Kyrka

Jag har en sån där kyrka med lampa och speldosa i som julprydnad, jag fick den av min mamma för flera år sen och den hänger med, den är rätt fin när lampan lyser. Nu står den i fönstret och är lite julig.

Det är bara det att om man så bara vidrör skruven till speldosan så kan det mitt i allt knäppa till och spelas några toner flera dagar senare.

Dagar.

Spöklika plinganden som man inte riktigt kan lokalisera på en gång.

Gissa om man skiter ner sig då.

Mot bättre vetande

så började jag faktiskt att se 'Van Helsing' efter att jag hittat den i min bokhylla. Jag dissade ju den filmen igår här i bloggen men nu hittade jag den och eftersom jag sett allt annat jag har hemma trettio gånger om så tänkte jag
'Whatdefukk, jag testar, det är ju i alla fall underhållning.'

Och nu har jag sett kanske 40 min. in i filmen och jag sliter mitt hår.
Den är så kass. Den är så pinsamt tillgjord och hypad att jag kräks. Inte ens Hugh Jackman är en fröjd för ögat, han är mest skitig, överlägsen och säger mesiga s k coola kommentarer och allt är som en patetisk blandning av James Bond- och Indiana Jonesfilmer, fast här heter uppfinnarjocken i källaren Karl och är munk och dialogen är så plågsam att jag hellre vill sticka in elsladdar i öronen och sätta på full stryka och manuset... herrejävlar. Den filmen får ju Matrixfilm nr två och tre att vara riktiga oscarsvinnare!

Jag längtar tills Anna kommer till stan med sista säsongen Buffy där Spike hänger över ett kors och säger: "Can we rest now? Can we rest now Buffy?"Just innan hon får veta att han fått sin själ tillbaka, något som får henne att säga ungefär elva miljoner gånger under säsong sju " Spike has a soul now" sådär att till och med jag vill smäcka till henne lite lätt och säga:
JAMEN FÖR I HELVETE; VI VET DET NU!
Annars är Buffy hur bra som helst. Jag skrattar mer och mer för varje gång jag ser det, jag fattade inte hur roligt det hela var de första gångerna jag tittade.

Naturligtvis stängde jag av Van Helsing. Jag funderar på vad jag ska göra av CD-skivorna med. Glasunderlägg kanske? Speglar? Eller om man klär in ena sidan med tyg och sätter glitter på kanske man kan låta dem ligga framme och vara fina?

Hemmablind

I helgen råkade jag höra någon säga:
"Min kompis kunde inte riktigt fatta det första gången hon var här i stan, att det står en stor jävla borg mitt i allt, med vallgravar och allt."
Och det slog mig idag igen; det gör det bara vissa dagar eftersom jag ser den varje dag:
Mitt i Örebro står ett slott. Från 1200-talet.
Som en svulstig borg, med vallgravar och rubbet.
Bara sådär.

Det är faktiskt rätt coolt. Jag förstår varför de asiatiska turisterna videofilmar det när de är här, och pekar och pratar. Jag undrar vad de säger.


Haha, nu när jag letar bilder hittar jag en turismsida om stan. Inte visste jag att det fanns så många ställen att besöka här ikring. Jag menar, Wadköping, Brunnsparken, Gustavsvik? Varför vill nån åka dit?
Man är ju uppenbarligen rätt hemmablind.
Jag är född och uppvuxen här men har aldrig varit på Vinön t ex.
Plus att det finns ett slott till i Finspång. Det ligger tydligen i närheten, där har jag inte heller varit.

Men i Kukkolaforsen utanför Haparanda, där har minsann Jokkmokks-Jocke klappat mig på huvudet. Det var tider det. Jag var fem. Mormor eller mamma höll mig i handen, jag hade en sån där norrländsk landskapsdräkt på mig. Den kliade.


Jokmokks-Jocke på den gamla goda tiden

Satan

Intressant är det dock, tänker jag ibland, att Satan/Djävulen a k a Lucifer skrevs in i bibeln ganska sent, och nu är det massor med människor som seriöst lever i fruktan för en varelse som är så uppenbart påhittad för att prästerna ska kunna styra människan med hot och lögner. Makt och kontroll.

Det har givetvis funnits varelser innan dess som stått för ondska, i alla kulturer, men jag kan inte låta bli att tänka att det är lite som att vara rädd för, och i framtiden bygga en religion kring Martha Stewart eller kanske Bert Karlsson. (Jamen, kom igen, gummistövlar på män runt 60 är fan så läskigt.)

flirtflört

Idag var jag med på ännu en dejtingsajt i ungefär tio minuter. Intressant. Det är gratis att registrera sig men efter tre dagar kostar det pengar. Massor med pengar. Och man får hjälp med vad man ska skriva på sin sida(alltså mallar man kunde välja alternativ på " jag är en trevlig ..... som tycker om att ....... Jag letar efter........") plus flirtningstips.
Jag var givetvis tvungen att kopiera dem:

10 flirtningstips.
Att flirta är en attityd. En bra flirtare har bra självförtroende och är inte rädd för att ta risker. Var entusiastisk och positiv. Det fungerar. Det svåraste är ofta att starta en konversation. Här följer några tips.

Starta en konversation: Var entusiastisk och positiv! Ha en startfras klar. Du kan börja med att skriva en rolig kommentar eller en fråga.

Fråga personen något om henne eller honom. Du kommer oftast att kunna hålla igång konversationen då de flesta faktiskt tycker om att berätta om sig själva.
Ha roligt, var lättsam och spontan.

Kommentera hennes eller hans hobbies.

Visa intresse för hennes eller hans personliga profil. Ställ frågor om den.

Om det var det något i hennes eller hans profil som påminner dig om någon bra historia eller egen erfarenhet, dela med dig av det!

Om ni båda har barn, fråga om hennes eller hans barn. Ämnet är outtömligt.

Fråga henne eller honom om favoritrecept, mat och restauranger etc...

Var intresserad och fråga om intressen, jobb, drömmar, mål etc.

Ge henne eller honom komplimanger. När du ger komplimanger, var ärlig och seriös eller rolig.

Sist men inte minst, försök att vara dig själv. Bara för att du flirtar och inleder en konversation så behöver du inte spela Don Juan!

Men alltså; ha en startfras klar? Och jag kommer inte ifrån det där med att flirta över nätet; det är ju bara på låtsas alltihop. Lägg ner, ta en fika på en gång istället för att mesa fram och tillbaka i hundra år. Det är mitt tips. Ni vet, singelbruden med hångelcrawings... Ergo: lyssna inte på mig.

Evilhoney

De här är till dig:

Ain´t love grand

Min Spike-feber är igång igen, lite tillfälligt. Förra året när jag, Anna och Helena satt och kollade på Buffy skrattade vi åt hur snygg vi tycker Spike är.
Det var helt sjukt, som en fjortisförälskelse, ett tag hade jag honom som bakgrundsbild på min dator bara för att jäklas lite med min dåvarande kille, plus att jag ju fick se mer av honom hela tiden, haha.

Och okej, han är snygg som fan som Spike, fast ibland ser han lite fånig ut. Bad boy-stilen/vampyren funkar till en viss del, men nu hittade jag nån sajt om en turné han gjort, och skitsamma hur han ser ut i serien, det funkar finfint för mig. Men när han ser ut såhär vanlig ut är jag totalt såld(och jag snor helt enkelt bilden från sajten som heter typ jamesmarsterslive.com):

and it is in dying we are born to eternal life

Hopp

Ibland när jag är cynisk av ensamhet
så vill jag bli klappad på kinden och höra
hur någon säger "Du är så naiv. Det är fint."

en annan slags parantes

[Intressant är , att det är inläggen som jag skriver i frustration/ilska eller sorg som får mest reaktioner. Mina läsare är i allmänhet ganska usla på att kommentera *ingen hint, bara slutsats* men det är ganska skönt för då kan jag inbilla mig att ingen läser. Det är lättare att skriva då. Men finns det inga andra känslor som känns igen förutom de tidigare nämnda, tänker jag. Måste jag tjuta ännu högre för att hitta min flock av vilda?]

en annan slags kärlek

Jag saknar någon, jag vet inte vem
bara en bästis som dyker upp ibland och kan skratta åt allt elände, som drar mig med ut på promenaderna och de grubblande djupa samtalen.
Någon att pilla naveln och skåda stjärnor med,
någon som ringer en sen kväll när man borde sova
bara för att säga "Hej, jag tänkte just på dig och..."

