Föresten har jag kommit fram till att Family guy är en jätterolig serie.
Det här med TV och serier är ju något extremt vanligt förekommande i mitt liv och nu mitt i regnandet kommer jag på hur jag inte har reflekterat över det förrut:
TV-serierna. Hur man ser på dem. Att man ser på dem, avsikten bakom tittandet och mängden av det hela.
Jag inser att jag följer fler serier än vad jag egentligen följer. Nu har jag nyligen börjat se på Seinfeld och Alias, family guy och CSI. Missar jag ett avsnitt blir jag inte ledsen, ändå följer jag dem.
Det är en rätt "smygande" form av hjärntvätt i all sin uppenbarhet. Som med allt annat. CSI-sensmoralen, t ex har väl knappast undgått någon. Mord är dåligt(vilket det är, det säger jag inte emot) 'Cause WE WILL GET YOU!"
Okej okej, vi fattar.
Men tänker man annars på vad serierna egentligen säger?
Det är klart de har ett budskap. South park, family guy och Simpsons har ju budskap, även om de är kritiska och satiriska. CSI i alla former är ju moralkaka på moralkaka även om det tenderar att även lära folk saker. Cityakuten detsamma; man lär sig av det(stackars hypokondriker). Gilmore girls borde vara något i stil med att även gulliga roliga tjejer kan ha en karrär(det är en pluttenuttig serie och precis vad man kan behöva mitt i alla mord och all falsksång) men mer då?
Det är förmodligen allt det här som jackass och dirty sanchez reagerar emot. Sensmoralen och gulligheten. De skiter i sensmoralen även om de lever ut den. Vi som ser vill inte knappast kräkas i våra egna händer och tvätta oss i ansiktet med spyorna. Det vet vi ju utan att se det, men de själva agerar väl för att visa en motreaktion. Som många andra har de satt moralkakorna i halsen.
[Plus att de är äckliga och dumma i huvudet och gör vad som helst för pengar.]
Återkommer om det här när jag har mer tid
TV-serierna. Hur man ser på dem. Att man ser på dem, avsikten bakom tittandet och mängden av det hela.
Jag inser att jag följer fler serier än vad jag egentligen följer. Nu har jag nyligen börjat se på Seinfeld och Alias, family guy och CSI. Missar jag ett avsnitt blir jag inte ledsen, ändå följer jag dem.
Det är en rätt "smygande" form av hjärntvätt i all sin uppenbarhet. Som med allt annat. CSI-sensmoralen, t ex har väl knappast undgått någon. Mord är dåligt(vilket det är, det säger jag inte emot) 'Cause WE WILL GET YOU!"
Okej okej, vi fattar.
Men tänker man annars på vad serierna egentligen säger?
Det är klart de har ett budskap. South park, family guy och Simpsons har ju budskap, även om de är kritiska och satiriska. CSI i alla former är ju moralkaka på moralkaka även om det tenderar att även lära folk saker. Cityakuten detsamma; man lär sig av det(stackars hypokondriker). Gilmore girls borde vara något i stil med att även gulliga roliga tjejer kan ha en karrär(det är en pluttenuttig serie och precis vad man kan behöva mitt i alla mord och all falsksång) men mer då?
Det är förmodligen allt det här som jackass och dirty sanchez reagerar emot. Sensmoralen och gulligheten. De skiter i sensmoralen även om de lever ut den. Vi som ser vill inte knappast kräkas i våra egna händer och tvätta oss i ansiktet med spyorna. Det vet vi ju utan att se det, men de själva agerar väl för att visa en motreaktion. Som många andra har de satt moralkakorna i halsen.
[Plus att de är äckliga och dumma i huvudet och gör vad som helst för pengar.]
Återkommer om det här när jag har mer tid
posted by vandrarvild at 7.9.06
7 Comments:
Jo Family Guy är jätterolig! Elak och rolig. Haha!
jag skrattade som fan häromdagen när sonen ropade till den filmduke-attackerande pappan "don't do it dad, he´s bigger than you!" och så vidare. det är helt nyligen som jag fått upp ögonen för serien på riktigt
Hmm...*flashback*...kommer du ihåg serien "Ensamma hemma" där en familj vars föräldrar dog i en bilkrash och så fick storebror ta hand om hela konkarongen..... Den följde jag slaviskt och lipade till ibland när det blev honungssentimentalt.... Numer ser jag på Seinfeld för femtioelfte gången och det är nog det mest briljanta av allt, på nåt sätt. Och så Simpsons, förstås.
Åh, ensamma hemma, det var ju LOST-stjärnans debut va? och Neve Campbells.
jag har precis börjat tycka om Seinfeld. Förrut var jag föga imponerad.
När man ser på det hela har Simpsons ett väldigt kristet budskap. Det drivs förvisso mycket med religion. Men kristendomen är normen i serien (exempelvis Marge som är väldigt troende).
Sen kan jag inte säga annat än att jag avskyr Gilmour Girls. Ett präktigt republikanskt och konservativt budskap, som lindas in i käcka snärtiga lustifikationer. Jag tycker inte att serien skulle kunna belysa en form av feminism trots att den vill ge sken av detta.
Vad den eminente Grant Lee Philips gjorde i denna serie övergår mitt förstånd.
Dirty Sanchez är egentligen ganska vackert. Det är personer som är villiga att skada sig för att roa oss. Men det är grupptrycket som styr dem och tvingar dem att hela tiden gå längre ut.
Förutom varningsskyltarna i inledningen av programmet, är det helt befriat från moralkakor och sätter på så sätt tillitet på tittaren.
Jag kan tänka att flera saker som man ser i samhället och på TV tror att de är feministiska, Som gilmore girls då, bara för att det handlar om självständiga kvinnor. Som om det är det enda som behövs. Själv kan jag tycka den serien är rätt skön att slappa till och nu är jag lojal bara för att jag följt den från första avsnittet.
Skicka en kommentar
<< Home