att vi fick krångla en timme på Svensk kassaservice för att fixa mitt nya id-kort så hann vi med annat: Jag letade efter såna där roliga leksaker som förvränger ens röst(jajaa, jag är 32, skit i det, de där sakerna är ROLIGA!) när H-darlingen ringde och....

Det har varit en bra födelsedag helt enkelt. Och nu, nu sitter jag här och är alldeles lagom lullig och ska dricka vatten så att jag inte blir bakis för imorrn ska vi till tatueraren med S som ska gadda sig för första ggn, och sen blir det Köpenhamn och D som alla gånger kommer att försöka tvinga i mig bärs och där jag, som kommer protestera en aning men dricka ändå så länge jag inte får kväljningar....

röv

Jag blir alltid lika glad när inlägg man skrivit försvinner ut i tomma intet och jag, eftersom jag inte är hemma på min schizodator,inte kopierade inlägget innan jag skulle lägga ut det.
Hemma gör jag alltid det. Alltid. Jag är en mästare på ctrl + c.

Röv.

Långt var det. Intressant som bara helvete, och roligt med. Det var nog mitt bästa inlägg på evigheter.

Happy fucking birthday

moralpanik

Var det egentligen någon som väntade sig att den här moralpaniken om allt skulle leda till nya förbud och inställningar som man inte haft sedan den viktorianska tiden? Allting blir mer och mer ett 'big NO NO' och snart sover barnen med händerna fastbundna vid sängen igen, för att de inte ska röra vid sin egen kropp, och kvinnor skyler sig och fortsätter skämmas så som de gjort i århundranden. Cirkeln kommer slutas igen och de som i panik förbjöd människor att leva, tycka och utvecklas kommer sitta och klappa sig själva på huvudet år 2032, kväsa varje revolt och försök till mänsklighet och vi fortsätter vänta på att jorden ska gå under

Evil flickvän

Darling försöker sluta röka från och med idag. Han ska trappa ner under veckan som kommer, jag agerar cigg-keeper och evil flickvän och säger att det är bättre att sluta tvärt än att trappa ner på det, och säger att om han slutar röka nu så slutar jag med godis eftersom jag ändå får i mig för mycket socker nu och måste dra ner(igen).Det är inte utan att jag tycker lite synd om honom, på ett icke medlidande sätt. Jag tänker på godis mest hela tiden, men jag trappar ner jag med och börjar med att hålla mig till en dag i veckan.

Önska oss lycka till.

Obalanserat

Jag har tappat skriv-anden. Inte orden, men anden. Jag lullar runt lite i mitt eget huvud och hummar lite som nalle puh eller kanske oskyldigt som homer simpson, öppna en dörr här och där och ser om något där innanför intresserar mig, men jag vill inte dra ut något i ljuset för då ramlar allting ner över mig som en garderob som panikstädats innan släkten ska komma på besök: På bristningsgränsen och obalanserat. Man har pressat in så många saker att när man öppnar dörren igen hotar allt att rasa.

Det är samma sak med mitt huvud nu. Inte ens när jag är här i Malmö igen så går det riktigt in i skallen att jag kommer att bo här inom kort. Det är som parallella världar, där- och härvärlden, bortahemma-/hemmaborta-dimensioner. Jag har grubblat på det där.


Jjag har sett på fotboll igen. Lite grann. Att sitta på en krog med D och två av hans kompisar medan de ser på Malmö - Halmstad på storbilds-TV är inte det värsta man kan göra en söndagseftermiddag. Jag spelade Link på mobilen, drack lite cider och funderade på oviktiga saker när jag inte följde matchen. Som vanligt möblerar jag lokalen som om den hade varit min egen lägenhet. Jag har kommit på mig med att jag gör det nästan vart jag än är. Vanan gör det svårt att sluta, jag har levt i alla slags bostäder på det sättet, och vet snart hur jag egentligen vill ha det.

emellanåt

Emellanåt är det som om jag tystnar lite för att jag måste finna min egen plats i allt det som sker, i allt det som händer runtomkring mig. Vart tar egot slut och samhället vid, eller snarare; vart tar bilden av en själv slut och andras förväntningar vid, eller är det kanske snarare vart man tror att andras förväntningar på en börjar spela roll och bli viktigare än vad man gör sig själv?

Det är svindlande lätt att gå vilse ibland och jag tänker på allt och ingenting och varför vissa människor så snabbt kan vända från att ha varit vänliga och roliga till att mitt i all känna att de måste ge ett tjuvnyp för att man ska ramla ner på någon slags andraplats i en påhittad hierarki igen. Jag finner det lite löjeväckande men det är inte mig det är lite synd om; allt mitt medlidande ligger hos henom som lägger så stor vikt vid tjyvnyp och underminering.
Jag hör redan Ds röst att jag överreagerar, men jag säger istället; Jag reagerade, därför är det av vikt.

Äventyr, del 1

Malmö är varmt när jag anländer strax innan elva.
Min packning vägde ett ton. Jag tog taxi imorse. Mer nödvändigt än lyxigt.
Morgonpasset spelade "We are the world" och jag hade nostalgimysrysningar.

...och sen fortsätter min fredag, jag vet inte hur eller var, men är inte det själva grejen med att vara på äventyr?

resfeber, del femton

Jag borde sovit för länge sen. Ändå är jag vaken. Som alltid när jag vet att jag borde sovit för länge sedan. Det måste vara det där 'född på tvären'-syndromet igen. Jag har packat klart allt utom deo och tandborste och sånt, och lagt fram kläder för imorrn, jag har ställt klockan, slängt soporna, lämnat bort extranyckeln, bakat bröd, packat tre fukking väskor med saker och om jag hade haft råd hade jag tagit taxi till stationen imorrn. Istället ska jag gå hemifrån 40 minuter innan tåget går, för att kunna stanna hur ofta jag själv önskar. Jag har kollat och dubbelkollat biljetten och stängt in den i väskan, jag har fyllt på mobilen och bytt till nya linser, jag har tagit med pärmen med alla mina bokanteckningar och packat ner glutenfri mix och pasta. Jag har kläder från topp till tå och lite till, och antagligen har jag inte glönt något alls
Men jag kommer ändra drömma om det inatt. Att jag glömt viktiga saker, att jag försovit mig och inte får ta tåget, alla de där resfebertankarna som dyker upp hur lugn man än är annars.

vad är det för dag idag

Nu har jag mailat ett fett mail till Moisthlm om affirmationer, bakat bröd och fixat alla lösa papper om boken i en enda pärm. Jag har glömt äta. Om en timme kommer pappsen och hämtar mig för att vi ska fira en semi-födelsedag innan jag drar till skåneland och tillbringar födelsedagen där. Först ut att gratta mig var i alla fall Spacelounge, tack tack. Jag funderade lite på om det var onsdag eller torsdag idag men kom på att det nog är torsdag och det betyder att det är nya avsnitt av Veronica Mars ikväll, det tackar jag för. Efter det ska jag sova, för mitt tåg går plågsamt tidigt imorrn. Men först ska jag hem och käka tårta och få en present som i bästa fall blir en godispåse och en hundralapp. Låter jag otacksam nu kanske. Inte meningen, man blir så lätt cynisk.

Och ironi är fortfarande underhållning

Bland de bästa sätten man kan vakna på är att någon borrar i ens vägg halv åtta på morgonen när man fått ungefär fyra timmars sömn.
Sen är det förjävligt när man märker att öronpropparna man snodde från jobbet faktiskt funkar så bra att man inte hör telefonen när den ringer, trots att den står nedanför på golvet.

Nej, Jag har inte ätit frukost ännu. Vad fan trodde du?
Mat, ge mig mat (a k a KNARK, ge mig dagens knark- om det nu är te eller socker eller choklad eller nybakt bröd, vi får se. Beroendet är konstant, innehållet ändras.)

Och god morgon på er med

yta

Är de deppiga för att det är trendigt, dessa chic-adores?
Alla är coola och glammiga med skärsår i handlederna.
De låtsas att där finns djup och erkända känslor
men deras liv är som blankt tjockt rött papper:

Det går inte att skriva på yta.

"H*n har karisma", säger en del. "Egen stil!"
Jag kallar det manodepressivt och kanske en smula borderline.

Drugs don´t do it for me anymore

Hittade den här länken hos den Exellenta Hittegodsexpeditionen och jag vet inte om jag ska kväva en suck, fnissning eller bara skratta. Han har rätt. Droger numera är mesiga. Dags att lägga av.

och rätta mig om jag har fel, men är det inte den här personen som Johnny Depp baserade Jack Sparrow på? Är det inte den här personen som ganska nyligen ramlade ner från ett träd, eller om det var en palm.

Oh, nu ler jag lite igen. Minsann.

i smyg

"Det här har du inte hört från mig, jag har inte sagt något, men om räkningen ska vara betald då, så dröjer det tills den 23dje innan den går på påminnelse och sen inkasso, så det är om du vill vänta med att betala den en månad så gör det innan dess. Men det har du ju inte hört från mig."
"Nejnej, jag hör inget alls, tack så mycket!" säger jag och minns när jag lägger på luren att de, medan jag väntade, sa att en del samtal kan komma att spelas in i undervisningssyfte, för att förbättra kundtjänsten.
Jag hoppas han får behålla jobbet.

Nu har jag ringt och mecklat med räkningar, flytt av telefon, sagt upp internet och elen och hemförsäkringen och ändå har jag säkert glömt en massa saker. Men jag tar dem imorrn. Nu har jag nytt telefonnummer från sista november, och när jag snabbt räknar ihop siffrorna till en enda blir det 7. Det känns fint. Hela telefonnumret var rätt lätt att minnas.

Klockan är redan halv fyra, min dag försvann för fort: Kan jag få den tillbaka, i alla fall en timme eller två?

feber

Jag fattar inte varför jag blir så jäkla nervös. Det är ju inte som om jag inte gjort det förr; köpt biljett, funderar på vad jag ska packa, vilken väska som passar bäst, den eller den tröjan, extra skor eller inte, o s v.

Men när jag köper biljett igen känner jag hur jag darrar. Varför vet jag inte. Jag har ju vetat sedan två veckor tillbaka att det är nu jag ska iväg igen, jag drar ju runt här i fulkläderna för att inte belasta de andra som jag vill ha med mig, jag handlar ju inte mat helt och hållet för att jag är pank utan för att jag lika gärna kan äta det jag har hemma först, för jag ska ju inte vara här på ett tag.

Men likväl skakar resnerverna om mig. Likväl får jag resfeber från sekunden så jag klickar på "gå vidare" på SJs sida, och jag känner ett "Jaha. Är det redan dags. Nåväl. Då kör vi igång då" och jag är på väg igen. Bort eller hem, jag kan inte bestämma mig riktigt.