biverkning

han frågar "hamnar allt det jag säger nu i din blogg" och jag skrattar och svarar "bara om du säger korkade saker, eller smarta"

jag är distraherad av att 'spike och buffy having wild and brutal sex' på min skärm när vi pratar men lystrar när han säger något om vargar. att spåra vargar. jag vill följa med, säger jag, hur gör man, vart börjar man.

jag tar astmaspray för tredje gången den dagen och skakar ändå av biverkningarna, det gör mig nervös och jag blir ledsen och rastlös igen.

knarkgran

Mamma och pappa kommer förbi, jag minns inte varför de skulle komma från början, med hemmagjord äppelmos kanske, men vi går på stan en sväng och jag får en julstjärna till mitt köksfönster, en utan lampa i, och så fint turkos att jag ska ha den hänga någon annanstans när julen är över. De går ner i källaren dit jag vägrar gå och de hittar inte mina andra julsaker, jag vet inte vart de är. Under tiden sitter jag på rumsgolvet och skrattar åt min julgran som ser nerknarkad ut och inte blir fin hur jag än böjer och fixar med plastiga ståltrådsgrenar och pyttesmå kulor. De åker snart iväg igen och jag tänker på hur jag vägrade diska innan de kom bara för att markera revir och eget liv, hur jag motkommenterade det hela med att säga att jag inte är uppvuxen med femtiotalets husmoderstvång.Mamma handlar lite mat till mig och jag önskar att jag hade sagt att jag även behövde gul lök och mjölk.

Am I a bitterfitta?

Jag orkar inte med korkade killar. Det bara är så. Am I a bitterfitta?

Att vara tjej och ha åsikter på en sajt som Spraydate är tydligen inte bra. Att jag är feminist lyser tydligen igenom min presentation; det är bra det, spring lilla pojken, spring, hon kanske hugger av den!

En kille frågade på största allvar "Varför är det så att alla tjejer som verkar ha IQ är feminister?"
Han skrev inte tillbaka efter att jag svarade med en motfråga:
"Du kanske ska ställa dig själv en motfråga: varför fäster inte feminismens tankar på de som är/tycks vara utan IQ? Det kanske ligger nått i att faktiskt ha IQ OCH att vara feminist?"

Det hade han inget svar på alls tydligen. Underlig kille.

Sen fick jag ett sött litet inlägg i min gästbok:
Du var en bestämd tjej. Läste att du drar dinna egna slutsatser. Hummm... det kanske inte är så bra i alla lägen.... Du kanske ska "mjukna" lite själv å inte låta så tuff å hård. Sen kan jag hålla med om att att om man inte kan fixa sig själv i sin ensamhet å bla bla... japp då behöver man nog kolla läget på sig själv först. Men jag svär på att jag lagar bättre ma6t än du... Ha ha...Hade gott i natta tjejen...

Som sagt; att vara tjej och att ha egna åsikter är inte poppis hos grabbhalvorna.

Ad Hoc

...och jag tänker att alla dessa sidor, detta monster av hövlighet och svartaste djup av visdom, alla dessa sidor är jag själv. När han frågar vem jag är kan jag inte svara utan att känna att jag talar osanning.
Istället säger jag var jag tycker om att göra, vad jag uppskattar, jag berätta om min kärlek för vargar och rädsla för spindlar, jag berättar om böcker jag läst och människor jag mött
men dessa saker är inte jag, jag kanske tycker om att läsa böcker, men gör det mig till en bättre människa? Jag har kanske svindlande lätt att skaffa nya vänner men är mina andra handlingar utförda genom mina högsta mest kärleksfulla tankar? Jag kanske balanserar på trottoarkanter på mina ensamma promenader och älskar olika former av konst, men skulle jag rädda en människas liv, skulle jag ingripa om jag såg något hända?

Detta spel är igång igen. Den här ensamheten jag drar mig undan i, detta vandrande omkring i mörka rum för att inte synas utifrån, dessa mörker dit mitt skratt inte når, vakande nätter över obefintligheten och den släta ångestens yta
Sedan, som stjärnor, det där ljuset jag drar ner i mig som frisk klar luft.

Jag är dvala med korta utbrott av vilja
En kall och stilla natt som denna, när frosten lägger sig över gatstenar och balkongräcken som gristrande minnen och hjärtat bultar snabbt snabbt för att jag ska veta att jag finns, en sådan natt kanske jag vill veta hur mycket jag tycker om att leva.

Nattblogg

Det är natt igen och jag har äntligen slutat gråta över Buffyavsnitten när mamman dött och istället börjar flina lite åt Buffybot och Spike.
Jag vet inte när jag käkade sist men det är nog dags igen. Dagen har gått sjukt snabbt, klockan är halv ett nu och nyss var klockan fyra. Det var föresten då jag käkade sist. Aj då, dags igen kanske...

Jag har slagit ett personligt rekord i att sitta länge vid datorn utan att få dåligt samvete, men det har varit en sådan dag idag igen, när jag faktiskt inte kommit på så många saker som jag tycker är värda att leva för. Jag var på en promenad men det hjälpte inte det minsta, tvärtom.
Så Joyce Summers död kom ganska passande i mitt deppiga tillstånd: nu mår jag bra igen. Eller.. bättre i alla fall. Jag orkar bara inte tänka på det längre. Jag har i alla fall gråtit mig svullen och rödögd och är djupt tacksam för att jag bor ensam för det är inte lika lätt att gråta av sig när man bor med nån. Om man inte gör det om nätterna inne på toa som jag fick göra förra året. Men det är en helt annan historia.

Plus att jag pratat lite med en kille som inte verkar berrig, stel och underlig trots att han finns på spraydate, men han ligger på en del minus för att han seriöst tycker att 'Van Helsing' är en bra film...
Jag står oförstående. Okej att Hugh Jackman är med i den filmen, han är ju dregelobjekt nr..nåntingm men han ligger rätt högt upp, och knullvänlig som fan, men ändock: filmen är pinsam!
Den ligger i samma klass som 'Constantine', som enbart inte ligger på minus för att Tilda Swinton är med i den. Hon är underbart androgyn, och jag ser fram emot att se henne som häxan i Narnia-filmen snart.

Jag har inte skrivit om helgen ännu, att jag var i Nora i fredags och på sommarjobbets firmafest några timmar i går.
Det har bara inte kommit ord för det. En annan dag kanske, men nu blir det mer Buffy till nattmackan, imorrn kommer kanske mamma och pappa hit en sväng. Klockan är snart ett och alla ljud runtomkring mig i lägenheterna och på gatan har tystnat. Det verkar bli en lugn natt.

De utan avsikt...

Jo, häromdagen funderade jag på om det inte är så att en del människor hänger kvar på dejtingsajter och aldrig träffar nån och kör samma gamla race om och om igen för att det är bekvämt och tryggt.
De stannar och har en sida, skriver att de vill träffa någon(de har ganska detaljerade beskrivningar om hur de ska vara med) och det är deras skydd mot andras kommentarer/yttre attacker: " Men jag dejtar ju tjejer men hittar aldrig rätt".

Jag tror egentligen inte någon av dem har för avsikt att träffa nån. De finns där som en slags plikt, för att de är singlar och eftersom de har en sådan detaljerad beskrivning av hurdan person de vill träffa så kan de lätt dissa vem som helst som inte passar in på en av kriterierna. De kanske träffar någon för att ha sex då och då men det blir aldrig mer. De surfar vidare.

Sen funderade jag på det här; vilket egentligen har ett ganska givet svar men jag vill ändå skriva ner det: Dejtingsajter skulle egentligen inte behöva finnas om tvåsamhetstvånget inte var så stort. Man 'måste' ha någon, annars är det något fel på en. Att vilja leva ensam är aldrig riktigt accepterat.

Det är där någonstans de där människorna kommer in, de med sina eviga sidor på olika sajter som låtsas att de vill träffa någon men egentligen klarar sig utmärkt ändå.
För jag tror absolut inte att det enbart beror på intimitetsrädsla och tankar som "Det går åt helvete i alla fall".
Det finns naturligtvis människor som väljer ensamhet för att de väljer att vara ensamma, inte för att de väljer ensamhet för att de inte vågar träffa någon.
T ex för att de kan bli sårade och vill hålla sig borta från det.
En del väljer ensamhet för att det helt enkelt passar dem, för att de trivs med det. Det kanske är trycket utifrån som gör att de känner sig tvungna att spela med i spelet 'stackars ensam människa'.

