Nattens sista inlägg

Huvudet är fullt av skogar
av vägskäl som frusit och grönskat
tills frukterna vet
att regnet kommer inifrån.

Det är över nu
jag har gått genom en vägg.
Det här behöver aldrig mer tas om.
Nu släpper jag din svidande mun mot min kind
lättare och lättare; tyngdlös
som när en fjäril dras mot kvällljuset
istället för fotogenlampan.

Ingrid Kallenbäck. 1990