Obalanserat

Jag har tappat skriv-anden. Inte orden, men anden. Jag lullar runt lite i mitt eget huvud och hummar lite som nalle puh eller kanske oskyldigt som homer simpson, öppna en dörr här och där och ser om något där innanför intresserar mig, men jag vill inte dra ut något i ljuset för då ramlar allting ner över mig som en garderob som panikstädats innan släkten ska komma på besök: På bristningsgränsen och obalanserat. Man har pressat in så många saker att när man öppnar dörren igen hotar allt att rasa.

Det är samma sak med mitt huvud nu. Inte ens när jag är här i Malmö igen så går det riktigt in i skallen att jag kommer att bo här inom kort. Det är som parallella världar, där- och härvärlden, bortahemma-/hemmaborta-dimensioner. Jag har grubblat på det där.


Jjag har sett på fotboll igen. Lite grann. Att sitta på en krog med D och två av hans kompisar medan de ser på Malmö - Halmstad på storbilds-TV är inte det värsta man kan göra en söndagseftermiddag. Jag spelade Link på mobilen, drack lite cider och funderade på oviktiga saker när jag inte följde matchen. Som vanligt möblerar jag lokalen som om den hade varit min egen lägenhet. Jag har kommit på mig med att jag gör det nästan vart jag än är. Vanan gör det svårt att sluta, jag har levt i alla slags bostäder på det sättet, och vet snart hur jag egentligen vill ha det.