Sen är det givetvis lätt att generalisera in de människorna med de vanliga partyberrorna/popsnörena, men jag tror faktiskt att de finns. Alla typer av människor finns. Alla underliga saker som människor kan göra finns det säkert någon som gör.

Så, det var bara min tanke innan frukost, avancerat såhär till första advent.
Nu ska jag kolla på Böffböff (Buffy och vampyrerna alltså, för dem som inte hänger med i den verbala nedgången)och avsnittet med Spikes bakgrund. En timme James Marsters... inga fel någonstans där inte. Lite synd att jag redan bestämt mig för att gifta mig med Kjellvander. Fan, James Marsters hade ju varit finfin annars...

Tutte

I Silverfiskens kommentar på nått inlägg så citerar Eff "Jeff" i den brittiska serien Couplings.
De som missat den serien eller av nån annan anledning inte brytt sig om att kolla: Börja nu. Genast. Ladda hem allt om ni så måste. Nu är det dags att ni ser Couplings.
Jeff är sötast. Han babblar alltid en massa saker och har teorier. Han säger saker som det här:

"I need breasts with brains. I don’t mean individual brains, obviously... I mean, not a brain each. You know, I like intelligent women, but you’ve got to draw the line somewhere... I think breast brains would be over-egging the woman pudding."

Han påminner lite om min bästa kompis Jesper när man säger 'TUTTAR'. De får något i blicken, jag förstår det helt enkelt inte. Det började när vi pratade om en uringning på ett kort där en tjej Jesper gillade satt i en soffa och....
Tuttar tuttar tuttar, Jesper. TUTTE!

gräl

Jag vill gräla med en norrman. Eller i alla fall lyssna när norrmän grälar.
Det måste låta så jäkla gulligt. Som 'Carmina Burana' ungefär.

For my absent friends.

Jag funderade på att skriva en 'Ode till lagomheten' men jag tappade bort mig i det extraordinära.

Och...

- Idag var jag med Pia på ett fik som jag ska tillbaka till, tror hon sa att det hette 'Dansfiket'. Där var det rött, mysigt och soffor med stora kuddar. Me like, ska dra med nån dit snart igen.

- Kollar igenom mina sparade utdrag till inlägg och hittar flera som jag var helt säker på att jag hade lagt ut men som är drafts fortfarande. Tror jag ska lägga in dem här i natt. Vet faktiskt inte varför jag inte lagt ut dem, de tycks vara klara, men kanske kändes de för personliga? Vilket är underligt eftersom jag skrivit saker som känns mer personliga än det.

- Jag blev nyss kallad 'Pajas' på SD (av en 27-åring) men jag hade föredragit 'Clown' för de är riktigt läskiga.

- Egentligen behöver jag inte gå på filmföreningsfilmen idag för jag har nog sett hela kom jag på men nu sa jag att jag skulle dit, och jag måste ändå träffa lite mer folk.

- Mitt nuvarande saldo är 2 kr. Sen när jag jobbar och har en massa pengar på kontot kommer jag aldrig att skriva hur mkt pengar jag har, det är bara fattigdomen och misären i Sverige år 2005 som är bisarr. Jag kan sitta på internet dygnet runt och prata med människor från alla rika delar av jordklotet men inte få i mig tillräckligt med näring.

- Jag har börjat affirmera hur jag arbetar med något som gör mig glad i magen och hur jag sätter undan en massa pengar på mitt sparkonto varje månad när lönen kommer, och hur jag har en glad golden retriver som möter mig i dörren när jag kommer hem varje dag och känslan av välbefinnande när jag fikar med alla mina vänner på hamncaféet någon kväll i veckan. Det är lite svårare att affirmera fram en kärlek, dock, p g a ansiktslösheten.

- Prylar. Varför? Pia och jag var på en affär där de säljer prylar, jag vet inte vart jag ska börja, men jag undrade ändå: vad ska man göra med alla saker, har man inte redan så att man klarar sig? Det är väl en grej att vilja ha kläder för att hålla sig varm men alla PRYLAR? Jag fick en släng av Flytta ut i skogen och ha med mig det nödvändigaste-muttrande men när jag kom hem igen kände jag att jag gillar mina egna prylar men om de är nödvändiga vet jag inte.

- Jag kom på att jag kanske ska ha julgran i år. Det har jag aldrig haft förrut. Nu har jag ju plats i alla fall. Det är fint ljus.
Annars är jag rätt trött på julen redan innan den dragit igång, och jag kanske mest är trött eftersom jag inte kan delta i julhysterin lika livligt och glatt som alla andra men jag kommer ändå inte ifrån känslan av att det på många sätt handlar om ett kollektivt dåligt samvete kombinerat med girighet kombinerat med en hysteri om att man måste ha en Perfekt Jul. Själv vet jag att jag kommer längta hem på julaftonen när paketen är öppnade och vi har fikat för tredje gången sen kl två. Pappa och jag kommer titta på varandra, sucka och börja skruva oss i stolarna och längta hem till TV och tystnad och att somna i soffan och när vi vaknar igen är allt över, tack gode gud. Jag tycker Jesus verkade vara en smart man, som jag tidigare nämnt, men numera handlar julen mest om att dra in månglarna i templet och det hela klingar lite falskt hos mig.
Fast jag vill gärna ha biobiljetter till Narnia i julklapp. Och hemmagjorda glutenfria pepparkakor, för de man köper smakar kräk.
Men någon gång ska jag samla alla vänner på en plats, en herrgård, och fira jul med dem. Med groggar och snögubbebyggande och frukost och pulkaåkning och varm choklad och glögg vid en stor brasa.
Annars kan jag ju alltid skriva om det i nån jävla bok.
Varför valde jag skrivandet i det här livet, kunde jag inte haft hjärtat i fotografering istället, eller varit en jävel på att sjunga?

Nu kom Magnus, vi ska gå på bio.

rekord

Oj. Tre vettiga killar på en dag. TRE. På en sajt som SD.
Betyder det här att jag ska omvärdera?
Fan. Jag som hade så roligt. Nu går jag nog ur den sajten igen.

Vänner

Jag ville skriva om vänskap, för det slår mig plötsligt hur värdefullt det är för mig. Sen svek mig orden, kanske är jag en slags vän i teorin, och en i praktiken?

Jag vet att jag kan vara hopplöst uppe i det blå och växla mellan att vara galet uppmärksam till att vara flyktigt bortkollrad. Jag säger sanningen så som jag ser den: ibland är den grym för de som vacklar (men jag är där och tar emot dig när du faller) men jag försöker aldrig dra någon bakom ljuset, inte medvetet i alla fall.

Mina vänner är mitt knark, min värme, mitt vatten.

Alltid när jag faller är de där och säger till mig: Du vet ju redan svaret på det här. Du vet ju redan hur du ska göra.

Tydligen anser mina vänner att jag är en klok varelse.

Ibland förstår jag vad de menar. De är kloka, vackra och underbara de med. Fast ibland är de inte medvetna om sin egen styrka. Jag måste genast fram och pilla på ytan då, skrapa bort flagnande färg från deras minnen, påminna dem om saker: Du är stark för att du är stark. Det är inte tillfälligheter eller andras förtjänst. Du har kommit hit alldeles på egen hand.

Det vet de ju om. De flesta av dem.

Ibland kanske jag skrämmer med min rättframhet. Jesper säger alltid att jag säger sanningar rakt ut. Det är sådan jag är, sårar jag så säg till så omformulerar jag mig.

Kanske säger jag det folk inte alltid vill höra. Jag tror inte det är bara jag som ser sånt hos folk. Men jag kanske är en av de få som faktiskt säger det.

K-kvinnan är den som haft mest tålamod med mig tror jag. Hon som är vännen man ibland inte pratar med på ett tag men som snabbt uppdaterar sig om ens liv och tankar eftersom vi ligger lika.

Hon är en av dem jag saknar hela tiden och vill ha i närheten.

Kom, bo i kollektiv med mig!

Jag ville skriva om vänskap, för plötsligt slår det mig igen hurdana underbara kloka vackra vänner jag har. Hur mycket jag älskar dem och inte klarar mig utan dem. Hur jag om och om igen upplever de här människorna där de är i sin egen värld, vi fångar inte glimtar av varandra: vi delar med oss av hela vår upplevelse, håller uppe, håller av, håller om. Jag tänker på dem hela tiden.