Höst

Det är vinden jag vaknar av, klockan börjar pipa minuterna senare, men vinden tar sig genom gången med ett vrålande och får fönstret i trappuppgången på andra sidan gården att gång på gång skicka solkatter in genom mitt köksfönster och jag står där ett ögonblick och blir bländad och lyssnar på alla de där ljuden som ett hus ger ifrån sig när det träffas av en höstvind. När löven börjar med sitt otåliga rasslande nedanför mitt sovrumsfönster är jag långt härifrån men innan dess hinner jag tröttna på kylan som drar längs med golven och att vakna om natten av att täcket hasat ner och man fryser mer än vad man kan minnas att man gjort de senaste månaderna. Man lägger en varm hand om sina frusna lemmar, kryper ihop igen, och där i mörkret gör man sig ett bo under täcket innan man somnar om igen, oroligt, som om kylan och mörkret är samma hotande varelse och varje rörelse utanför sängens kanter är en invitation för denna varelse att smeka ens fot med ett iskallt finger, lämna ett litet märke på huden, ett märke som man på morgonen betraktar med en viss förundran medan man söker i sitt sömniga minne efter ursprunget

K-kvinnan och jag pratar

Vi pratar om det vilda. Hur ska man förklara det för män så att de förstår. Det handlar inte om en vilja att yla mot månen(även om man gör det när andan faller på) eller att springa näck mellan stenar. Det handlar om så många andra saker. Det handlar om att behöva vara i skogen med jämna mellanrum, det handlar om att plocka upp stenar man ser på marken, det handlar om att betrakta ett vackert träd eller skuggorna som spelar på marken under det. Det handlar om att känna vinden och se hur den ruskar om trädkronorna. Det handlar om att vara tvungen att låta regnet smeta ut allt smink på vägen hem och att betrakta oväder med stor förväntan. Det handlar om att titta fascinerat på mossans gröna färg eller fåglarnas lek i sanden, det handlar om att kasta sig över saker med entusiasm även om det skapar förskräckelse. Det handlar om att vilja sitta på bordet trots att det finns stolar, bara för att man vill göra det. Det handlar om att inte blunda när saker kan tyckas grymma men att vilja se när där finns kärlek. Det är att få jord under naglarna och vilja se saker växa. Det handlar om att sitta tyst i timmar och lyssna på vågorna. Det handlar om den där djupaste känslan som man inte kommer ifrån: Det är något som kallar på en, någonting som ropar till en att komma hem, och man får den vildaste lust att rusa in mellan träden och nosa sig fram, se vart man hamnar, vilka stigar där finns, man vill gräva, yla och skratta sådär högt så att någon sneglar konstigt på en

men hur förklarar man så att någon verkligen förstår hur man känner inför allt det där vilda som man känner finns i en?

man kan drunkna i det

Mer tjuvlyssnat.se

Almedalsveckan, Gotland
Sverigedemokrat: Här, ta lite information!
Kille 20+: Nej, jag vill inte ha!
Sverigedemokrat: Men kom igen, ta lite info, lita inte på vad media skriver.
Kille 20+ (trött): Nej men ärligt... jag vill inte ha, jag gillar verkligen inte er!
Sverigedemokrat: Men sluta vara så fördomsfull!


Elektronikaffär, Helsingborg
Man 50+: Jag kan bara få in Playboy-tv mellan tolv till fyra på natten.
Butiksbiträde: Men Playboy sänder bara på dom tiderna.
Man 50+: Det är fel på boxen, jag vill kunna titta när jag vill!
Butiksbiträde: Vi säljer bara elektroniken, du får ringa Playboys kundtjänst.
Man 50+ (irriterat): Ni har lurat mig, jag vill att ni fixar Playboy åt mig!
Butiksbiträde (lugnande): Kan du inte kolla på några av alla dina andra kanaler på dagen och sen på Playboy på natten?!
Man 50+ (skrikandes): SKIT i Discovery, SKIT i Eurosport, jag vill se PLAYBOY!

Buss, Teckomatorp
Tjej 20+: Och så hade jag födelsedagsfest i helgen med tjejerna...
Kille 25+: Jaha, var det roligt?
Tjej 20+: Ja det var jättekul, tills en av tjejernas mamma ringde och sa att tjejens pappa hade dött.
Kille 25+ (ser ledsen ut): Åh nej!
Tjej 20+: Ah, jag vet, så jävla dålig stil att ringa och förstöra en fest sådär.

Tjuvlyssnat.se

Jag var rätt låg förrut. Tills jag hamnade på tjuvlyssnat.se...

Underbart. Helt underbart.

vardag

D har nytt foto i sin blogg, och jag kom på mig själv med att undra vilken t-shirt det är han har på bilden och hur många nätter jag kommer kunna sova där utan att skära mig på eller riva sönder en affisch. Jag vet inte vad jag ska ge honom i födelsedagspresent. Förslag?

Idol 2007

Om jag ställer upp i Idol 2007 bara för att hamna bland de pinsamma klippen från uttagningarna, ger ni mig pengar då? Jag gör det inte för mindre än 15 000 spänn. Men jag lovar att göra en sjuhelvetes show!

skuld

Att lämna in papper på soc rör mig inte i ryggen men killen som inte får ner kuvertet i brevlådan på utsidan ser lätt panikslagen ut, som om han är rädd att nån ska se honom. Han mosar, pressar och stressar.

Jag undrar hur mycket skuld och skam som krävs för att man ska sluta våga möta andra människors blick.

vita kuvert

Nu blev det bråttom tydligen. Fan, min mage pajar av sånt där. Går sönder av vita kuvert på hallmattan, för det kan aldrig betyda något bra, tunna kuvert från soc betyder ALDRIG något bra för är de tjockare har ens ansökan gått igenom och man får pengarna inom några dagar. Jag måste komplettera men eftersom jag har hennes mailadress nu så kan jag maila och fråga den vägen "Vad för skattelapp menar du egentligen, den samma som du fick in i våras?" och andra meningslösheter. Mgen värker och mitt i allt ringer Elektrikern och frågar om han kan komma på visning igen, hans fru är nyfiken på lägenheten och de ska komma klockan tre och jag minns plötsligt att E ska komma runt kl tolv, hon får helt enkelt hänga med mig till arb.förm och soc och vart det nu mer var jag skulle. Jag får städa när jag kommer hem igen.

Men en frukostmacka hinner jag väl med. Även om brödrosten kommer börja brinna av den där mackhalvan som fastnade och ramlade till botten. Jag lyfter ut brandlarmet till hallen så länge, lägger den på golvet, dit inga brända mackor når

Dagens första

ord som jag reagerat på:
Självonani.

Personligen har jag alltid föredragit ordet masturbera.
Det låter nämligen lite som en gammal rostig maskin från slutet av 1800talet.
En som numera är svartmålad och aningens rostig och står utställd på en gräsplan framför ett museum: "Vi kan väl ses vid den gamla masturberaren?"

Och är det nån som säger att de onanerar när de gör det för andra under sex?
"Kan du onanera åt mig?" eller "Ska jag onanera (åt) dig?"

Det låter en smula stelt. Lite bibliskt. Nästan så att det blir dirty.
Alltid roar det nån.

Såhär efteråt

Såhär efteråt är jag rätt nöjd över att jag inte gjorde en 'hundralista' som alla andra bloggare gjorde(och som Silverfisken påstår sig vara först med, om jag inte läste helt fel).

Det börjar bli natt igen och jag har tänt ljus överallt. Jag funderar lite på vad jag ska ge D i födelsedagspresent, och dricker te ur de stora muggarna som är så varma att jag knappt kan hålla i dem, men jag lägger händerna om dem ändå, i intervaller, för att känna den där första brännande känslan.
En påminnelse om att man lever, såhär en måndagskväll i september när hösten just lagt ett rep om mina fötter och halar in mig i en skog av rött och guld. Det luktar lite hund i min hall, på ett varmt och bra sätt, men jag önskar det vore varg.
Medan jag väntar på att tankarna ska lägga sig läser jag igenom alla de där inläggen som jag aldrig bloggade och finner att det är nog lika bra att flera av dem stannade i dunkla rum.

Tidigare idag var mina föräldrar här. Till min stora förvåning sa mamma att hon var lite irriterad på att alliansen vunnit valet "Hur ska folk kunna leva om de sänker A-kassan? Jag fattar inte vad folk tänker på när de röstar sådär" och jag håller med, jag vet inte heller. De är väl ute efter förändring, men va fan, rösta på något annat istället för kapitalism, egoism och kristen fundamentalism(som f ö förnekar big bang och evolutionen). Rösta på något som förbättrar miljön eller världsbilden, rösta på vad fan som helst förutom det där som krymper människor, tar pengar från de fattiga och ger till de rika. Vi har sekunder på oss att rädda miljön och sekunder på oss att ändra samhället till en plats där man kan gå ute mitt i natten utan att vara rädd för överfall, sekunder på oss att ändra saker. Men nej, mer än halva Sverige är människor jag uppenbarligen inte delar många insikter eller åsikter med.
Här i Örebro fick Sverigedemokraterna två platser i kommunen. Jag skäms de allra djupaste å Örebroarnas vägnar; ni är så jävla pinsamma. Fast jag ska flytta till Skåneland, där är det fan ännu värre. Empati, vad är det?
Idioter. Kan ni inte komma till den smarta insikten att NI ska flytta till ett land där det inte finns utlänningar. Snela snela?


Hur som helst: Att jag blev förvånad är för att min mamma mycket sällan uttrycker en politisk åsikt. Jag är inte uppvuxen i ett politiskt engagerat hem, när jag som 1X-åring kom hem och sa något om att jag tyckte vänstern var det som jag kom närmaste i mina åsikter så kallade pappa mig för kommunist (tackar tackar! *bugar lätt*), alltid med det där skämtsamma i rösten eftersom vi såg Karl Bertil Jonssons jävla julafton och "Jag har närt en kommunist vid min barm!" är en stående replik hos många. Annars är min mamma en av de där(och jag misstänker att syrran är likadan) som tar en lapp av varje parti för att ingen ska förstå vad hon ska rösta på. Jag gör inte det, det är slöseri och hyckleri. Låter jag som en moderat? Nej, just det. Här har ni kvinnan som älskade V för vendetta av flera anledningar. Revolt. Vi måste snart revoltera för att rösterna ska bli hörda. Giftigt vatten och mat överlever man inte på oavsett åsikt. Och nej, jag röstade inte på miljöpartiet. Och det finns få saker som gör mig så jävla förbannad som politik och idioti.

Amen

efter en slitsam enochenhalv-timme på bibblan

Jag blir så jäkla glad av Paul Austers språk, det är enkelt men smakfullt(med vissa undantag) och jag fastnar alltid i hans böcker. Jag lånade en av de böcker jag har på min önskelista; Dårskaper i Brooklyn och så snart jag ätit klart ska jag börja läsa den. Jag måste vara klar med den tills på onsdag för då ska jag lämna in alla biblioteksböcker men det lär inte vara något problem.

Jag har inte bara konstaterat ett förfärande barnsug* idag utan även att bibliotikarien aldrig byter tröja. Borde jag gå närmare och känna om han stinker svett? Han ser lite ut som den där killen som lika gärna skulle kunna vara gift med en dominant kvinna såväl som killen som bor hemma med mamma trots att han är i min ålder: smal och blek, lite nördig på ett sätt som får moderskänslorna att kräkas ut ett åååh, stackars liten och samtidigt får mig att tänka på starwarsfigurer och spelkvällar där killar sitter i ring och, nej, inte grupprunkar - något som kanske skulle vara att föredra- utan har masker på sig, Darth Vader eller Orcher kvittar. Eller sitter han hemma och drömmer om en prinsessa på vit springare samtidigt som han översätter rysk poesi och försöker hålla vikten genom att knapra morötter?
Jag kanske borde prata med honom, helt enkelt.
Fast jag vill, vid närmare eftertanke, inte göra det.



*Jamen, jag såg en söt bebis och tänkte just "Söt!" och lade en mental hand över munnen av förfäran när jag insåg min tanke. Don´t go there honey...

glitter och glamour

Jomenvisstserru. Blått glitternamn i sin blogg is the new black.
Kul ett tag, men om jag tröttnar innan kvällen blir jag inte förvånad alls. Det är Kaptenens fel, han har pimpat upp min blogg till oanständigheter. Ät du din jävla pizza nu, kommunistjävel... *hehehe* (personligt mess till Kaptenen)

Nu SKA jag gå till bibblan, va fan sitter jag här för, get moving bejbi!

skrivbok och inskränkt despot

Jag trodde aldrig att jag skulle säga den här frasen eftersom jag har ett överflöd, men nu när jag skriver boken för hand och sidorna fylls på jäkligt snabbt så måste jag kläcka den:
Jag behöver köpa nya skrivböcker. Flera stycken.

