efter en slitsam enochenhalv-timme på bibblan

Jag blir så jäkla glad av Paul Austers språk, det är enkelt men smakfullt(med vissa undantag) och jag fastnar alltid i hans böcker. Jag lånade en av de böcker jag har på min önskelista; Dårskaper i Brooklyn och så snart jag ätit klart ska jag börja läsa den. Jag måste vara klar med den tills på onsdag för då ska jag lämna in alla biblioteksböcker men det lär inte vara något problem.

Jag har inte bara konstaterat ett förfärande barnsug* idag utan även att bibliotikarien aldrig byter tröja. Borde jag gå närmare och känna om han stinker svett? Han ser lite ut som den där killen som lika gärna skulle kunna vara gift med en dominant kvinna såväl som killen som bor hemma med mamma trots att han är i min ålder: smal och blek, lite nördig på ett sätt som får moderskänslorna att kräkas ut ett åååh, stackars liten och samtidigt får mig att tänka på starwarsfigurer och spelkvällar där killar sitter i ring och, nej, inte grupprunkar - något som kanske skulle vara att föredra- utan har masker på sig, Darth Vader eller Orcher kvittar. Eller sitter han hemma och drömmer om en prinsessa på vit springare samtidigt som han översätter rysk poesi och försöker hålla vikten genom att knapra morötter?
Jag kanske borde prata med honom, helt enkelt.
Fast jag vill, vid närmare eftertanke, inte göra det.



*Jamen, jag såg en söt bebis och tänkte just "Söt!" och lade en mental hand över munnen av förfäran när jag insåg min tanke. Don´t go there honey...