Xentrisk

Emellanåt kan jag drabbas av kreativ panik: Så många idéer och de bara ligger där och väntar på att få hända, kortfilmsidéer och noveller och bara korta sketcher med korkat fånig humor. En del har lite Buster Keaton över sig i mitt huvud. Utan fallande väggar på 9 ton dock.
Men när ska jag hinna göra allt det där jag vill göra? Och vilka människor ska jag leta upp för att hjälpa mig att göra allt det andra som jag behöver hjälp med?
Det är nu jag vill vara underbart förmögen och bara kunna tänka: "Det låter kul med ett produktionsbolag, det testar vi!" som en exentrisk miljonär.
Jag vill testa att vara exentrisk miljonär nu.
Finns det nån med några miljoner över som kan hjälpa mig att få testa det?

Räddad

Jag har säsong sju av Buffy att titta på
och mamma handlade mat till mig. (Tack sötaste mams och paps!)
Är helgen räddad nu?
Kanske lite.
Det bästa är nog att mamma anser att ost är en basvara.
För mig är det lyx, så nu får jag lyxmackor!

Har inte orkat skriva idag. Igår satt jag mest och strrade på datorn och loggade sen ut från blogspot igen. Har varit skapligt trött eftter att jag jobbat trots att det inte är vidare ansträngande.

Men jag konstaterade i alla fall hur grymt understimulerad jag faktiskt är. Jag har tappat allt, all nyfikenhet och den där glöden och... Och jag kom på mig med att tänka att jag faktiskt inte hade något som motiverade mig, och det i sin tur ledde till att jag konstaterade att det är för att jag är understimulerad. Jag har en massa hjärna här som inte har något att göra!!! Då är det inte så konstigt jag är så jävla rastlös/uttråkad/ deppig o s v

Så.. jag vet inte... jag får väl börja med korsord? Virka pannlappar? Brodera?

Har en ny glad-låt: Creedence Clearwater Revival- Lookin out my backdoor. Den är så KLÄMMIG! *haha* Okej då, den är inte klämmig. En farfarsfigur skulle kanske använda det ordet(just därför är det så roligt!) men jag blir bara glad av den.
Jag minns faktiskt inte vart jag hört dem men någon i min barndom lyssnade på Creedence för jag har lugna lite glada minnen av dem. Men vem det kan ha varit har jag ingen jävla aning om. Syrran är det inte för hon lyssnade mest på Gyllene tider (say no more...) och jag kan inte minnas att mamma och pappa lyssnade på musik så mycket. Själv lyssnade jag på Tracks och är tillräckligt gammal för att minnas Bagen med Cia Berg. Jag har vänner som inte ens var födda när det sändes...

jag har en plan

Det känns rätt skönt när man några dagar innan helgen kan planera vad man ska äta:
Fredag: Ris. Kanske med lite broccoli till. Havregrynsgröt
Lördag. Havregrynsgröt med äppelmos. Havregrynsgröt. Kanske ris kokt i buljong.
Söndag. Gröt. Ris. Macka. Riven morot kanske.
Måndag.....

jag vill aldrig vara en annan

...men sen när jag läser det igen, det skrivna, då på ett helt annat humör, ett humör som snarare får mig att rycka på axlarna och tänka"Äh, även det här kommer att passera, som allt annat", så känns det så meningslöst att gnälla på sakerna som man inte kan göra mycket åt just då.

När mörkret kommer och jag tassar runt bland bokhögar och kläder på tork funderar jag på vad jag ska göra för mat och tänker "Snart får jag sova igen" och sen en annan tanke:
Jag vill aldrig bli någon annan än jag själv.
En rebell vaknar igen.
Med trassligt nytvättat hår och i morgonrock väljer jag låtar innan jag skruvar upp musiken ytterligare och tänker "Ännu en stund är jag här. I detta ögonblick. Jag överlevde en dag som jag var rädd att inte klara. Imorrn kanske jag till och med klarar av något ännu lite läskigare".
För det visar sig ju att jag emellanåt är modig.
Fast jag inte tror på det innan.



"When I'm lyin' in my bed at night
I don't wanna grow up
Nothin' ever seems to turn out right
I don't wanna grow up
How do you move in a world of fog
That's always changing things
Makes me wish that I could be a dog
When I see the price that you pay
I don't wanna grow up
I don't ever wanna be that way
I don't wanna grow up

Seems like folks turn into things
That they'd never want
The only thing to live for
Is today
I'm gonna put a hole in my TV set
I don't wanna grow up
Open up the medicine chest
And I don't wanna grow up
I don't wanna have to shout it out
I don't want my hair to fall out
I don't wanna be filled with doubt
I don't wanna be a good boy scout
I don't wanna have to learn to count
I don't wanna have the biggest amount
I don't wanna grow up

Well when I see my parents fight
I don't wanna grow up
They all go out and drinking all night
And I don't wanna grow up
I'd rather stay here in my room
Nothin' out there but sad and gloom
I don't wanna live in a big old Tomb
On Grand Street

When I see the 5 o'clock news
I don't wanna grow up
Comb their hair and shine their shoes
I don't wanna grow up
Stay around in my old hometown
I don't wanna put no money down
I don't wanna get me a big old loan
Work them fingers to the bone
I don't wanna float a broom
Fall in and get married then boom
How the hell did I get here so soon
I don't wanna grow up"

(tom waits. ni kan ju gissa vad låten heter...)