Men jag är något av en snobb. De bästa böckerna är de där svarta vaxduksinklädda med röd kant och blå ränder.
De kostar en del med tanke på antalet sidor. Jag borde bli inköpare på en bokhandel. Nej, föresten, vänta, jag vill hellre ha råd att köpa dem. Nu när moderaterna ska söndra och härska kommer ju saker bli värre så det är bra att man har pengar att gardera sig med. Eller i alla fall pengar som man kan hjälpa svältande "lata" arbetslösa med. Att jag själv är en av dem bortser jag helt ifrån, likgiltigheten blir min för tidiga död.

Men vad är det människor tror kommer hända när de låter de blå vinna? De fattiga kommer bli fattigare och de rika kommer bli rikare. Vill vi bo i usa, där några få människors dåliga samvete sträcker sig till att bygga bostäder till fattiga men aldrig skulle bjuda in dem till sitt hem? Det finns en hel del att säga om det här och ärligt talat är jag så trött på det hela att jag inte ens ids formulera mig om det nu.

Jag och Kaptenen pratade om revolt tidigare. Fast bara på skoj, nu övergick det till att jag blev despot och snippar av kukarna på alla mina älskare, om de är otrogna och ligger med Kaptenens älskarinnor, i haremet som jag ska ha, men sen kom jag på att jag inte kommer hinna göra det innan nån rebell mördar mig och då, då kommer jag i dödsögonblicken plötsligt minnas vad det var jag ville göra från början; min önskan att förändra världen berodde inte på världen utan på min förmåga att uppfatta den.
Jädrans så djupt. Jag häpnar över min osviktliga förmåga att emellanåt komma fram till sådana utmärkta slutsatser...
Jag ska nog gå och köpa en skrivbok ändå. Fast det blir väl nån kass billig en med hård pärm och spiralgrejs som gör att man inte kan bläddra. Jag får studenttidsflashbacks av sånt.

stök

Jag är 31(i några dagar till) och när jag inser att min mamma dyker upp om en timme så får jag verkligen kämpa med den där känslan att panikstäda. Jag tänker fan inte städa. Duscha kan jag göra. Äta frukost, borsta tänderna, kanske gå ut med soporna för jag tror det är dags för det. Annars får det vara. Men ändå har jag den där rösten i skallen "Men, du hinner plocka lite ändå, diska kanske? Dammsuga hinner du inte men andra saker går att ordna snabbt". För jag vet ju att hon kommer kommentera det. Hon är inte ens hemsk människa, mammsen, men jag blir så jävla störd på att hon kan säga saker som "Du kunde väl åtminstone ha diskat" eller "Oj, då, här är det visst dags att dammsuga" så nu i ren protest som inte ens är dotter-trots utan bara att sätta ner foten på något sätt, så tänker jag fan inte göra ett skit här hemma. Jag låter disken vara kvar. Köksbordet är fyllt med böcker och block som har med min bok att göra, så det tänker jag inte plocka undan. Det är stökigt som fan men det är i alla fall mitt eget stök.

brudigt

Det är så jävla brudigt att flippa ur över en jävla geting.

Det enda de gör är att lukta på en och för det mesta ids de ju inte ens sätta sig
men då har brudarna redan sprungit iväg, ylandes och iiandes som värsta fjollers, och getingen hittat nått nytt att sniffa på.

Jag tar det inte som en hint, va? Att nån kommer till min sida på en sökning på "Jag tror jag är galen"?

praktikplats

"Det är bra för dig att du får motstånd", säger hon, "Nån som får dig att tänka på det där sättet, även om du blir skitförbannad på honom ibland, någon som snabbt ser igenom det så du ser på dig själv lite utifrån".
Jag måste medge, om än något motvilligt, att hon har rätt. Klarsyntheten drabbar henne snabbare än mig även om jag inte är långt efter. Nu kommer teorierna till sin praktikplats, det här är nytt men har jag verkligen inte varit här förrut? Det gamla sättet har aldrig funkat speciellt länge innan, men ska kärlek vara experimenterande även om man är säker på sin sak? Bara för att man vill se vad som händer sen?

Nu när jag vill fortsätta diskussionen ligger hon och sover i en stad långt borta.

dröm nummer 12034

Inatt kunde jag inte somna. Jag la mig tidigt för att jag var trött men ändå vred jag mig runt i timmar och funderade sönder saker tills jag inte orkade mer. Och mitt i den där oron som fyllde mig är det som om det faller ljus in genom taket, värmen mot huden, det känns som sol. Jag är plötsligt lugnare igen. Jodå, Lena, du ska visst det flytta ner dit. - Men tänk om... Oroa dig inte. Vet. - Okej, men om... Nej, sluta nu. Sen en lugn hand över hjärtat och jag tänkte om igen, fast från andra hållet.

Sen, framåt morgonen när jag bestämde mig för att sova mer, så drömde jag om D som satt på en stor kappsäck utanför huset där jag bodde, huvudet lutat i händerna och djupt bekymrad min. Han hade något att säga men visste inte hur. Solglasögon för att inte möta min blick men jag fick med honom upp i en lägenhet som jag bodde i (som såg helt annorlunda ut än min)och grannarna jagade sina syskon som hade tagit dyrbara silverföremål att leka med ute i rosenträdgården.

Även om jag är en mästare*hehe* på drömtydning så vill jag inte riktigt ge mig på den där drömmen just nu.

hemsökt

Jag lyckas ofta hamna framför plusfyrans "Hemsökta hus" när jag ska äta på helgerna.
För mig ter det sig ganska roligt. Jag skulle vilja vara med dem på nån spöktur.
De vill ha bildbevis så de filmar i mörkret. Alla skrämmer upp varandra till max och deras medium Derek är galet tillgjord och pratar med sin andliga vägledare Sam och lyssnar inne i huvudet med frånvarande blick.
Underhållande är det. Dessutom är det ett utmärkt sätt att skrämma upp folk på.
Personligen tror jag ju på spöken men när det gäller det här programmet så tror jag mer på husen och ägarna än på TV-teamet. Sensations-TV i den här formen funkar ju inte riktigt och att vänta på att andar ska dyka upp låter som ett rätt underligt men roande tidsfördriv.

ondska

Idag ska jag tydligen blogga om ondska. Eller i alla fall fundera på det. En karaktär i min bok fick helt överraskande frågan "vad är ondska?" och nu ska jag besvara den på bästa sätt.
Teodicéproblem i all ära men jag tycker den frågan är lite begränsad. Så när solen skiner och jag tvättar så kommer jag ändå fundera på det här med ondskan. Gråskalorna och preciseringen. Frånvaron av kärlek och den djupa skulden som biter sig fast.

Rebecka, 1999

Jag kände hennes närvaro sekunderna innan hon dök upp. Det var så underligt: Jag fick hennes namn i huvudet och sen stod hon där och log mot mig och jag var tvungen att snabbt bestämma om jag skulle gilla henne eller avsky henne men jag var så ung då och det enda jag egentligen kände var rädsla. För henne.
Hon som var rätt lik mig men hade fångat honom på helt andra sätt några år tidigare. Hans ex. Jag träffade henne inte igen innan tre år hade passerat, han och jag hade gjort slut och i samma veva hade hon ovetandes om det hela skickat honom ett brev. De blev vänner igen, och när jag klev in i lägenheten där han och jag hade bott tillsammans så kom hon ut från toaletten och stelnade till på samma sätt som jag gjorde. De andra på festen såg på oss med nyfikna blickar, undrade hur vi skulle reagera men ingen av dem trodde vi skulle bli vänner och prata hela kvällen och jag trodde inte att han fortfarande ville ha mig tillbaka stanna lite till, du måste inte gå riktigt ännu, jag älskar dig, kan du inte stanna lite till
men jag hade bråttom genom livet, skynda skynda så du inte missar att leva och med hans doft på min hud skyndade jag hem till en ny pojkvän och kunde inte sluta tänka Om, om jag hade stannat kvar, om jag hade....

Flera år senare ser jag henne i en tidning. Jag kan inte ha bilden på henne uppslagen utan vänder den mot bordet. Min väninna säger skeptiskt Är det henne du varit så rädd för? och Rädslan R ringer ledsen en natt så jag sitter i köket och röker cigg efter cigg medan vi pratar om kärleken till honom och rädslorna man bär på man är så liten så liten ibland och jag hör genom dörren hur han, den nye, sover i min säng utan att veta att känslorna inte riktigt stämmer, det tog flera år innan jag skulle brinna sådär igen, nära tio år innan jag kunde känna samma brännande uppslupenhet fylla bröstet, samma dunkande hjärta och den skrattande heligheten som får mig att släppa nästan allt annat av ren nyfikenhet över vad som skulle kunna hända sen

förutsägbar

Jag är väl förutsägbar då, jag får helt enkelt leva med det.
Alla vet vad jag röstar på för parti för det syns ju på mig, och folk brukar i allmänhet veta vilka böcker jag kommer att gilla och inte gilla. Jag skyller på åldern - att jag låtit erfarenheten göra val åt mig - eller brist på äventyr och det hela vore ju rätt otragiskt om det inte vore för att jag känner mig så.... tråkig. När folk tar mig för given.
Eller är det personligheten som är så tydlig att folk fattar på en gång? Jag hittade en Lena-tröja på stan idag, du hade älskat den! Eller Jag hörde den här låten, jag vet att du kommer gilla den!
Men det är ju ändå fackplacering! Jag får väl börja dansa foxtrot och lära mig kantonesiska då. Göra något som ingen trodde jag skulle göra. Som börja jobba med att torka gamlingar i arslet eller meka med bilar och hjärntvätta mig med ett käckt positivt sätt?
Rösta på Moderaterna och tycka Jan Guillou är en redig karlakarl som skriver utmärkta böcker? Demonstrera för dödstraff och för att alla som inte är svenska i minst tre generationer tillbaka måste lämna landet?
Ergo: Jag måste bli korkad som fan(ja, gamlingstorkandet och bilmekandet ej inräknat i det alltså).

Då är jag hellre förutsägbar.


Nu är det ju inte enbart negativa sidor med det hela. Darling-D har lyckats igen. Han skickade en låt och sen ett album, och säger Du kommer tycka om den här musiken. Hon är bra, lyssna på det här och jag är skeptisk som vanligt(det ligger tydligen i min natur att vara misstänksam och cynisk. Hallelejuja!) men drar in rubbet i min playlist och hör en låt, jodå, den är okej antar jag.

Dagen efter skickar han ett till album. Säger något om att vi får spela på vår nördgen och någonting rolig om country medan jag kommer på något lamt om stetson och boots. Men det är för folk som gillar fulcountry, säger han. Det här är en helt annan klass.

Fan. Jag hatar när han har rätt. Jag älskar när jag har rätt. Det bara är så.
Men han har rätt. Hon gör så jävla skön musik.

Velvet face

Idag satt jag med Finske Snörvlaren och Lärarstudenten. Sedan dök den där bibliotikarien upp igen. Han är halvmesig och pratar med ljus röst, alltid lite ursäktande, alltid trevlig. Jag vet att han känner igen mig. Jag satt på samma plats igår. När han går runt och ställer tillbaka böckerna mumlar han för sig själv. Om böckernas placering i hyllan? Jag vet inte, men jag jobbade hårt på att inte få ögonkontakt med varesig Finske Snörvlaren eller Bibliotikarien där jag sitter med mina tre A4-block uppslagna framför mig medan jag skriver. Jag vill inte ha mänsklig kontakt bara för att jag sitter på en offentlig plats. Men när nyanlände invandraren med svarta sammetsansiktet och uppslagen svensklärobok frågar vad hans läxa betyder, om han fattat det rätt, så måste jag ju hjälpa honom; Med knagglig engelska och leenden kommer man långt med. Eller så var det min uringning. Och vad i helvete heter expedit på engelska egentligen? Jag kom bara på ‘clerk’ men det stämmer nog inte.

