dröm nummer 12034

Inatt kunde jag inte somna. Jag la mig tidigt för att jag var trött men ändå vred jag mig runt i timmar och funderade sönder saker tills jag inte orkade mer. Och mitt i den där oron som fyllde mig är det som om det faller ljus in genom taket, värmen mot huden, det känns som sol. Jag är plötsligt lugnare igen. Jodå, Lena, du ska visst det flytta ner dit. - Men tänk om... Oroa dig inte. Vet. - Okej, men om... Nej, sluta nu. Sen en lugn hand över hjärtat och jag tänkte om igen, fast från andra hållet.

Sen, framåt morgonen när jag bestämde mig för att sova mer, så drömde jag om D som satt på en stor kappsäck utanför huset där jag bodde, huvudet lutat i händerna och djupt bekymrad min. Han hade något att säga men visste inte hur. Solglasögon för att inte möta min blick men jag fick med honom upp i en lägenhet som jag bodde i (som såg helt annorlunda ut än min)och grannarna jagade sina syskon som hade tagit dyrbara silverföremål att leka med ute i rosenträdgården.

Även om jag är en mästare*hehe* på drömtydning så vill jag inte riktigt ge mig på den där drömmen just nu.