Saker jag funderat på idag
* Ansökningar ger mig gråa hår. Jag skickade nyss iväg en och känner mig tvärsäker på att jag kommer få jobbet, så antagligen kommer jag inte höra av dem alls. Det finns ingen given mall att skriva efter och skulle det finnas en skulle jag ändå inte trivas med att följa den eftersom jag är, som D kallar det, född på tvären. Helst vill jag ju ringa dem och säga "Hej, jag passar skitbra för det där jobbet så jag kommer på måndag på intervju, fixar du fikabröd till kl 14?" för att sen vara anställd.
* Det där 'osynliga partiet' verkar mest vara ett gäng grabbar som vill jävlas. Men sen är jag ju inte vidare insatt heller. Vid första anblicken verkar de eventuellt ha en poäng med vad det gör med deras sida beskriver mest saker de förstört. Coolt hörni...
* Matlagning är tråkigt. Jag borde verkligen ha en veckomatsedel, eller en egen kock. Men snart bor jag ju med D så då har jag ju i alla fall en hjärna till, plus en kock. Är ni helt säkra på att man inte kan leva på mackor och te? Om jag äter vitamintabletter till?
* Att packa är ännu tråkigare och jag tror jag lejer min mamma senare i veckan för att komma igång lite mer. Eller i alla fall för att ha någon som går ner i spindel- och råttkällaren efter kartonger. Jag ryser bara jag tänker på att jag ska behöva ta i dem och fixar gärna nya kartonger istället.
* Det här med feminsim är något som ständigt strosar runt i mitt huvud, och det känns som om jag borde utvecklas ytterligare, på något sätt.
* Barnprat. S och jag kommer av nån anledning in på att prata barn(det kanske är åldern) och jag kommer på att jag vill klä min eventuella snor- och bajsmaskin i coola kläder och/eller emely strange-kläder och blir det en flicka kommer hon aldrig bära rosa. Skulle nån ge mig rosa flickkläder så färgar jag dem svarta.
Amen.
* Det där 'osynliga partiet' verkar mest vara ett gäng grabbar som vill jävlas. Men sen är jag ju inte vidare insatt heller. Vid första anblicken verkar de eventuellt ha en poäng med vad det gör med deras sida beskriver mest saker de förstört. Coolt hörni...
* Matlagning är tråkigt. Jag borde verkligen ha en veckomatsedel, eller en egen kock. Men snart bor jag ju med D så då har jag ju i alla fall en hjärna till, plus en kock. Är ni helt säkra på att man inte kan leva på mackor och te? Om jag äter vitamintabletter till?
* Att packa är ännu tråkigare och jag tror jag lejer min mamma senare i veckan för att komma igång lite mer. Eller i alla fall för att ha någon som går ner i spindel- och råttkällaren efter kartonger. Jag ryser bara jag tänker på att jag ska behöva ta i dem och fixar gärna nya kartonger istället.
* Det här med feminsim är något som ständigt strosar runt i mitt huvud, och det känns som om jag borde utvecklas ytterligare, på något sätt.
* Barnprat. S och jag kommer av nån anledning in på att prata barn(det kanske är åldern) och jag kommer på att jag vill klä min eventuella snor- och bajsmaskin i coola kläder och/eller emely strange-kläder och blir det en flicka kommer hon aldrig bära rosa. Skulle nån ge mig rosa flickkläder så färgar jag dem svarta.
Amen.
posted by vandrarvild at 11.9.06
14 Comments:
men....rosa som är så fint... jag ville köpa en rosa badrock till min kompis lille kille men blev högljudt nedröstad. Rosa som är den finaste färgen! (oavsett kön) =)
Vadå, finns det annan mat än te å mackor....heh....näe va?
Gudinnan: Jag gillar som sagt alla färger utom beige men när det gäller rosa till tjejer blir det ju könsfixerat så då får det vara.
Madison: Ibland har jag hört talas om folk som stoppar grönsaker i kokande vatten, men vaddå, kokande vatten har man ju till te. Det kanske går att kombinera?
Äh det kan vara coolt med rosa. Sen ser jag inte färgerna ljusblått och rosa som könsfängelser. Varför feminismen inte tar tillvara på sina attribut i stället för att tvärvägra känns motsägelsefullt.
Det skulle gå att omkoda, dvs omvärdera färgen och se den som en positiv symbol i stället.
Deus: Så om du skulle få en son; skulle du låta honom gå runt i rosa kläder? Nu vet du ju att du måste svara 'ja' på den frågan för att inte falla i egen fälla, men jag tror faktiskt inte att du skulle det. En pojke med rosa skor... Det enda rosa jag skulle sätta på en pojke är rosa converse, men bara när resten av stilen funkar med dem.
Och jag förstår inte vad du menar med att feminismens attribut och att det skulle vara rosa färg. :)
Jag tycker det är tvärtom, men att det är brudigt/tjejigt med rosa istället.
Om jag får lägga mig i kärleksgnabbet en stund(;-) så tycker jag absolut Deusexmach har en poäng där. Tycker det du säger tangerar lite granna en grej som de som (utan eget kritiskt tänkande) tar till sig någon sorts "färdigbakade" feministiska svar. I alla fall, det du säger tangerar lite det här med att det är tabu inom feminismen att säga att män och kvinnor är olika. Nej, det finns ju absolut inga biologiska skillnader, nej nej. ALLT beror på sociala betingelser, jo jo.