Snela prässtän

I samma bord som mig sitter en präst som med mesig, lite gnällig röst försöker lugna sin fru som ringer. Snälla du, jag kan inte prata nu… Men kan vi inte ta det när vi kommer hem…. För att jag inte kan prata just nu…. Meh. För att jag sitter på biblioteket! Men, jamen vi tar det när jag kommer hem. Jag kommer hem vid fem….. Men snälla….. Jamen, jag säger ju att jag sitter på biblioteket!!! Jag kan inte prata om det där nu….. Mmmm, nu lägger jag på. puss hej. Nej… För att det är folk som lyssnar…. För att jag sitter på biblioteket! Nej. Jag hämtar honom sen…. Mmm. Nej, vi tar det sen. Jamen, jag säger ju att jag sitter på biblioteket nu. Jag tycker om att sitta här. Nej, men jag kommer sen, nu lägger jag på, puss…. Men sötaste. Jag sitter på biblioteket nu och vill inte prata. Mmmm…. Nej, sen i så fall. Jaaa. Puss. Nej. Jamen, jag kan inte prata nu, snälla du, jag sitter på biblioteket och folk hör varje ord jag säger.

Och så vidare. När han sa att han sitter på bibblan och inte kan prata för kanske sjunde gången ville jag ta hans mobil och kasta iväg den. Eller i alla fall be honom att skaffa en fru med IQ som fattar vad man säger till henne första, eller åtminstone andra gången. Mer puckad brud får man leta efter. Jag är nästan nyfiken och vill träffa henne. Men bara nästan.

röst

Idag har jag röstat. Jag känner mig så jävla duktig. Jag frågade om det här med id-tvång och kvinnan vid förröstsbordet(?) frågade om jag hade id-kort med mig så jag visade mitt gamla och sa att jag inte prioriterat det där med att skaffa ett nytt för jag har inte riktigt haft råd med kostnaden, och sen sa hon Det är okej, har du röstkortet med dig? och det hade jag så jag fick mina tre kuvert och ställer mig och försöker bestämma vad jag ska rösta på, för det hade jag ju inte tänkt göra.
En äldre kvinna med tofs säger att fyra av partierna där bland lapparna är invandrarfientliga och hon tycker inte om Sverigedemokraterna. Vi pratar lite om de olika partierna. Hon tänker inte rösta på Moderaterna, säger hon. Jag säger att det låter bra och funderar på vad jag ska rösta. Hon gör som jag. En del plockar åt sig en lapp av varje parti för att de inte vill att folk ska se vad de röstar på. Jag tar mina tre lappar rakt av och stoppar i kuverten på en gång, det är väl ingen större hemlighet åt vilket håll jag lutar, men hela tiden känner jag mig grymt generad och varm i ansiktet och den känslan försvinner inte riktigt innan jag kommit hem och är inne i hallen

o-värd

Min hyresvärd är aningens... lustig.
Han har kommenterat hur jag möblerat en gång innan och sagt i förbigående till nån elektriker "Ja man kan ju inte bestämma hur de ska möblera" angående att jag har sängen i hallen.
Nu idag säger han " Och jag gillar de här fönstrena, visst är de fina! Fast nu är det ju gardiner i vägen" och ännu nån kommentar om mina saker inför mannen som kollar på lägenheten åt sin son. Ursäktande mina grejer och min stil.

MEH. HALLÅ! I´M RIGHT HERE!

Ännu en sak jag inte kommer sakna: Hans försök att vara trevlig men som bara blir plumpa när han avslöjar sina fördomar om[arbetslösa, soc.fall, skåningar, hippies, o s v].

Jag vill inte ge honom en nyckel för att de ska kunna kolla lägenheten. Anal-Lena talar igen. Jag vill inte släppa in okända här när jag inte är hemna. Jag menar; jag är ju inte ens riktigt bekväm med att mamma vattnar blommorna. Och att ha okända som är inne bland mina saker och kanske öppnar mina skåp, och garderoben... Nej tack. Fast det är väl inte ens analt egentligen; att vilja ha ett privatliv.

2004

Nu har jag passerat tvåtusen inlägg. Är jag en tvättäkta bloggare nu?

att leva på ren dumhet

Kvart över elva sätter jag tänderna i frukostmackan. Min dator har ännu inte visat tendenser på att vilja haka upp sig eller bete sig skumt på ngt sätt. Det är som så ofta när saker är trasiga och jag lagar dem. Jag vet inte vad det är jag gör, men det funkar ju så jag är nöjd. Jag brukar skruva sönder hårtorkar, brödrostar och klockradiosar när de inte funkar som de ska och sen sätta ihop dem igen och hålla fingrarna i kors när jag stoppar i sladden och ser om det blev någon ändring.
Jag lever fortfarande. Jag vet inte om det är på grund av tur eller bara ren dumhet*



*Att jag är så dum att jag inte ens vet att jag borde vara död, så därför lever jag bara genom ovetskapen. Fast i fråga om datorn så är det ju inte jag-jag som gjorde något, utan det var väl mest datorn själv. Duktig Dator!

världens längsta inlägg om min filofax's innehåll samt lite om min återväckta dator

Jag vet inte vad jag har gjort men nu verkar datorn fungera lite mer igen. Jag var inne och pillade i nått med konstiga tecken och viruskollade och diskfraggade och fan vet allt men ta daaaa! Men nu är jag ändå paranoid och medveten om det, så jag ska ända be systersonen(det närmaste en datanörd jag kommer) bränna kopior på allt jag vill ha kvar. Plus originaltetris som jag har. Tetris är en bra hjärndödare vid t ex bakfylla(när man tröttnat på dirty dancing/the ring/sin city)

Jag satt på golvet förrut och plockade lite med saker (för att hyresvärden väckte mig imorse med porttelefonens brölande långt innan jag själv ville vakna, och mitt i en dröm, så efter det är man klarvaken med hjärtat klappandes i 210. Nu ska värden och elektrikern komma in och kolla på lägenheten. Men eftersom jag inte fattade om de ska kolla elen eller om elektrikern ska kolla om han vill bo här så har jag varit tvungen att plocka undan lite, vilket var bra för det behövdes men då hittade jag min filofax under en massa skräp och då fastnade man ju med den i en stund. Stackars elektrikern om han ska bo här, han kommer aldrig få vara i fred. Reducerad hyra eller inte, är det värt det? Men nu har mammas jobbarkompis, och Ss jobbarkompis plus en till halvbekant ställt sig på kö till min lägenhet i alla fall. Fan att jag inte kunde hyra ut den i andrahand men jag är rätt trött på insynen, lyhördheten och silverfiskarna och de kalla golven nu.)och hittade min filofax från 2003 och anteckningar från vad som hände vecka efter vecka. Ganska roade men fan vad jag fick fundera på vem fan J var, och innan jag kom på att de var två med samma namn hade jag gått igenom år 2003 i skallen flera gånger. Dessutom står det någonstans att jag och maria startade 'spinoza-klubben' men jag minns inte vad det handlade om.
Jag som klagar på att det aldrig händer saker i mitt liv ska börja med filofax-antecknande igen. Det ger en fina perspektiv. Men jag fattar inte, nu efteråt, varför jag inte bett en del flyga och fara från början. Med tanke på mina små anteckningar om personer i min omgivning så fattar jag inte varför jag bara lät dem hållas.

föresten är rubriken missledande, men det gråter väl ingen över. Gubbjäveln har rätt: Bloggar ÄR bara en massa pladder. Men vi pladdrare är i alla fall inte skitnödiga kvinnohatare som skriver kassa böcker...

ett ord jag kallar sömn

Jag vill prata med K-kvinnan idag. Inte för att jag har viktiga saker att säga redan från början, utan för att det brukar växa fram under samtalets gång, och det är den känslan jag vill åt: Självutvecklande på vardagsbasis.
Jag spådde mig inatt och sov sen som en död. När jag vaknade imorse vaknade jag inte på riktigt; det var som om sömnen låg som ett ok på mina axlar och över mitt huvud, tungt och yrsligt. Kroppen tung av trötthet, magen och ögonen tyngda, fingrarna osäkra på tangenterna när datorn väl börjar surra igång och nu när solen spränger genom blombladen längtar jag tillbaka till det mörka svala som sömnen lovade

i huvudet på...

Jag tror det är torsdag idag. sol ute. Deckarförfattarinna på radio och jag har en upprorisk känsla i magen av att även om alla texter på datorn försvinner - som det är nu kan jag inte öppna mer än firefox, annars låser sig allt - så har jag ju allt i huvudet. Det är mer en känsla av en berättelse, än egentliga ord, i flera fall.

Det får vara en nystart, om det sker.
Det verkar ju vara något återkommande för mig just nu.

Någon gång när jag var ute och gick med D frågade jag honom vilket han helst skulle vilja förlora, om han var tvungen att välja. Hörseln eller synen?
Att aldrig få höra musik igen, aldrig höra någons röst.
Eller att leva i en värld som är mörk men full av ljudintryck.
Jag valde hörseln. Nog för att musik och ljudintryck inte går att förklara och inte är något jag vill vara utan
men jag lever hellre i en tyst värld än förlorar färgerna, soluppgången, molnen innan storm, glädjen i någons ögon, en lock hår som faller ner i hans panna och vind som tvingar träden att böja sig.
D är fotograf så det var väl ingen större fundering för honom. När vi drev runt Ale stenar pekade jag ut bilder och jag vet inte om han log för att jag såg D-bilder i landskapet, eller om det var för att jag försökte.

Diva big time

Jag vet. Förmätet, kaxigt och divigt och arrogant.
Men ofta när jag läser vinnare av novelltävlingar så känner jag att jag hade kunnat skriva bättre.

Vår bostad har haft sin novelltävling, och det har kvittat att jag sökt på nätet om när deras deadline var, jag missade tävlingen ändå. I år igen.
Röv.

Årets vinnarnovell heter "Jävla kukdator" av nån Robert och den titeln passar mig i dagarna för min dator strular big time och i eftermiddag ska jag försöka rädda mina texter och bilder [och kanske musiken men den kan jag ju ha tillbaka om en vecka så...] och sen börja från början. Men jag önskar mig en ny dator ändå.

bäst

Min darling är världens bästa. Nu tycker ni ju så klart att era darlingar är världsbäst men nejnej, ni har fel.
Min darling har ett underligt morgonhumör innan han fått i sig kaffe och kan bli lite störd när MFF förlorar en match men annars är han bäst. När jag ringde dit och var ledsen så säger han "Vi fixar det där bejbi! Oroa dig inte! Kom ner nu så åker vi upp sen och hyr en bil..." o s v,
Jag tror honom. Det ordnar sig. Jag åker ner nästa vecka och kommer upp igen när tillfälle ges.
Jag får väl dela upp det som ska med och inte ska med för mamma sa att hon kunde packa lite medan jag var nere.
Eeeh, LåtmigtänkaOKEJ!
Så nu är det dags att gömma handbojorna och mammaförbjudna saker. Säkrast att med dem ner till skåneland på en gång.

Anal

Seriöst. Inse. Jag är lika trött på den här flytten som ni är, eller mer, men inse att jag ska packa ihop mitt liv till kanske två väskor på ungefär en vecka och sedan ställa sakerna hos syrrans vind där det är kallt, spindelfyllt och det dessutom spökar.

Eftersom jag är ganska(mycket) anal med en stor del av mina saker så är det inte ett tillstånd jag är alltför nöjd med. Jag gillar ju inte ens när andra använder min dator. Besökare får välja vilken mugg de vill i skåpet i alla fall, men inte låna vilka böcker som helst. Fast det beror på vem det är som vill göra vad här hemma.

