men du får inte komma med

Lördagkväll igen. Var jag inte nyss här? Jag försöker hålla kraven på mig själv nere och uträtta en sak åt gången men jag vet att jag borde börja packa. Kläderna som jag inte ska ha med mig blir det först. Tyger och lakan och dukar och sånt. Sen böckerna som jag ska ha med mig, och prydnadssakerna i skåpet; de där ljuslyktorna som jag samlar på mig, ska de följa med eller packas ner? Porslinet tar jag med mig, njae, kanske inte mina målade muggar och vad ska jag med två rivjärn till. Tavlor och affischer då, ta med eller lämna kvar?

Jag inser mitt i allt att det här är som ett litet äventyr i sig. Värderingen av saker, vilka jag älskar mest och inte kan vara utan. Möblerna blir kvar, fast fåtöljen vill jag ha med mig. Gungstolen får inte plats nånstans hos D, tyvärr. TV-n är överflödig, men videon då?

Det är så där tankarna går när jag traskar runt här och värderar och mentalpekar:
Du får komma, du får inte komma. Du får komma, men inte du.
Det är som att packa inför en lång resa, utan att veta om och när man ska återvända.