Älskade vänner, mitt vänskapsknark, kicken ni ger är inte utav denna världen.

hint

Jag undrar hur många hintar det egentligen har behövts för att jag ska fatta det här med att inte dissa folk för lätt och att det där med att 'bara vara vänner' inte är för alla.
Okej, nu har jag fattat vinken. Vart är han då? Det är inte någon jag känner nu antar jag, men han dyker väl upp. Bjuder han på fika?

Och jag tänker INTE lägga ner att driva lite med människor på SprayDate och sånt. Nått kul ska jag väl ha!

fikadejt

Föresten blev den ena fikadejten skittråkig efter ytterligare några mess inatt och varför fika med nån som är trist. Han hade ju (oväntat? I think not!) bara standardsvar på allt, om han ens svarade. Okej att alla människor inte är verbalt förmögna men vad tycker och tänker han att jag i min tur sen ska hålla igång samtalet med? Vilket väder vi har fått? Har du hört att de ska höja skatten igen?
Nej, jag dissade honom, det måste ju finnas mågot vettigare.

poeten

Bob Hansson var föresten i Örebro i helgen. Han hade dessutom sex.
Helena hörde honom, eller ja, alltihop. Hon bor i lägenheten ovanför.
Det är lyhört som fan där. Jag hoppas han är singel och slipper förklara sig för någon cause the word is out.

Mulet ute mulet inne

Jag vette fan vad jag drömde, men jag hade en konversation med mig själv i huvudet när jag vaknade till liv, och insåg att jag nog hade funderat och konverserat sådär ett tag. Klockan var strax efter sju, jag hade sovit fyra timmar och allt kändes jävligt svart och grått, vädret utanför hjälpte till en del, jag trodde det var mitt i natten när jag vaknade men allt är bara igenmulet, solen hade stigit men ingen kan se den.

Om det ska vara så här grått väder från september till april - vilket det alltid är- så kan väl i alla fall svenska designer och arkitekter propsa på att använda mer färg i allt de gör.
Färga betong röd och turkos, tillverka alla lyktstolpar gula eller oranga, gör asfalten grön eller blåaktig.Gör alla elskåp lila. Våga vägra beige och marinblått, i alla fall tills sommaren kommer.

Ett förslag bara.


Jag har ett kunskapssug idag. Ska på utställningar med Pia om några timmar, och efter det går jag nog till bibblan en stund. Det är något jag vill lära mig, något historiskt.
Varje gång jag går in genom dörrarna på bibblan tänker jag på Adrian. Vi stötte alltid på varandra där.
Jag ångrar lite att jag aldrig pratade mer med honom när jag hade chansen, och nu är han borta och jag vet inte hur jag ska få tag på honom igen.
Adrian blir i sin frånvaro en karaktär i min bok, jag fyller i de tomma sekvenserna själv.


Såg i Bodil Malmstens blogg att hon gillar Mads Mikkelsen.
Hon har utomordentligt bra smak!

Normal - the sequal

ibland ba, då ba få ja lixom ryck å vil ba skriva kånstia saker och stavva fel hela tin för alla andra göjure redan. såm åm järnan fått överschlag å ba vil explodera ellä fnisa

i närkä dä ja bor säger man att man ska ha 'fitt i pannan' när man ska steka mat, så fassnar de inte

ja undra åm de kansche påvärrkar min järna lite

allt e Jässpärs fel, när vi prata på msn så skriver vi allti en massa skuma saker presis såm dä låtär

Hrm, jaja, okej, jag lägger ner, det är drygt att sitta och stava som det låter eftersom det är emot min natur på flera sätt. Men när jag och Jesper gör det på msn orkar man alltid. Helena säger att vi har ett "Jesper och Lena-språk" och det kan nog stämma, vi har ju språktrixat i några år nu så det är väl bara en naturligt följd av det hela?

Anna gav mig en sen present idag; en mössa. Randig. Finns på Indiska. Jag hade på mig den inomhus nästan hela kvällen bara för att den är så skön. Tack annapanna. Jag måste ha den till något färgglatt, min bruna jacka är för brun, jag vill ha något rött, turkost, lila! Men sånt finns inte att köpa. Jag tänker allt oftare att jag borde skaffa mig en sömmerska/skräddare. Och ekonomi för det med.

klockan är snart ett på natten. Jag är pigg igen. Nu ska jag dricka te.
Jag har precis fixat TVÅ fikadejter på SprayDate. Fatta vilken blogg-booster! Jag sitter här och skrattar lite för mig själv eftersom jag sa det till Pia idag: "Jag tror jag ska fika med nån från nätet på fredag. Jag känner för det ".
Jajamänsan, nu är det fixat.


En fortsatt trevlig afton!

Normalt

Att på internet betona hur normal man är, är inte det en omskrivning på att man inte vill sticka ut och därför bara vara en i mängden?
Det är bara en lös tanke, men det verkar vara utbrett att säga t ex "Jag är en normal kille som....".
Okej om man med det kanske bara vill säga "Jag är inget sajko" men det är väl just DET som ett riktigt sajko skulle säga- och i många fall tycker ju de att de är helt normala.

Men vi skiter i sajkona, för en stund, och fokuserar på berrorna/berrabrudarna, svenssonmänniskorna, light-bratsen;
Att poängtera hur normal man är måste ju bara betyda att man inte vill vara något annat än en i mängden. Vilket betyder att man hellre skulle dö än att vara en som sticker ut lite(generalisering, såklart).
Mig gör det misstänksam; jag vet hur det normala funkar, jag har dejtat normala killar. De är utan undantag väldigt konstiga och inte så lite skitnödiga och stela heller.
Hellre då att någon skriver med lite självinsikt och vågar sticka ute lite. Självdistans, humor och mod kommer man långt med.
Men att kalla sig normal är helt enkelt inte riktigt normalt i mina ögon. De som kallar sig normala brukar vara de människor jag finner ganska ointressanta.

Vovve - the sequel

Anna kallar henne för Bebben, fast hon heter Dixie. Hon är tre månader ungefär, och nyfiken på precis allt. När hon var här idag lyckades hon skrynkla ihop varenda matta jag har i lägenheten, tugga sönder en plastflaska, tugga på min toffel, rota i papperskorgen i badrummet och hitta nån gammal bomullstuss som hon smakar på, dricka lite vatten för att sen välta vattenskålen på min köksmatta, kissa på golvet och dessutom jagas runt av Anna innan hon däckade på hallgolvet och sov där tills jag kom ut och klappade henne lite på magen. Då grymtar hon till, vänder sig på rygg för att bli klappad mer och somnar om medan jag gör det.

Hon är svartvit, 75% border collie, 25% dalmatiner och när vi går på stan vill hon hoppa på alla bilar, människor och springa in i varje portuppgång. Hennes ena öra är lite böjt och ögonen uppmärksamma på allt som sker runtomkring.

Det, mina vänner, är en hundvalp med en jäkla massa liv och humor i.

namnanalys

Letar namn till en karaktär i min bok och ramlade på den här sidan: Kabalarian philosophy och testade givetvis att analysera mitt förnamn och såhär står det, en del saker stämmer, andra inte:

The name of Lena creates a restless, creative nature that takes you into many ventures, but does not allow you to see things through to a satisfactory completion[Jajamänsan!]. Yours is a versatile[ung. mångsidig], musical, artistic, but independent nature and you must have the freedom to express your creative ideas and abilities to be happy. An urge for independence causes dissatisfaction and frustration in close relationships and you find the "ties that bind" restricting [Jag tänker, alltså är jag singel?]. The qualities of this name would find a more constructive outlet in work that involves high-pressure selling or promotional activities, possibly in community affairs, for it contains a positive, driving power.[Fan heller!] Although the name Lena creates the urge to be reliable and responsible, we emphasize that it causes a restless intensity that defies relaxation. This name, when combined with the last name, can frustrate happiness, contentment, and success, as well as cause health weaknesses in the solar plexus, and through worry and mental tension.[Dags att överväga namnbyte?]

magkänsla

Jag hade den mest underliga känsla för en stund sen.
Det kändes som om det i den stunden skedde något väldigt positivt som hade med mig att göra, någonting med kärlek, och jag var i utkanten av fyrverkeriet som är på väg mot mig.
Jag vet inte annars hur jag ska beskriva det, men känslan var som en varm stöt i magen, en kärleksfull stor glädje och just i den stunden hände det något med en person som gör att vägarna leder hit till mig.