Nu ringde E och jag blev ledsen i örat på henne. Illa. Jag ska nog duscha nu, besöka socialfallskontoret och fråga om flyttbidrag och vad det nu var jag skulle fråga om.
Senare ska jag med mamma *hmpf!* syrran och E på Bra Begagnat på Aspholmen. Minns inte varför vi skulle dit. Hade hellre bara åkt med syrran och E för kära mor har en trendens att alltid lägga sordi på vår humor. Och idag kommer jag bara vara skapligt cynisk och syrlig mot henne ändå. Inte vidare moget av mig. Inte vidare trevligt. Kärring. Men tack för maten jag fick förra veckan.

Äh nu är jag inte ledsen längre, nu är jag bara förbannad.

Äh nu är jag inte ledsen längre, nu är jag bara förbannad.
Jag ska affirmera fram cash nu på en gång. Bara så det räcker till lite mat i december och en hyrbil. Mer behöver jag inte- kanske dags att köpa en trisslott?

Nu, det är nu man ska ha en hund att dra iväg på en promenad med. När man är såhär störd på saker att hjärtat hugger till igen och det blir svårt att andas


Dessutom beter sig min dator minst sagt skumt. Texterna jag skulle förlora vid en krasch är ju beklagligt, men jag har dem i huvudet, en del av dem. Det är bilderna jag vill ha kvar.

men om man ska börja om är det kanske bäst att börja om ordentligt?

med en tår i ögonvrån

idag lät min kära mor meddela att de inte tänker hjälpa mig att flytta några saker alls till Malmö, utan det jag får med mig ner är endast det jag kan ta på tåget om jag inte mirakulöst får några tusen kronor att hyra en mindre lastbil(som ingen kan köra) för.
det hela tog plötsligt en intressant vändning. dessutom kommer jag fira min födelsedag där nere för nu ska jag jobba några dagar innan än vad som tidigare sagts.

ärligt talat vet jag inte alls hur jag ska göra. jag hade hoppats att jag kunde fått mer mig blommorna och lite böcker ner men nu känns det ju mer som om det hela blir en resa till malmö och inget hem att komma tillbaka till eftersom mina saker kommer vara hos syrran och kanske lite hos mamma och pappa. jag är en trygghetsjunkie och känner mig inte speciellt glad över beskedet alls. hade jag haft körkort och några tusen spänn över hade jag ju kunnat hyra nån bil på statoil och lämnat in den på nån mack där nere, men femtio mil plus lite till är aningens... dyrt för socfall som jag själv.

vill nån köpa några bokhyllor och en svart byrå? till priset av en tågbiljett till malmö den 22?

desstuom blir jag lite lätt störd på att det inte flyter. när saker är rätt brukar de i allmänhet flyta men nu möts jag av motstånd och tänker att jag kanske inte ska flytta ändå?

ping-johan

Eftersom jag mailade den där Johan som har hand om nyligen.se om att jag ville byta namn(vilket han KIRRADE* på en sekund ungefär, bye bye "jagtänkeralltsåärjagsingel") så kom jag att undra om han själv läser några bloggar. Och vilka i så fall.
Jag är fan nyfiken. Ska jag maila honom och fråga kanske?



*Kirra är ett underligt ord. Det låter som en leksak, eller en ställning på en lekplats. Ett flicknamn kanske? Kirra Karlsson. Ikeahyllan Kirra. Fast ikea har alla ggr haft ngt som heter kirra.

kött

Kan ingen av de där halvtrista brudarna som bara skriver om mode och vad de har på sig och vilket smink som är bara guuud så bääääääst kalla sin blogg för "Mitt liv som Kött".
Självdistans ju. Men en gnutta ironi.

eller är det bara jag som tycker att det är lite kul?

Jag kommer bergis höra nån kommentar "jag fattar inte vad du meeeeeenar!" och nån som säger nått roligare förslag(I hate you) samt nån som påpekar att det är långsökt(nej. du har fel).

no shit, sherlock

Jag fattar det inte. Att jag steg upp tidigare. Jag satte klockan och klev upp då, mest för att få tyst på det där jävla pipandet och för att jag hade lagt telefonen på ett bord långt borta så att jag var tvungen att kliva upp.
Så jag är uppe nu. Det känns underligt. Att tvingas starta om datorn sex gånger känns ganska underligt det med. Men mest irriterande. Jag upprepar min önskan om att föra över mina texter bilder och musiken på nån dator och sen rensa den här från en massa skit.
Ärligt talat så tror jag att den här kommer krascha innan dess och ta alla mina texter med sig i graven. Musiken är ju inte svår att fixa igen. Ge mig några dagar så har jag alla album igen, men bilderna då?
"Gör en backup" säger folk. Jamen för fan, om du nu är så jävla bra, hjälp mig med det då.
Idiot. Håll käften. Det är ju som att säga till nån under en bil som hotar att klämma sönder en "Ser lite tungt ut det där!"
No shit Sherlock.


Föresten är mitt morgonhumör inte det bästa. Mina fötter luktar varmt och mina händer luktar marmelad. Underligare saker har hänt

ingen riktig blogg

Ingen riktig blogg.
Jag skriver bara för att säga att jag numera pingar bloggen under namnet Vandrar Vild istället för "Jag tänker, alltså är jag singel". Så ni vet.
Och skulle jag blogga på riktigt *hehehe* så skulle jag ironisera över bomben i FPs valstuga i Malmö idag.

Imorrn kanske jag gör det. För då är det onsdag. Det är då min bloggpaus är över.

bloggpaus

Jag måste. Inte bara för att handlederna värker.
För att jag inte har något mer att säga på ett tag.
För att jag delar upp mig i olika delar av livet och har problem med att hitta hem.
Det får bli en bloggpaus. Tills på onsdag kanske. Vi får se.
Jag är väl inte direkt känd för att kunna hålla mig ifrån att skriva.

på återseende

Saker jag funderat på idag

* Ansökningar ger mig gråa hår. Jag skickade nyss iväg en och känner mig tvärsäker på att jag kommer få jobbet, så antagligen kommer jag inte höra av dem alls. Det finns ingen given mall att skriva efter och skulle det finnas en skulle jag ändå inte trivas med att följa den eftersom jag är, som D kallar det, född på tvären. Helst vill jag ju ringa dem och säga "Hej, jag passar skitbra för det där jobbet så jag kommer på måndag på intervju, fixar du fikabröd till kl 14?" för att sen vara anställd.
* Det där 'osynliga partiet' verkar mest vara ett gäng grabbar som vill jävlas. Men sen är jag ju inte vidare insatt heller. Vid första anblicken verkar de eventuellt ha en poäng med vad det gör med deras sida beskriver mest saker de förstört. Coolt hörni...
* Matlagning är tråkigt. Jag borde verkligen ha en veckomatsedel, eller en egen kock. Men snart bor jag ju med D så då har jag ju i alla fall en hjärna till, plus en kock. Är ni helt säkra på att man inte kan leva på mackor och te? Om jag äter vitamintabletter till?
* Att packa är ännu tråkigare och jag tror jag lejer min mamma senare i veckan för att komma igång lite mer. Eller i alla fall för att ha någon som går ner i spindel- och råttkällaren efter kartonger. Jag ryser bara jag tänker på att jag ska behöva ta i dem och fixar gärna nya kartonger istället.
* Det här med feminsim är något som ständigt strosar runt i mitt huvud, och det känns som om jag borde utvecklas ytterligare, på något sätt.
* Barnprat. S och jag kommer av nån anledning in på att prata barn(det kanske är åldern) och jag kommer på att jag vill klä min eventuella snor- och bajsmaskin i coola kläder och/eller emely strange-kläder och blir det en flicka kommer hon aldrig bära rosa. Skulle nån ge mig rosa flickkläder så färgar jag dem svarta.
Amen.

skugga

Jag ska skriva mina läskiga historier om dagarna.
Aldrig när det blivit mörkt. Igår när jag skulle sova bestämde jag det. Jag vågar inte annars.
Jag sitter och ser mig över axeln och bara väntar på att det jag skriver om ska dyka upp. Nackspärr och nervösa ryckningar, och när saker mitt i allt låter av sig själva, som de alltid gjort här hemma, så blir jag ju ännu mer spänd, även om det känns som om det sker för att retas med mig Kom igen Lena, så farligt är det ju inte. Vi låter ju i alla fall lamporna lysa men skuggorna i hallen sträcker sig aningens emot mig för att sedan dra sig tillbaka. Som för att prova hur långt de kan gå och jag ångrar mitt val att ställa skrivbordet så att jag sitter med ryggen åt resten av lägenheten

När ska nån hacka sig in på CSN?

Det var ju ingenting jag inte redan visste, men CSN som egen varelse är ju helt jävla körd i huvudet. På riktigt alltså.
"Du har ansökt om nedsättning av årsbelopp. Har du erhållit försörjningsstöd efter april 2006 så vill vi ha intyg på det".

Jamen, puckon. Vad var det jag skickade in för nån vecka sen då?
Ärkeröv.


Well, nu är i alla fall dagens humör fastställt riktigt bra. Utmärkt.
Undrar om man kan göra dagsbesök på den mörka sidan

örebro den 11 september, flera år senare

Jag vaknade nyss, och har inte riktigt bestämt mig för vilket humör jag ska vara på idag. Himlen ser mulen ut genom glipan mellan gardinerna och alla ljud utifrån känns dämpade och overkliga. Jag är lätt frånvarande men hungrig. Jag funderar på att bjuda hem någon på fika bara för att tvingas städa men sen inser jag att det är måndag, och då känns det bara jobbigare. I mitt huvud sjunger Lars Winnerbäck. Vinter över ån. Det är ju snällt av honom men kan han inte byta låt snart. Elegi är ju bra. De tomma stegen kanske? Aldrig riktigt slut.
Jag måste göra mig en ny playlist. Orkar inte. Ska vakna lite till först.

jag är så uttråkad.

försök

Jag vet att han gör det med. Vi har pratat om det några gånger.
Hur vi hade det när vi var barn, vilka saker som fanns där hemma, vad vi gillar och av vilka anledningar.
När jag delar upp dukarna och ser den blå duken med svarta ränder som mamma gett mig så inser jag vad det är vi gör, D och jag.

Vi försöker bygga ett hem av fragment av vårt förflutna. Delar av barndomen som dyker upp i en turkos skål, en randig duk eller en tesil som håller på att gå sönder. Det är minnen, nostalgi, och alla de delarna som vi vill ha framme innehåller en del av oss själva. En slags essens att väva vidare på.

Tanken på det där gör mig för en stund lite tårögd. För allt som försvunnit. Alla stunder som inte kommer tillbaka men som man vill hålla kvar hos sig, ännu en stund. Det är nygräddade pannkakor på de gröna tallrikarna och godis i en keramikskål i slutet av 70-talet. Det är en koja byggd av filtar på trappen och trappen upp till toaletten där tyget hänger. Det är björnlim och träpärlor klistrade på grovt tyg, det är jordgloben som man hade som nattlampa, det är den första snön och ens favoritstövlar i rött.

Bu!

När man tänder en lampa i min spökiga garderob så känns spöket genast mycket gladare.

Det kanske är så enkelt att han ibland är lite arg av den enkla anledningen
att han egentligen är lite mörkrädd?

Hilfe!

Jag vill byta namn på min ping.
Det går sådär.
Men, onödig information om mitt pingande får jag i alla fall

Jag har pingat 249 gånger sedan den 3 augusti 19:49, 2005.
Nästan en gång om dagen alltså.

Jag har inget liv.

Förlorad igen

Jag är, ironiskt nog, lite lost här

men när börjar de sända LOST igen och vad hände i de där sista avsnitten som jag lyckades missa?


Och nu blev rubriken en fin liten niklas strömstedt-hint med.
Well, shit happens.

vara välkommen

Mitt i allt inser jag att jag packar. Igen. Gjorde jag inte det nyss? Svarta sopsäckelukten är så välbekant, nu har jag snart flyttat tre gånger på två år igen. Det är lite kul, men samtidigt det överjävligaste man kan göra: flyttpacka. flyttstäda. rensa o s v.

