Velvet face

Idag satt jag med Finske Snörvlaren och Lärarstudenten. Sedan dök den där bibliotikarien upp igen. Han är halvmesig och pratar med ljus röst, alltid lite ursäktande, alltid trevlig. Jag vet att han känner igen mig. Jag satt på samma plats igår. När han går runt och ställer tillbaka böckerna mumlar han för sig själv. Om böckernas placering i hyllan? Jag vet inte, men jag jobbade hårt på att inte få ögonkontakt med varesig Finske Snörvlaren eller Bibliotikarien där jag sitter med mina tre A4-block uppslagna framför mig medan jag skriver. Jag vill inte ha mänsklig kontakt bara för att jag sitter på en offentlig plats. Men när nyanlände invandraren med svarta sammetsansiktet och uppslagen svensklärobok frågar vad hans läxa betyder, om han fattat det rätt, så måste jag ju hjälpa honom; Med knagglig engelska och leenden kommer man långt med. Eller så var det min uringning. Och vad i helvete heter expedit på engelska egentligen? Jag kom bara på ‘clerk’ men det stämmer nog inte.