Jag kanske inte är någon vidare författare, jag hittar inga andra ord för det. Men jag började le då och nu är jag glad, nästan som om jag är förälskad. Varmt leende och alldeles lugn. Något stort och kärleksfullt är på väg. Magkänslan ler med mig.

puls

Jag ska skaffa mig en bärbar cd-spelare snart och gå ut till vattnet en dag när det blåser och samtidigt lyssna på 'El tango de Roxanne' på hög volym och vara närvarande på flera platser samtidigt när musiken lyfter magen och rysningarna rätt ut i luften, lyssna på Carmina Burana och den där operetten som får mig att hålla andan och känna hur det är liv i min kropp där jag tidigare trott död, känna pulsen genom fingrarna och tänka att en dag ska den pulsen röra vid kärlekens hud på insidan av handleden och vid halsen där tröjan slutat värma och då har jag all rätt i världen att sticka näsan mot värmen för att ta reda på lukten hos människan tätt intill

stream of c...

Få se nu. Tisdag idag va?

Jag har sett Batman begins en gång till, när E var här.
Sen köpte sötaste E en film till mig, egentligen för att vi skulle se den tillsammans men nu hann vi inte så jag ska sätta mig och kolla på den strax. Enemy at the gates tror jag den heter, Jude Law är med.
jag gillar Jude Law, men ibland blir jag nästan störd på människor som är så snygga, de är FÖR snygga.
Jag vill ha normala människor runt mig istället, inte skönhetsideal.
Nu är ju knappast människorna jag känner och har som vänner fula. Tvärtom.
Men ni fattar nog vad jag menar.



Jag vet. Jag bloggar dåligt idag.
Det är bara för att jag har tankarna och sinnet någon helt annanstans.
Jag är inte riktigt här, känner jag. Vart jag har tagit vägen vet jag inte heller. Den där Lenafiguren som är jag tänker på saker som coca cola, böcker som luktar nytt, andras bloggar, snor, använda tepåsar, PRIX parkeringen, ketchupflaskor, strap on, rynningeviken, insyn, Christian Bale som bärtmärt, musik som får det att kärleksfullt lyfta i magen, knän på jeansen, avsaknad av vinterjacka och skor, kalla händer, plastskedar, Samsara eller Lost in translation, vovvar med mjuk päls, kylig vind mot huden när man flyger strax ovanför hustaken, svart himmel och vita löv, trådar, trapphuset i ett gammalt engelskt hus, en flicka som heter johanna vars styvpappa heter bengt och har en ölmage och just skällde på henne för någonting som är rött och av plast, svarta gummisulor som gnisslar mot golvet i skolan där stefan går strax efter klockan åtta på kvällen och det luktar barn överallt och stefan mår lite illa av den lukten och pepparmintsandedräkt han minns mot sin kind när han var 13, siffran åtta igen, mangoskal, korsningen vid bowlinghallen, senapskorn i tänderna, en kall blöt puss, rysningar längs med ryggraden just innan man börjar frysa och hur de kryper in under håret och får en att dra axlarna bakåt, rosa blus och silke som rör sig i vinden, stukad fot och regn, en hatt med band, min rosa kunzit som är lite vass mot huden om man bär den i BH-n
och träd som lutar sig över ett vattendrag vid stenar täckta av mossa och ljudet av vattnet och slussportarna uppe vid karlslund där spindelnätet vajade för vinden i somras, Krille och hur jag inte minns hur han kändes eller luktade men jag minns hur Emil brukade andas snabbare när man kysste honom lätt på halsen och hur T några år senare gjorde samma sak med andetagen, och platsen på pojkarna och männen jag kysst där håret ger plats för huden i nacken och huden som sprider sig ner mot halsen axeln ryggen, värmen av Cindys mage och hur hon muttrade när jag la kalla händer på henne och ville hålla kvar henne när hon ville hoppa ner på golvet, lukten av min syster på hennes kudde när hon är 14 och jag är 8 och jag tjyvläser hennes dagbok, blått brevpapper och mamma som är arg, en plastpåse i vinden, snö som faller framför gatlyktans ljus och stilla andetag av ett sovande barn i halvdunklet... där någonstans existerar jag nu

sex

...men alltså; jag tänker ju alltid att man ska göra det som man är bra på, eller det som man har som intresse

När jag hittar folk som på sina sidor skriver sex som ett intresse: ska jag be dem prostituera sig?

Serviceinriktad

En av mina många bitchiga sidor *hehe* är förmågan att vara en besvärlig kund.
Jag tycker alltid att personalen ska vara trevlig mot kunderna, något som många tydligen glömmer när de jobbar i en cool affär: Då är det okej att tugga tuggummi och pratar i telefon när man har kunder väntandes, har jag märkt. Bland annat.

Sniff har ett nytt jobb. Jag vill ha det jag med. Ge mig, jag kan vara otrevlig och jag säger vad jag tycker om allt och alla. Jag kan vara skittrevlig och överseende med.

nyvaken

Nyvaken när klockan är elva, mitt ena öga är fortfarande helt irriterat och jag ska dricka åtta deciliter grönt te till frukostmackorna.
Muggen från indiska, den blå med ljusare blå mönster rymmer så mycket, jag orkar nästan aldrig dricka upp en hel mugg.

Jag saknar att äta havregrynsgröt till frukost. Jag kanske ska börja med det igen, strunta i att det kanske finns gluten i det, för den glutenfria havren kostar en miljon ungefär, det är en pytteliten kartong för säkert 35 kr.
Då är jag hellre hungrig.
Fast det är ju trevligt att vara frisk, å andra sidan.

E ska komma hit och färga håret idag. Eller, jag ska färga håret på henne. Jag vill färga jag med. Och klippa mig. Snart gör jag nått desperat, tar en sax och klipper lite hur som helst.

Jag funderade på att läsa bloggar som frukostsällskap, men jag tror jag ser på Lost in translation istället.
Bloggfebern har lagt sig, nu är det bara svettiga trassliga feberlakan och utdruckna vattenglas kvar.
Människor har ett liv på sidan om, men det är ju det jag vill läsa om.
Ramlade in på en blogg om hudkrämer nyss. Klickande vidare till en blogg om brudklänningar.
Jag orkar inte ens bli störd och komma med kommentarer. Ge mig mat först.

Bärtmärt

Hemma hos mig får man inte säga Batman.
Nejnej, här heter han Bärtmärt, och nyss såg jag Bärtmärt Begins och det är den bästa av bärtmärtfilmerna.
Se den. Jag ska se den igen snart.

men nu är det nog dags att sova, om än motvilligt; det är så tyst och skönt överallt nu.

Vovve

Ni kanske har missat det, men jag är en hundmänniska, rakt av. Katter är väl okej, men hundar ska det vara, helt klart.

Nu på festen säger Anna till sin syster Karro:
"Berätta för Lena vad ni gjort, du och mamma, så blir hon helt sjuk."
Karro ser först frågande ut, sen säger hon:
"Jaha. Ja, vi har köpt en hundvalp."

Bara ordet 'hundvalp' får mig ner på knä i någon slags goseposition. Vovve. Ge mig.
Nu. Vill ha. Gosa.

I lördags träffade jag en tremånadersvalp som luktade hästskit ur munnen till skillnad mot den vanliga valpfoderslukten, men den var förlåten allt för den drog och ville hälsa på mig och kom upp i famnen när jag satte mig på knä och slickade min haka och jag gosade in ansiktet i pälsen och var helt såld.

Det är samma sak varje gång.

Det enda som är lite pinsamt är att jag liksom glömmer bort att det står en matte eller husse i andra änden av kopplet som ser hur man, efter att man frågat om man får hälsa, med ett utropat 'Åh, Vovve!' faller ner på knä oavsett väder(byxor går att tvätta) och gosar in sig i deras vilt skuttande ansiktsslickade glada hundvalp.
Jag kan inte hjälpa det; Det är en hundklapparmekanism i mina knän.

Vovvar, det är min melodi. Till och med de riktigt fula och de som luktar illa eller är illa uppfostrade och allmänt dryga och dreglande.