Jag funderar på att sätta lås på alla kartonger och påsar som ska stå hos syrran.
Välbekant som jag är med hennes stil" Men du använde det ju inte, så jag tog det!"
Det kvittar nog hur mkt jag skulle poängtera nu att jag inte ÖVERGETT mina prylar som ska stå hos henne utan att jag inte tar med alla saker på grund av PLATSBRIST och en del tar jag med på en gång och annat lämnar jag hos henne tills jag kan hämta dem.
Jag blir galen på sånt där, den mentaliteten: "Men den låg ju bara där så jag tog den".


Jag önskar att Hermoine Granger var här och kunde hjälpa mig med nån snygg intrångsförtrollning och kanske någon snygg böld på de som försöker ge sig på mina grejer.
Det är bäst jag kollar så att det står namn på alla mina böcker med.

Jag har haft en bild av det där förrut: Att man ska ha ett slags magasin som ingen rör, så att man kan vara i ständig rörelse men ändå ha sina saker lättillgängliga. Ett hus skulle ju funka det med.
Som en gård där man har en egen flygel, där man kan komma och gå som man vill. Jag skulle gilla det. Veta att jag är fri att göra vad jag vill, och fri att alltid kunna återvända hem till sin favoritmugg och kunna sjunka ner i slitna fåtöljen och dra en bok ur hyllan och det enda som bekymrar en då är att man kanske borde damma lite.
Den tanken ligger i en grundkänsla av en ofantligt stor förmögenhet och grundtrygghet: Man är ute och gör det som nu känns bäst för en att göra, men man kan alltid återvända hem till grunden när man vill.
Jag vet att jag fått den ifrån det gigantiska huset som Maharet har i "De fördömdas drottning", dit Jesse kommer för att övernatta innan hon ska till Lestats spelning.

Men det låter ju så bra det där: Att alltid vara välkommen hem.

läggmatch i pingis

Emellanåt måste man bara höra musik med texter som får en att skratta, eller i alla fall le.
Som texten i emil jensen-låten "Maj förra året".

bra att ha

Hur viktigt är det till exempel att ta med sig "bra att ha-saker" som nål och tråd, knappnålar och resårband? Blomkrukor? Plasthinkarna jag har i städskrubben? Den stora blå brickan som jag aldrig använder, muffinsformen, gjutjärnsgrytan, pannkaksjärnet? Skrivaren till datorn, videofilmerna? Vilka lampor ska man ta med(ännu en 'bra att ha-grej'.) och hur fan har jag hunnit med att samla på mig så in i helvetes mycket papper på bara lite mer än ett år?

men du får inte komma med

Lördagkväll igen. Var jag inte nyss här? Jag försöker hålla kraven på mig själv nere och uträtta en sak åt gången men jag vet att jag borde börja packa. Kläderna som jag inte ska ha med mig blir det först. Tyger och lakan och dukar och sånt. Sen böckerna som jag ska ha med mig, och prydnadssakerna i skåpet; de där ljuslyktorna som jag samlar på mig, ska de följa med eller packas ner? Porslinet tar jag med mig, njae, kanske inte mina målade muggar och vad ska jag med två rivjärn till. Tavlor och affischer då, ta med eller lämna kvar?

Jag inser mitt i allt att det här är som ett litet äventyr i sig. Värderingen av saker, vilka jag älskar mest och inte kan vara utan. Möblerna blir kvar, fast fåtöljen vill jag ha med mig. Gungstolen får inte plats nånstans hos D, tyvärr. TV-n är överflödig, men videon då?

Det är så där tankarna går när jag traskar runt här och värderar och mentalpekar:
Du får komma, du får inte komma. Du får komma, men inte du.
Det är som att packa inför en lång resa, utan att veta om och när man ska återvända.

åtta

Äh, Fan. Jag är bloggstockad igen. Jag vill verkligen skriva. Vill. Men orden faller helt fel. I huvudet låter det bra i alla fall. Men när jag läser det skrivna: Fukking jävla bedrövligt.

Så istället dricker jag den tusende muggen te bara för att händerna ska hålla sig på plats och inte fingra med håret eller vika boksidorna medan jag läser "Bitch" av Elizabeth Wurtzel och skrattar. Jag strycker skamlöst under i boken även om jag lånade den på bibblan idag.
Jag gör genast en mental anteckning på att jag ska skaffa mitt eget ex av boken så snart jag kan. Kanske finns den på antikvariaten jag tcker så mycket om i Malmö. Den här boken luktar fukt och lite rök, som om någon haft den liggandes i en väska på en veranda en regnig sommar. Hade jag ett eget ex skulle den snart lukta rökelse. Nag Champa kanske. Eller den där sandelträrökelsen som jag bara hittade en gång och letar efter nu.

En gång var det nån kille som kommenterade att nag champa, nått av orden, var ordet för fitthår på nått språk, spansk slang kanske. För att växten som rökelsen görs av ser ut som fitthår.
Det är sådana saker som folk berättar för mig som jag aldrig glömmer. Mitt huvud fylls av oviktigheter, som att man kan hålla en glödlampa lysandes i en minut på statisk elektricitet om man klappar en katt nio miljoner gånger. Vad ska jag med den kunskapen till? Om jag skulle vinna pengar på nån lam frågesport på TV och vinna bara genom sådana meningslösa fakta; då skulle jag förstå meningen med det. Då skulle ju minnet ha ett syfte.


Siffran åtta tycks vara återkommande i mitt liv. När jag inser att jag kommer missa stenmässan i år är det första gången på åtta år som jag inte är där och spenderar underbart många kronor på vackra stenar. Isidor dog den åttonde. När jag var åtta år köpte vi Cindy o s v. Jag vet inte om det är viktigt, men K-kvinnan gör en snabb astrologisk översikt åt mig och jag har alla planeter i det åttonde huset. Vad det nu betyder.
Jag blir inte klokare av att försöka googla på det heller. Nån dag ska jag be någon ställa mitt horoskop på riktigt.

tår

När jag skvätter ris på golvet mitt i matlagningen så inser jag något nygammalt.
Riskornen faller ner mellan mina tår. Inte ovanpå foten, inte på sidan av min fot. Det borde ju vara det mest logiska, kan tyckas. Nejnej. Mellan ring- och långfingertån.
Där de brukar hamna.

Vad är det för speciellt med de tårna? Varför gillar riskornen, de kletiga kokta riskornen, just de tårna?

Tankar på det där kommer att uppta min tid för ett bra tag framöver.

Galet

Det är nån gala på plusfyran. Jag roar mig med kändisspotting och tänker på saker jag själv skulle säga om jag fick pris för något avsnitt jag skrivit för en framgångsrik serie.
Sen är det ju Conan som presenterar galan. Honom gillar jag.

Snela snela

Snälla Snälla ödet/orsaken eller verkan, kan ni inte låta det komma jordens sötaste hundvalp i min väg idag så att jag får gosa ner ansiktet bland mjukaste pälsen och lurvigaste öronen och känna den där lukten av valpfoder och röda små märken av vassa tänder på händerna; allt det till hussen eller mattens oförställda glädje.

tack på förhand!
/Lena

Sic?

Någon gång under morgonen märker jag att jag inte kan sluta frysa.
Ungefär samtidigt inser jag att jag är välbekant varm bakom näsan, vid bihålorna och ögonen.
Sådär smygande, som just innan halsontet slår till i en harkling eller näsan stilla släpper ifrån sig aningens snor


Städerskan på jobbet sa i onsdags liksom i förbifarten att det går nån sjuka på jobbet
"Alla är eller har varit hemma, jättesjuka" och jag minns att syrran var sjuk för nån vecka sen och att mitt egen immunförsvar alltid ballar ur när jag träffat småbarnsföräldrar som det ju kryllar av på jobbet.

Mitt i en klunk frukostté accepterar jag det bara. Okej. Jag kanske blir förkyld. Låt gå för det, då har jag en orsak till att jag inte kan sluta frysa och att allt känns underligt och skakigt.

Fast i ärlighetens namn är jag lika irriterad och störd på det som jag alltid blir.

det är du

jag sa det aldrig
men jag är glad att du ringde och värmde hjärtat ännu lite till
med den där rösten nästan inne i mitt huvud

och ögonblickligen kände jag värmen från din hud
som om fingertopparna minns den
och din lukt som kom som en liten vindil över mitt ansikte
över min mun, nästan som en kyss
från långt borta

Nattens sista inlägg

Huvudet är fullt av skogar
av vägskäl som frusit och grönskat
tills frukterna vet
att regnet kommer inifrån.

Det är över nu
jag har gått genom en vägg.
Det här behöver aldrig mer tas om.
Nu släpper jag din svidande mun mot min kind
lättare och lättare; tyngdlös
som när en fjäril dras mot kvällljuset
istället för fotogenlampan.

Ingrid Kallenbäck. 1990

Angående SD-besudlingen av min hall tidigare idag

Jag skulle vilja veta vad som är skillnaden mellan "invandrarkritiskt" som Sverigedemokraterna kallar sig, och "rasistiskt".

Och vad är det de tänkt göra med Sveriges invandrare egentligen?

Hade de tänkt sätta dem alla i arbetsläger och utföra medicinska experiment på dem, svälta deras barn för att se hur många dagar spädbarn klarar sig utan mat, skicka in dem i femtio åt gången i 'duschen' strax efter att de klivit av tågen som transporterade dem dit?

Och, undrar jag, är de samtidigt fullkomligt på det klara med att de samtidigt köper käk på den lokala pizzerian, handlar italienska märkeskläder och antika smycken från Turkiet medan de skrattar åt den där roliga mexikanska stå upp-komikern på TV?

om kärlek

Jag pratar med vännen Daniel på msn. Om kärlek.
- Men jag är lite rädd för att falla för henne och jag tror hon känner likadant.
- Varför är det så farligt då, att falla?
- För att det var så länge sen sist
- Gör tiden det till en fara? Det är inte så att ni är rädda om hjärtat, eller att vara den som först erkänner känslor?
Man blir inte kär för vinnings skull, inte för att man väntar sig något tillbaka av någon annan
- Jo förmodligen. jag är livrädd för att bli sårad
- Man faller för någon för att det är den enda vägen man har framför sig.
- Du har rätt, som så ofta.
- Jag vet. Du borde lyssna oftare på mig.

Besudlad

Även min hall har idag besudlats av Sverigedemokraternas valinformation.

Intressant är det dock att de väljer orden "Trygghet och Tradition" som motto.
Borde de inte byta det till "Rasism och rädsla"?

vinklat

Hemnet.se igen. Jag hittar en 3,5 rummare på värnhem som jag blir kär i. Jag gillar skrymslen och vrår tydligen. Vinklar is the shit, tycker min smak.
Jag förstår inte varför, men förmodligen för att vita stela ytor är som sjukhus. Jag vill ha magin i möjligheterna att finna äventyr runt nästa hörn, även om jag är hemma.

tröttdum

Sömnbristen börjar ge sig till känna mer och mer, jag känner mig rätt dum i huvudet nu. Jag har lovat mig själv att sova lite på eftermiddagen idag.
För att jag kan. Hade jag inte varit så trött hade jag varit rastlös som fan nu.

Men, som en molnfri prick på mulen himmel så är det "Krister" i P3, med Morgan. Me like Morgan. De pratar om ett etiskt råd för porrfilm. Kåtmärkt porrfilm, hehe, Kul, Kitty kul. Me like Kitty, hon var så söt när hon trodde att Powermeet var "power meat", nått med kött. Sötnos.

