i huvudet på...

Jag tror det är torsdag idag. sol ute. Deckarförfattarinna på radio och jag har en upprorisk känsla i magen av att även om alla texter på datorn försvinner - som det är nu kan jag inte öppna mer än firefox, annars låser sig allt - så har jag ju allt i huvudet. Det är mer en känsla av en berättelse, än egentliga ord, i flera fall.

Det får vara en nystart, om det sker.
Det verkar ju vara något återkommande för mig just nu.

Någon gång när jag var ute och gick med D frågade jag honom vilket han helst skulle vilja förlora, om han var tvungen att välja. Hörseln eller synen?
Att aldrig få höra musik igen, aldrig höra någons röst.
Eller att leva i en värld som är mörk men full av ljudintryck.
Jag valde hörseln. Nog för att musik och ljudintryck inte går att förklara och inte är något jag vill vara utan
men jag lever hellre i en tyst värld än förlorar färgerna, soluppgången, molnen innan storm, glädjen i någons ögon, en lock hår som faller ner i hans panna och vind som tvingar träden att böja sig.
D är fotograf så det var väl ingen större fundering för honom. När vi drev runt Ale stenar pekade jag ut bilder och jag vet inte om han log för att jag såg D-bilder i landskapet, eller om det var för att jag försökte.