En gång i somras lugnade jag en hundvalp som var rädd i sin mattes famn. Den höga ljudnivån var nog orsaken. Och matten var inte riktigt hundvan.
Det roar mig lite att hon blev sur på att jag fick hennes vovve lugn. Hon sa inget men jag märkte förändringen när jag klappade och pratade lite med hunden och den slutade skaka. Istället blev matten sur; 'Komma här och komma och.....' trots att jag faktiskt alltid frågar om jag får klappa dem först.
Vovvar känner när man är rädd eller gillar dem, inte gillar dem, o s v. Det är klart den blev lugn, jag var ju lugn och glad trots ljuden.
Sen när folk frågar om man är hundvan tänker jag på att jag faktiskt haft hund hemma sen jag var åtta år. Jag klarar mig nog.

Åh, vovve. På onsdag kommer Karro hit med vovven.
Nu har jag glömt vad hon sa att det var för blandning, border collie och nått mer. Den lär ju vara hur söt som helst.

Hogwarts

Man är kvar på Hogwarts långt efter att boken är utläst eller filmen är slut.
Det är inte bara Harry Potter som traskar runt där i ens huvud utan allt annat med, alla karaktärer och magin och de rörliga tavlorna och alla varelser runt omkring.

Jag väntar på att de ska göra en serie av alla böcker, för ser man bara filmerna missar man så otroligt mycket av den världen. Dessutom skulle jag vilja läsa alla de där böckerna som Hermoine hittar all sin information i, som 'Hogwarts historia' t ex.

Fan, nu måste jag börja läsa den sista boken igen, bara för det.
Fast jag kommer grina ögonen ur mig igen.
Jag saknar Sirius.
Varför är Harry Potter så ensam hela tiden?

Om några år när HP-febern lagt sig kommer det börja komma fortsättningar som J.K Rowlings inte skriver själv, utan någon kommer spåna vidare. Och jag kommer att bli besviken, jag bara vet det. Det kommer vara någon som inte sett alla hintar som finns i böckerna om vad som kommer hända i framtiden med alla karaktärer, någon som bara vill ha en teori.
Samma känsla som jag fick när jag läste den sista delen (av de översatta)av Anne Rices vampyrkrönika kommer infinna sig. Det gick inte så som jag ville. Jag vill ha ett finger med i spelet jag med!

Sen när febern lagt sig kommer nån skriva om unga häxor istället. Det vill jag göra, det verkar kul.

Nå, vad ska jag äta för mat idag då?

tentakler

Hans tankar svävar lätt över till min person ibland. Jag kände honom igår med, det är som lätta stötar i magen, som tanke-tentakler som buffar till mig med plötsliga uppenbarelser.
Tror han verkligen inte att jag inte känner det, efter allt annat jag känt som har med honom att göra?

CV

Måndagsmorgon, är det så?
Jag är plågsamt trött i ögonen eftersom jag vaknade av mig själv strax efter kl sex och satte mig för att skriva mitt CV. Varför jag steg upp då? Jag var klarvaken. Vaknade efter en underlig dröm. Jag ids inte ens analysera den.

Mitt första försök till CV är säkert bortom all kritik men jag hade ju ingen i närheten nu som kunde läsa den utan skickade iväg den, skriven med min trötta hjärna och oseende ögon. Klockan är snart tio. Frukost är en utmärkt idé och dess substans tänker jag strax inmundiga.

'Inmundiga' är f ö ett rätt underligt ord.

Jag måste sova en timme eller två; det är migränvarning på mig idag, vilket jag bejlagar för jag vill verkligen skriva men datorflimmer gillas inte. Undrar om Days of our lives går bra att halvsova till.

Saker jag funderat på:

Varför denna poker-storm över världen, och på TV? Är det bara ännu en mansdominant sysselsättning som framställs som viktig och intressant?
Tror de verkligen att vi går på den enkla?
Måste media ständigt förutsätta att människor är korkade? Nog för att jag personligen misstänker det emellanåt men att ta det för givet lämnar ju inget åt fantasin. Vad ska vi andra vanliga dödliga titta på istället, på TV? Dokusåpor *kräks* eller matlagningsprogram?

Liten blev stor

Klockan närmar sig midnatt och jag börjar bli ganska trött men är i alla fall inte bakis längre, alltid nått. Jag har funderat på att blogga hela dagen men har haft början på migrän och har inte varit alltför pigg på att sitta vid datorn mer än korta stunder.

Tidigare idag hade jag i alla fall helt klart för mig vad jag ville skriva, men nu har det mattats av; det handlade om festen igår så klart.
Min 'lilla' fest som det kom 24 pers på. Min lilla fest som fick grannarna att ringa hyresvärden mitt i natten så att han kom hit idag när jag var som mest bakis och sa att "Sådana här fester är helt enkelt inte acceptabla!"
Skitnödiga gubbtjyv, det är ju så här som fester är.
Hans fru var med och sa lite snällare typ att" Det är klart du får ha fester men du kanske ska tänka lite på att folk inte springer så mkt i porten.." o s v.

Och jag sa "Åh.", "Oj oj". "Näe, det är klart!" och log och ursäktade mig.
Tills jag stängt dörren och tänkte på det där som borde bli ett eget inlägg egentligen: Ett inlägg om det där 'anti-civikuraget' som är så typiskt svenskt, inte möta blicken på den du möter, inte prata med folk i kön, inte gå ner själv och klaga på grannens fest, utan hellre ligga och försöka sova och muttra och vara förbannat och inte ta ansvaret för att man faktiskt tycker att nån stör utan hellre se att nån annan tar smällen dagen efter. Jag kommer alla gånger att återkomma till det. Jag vet att jag, T och Magnus pratat om det tidigare, i slutet av somamren, att det bara blir dålig stämning av det hela.

Givetvis var det en granne som hade klagat, och jag tänkte på det där typiskt svenska i att ringa hyresvärden istället för att bara komma ner hit själva och säga "Hörni, kan ni dämpa er lite?" för då hade vi ju gjort det på en gång, men 24 ganska packade människor tänker inte riktigt på det. Istället fick grannen vara arg på timmar. Inte mitt stora problem. Jag tänker ju inte ha fest på ett tag ändå, inte för att jag inte vill störa, utan för att jag inte vill städa efter alla. *haha*
Speciellt inte när nån idiot inte kan hantera sprit och måste kräkas utanför porten. Gissa vem som fick ta hand om det idag...

HUR SOM HELST!!! Det var en jäkligt rolig fest. Timmarna drog förbi alldeles för snabbt och trots en viss lätt pinsam incident där en viss någon förklarade sin 'kärlek' (det är bara kåthet och ensamhet som talar, som om jag inte skulle se igenom det, jag är för fan 31, give me a break!) för mig så var allt bra. Jag trodde vi kanske skulle bli åtta pers men närå, när jag räknar får jag det till 24.
Två glas gick sönder(ett av mina finaste, vet inte hur jag ska tag på ett till så att jag har jämnt antal igen), men annars verkar det inte vara så mkt trasigt. Det märker jag väl. Helena kom med pepparkakor, Sofia med chips och jag fixade lite popcorn.

Dessutom fick jag besök av Jehovas vittnen idag. Ska jag känna mig hedrad?När de börjat prata och sagt "Vi kommer från Jehovas vittnen och..." så sa jag:
"Då har ni inte mycket att hämta här." Och stängde dörren.
Men jag ångrar mig nästan, nån gång vill jag bjuda in dem och ställa en massa frågor. Fast då kommer de ju tillbaka. Det vore ju onödigt.

Sofia tog kort på mig igår, med sin mobil. Jag sätter in det här. Jag ser skapligt skeptisk ut men jag stod ju nästan still.

Skapligt skeptisk Lena

full

okej okej, jag är skitpackad men nu har jag i all fall hämtat min skiva från tidigare nämnda Timmy så nu är jag klar med honom. Vill han inte hämta sina böcjer så behåller jag dem, Magnus har i allafall sagt att han vägrar vara mellanhand, vilket är bra för han har inte med det hela att gör även om han känner oss båda.

Festern blev JÄTTEROLIG!
Jag är hur nöjd som helst.
men eftersom jag är full skriver jag om det imorrn.
Klockan är halv fyra, är det dags att sova snart.

näääe.

kram

Parry Hotter

Helena är här i helgen. Jag säger ju det, jag HAR ett liv utanför internet och bloggandet!
Vi såg i a f Matrix-trean igår. Gaaaah, vilken usel rulle, tur att den bara kostade 20 kr på Klippet. Min samling videofilmer tar lite plats nu. Synd att det inte är samma yta med dvd-filmer.