På tal om Kitty så fick jag 2 böcker av vännen C när jag fyllde 30. Om Klitty. Omskrivna böcker tydligen. Ni får klura ut varför helt själva. När media ville veta vem som skrivit dem frågade de en massa kvinnliga författare. Själv tycker jag att det är rätt tydligt att det är en kille som skrivit dem, men hur det blev med det där, om de kom på vem det var som skrev eller inte, det vet jag faktiskt inte. Jag har första och andra boken i alla fall. Jag brukar vilja ha en hel serie av böcker så jag borde köpa de andra med? Well. Jag ska fundera på det.

spöregn utan humor

När man sitter så här på jobbet och det inte ringer så mycklet kan man ju göra några få saker. Det är radio, nätet eller vädret som gäller. Det spelas smörig pojkbandslåt på radio, det spöregnar ute och på nätet orkar jag inte surfa.
Så kul har jag.


När jag kommer hem ska jag länka till en sida jag hittade igår i ett forum om svartkonst. Det roade mig en smula eftersom det var diskussion mellan någon med åsikter som mina egna och någon som uppenbarligen var satanist. Och satanister är som roligast när de påstår sig vara empatiska. Som om deras tro inte alls går ut på makt utan istället på medkänsla och kravlös kärlek.

Det, mina damer och herrar, är humor.



Något annat som är roligt är skåningars namn för spöregn som är något i stil med böse. Och japps, jag skriver det enbart för att jäklas med D.

Föresten har jag kommit fram till att Family guy är en jätterolig serie.

Det här med TV och serier är ju något extremt vanligt förekommande i mitt liv och nu mitt i regnandet kommer jag på hur jag inte har reflekterat över det förrut:
TV-serierna. Hur man ser på dem. Att man ser på dem, avsikten bakom tittandet och mängden av det hela.

Jag inser att jag följer fler serier än vad jag egentligen följer. Nu har jag nyligen börjat se på Seinfeld och Alias, family guy och CSI. Missar jag ett avsnitt blir jag inte ledsen, ändå följer jag dem.

Det är en rätt "smygande" form av hjärntvätt i all sin uppenbarhet. Som med allt annat. CSI-sensmoralen, t ex har väl knappast undgått någon. Mord är dåligt(vilket det är, det säger jag inte emot) 'Cause WE WILL GET YOU!"
Okej okej, vi fattar.

Men tänker man annars på vad serierna egentligen säger?
Det är klart de har ett budskap. South park, family guy och Simpsons har ju budskap, även om de är kritiska och satiriska. CSI i alla former är ju moralkaka på moralkaka även om det tenderar att även lära folk saker. Cityakuten detsamma; man lär sig av det(stackars hypokondriker). Gilmore girls borde vara något i stil med att även gulliga roliga tjejer kan ha en karrär(det är en pluttenuttig serie och precis vad man kan behöva mitt i alla mord och all falsksång) men mer då?

Det är förmodligen allt det här som jackass och dirty sanchez reagerar emot. Sensmoralen och gulligheten. De skiter i sensmoralen även om de lever ut den. Vi som ser vill inte knappast kräkas i våra egna händer och tvätta oss i ansiktet med spyorna. Det vet vi ju utan att se det, men de själva agerar väl för att visa en motreaktion. Som många andra har de satt moralkakorna i halsen.
[Plus att de är äckliga och dumma i huvudet och gör vad som helst för pengar.]


Återkommer om det här när jag har mer tid

nördy

För att roa mig ska jag kolla upp skillnaden mellan ideologi och diskurs som Helena skrev om i sin blogg. Är man en nörd så är man. Jag saknar lite av det där med pluggandet, att diskutera sånt. Att diskutera.
Dessutom är jag grymt kissnördig. Moa ha ha,mina ordvitsar är hur roliga som helst.
Nej, jag vet. jag borde sovit mer inatt. Men eftersom jag är arbetsbefriad imorrn så kan jag sova ikväll när jag kommer hem och vara uppe hela natten AMEN!

Jag åker med SK till och från jobbet nu. Han erbjöd sig skjutsa mig, vilket jag är tacksam för eftersom min budget nu ligger på 16 kronor(ska jag köpa diskmedel eller toapapper. Hmmm. ) och imorse pratade vi regn, politik och Bush, igår om bilar och nått mer. Han är lättpratad,men jag kan inte komma ifrån känslan av att det är något som bekymrar honom en hel del, men vi är inte så nära bekanta att jag vill fråga om det.

Han fryser hela tiden nu när sommaren är över och säger att det här regnet inte är något alls i jämförelse med regnen i hans hemland då det regnar i månader. Jag tyckte han sa att en del bosätter sig i båtar under den tiden, och , lite skämtsamt, att man kan fiska inne i sitt kök om man vill det. Jag undrar om han längtar hem.

Åh, nu kommer Anna! Jag borde göra en Homer-kissning, d v s vråla OOOH; YEAAAAAAAH inifrån toa., men jag vågar inte.

tack

Det kanske är fånigt fast det känns inte som det,
men jag blir så jävla stolt över att komma in på en blogg och se att någon har länkat till mig.
Till mig! Oj. Vilken grej det är egentligen. Faktiskt.
Tack. Jag blir varm i magen(och nej, det är inte kaffet jag drack nyss) och lite sådär generat leende.

Tack.

Lite morgonläsning om Bush

Funderade på att byta blogg men sen la jag ner det där. För idag.

Jag har suttit med mina andra två bloggar(jag misstänker att jag har ännu en blogg någonstans men jag minns fa... vänta nu, Jag har tre bloggar till. Eeeh.... Ska nog logga in på dem och radera dem. Om jag minns namnen. Galen-Lena... sex stycken bloggar. radera alla!) men de är onödigt krångliga och jag blir helt vansinnigt på blogsome för den är bara cepe. Wordpress är bättre men jag orkar inte pilla mer med det där idag så nu ska jag göra matlåda(efter tips från D) och sen plocka och ha mig lite innan jag ska sova.

men jag ska väl hinna med några sidor HP först.


På golvet i badrummet kryper en silverfisk på 2 cm och stannar till när jag dunkar lite i golvet. Den byter riktning och försvinner in under badkaret. Jag känner mig som en galning som jagar spöken som bara jag själv ser.

hemska hem

Jag roar mig med att kolla lägenheter på hemnet.se och det är saker jag undrar över.
Som ovanligt sterila kök eller övermöblerade sovrum med blommigt mönster på allt eller badrum med detaljer i guld och torkade blommor, porslinshundar, aprikosa tapeter, sänggavlar med inbyggd stereo, fruktskålar med plastfrukt, skrivbord med snirkliga guldben, pampiga vaser i fönster(enbart), segelbåtar som prydnad, lampor med lampfot i form av djur/älvor/tomtar/fiskar.
Överdådighet på för liten yta.

Jag är knappast en inredningsguru själv
men fan i helvete, folk har ju sämre smak än jag trodde.

hundabstinens

Strax ska jag ta lunch. Det ringer inte mycket alls och jag funderar på att börja fila naglarna eller surfa efter jobb för att fördriva lite tid.

men nej. Jag är galen. Jag fortsätter tråna vovve på blocket.se.
Trots att jag vet att jag blir hundsjuk och inte kommer kunna skaffa hund på väldigt länge.
Men en vovve. Inse. Promenader i ösregn och minus 30, fästingar och tassavtryck på vita saker. Det är ju hur fint som helst. Jag vill ha en hund just för att. För att jag minns hur jag blev väckt på morgonen av cindy som blev insläppt i mitt rum och slickade mig i ansiktet, för att tassavtryck och grus i sängen hör till, för att lukten av våt hund när det snöar och regnar är som det ska vara, och hundhår i maten är vanligt förekommande emellanåt(iallafall om man har flera hundar) och det är det jag saknar. Vovve. Promenaderna som man först inte vill ta men sedan ser fram emot lite.

Jag vet vad jag vill ha i födelsedagspresent

Klicka

Sötaste läsare, gå in och klicka för skogen idag.

Tack,

knark

Jag dricker inte kaffe.
Jag tycker mest det smakar surt.
Men idag. Idag hinkar jag kaffe.
Det smakar skit men jag är pigg pigg piggelin, la la laaaaaa*.

Jag vill att min medarbetare ska dyka upp nu. Jag har tuggat på en macka i två timmar och vill äta klart min frukost, helst innan min lunch börjar.



*Kaffe gör mig hög. Kaffe är knark och snartkommer jag rasa ihop i en liten hög av huvudvärk och vätskebrist men shit happens.
Titeln är f ö tillägnad Samira. Hon förstår nog.

sajberspejs

Man borde vara lite mer insatt i datorer, för jag skulle vilja ha en ny dator. Fast en där man kan lägga till min nuvarande lite på sidan av(jag är lite kär i min dator som den är nu. Trots att den beter sig som ett cepe ibland). Men det låter lite kul att fixa ihop sin egen dator på ngt sätt. Men då måste man väl vara mer insatt antar jag

Mina krav är inte så höga. Jag vill kunna lyssna på musik på den, titta på film och kunna ha fler än två program öppna samtidigt utan att allt hakar upp sig. Men jag vill ha en jävla massa plats för en massa film. Och gärna plats för sju säsonger Buffy.
Va? Höga krav? Jag? Tillåt mig fnysa.


*fnys*

Semi-Scary

Föresten satt jag på bibblan häromdagen och läste en bra novellsamling av Niklas rådström. Spök- och skräckberättelser. Jag hann med halva boken och flera av de novellerna fastnade jag för så pass att jag ska leta upp boken på antikvariat.
Hans stil är enkel och jag vet faktiskt inte varför jag inte läst Rådström tidigare. Jag ska kolla hurdan hans stil är i längre texter.

Boken hette i alla "Berättat om natten" och har säkert funnits ungefär hur länge som helst.(sa hon med ungdomlig kaxighet). Jag fastnade mest för berättelsen om Svarten, kanske för att den påminner mig om något som jag skrev för några år sedan. Nu låter det ju som om jag klappar mig på huvudet där, men min berättelse handlade om mörka vatten och spöken, och därefter upphör de två historierna att likna varandra.
Dessutom blev jag så jävla inspirerad att skriva på min egen spökhistoria efter det. Det kan vara de enkla sakerna som skrämmer mest, har jag märkt. Varför komplicera.

no boppar idag mister scumbag

Det märkliga med att vara här igen är att det känns som om jag aldrig varit härifrån, som om jag inte alls drog lättad härifrån i slutet av juli. Det är sol ute idag, ser varmt ut ute även om träden inte ser riktigt somriga ut längre.
Samma människor passerar nu och en del säger "Jaha, sommarjobbaren är tillbaka!" och jag kläcker nån äckelkäck kommentar om att jag aldrig tycks komma härifrån

men det som är bra är att när det kommer nån som jag inte vill prata med, nån av de där männen som bara är äckliga och som flinar ner i ens uringning med nån berrig sexistisk kommentar, så kan jag låtsas att jag pratar i telefon och intensivt lyssnar på vad nån säger. Jag ler lite snabbt till dem och stirrar in i skärmen och de hinner aldrig vänta utan går vidare och ta daaa, jag är av med dem.

Idag har jag ingen uringning. De är alla gånger besvikna som fan.

käckt

...och den här jävla ringsignalen blir jag ju helt skraj av. Seriöst. Det är inget mjukt gulligt ringande när det kommer samtal, inte ens ett störigt brölande.
Nejdå.
Det kvittrar. Käckt.
Klockan är fan bara 7.40.
Håll käften!!!!!!!

Murphy, you bastard, I´ll kill you!

Idag ska jag alltså sitta här och le och vara trevligt och fan vet allt.

så naturligtvis har jag en extremt bad hairday.
Inte för att jag brukar fixa med håret, jag föser mest undan det från ansiktet med en irriterad fnysning eller sätter upp det med snodd eller hårspännen.

Men idag ligger det inte snoddar eller spännen i min jeansficka som det brukar.

bad hairday, bad bad bad hairday.
Fuck.

tube

Jag ska jobba imorrn.
Det är bara två dagars jobb och det kommer förmodligen gå skitsnabbt
men att stiga upp kl fem är som bekant inte min grej...