Om man nu ska generalisera (Det är underförstått att undantag alltid finns! Det finns tjejer med lokalsinne och som är intresserade av fysik och det finns killar som har noll visuospacial förmåga var största intresse är relationer.)och samtidigt tänker till lite lite så ser man att biologiska skillnader faktiskt finns (hormoner och gener, någon som hört talas om det?), samt att felet ligger i att SAMHÄLLET VÄRDERAR dessa kvinnors och mäns (generaliserade) naturliga attribut och egenskaper OLIKA. Om intresse för relationer och omsorg (och andra generaliserade kvinnliga egenskaper) skulle UPPVÄRDERAS och inte betraktas som sekundära skitsaker så skulle problemet börja nystas upp.
...OCH det är kvinnors uppgift att upptäcka vad kvinnlighet är, att definiera om den! Att utforska vad som ligger i djupet av oss själva OCH att veta att värdesätta det vi VET skiljer oss från männen! Kvinnor, kvinnlighet och kvinnliga egenskaper HAR historiskt sett nedvärderats och förtryckts. Det är fakta. Men om kvinnor släppte den riktiga kvinnligheten lös och utforskade den istället för att gå på myten om "bimbon" eller myten om att "vi minsann är LIKA!" så skulle vi kanske börja utvecklas som kvinnor och inte gå på de förhärskande kvinnobilderna.
Det är skillnad på jämställdhet och likhet. DEFINIERA OM KVINNLIGHETEN! (För fan :)
Så absolut, håller jag med dig Deusexmach; ta till vara på de kvinnliga attributen och "omkoda"... och framförallt "hitta" de kvinnliga attributen som förträngts, förvrängts och förtryckts och värdera dem! (Sträcker mig alltså bortom färgen rosa :)
Hahaha. ja. okej. Men jag tror ändå inte han skulle klä sin framtida son i rosa. Jag har skitbra lokalsinne men inte säger jag att det beror på mina maskulina sidor eller att det ens skulle vara en könsbetingad egenskap.
Och VAD är de kvinnliga attributen, fortsätter jag undra...? Bröst, fitta och en förkärlek till hysteri? *hehe*
Nej, precis...det var ju just det som var poängen. Det är vad de kvinnliga egenskaperna är som vi borde definiera/omdefiniera och värdera de egenskaperna istället för att säga att inget skiljer oss från männen när det är så jävla tydligt att vi är så olika ;)
Du kan säkert själv komma på en MASSA olika saker som du har gemensamt med olika kvinnor, egenskaper som du inte riktigt mött hos män, eller åtminstone urskilja en generell och tydlig tendens som pekar på att just de egenskaperna är fan så mycket mer vanliga hos kvinnor än män, eller?
Vore för övrigt skitkul om han ville klä sin eventuelle lille son i rosa för då skulle han själv vara med i "omkodningen" :)
Jag har själv en utmärkt lokalsinne. Det är inte det som är grejen här :)
Just exemplet med lokalsinne och dylikt tog jag bara för att belysa att det faktiskt finns sådana områden där hjärnforskarna faktiskt anser att män och kvinnor är olika funtade (OBS! i stort, alltså en generalisering, som sagt undantag finns alltid). Och det jag vill komma åt är INTE att vi ska sätta fokus på att stämpla de generaliserade egenskaperna som kvinnliga och manliga i sig, inte heller att vi i dagliga livet ska tänka så. Poängen är att när man ska försöka urskilja viktiga tendenser så måste man ha ett generaliserande öga, gör jag mig förstådd?
Om jag säger så här: peka ut den killen som skulle förstå eller känna igen sig i en av dina favoritböcker: "Kvinnor som dansar med vargar". Om du mot all förmodan (;-)kan göra det så ger jag dig en till utmaning: "Kan du tänka dig att fler killar än tjejer skulle känna igen eller bejaka det som tas upp i boken"?
Du vet nog precis vad jag pratar om när jag säger kvinnliga egenskaper...gör du inte det kanske det är dags att läsa om boken ;)
Förlåt, "Kvinnor som slår följe med vargarna" heter den ju ;)
Vi pratade om det där på msn, och i slutänden vill man ju ändå ha en son som är så pass karismatisk att det kvittar om han kommer i rosa eller inte, för han ska vara så stark i sig själv ändå. typ så.
men angående boken så jo, visst kan det finnas fler kvinnor som känner igen sig i den där och det krävs nog en rätt stark man för att läsa den med, men den boken skulle inte behövas om det var så att vi levt jämlikt från första början, och om man, oavsett kön, fått lärt känna sin egen personlighet framför att matas med attribut och attytyder om vad som är kvinna och vad som är man.
Absolut. Det hade ju varit idealläget, men nu ser det ju inte ut så. Kvinnor och det kvinnliga har alltid underskattats. Och det är upp till oss själva att ta fram det som vi själva definierar som kvinnligt och uppvärdera det :)
Du är så klok darlingvännen, så klok. :)
Tja, vet inte det jag. Försöker bara göra mig förstådd :)
Skicka en kommentar
<< Home