Och nu kollar vi (hon) på Buffy och snart ska vi gå på Harry Potter och den flammande bägaren. HARRY POTTER lixom. WO HOOOO!

Så vi skippar vår tänkta långpromenad för Harry Potter och en Daniel Radcliffe som fått mörk tonårsröst, samt en film som är baserad på en bok som knappt får plats i filmen. Så fint. Skitsamma, jag vet att halva boken är bortskuren så jag blir kanske inte så besviken ändå. Hoppas jag.
Jag recenserar den lite lätt sen när jag kommer hem, tänkte jag.
Om jag hinner, har lite kvar att göra här hemma innan festen, har sagt till folk att de kan ramla in runt sju och när klockan är sju ska jag vara färdigsminkad, påklädd och sitta med en välkyld ciderburk alt. glas vin i handen vid köksbordet och påbörja min lindriga resa in i berusningens rike.
Eventuellt kanske jag målar naglarna svarta eller nått under tiden. Sippa vin och måla naglar och prata med vänner, det låter inte så illa va?
Well, kom hit om ni vill. Ta med chips om ni vill muta oss.


Gud, så poetisk jag är idag då. Berusningens rike. Bah.
Och nu bajsade min fågel på min hand. Som tack för att jag hjälpte hans åldrande stela varelse från golvet till buren.
Poesin riktigt flödar.
Jag ska nog duscha nu.

Trögstartad

Jag missade ju att jag är ganska trögstartad på mornarna. Så även denna, plus att mitt öga var irriterad igår så nu har jag haft salva i den inatt så jag SER fan inget än på det ögat, men nu, jaföffan, nu ska jag dra fram dammsugaren och det är ett bra sätt att börja dagen på.
Jag blir alltid förbannad av att dammsuga.


Föresten tänkte jag på en grej om filmen jag såg igår, Mysterious skins.
Jag orkade inte skriva den då men det är klart att Ufo-brudens pappa bedrev grov incest med henne, vilket samtidigt är lite humor på ett grymt sätt för genom det förlöjligade de alla som tror på ufosar (a k a UFO) men det förstärker bara det tragiska i hennes figur.
Det passar bra in för filmen är ju tragisk trots att den faktiskt är rätt kul emellanåt. Stina och jag satt och fnissade vid flera tillfällen, speciellt vid gaysexet. Inte för att det var gaysex utan för att ljud kombinerat med karaktärernas miner bara var jäkligt roligt stereotypt, med glimten i ögat. Joseph Gordon Levitt är lysande.

Sen kom inte nån av oss på vad AIDS-killen heter, skådisen. Man ser honom ju hela tiden men jag kommer inte på en enda film han är med i. Ruskigt drygt. Han spelar alltid elak, och nu var han AIDS-fläckig och snäll istället. Jag hittade honom inte på rollistan. Han ser lite ut som en alien-figur tycker jag. Alienmonster/gammal surluktande rockers.



Ääh, fan, nu MÅSTE jag börja städa.
Jjag avskyr att städa.

Mysterious skins

Vissa filmer jag ser måste sjunka in innan jag kan säga någonting om dem.
Med Mysterious skins är det så, men trots att det egentligen är ett tragiskt ämne så skrattar man faktiskt flera gånger, och det finns ett slags ljus i allt elände.
Nu efteråt, när det gått några timmar, så tycker jag att den här filmen är riktigt riktigt bra. Jag tror att man kan se den igen och lägga märke till nya saker varje gång. Skådisarna gör ett utmärkt jobb, jag har egentligen ingenting att klaga på, manuset är bra, kameravinklar och rubbet.

men jag ska se den igen någon gång.

nu ska jag sova, det borde jag ha gjort för några timmar sen. Helena kommer kl tolv, jag ska hinna dammsuga innan dess. Det ska bli kul att se hur långt jag egentligen hinner.

sov gott/god morgon.

Städa

Gissa om jag kom på i tid att jag borde ha dammsugit innan dagsljuset försvann.

Nopes.

'Platsen där silverfiskar lägger sig att dö'

tänk så poetiskt det skulle låta

om det inte vore så att den platsen hemma hos mig
var i min gröna isbitslåda.

R.I.P isbitslådan med alla miljoner silverfiskslik, numera inknytet i soppåsen.

när jag ätit frukost(jag tappade dock matlusten...) ska jag dammsuga ut alla vidriga små kryp ut varje vrå i varje skåp.

jävla äckliga gamla hus
ge mig brädor och spik, jag vill bygga om






Om det fanns en plats uppe på en ås där man tillverkade soppa
så skulle den platsen heta Soppåsen.

Hm

'Kärring'

Haha, ni måste läsa Yrvakens inlägg 'Klyftigt?' idag.
Jävlars, så roligt.
YOU GO MAMMSEN!

DQ med visioner

Tvätt-dag, så jag sunkar runt i mina tidigare ganska fina lila byxor som numera är trasiga i benen och med dragkedjan som vägrar vara stängd. Jag funderar på att hitta på någon som kan sy. Jag vill göra egna kläder. I så fall gör jag ngt av de här byxorna, jag vill ha dem broderade och lite utsvängda(våga vägra modet, haha). Jag borde slå mig samman med nån som kan sy; jag har idéerna, så får han/hon sy dem verkliga. Jag kan rita lite löst hur saker ska se ut, jag vet vilka tyger jag vill ha. Jag vet precis hurdan vinterkappa jag vill ha, men finns den att köpa? Nope. De kläder jag egentligen vill klä mig i har aldrig funnits, så den sidan av mig är löjligt normal. Jag anpassar mig, men vrålar inuti.

Jag är en människa med gigantiska visioner. Vore jag miljardär skulle jag slå mig samman med andra exentriska miljardärer och bygga Rivendell (Vattnadal?) och Minas Tirith . Bara för att man kan bygga drömmar med pengar, och människor behöver mer vackra ting.
Dessutom skulle jag ha stora marker med fritt springande hästar.



Jag har teven på, och så upptäcker jag, med lätt lysande ögon vad som går just nu:
DAYS OF OUR LIVES.
Det är så dåligt att det blir bra, jag sitter framför teven och agerar med skådisarna, fast mina gester är mer dramatiska, jag håller en hand ovan hjärtat och håller andan när pojken pratar med flickan, jag lägger en dramatisk hand mot pannan och säger ACK! och Nej, don´t leeeeave meeeee!
Jävla drama queen.

När det hade lugnat sig den dagen satte sig Josephine ner med en gråtblandad suck på trappan.
Derek gick fram och la en hand på hennes axel.
'Elva stycken, elva stycken räddade vi idag, Jospephine!'
Josephine lutade ansiktet mot händerna, la fingertopparna över de slutna ögonen och grät tyst av tacksamhet.

Tjejernas SD

Jag är en slav för mina läsares önskemål;
Här har jag hittat några SD-tjejers sidor.
Håll till godo med all KÄCKHET!
Vi börjar med ett kill-recept.

"Ganska nybliven singel och trivs himla bra med mitt liv! Tycker däremot om att skapa nya kontakter, u never know du kanske får mig på fall... Max 35 år bör du vara ;) Faller för: 1 liter charm5 dl attraktivt yttre såsom fina drag och att jag se på dig och njuta, gillar också mörka killar.5 dl fantastisk personlighet & humor2 dl känslighet"
Är utsidan som får mig intresserad, men insidan som får mig att stanna"Behöver en stark man som kan kan ta mitt heta humör och min rastlöshet. Mesiga & snälla killar har jag fått nog av.. Vet att det kanske låter illa... Missförstå mig rättHur är då jag....Starka personlighetsdrag: Envis, ärlig, öppen, hetlevrad, känslig, glad, busig."

"Jag är en glad och positiv tjej på 27 år som älskar livet, djur, natur samt att resa och se mig omkring i världen. På fritiden försöker jag träna regelbundet samt träffa mina vänner så ofta som jag hinner. "
(Jaja, hon skriver ju inte 'possetiv' i alla fall.)


"hej hopp... e en söt kristen, partyglad tös på 26 år som letar grabbar att umgås md.... snacka e en av Guds bästa gåvor... :D så d görs mkt o ofta!!spenderar mkt tid framför min dator o snackar md mkt mskr där....så skicka några rader o svar kommer...."
(O H M Y G O D är väl ett passande uttryck?)