Men jag har i alla fall bakat bröd och gjort matlåda, något att lägga till dagens" Jag har inte gjort någonting alls".

Och för att hålla mig vaken imorgon, ifall det inte ringer så mycket, så kommer jag förmodligen att blogga en massa, läsa skräptidningarna på nätet och klicka på alla möjliga länkar samt dricka kaffe och klaga på att det smakar surt i munnen samt gäspa odiskret och le mot de som passerar och försöka minnas alla namn och anknytningar..

Om jag kommer in på blogspot. vill säga.
I somras, när jag slutade jobba, hade datorn i växeln kraschat. Jag tror inte det var mitt fel, den gör det emellanåt för att de inte vill att man ska göra något med datorn utan att fråga dataavdelningen(så de får skylla sig själva) men de kanske blivit nojjiga och blockat en jävla massa sidor nu. I så fall kommer jag få nervösa utslag. I alla fall tills jag får lyssna på P3.


Idag insåg jag att D inte har något badkar*
Inse. Inget badkar!
Hur mycket kostar ett badkar?


*Ja, alltså, jag visste ju innan att han inte har det, men jag har liksom inte kopplat att när jag bor där jag med så finns det inget badkar! *gaaaaaaah*
Inte för att jag är en badare annars, men jag vill ju kunna ha ett val ändå!

antingen eller

Jag gav en vän rådet att vara otrogen för ett tag sedan.

Det var både med och utan baktanke.
För, tänkte jag, hon kunde reagerat på två sätt.
Antingen kände hon att hon själv ville vara otrogen och behövde nån slga bekräftelse på att det var okej(och hade varit det även om jag tyckt det varit fel) eller så hade hon tänkt att Nej, så långt ska det väl inte behöva gå, jag kan fixa det här på andra sätt.

För mitt råd hade ju inte påverkat henne så mycket som det hade fått henne att fundera på saker. Att ge henne rådet att vara otrogen är måhända oetiskt men det kanske var det som behövdes för att hon skulle veta var hon hör hemma. Är förhållandet inte alls bra och hon väljer att vara otrogen så har hon ju i alla fall kommit till den insikten att hon inte måste stanna. Väljer hon att stanna kvar och vara trogen och lösa saker ändå är det ju desto bättre.
Och hon valde det som jag trodde hon skulle välja.
Hon stannade kvar

fuggingfox

Firefox behagar roa sig på min bekostnad och stänger ibland av sig mitt i inlägg som skrivs.

Jag är inte fullt lika road.

Nyss

Nu, och nu.
...och nu
och nu och nu. Nu....Nu. Nu.


Nu dog nyss.

eko

" Jag är så ledsen nu i dagarna. Detta sökande efter ingenting oroar mig" skrev jag för ett år sedan på en annan sajt.

Dagarna nu är inte helt olika. Jag kan vara så ledsen nu i dagarna. Detta sökande efter någontinget gör mig arg.
Jag söker kommunikationen men får den inte, måste slänga ur larviga trådar men blir arg på mig själv för det. Tystnad ekar. Jag vet inte vad jag ska säga, men jag kan inte skaka av mig känslan av att någonting viktigt måste sägas

Och Madison

Jag är ironisk...

Hot dog

Jag funderar på att designa ett nytt ögonskydd för barn. Det är behövligt i dessa tider.
Barn måste skyddas till varje pris från allt vad verklighet och naturligthet påstås vara!

Speciellt i dessa tider av djurben som påstås vara gigantiska penisar* måste ju barnen skyddas mot detta hemska för att inte få för sig att penisar är något vanligt förekommande i samhället.
Vem kan ana följderna av dessa barns uppväxt** när de får se knäveck hos hundar som ser ut som en manslem. förfärligt, är vad det är! Nej, fram för en ny tid av viktorianska övertygelser! Händerna på täcket och fastbundna lemmar på alla barn från att de är elva år så att de inte får fula hemska tankar att lära känna sin kropp på alla dessa ONÄMNBARA sätt.

Nej, i frågan om blottade djurgenitalier måste genast ögonskydd inskaffas till barn, samt lagar stiftas för att fastslå att varje gång en djurpenis blottas, t ex när djuret i fråga urinerar, ska detta lagenligt fastställas som blotteri och djurpenisen ska av, snipp snipp snipp, och alla dessa pungkulor som existerar!

Givetvis måste genast en lag på detta även stiftas för att barn inte ska tro att även detta är något vanligt förekommande på djurkroppar av hankön eller andra varelser av hankön.
Dessutom måste en lag om juckande hundar genast stiftas för att hunden i fråga skall kunna anklagas och straffas för våldtäkt.
Skulle detta inte visa sig genomförbart måste givetvis en förordning om byxor på djur av alla slag genomdrivas genast.

Med stöd av Föreningen för Total Avsexualisering i Samhället har listor gått ut till alla daghem i Sverige med förslag på hur daghemspersonal skall kunna stödja föräldrar i deras nyskapande sexuella förvirring samt ögonbindlar till samtliga barn på varje daghem. Hundar och andra urinerande djur kommer att förbjudas på alla offentliga platser och i synnerhet knäveck på spinkiga hundar som ligger på soffor i vissa kataloger kommer att mötas av hårt motstånd.


M v h
Ski.T. Nödig


* Ikeakatalogen dras in för att en hunds ben ser ut som en manspenis. Något som i förstoring inte alls ser ut som en penis utan som knävecket på en spinkig vovve...
** Inse generationer av barn med en ännu mer snedvriden syn på sex än vad de flesta redan har...

Rasist-GB?

Hittade bilden hos Lotta.

Mr & Mrs Fårskock 2006

Emellanåt blir jag lite ledsen när jag tänker på hur snabbt folk faller in i trender utan att ifrågasätta.

Nej, jag säger inte att jag inte är sådan själv: Den här 'nya' svartvita trenden på muggar och prylar gillas helt klart för 'svartvitt 2006' är bra mycket snyggare än 'svartvitt 1988' (jag har för mig att det var därikring jag fick mitt flickrum helt ikeamöblerat i svartvitt) men när kom de flesta på att de inte längre gillade en viss typ av mönster och började gilla ett som de bara veckor innan tyckte var skitfult?
Hur går det till?
Hjärntvätt, jo, jag vet.
Men ändå: När försvinner självbevarelsedriften a la 'egen stil' och blir 'Fårskock anno 2006'?

Från en vän

"Jag vet att jag, ironiskt nog, har skrivit det här förrut: Jag kan inte skriva längre. Jag vet inte ens om det är vad jag vill göra men allt eftersom dagarna går är det det enda som dyker upp - ord. Skrivandet.
Jag kommer på mig själv med en penna i handen eller fingertopparna på tangenterna som för att börja skriva och känner mig som en förrädare både mot mig själv och skrivandet

Ändå skriver jag inte. Jag klarar inte av det, och mina historier blir bleka kopior av den brinnande lysande idén som den först föddes ur. Jag skriver ner kopian och glömmer sedan bort glöden.
Jag går därifrån., lämnar datorn eller blocket och går iväg, gör något annat för när kopian är nerskriven är det som om tanken är tömd och jag kommer inte vidare. Jag har även en känsla av att jag inte vill passera det stadiet. Jag reser mig för att jag vill resa mig och gå min väg - innan jag faller ner i något okänt med alldeles för många ord för mig att kunna hantera, och vad händer sen, vad händer när jag är där bland orden som tar över? Hur ska jag kunna behålla mitt Jag, min person, i allt detta när jag redan känner att alla berättelser och karaktärer splittrar mig? Jag är en egoist och vill inte att deras röster ska överrösta min egen, men kanske är det ändå dags nu, tänker jag, att låta det ske, att låta karaktärerna ta över helt utan att jag har egna åsikter i frågan, helt utan att styra historien?
Jag kan inte svara på det, på samma sätt som jag inte kan svara på enkla saker som "Vem är du?" eller "Vad vill du?" Jag tror att jag inte vet vem jag är just för att jag har delat upp mig i alla dessa karaktärer och synsätt och emellanåt vill skriva saker så komplicerade att det går mig över huvudet, men min längtan finns ändå kvar i mig. Jag vet att jag klarar av det men sen skyller jag allt på att historien, plotten, inte är färdig, ännu inte har dykt upp och att jag måste vänta på den. Vad har jag egentligen här att göra, om inte för att inbilla mig att morgondagen alltid alltid kommer att vara bättre och klokare och vackrare..."

mera eeeew

...men om nån kommer och kollar på lägenheten tänker jag inte säga något om problemet. Är det lag på det? De lär väl inte kolla inne i skåpen ändå, det är mest där de små jävlarna är. Fast de är i min strumplåda med, i garderoben. Vad fan har de för stärkelse och skit att äta inne i en garderob? De kryper över väggarna där inne, och ibland när man öppnar dörren ser man dem förskräckt pila iväg in i ett hörn eller, roande nog, förskräckt tappa greppet om väggen och falla mot golvet.

Jag kanske ska söka jobb på anticimex. För att man kan få leva ut sina äckelkänslor. För det är fan inte kul längre. Jag ringde mamma mitt i mitt gråtande(nu är jag mest trött-förbannad) men hon svarade inte och nu vet jag inte vad jag tänkte säga ändå så "Bu hu, mamma. Det är äckliga saker i min mat"?

men jag kan inte låta bli att roa mig en smula åt att tänka att jag kommer mötas av en enmeters silverfisk när jag öppnar toadörren nästa gång. Den kanske muteras snabbt där i mörkret och står där och morrar och väser åt mig. Om jag slänger till den en näve havregryn borde den lugna sig tillräkligt längre för att jag ska få kissa. En dusch kräver mer, kanske lite mjöl och en macka med.


I alla fall så vill jag börja flytta nu. Så att jag kan börja utrota de här jävlarna systematiskt.
Men tills dess kommer jag ha all mat i plastpåsar.
Om jag hade råd att köpa plastpåsar.
Oh, the irony *säger hon trött och nedslagen*.

Nu ska jag goggla på husmorsrecept mot silverfiskar. Det kanske räcker med salt i alla glipor, eller tvättmedel eller nått annat. Fast jag gillar tanken på bensin...

med ett lätt illamående

Nu började jag gråta. För att jag är naiv. Jag hoppades ju att silverfiskarna inte skulle bry sig alltför mycket om mitt skafferi för jag har aldrig sett dem där och eftersom jag inte har något mjukt bröd tänkte jag ta mig en hårtbrödmacka till frukost. Glutenfritt bröd är inte billigt. Men, tänker jag, jag ska kolla så att det inte är några äckliga silverfiskar i paketet. Jag har aldrig sett några förrut men då har jag ju inte lyft på alla brödskivor utan bara tagit av den översta och satt tillbaka paketet.

Så jag började, fattighjon som man är, grina när bottenskivan kryllar av småfirrar, och när jag ser att de är i båda mina paket havregryn och vetemjölet som jag inte vet hur det hamnade där. Så jag blir arg och slänger hälften av allt jag har i skafferiet. För att det är äckligt som fan. Och det gör mig TOTALT paranoid så jag vågar inte äta alls.

Så nu sitter jag här och grinar för att jag är hungrig, pank och har en massa äckliga silverfiskar överallt som inte går att städa bort. Jag funderar på hårspray och tändare. Eller bensin.

Om inte annat så är silverfiskar en rätt bra bantningsmetod: Man har fan ingen lust att käka när man vet att de finns vid ens mat. De verkar inte intressera sig för kryddor i alla fall. Alltid nått.
Undrar om ris och socker och mix går att frysa in. Eller måste jag köra med plastpåsemetoden på allt allt allt jag har tänkt käka?

Jag äter ingen frukost idag. Det blir te
Och ett äpple.
Till lunch blir det nog kanske... te. Och ett äpple.