"Tjenare! Jag är en sprallig tjej från Örebro som söker lyckan på nätet. Letar efter han med det stora H eller kanske en riktigt bra vänskap. Gillar då det är fart och fläkt, att umgås med vänner och ta en sväng på krogen då och då. Om detta låter spännande så tycker jag att du ska höra av dig.. kram"
(GAAAAAH! VEM I HELVETE VILL VARA SPRALLIG! Är du en sprattlande fisk eller Dolly Parton on uppåttjack eller?!)

Här kommer min personliga favorit, något förkortad:

"Tjingeling!Jag är en glad och sprallig tjej på 33-år som inte hittat "hem" ännu. Bor just nu i lägenhet centralt i stan, men har en längtan att flytta ut på landet till ett hus, dock ingen bondgård. [...] Börjar nu känna att det är dax att försöka kompletera mitt liv med den där specielle personen i mitt liv...vilket tydligen är skitsvårt! Trött på singellivet. [...]
Jag vill träffa en ÄRLIG, busig och kramig kille runt min egen ålder (30-36) som är längre än mig (dvs längre än 1.67m, gillar långa killar), söt (enbart fotosvar), rökfri, gillar att träna, inte har ölmage (väger själv ca 69kg), inte är allergisk mot pälsdjur, gillar vitlök, tycker om att gå i skogen, har stor portion humor, gillar att resa, ser det mysiga i både ute- och hemmakvällar, har social kompetens samt intellekt, kan tänka sig att flytta om det behövs, helst inga barn sen tidigare, inte har kriminellt förflutet eller är alkoholist⁄narkotikaberoende, har ordnad ekonomi, gillar landet och staden... Finns det en sån här person, eller är det för mycket att begära?? ;) "

Well, det finns bara ett sätt att avsluta inlägget på:
Tjingeling!

Just wait and see

...och jag väntar fortfarande på att Christian Kjellvander ska höra av sig

S.O.S

På 'Kalla fakta' ska de visa ett program om hundvalpsmarknaden nu när det är inne att ha djur som souvenirer, och jag gråter bara av trailern till det, vill inte veta, klarar inte av att titta
rädda dem, rädda dem allihopa
varje liv med en egen mening
hundvalp som människa, blomma som fågel
späckhuggare som pingvin och trollslända

rädda dem, rädda djuren från människan.

Närhet genom avstånd

Min nya presentationstext på SD, grovt generaliserande givetvis, men det är ju det som roar min cyniska sida:

"Jag drev med SD i min blogg och är bara här för att samla material för att kunna fortsätta med det. Det är inte så svårt att hitta det jag söker här. Jag beklagar att ni måste masturbera ensamma. Jag beklagar att ni inte vill ha en tjej med hjärna framför en med blonderat hår som enligt egen utsago "är en trevlig kul tjej(alt. 'galen' eller 'busig') som gärna partar med sina vänner" och ägnar tre timmar om dagen till att inte tänka själv utan sminkar sig en mask för att ni män ska se hennes verkliga Jag. Jag beklagar att ni inte hittade en sådan tjej på krogen heller. Jag beklagar att ni inte inser ironin i det hela utan fortsätter leta illusioner. Men vet du vad: det ordnar sig nog ska du se. Läs en bok. Sluta spela dataspel och leva i en dröm. Ta en promenad och känn vinden i ansiktet istället ⁄Lena"

Och jag tänker på det där, med närhet genom avstånd som många tycker fungerar. Älska mig, men kom inte för nära. Kom inte för nära, men stå ut med mig ändå.
Och det går ju visst att driva med de där standardfraserna på dejtingsajterna, men samtidigt är jag ju medveten om att alla inte fötts med en förmåga att utrycka sig. Det är klart det säkert finns någon kille som är bra av alla de som finns där.
Men ingen sticker ut speciellt mycket, ingen vågar väl göra det, eller så är deras sätt att sticka ut att helt enkelt att vara som alla andra. Ett koncept som de tycker funkar för alla andra så varför inte? Ett vinnande koncept för ensamma?

Men det jag stör mig på är: Varför vill man vara som alla andra?

Eller är det helt enkelt bara så illa att det faktiskt inte existerar tillräckligt med kreativ förmåga i allas hjärnor för att de ska komma på nått annat än "Jag är en kul och trevlig kille som....." Jag vägrar tro på det. Men jag betraktar det hela med ett höjt ögonbryn: Alla är likadana. Ingen förvånar mig speciellt mycket.

Så Tomas, du frågade efter det. Här följer saker som finns att läsa på killars sidor på SprayDate!

"hej.
Jag är 1 trevlig. kileKanska det jag som du väntar på!!!!!!!!
Det här gör mig varm:1.love 2.sommar 3.du 4.du! du! 5.du! du! du! "(Kille 40 år)

"Jag är en kille på 32 år och jobbar som fritidsledare på en skola.Mina intressen är att träna, lyssna på musik, titta på film o att umgås med min hund mm .Gillar även att pyssla om bilen.Skulle vilja lära känna en go tjej att knyta kontakt med o få uppleva d där mysiga som kärlek kan vara...Hör gärna av dig." (Kille 32)

"Tjena, jag är en kille på 29år som gillar att sporta. Spelar golf(hcp4), tennis, innebandy mm.Jag tycker om att festa på krogen och umgås med vänner, men gärna en mysig hemmakväll med nån man tycker om. (kan det vara du kanske...:)"

"Hej Hej!! Kul att du titta in:-)Peter heter ja är 27år. Söker en trevlig,go,mysig tjej som gillar det mesta i livet... Sj gillar ja promenader,lagamat,mysa hemma i soffan,dator,lyssna på musik,festa,kompisar,bada,sola mm.."

"Jag söker roliga och aktiva tjejer som gillar lite äventyr och har en glimt i ögat för vänskap och roliga upptåg eller kanske rent av ett förhållande. Det skulle förvåna mig om man via detta forum fann kvinnan i sitt liv men med tanke på att man brukar försöka på en fullpackad krog där det inte ens går att föra ett samtal så kanske oddsen inte är så dåliga. För att få kontakt med mig behöver man bara tänka till lite och använda mail tjänsten som denna sida även har.Jag e en singel kille som njuter av livet.Mina intressen är att åka motorcross,och att lyssa på musik.Jag är ute i svängen rätt ofta,med mina polare.men man träffar aldrig den där"wow"tjejen på krogen.Så jag måste prova om man kan träffa några trevliga tjejer här.Det kan vara kul att bara tjata lite.....Okey,nu vet ni lite om mig!Ha kul lev livet.Vi hörs.Ps e inte intresserade av Oärliga människor,dom kan dra!Skriv gärna en rad i GB,ska försöka svara på alla frågor.Kramar på er allihop!" (Kille 32)

Stefan

Nu har jag varit hos Stefan i hans 18 kvm studentlya och snackat knullande(inte mellan oss två alltså, där blir det nog inget) musik och annat. Som det varit de andra gångerna jag träffat honom så är det lite stelt till en början - i ungefär tre minuter. Jag antar att han ganska snart kommer på att jag inte är så farlig ändå. Vi känner ju inte varandra egentligen, men jag gillar honom som fan, dels för att han är jäkligt rolig. Att han är sötsnygg är ju inte helt hemskt det heller.

Han har flyttat till ett hus som ligger väldigt nära mitt så nu var jag där en snabbis och kollade.
Litet rum. Men tillräckligt. Med utsikt över korsningen, så jag kollade människor och bilar emellanåt och drack av teet som han sa han ville ha så beskt att det sved i halsen. Han lyckades nästan. Jag är härdad. Come on, hit me with it!

Eftersom jag bor mer än tre ggr så stort så tänkte jag på vilka saker jag skulle prioriterat om jag bott sådär, och kom fram till att det skulle vara sängen, datorn och en hylla med noggrant utvalda böcker.
OM jag nu skulle få för mig att göra mina resttentor och bo på 18 kvm i en annan stad i en termin eller nått menar jag.
Det lär dröja. Men det skulle kunna hända. Jag får ju mina infall.

I alla fall så ska Stefan eventuellt ha fest på lördag han med men jag försöker övertala honom att de kan förfesta hos honom och sen komma hem till mig men nu har mina övertalningsförsök mattats av: Han vet att han är välkommen. Kommer han så kommer han.