TV

Jag förmodar att jag är en av de få som nu inte kommer att ha TV på måndag.
Varför? Pengar så klart. Men jag har inte frågat hyresvärden om det där ens. Vi kanske har det automatiskt här i huset. Jag har liksom inte brytt mig om det där eftersom jag ändå lekt med tanken att skippa tevetittandet helt och hållet. Man blir ju så jävla fast vid det där, stirrandet på rörliga bilder i färg... Jag kan varendra jävla reklam, följer omedvetet fler serier än jag vill erkänna genom att jag har teven som sällskap. Jag är beroende och när man börjar tycka det är en bedrift att stänga av teven i en timme på kvällen så är man illa ute.

Så jag vet faktiskt inte ens om jag är så ledsen för det där.
Vi får se nästa vecka. Vad som händer. Min teve är ändå på väg att lägga av och att köpa en ny; njae, det lär dröja.
Mamma och pappa pratade föresten om att köpa teve och dvd-spelare till mig.
För att mamma, när jag sa att teven är halvkass, förfärat utbrast " Men du måste ju ha teve!" ungefär som om det gällde liv eller död.
Mammsen som minns när hon såg sin första tevesändning och numera alltid somnar framför detta bildliga underverk.

snäll

Ibland när jag blir trött på mig själv muttrar jag något elakt, som "Mongo!"
men kommer genast på att man ska vara snäll mot sig själv
och så ler jag och säger istället "Söt-Mongo!"

Variationen är total.

de i bakgrunden

Ibland får jag en sådan lust att skriva om de små människorna i bakgrunden.
De som kanske inte gjorde nån skillnad egentligen men som fanns där. Som apotekarbiträdet som inte upptäckte några avgörande mediciner eller reste jorden runt utan var helt nöjd med att bo med sin fru i ett hus på en bakgård i nån av de mindre städerna. Han som lämnade en anonym gravsten på en kyrkogård som man några hundra år senare grävde upp och byggde parkeringshus över. Eller hon som aldrig flyttade hemifrån och bodde i vindsvåningen med sina föräldrar, hon som efter de hade dött alltid satt i trappen och käkade för att kunna lyssna på de andra i huset när de levde sina liv bara för att hon var så fruktansvärt ensam.
Eller den där evigt tyste butlern som aldrig svek sitt kall, eller den kvinnliga statisten i Nationens födelse som ingen lade märke till och som alltid käkade bara ett äpple till lunch och alltid var hungrig.

När jag tänker på de människorna tänker jag att även om de kanske inte övertalade Hitler att skjuta skallen av sig eller uppfann hjulet så hakar alla människors liv in i varandras, så även om apotekaren bara hjälpte en tant över gatan en gång så ledde den händelsen till ännu en händelse, som i sin tur ledde till en händelse, som ledde till att Titanics livbåtar blev fastmålade och alldeles för många människor dog, och det i sin tur ledde till att tusentals människor senare fick jobb inom filmen när de skulle dramatisera händelsen.
Och en av de människorna är en av de där människorna i bakgrunden som aldrig egentligen syns eller kanske gör någon skillnad men....

komma hem

Jag går ju alltid på magkänslan

men vad ska man egentligen göra när man satt sig i en rävsax
när magen säger nejnejnejnej vill komma hem nu
fast man inte har nån annan väg ut?
Ska jag sälja mina prylar, packa en väska och se var jag hamnar när jag hoppar på första bästa tåg vill komma hem nu

eller ska jag härda ut tills nån fattar att jag SKRIKER på mina egna sätt för att jag kvävs av idiotjobb dit humorlösa ringer
och jag kan hitta något bättre där man får vara kreativ, rolig, rufsig i håret(om man nu vill det) och
skapande kaosartad emellanåt?vill komma hem nu
vill komma hem nu
Jag vill ha ett jobb där man mitt i allt kan skratta åt radions prat eller sjunga med
ett jobb där färger ingår, och kanske lite vardagsdramatik
fast i all tysthet



vill komma hem nu

kvotfyllande

Okej, det är till en viss del jäkligt bekvämt att söka jobb direkt på företagens hemsidor, klipp och klistra in sitt CVoch ett käckt litet brev "Hej, jag är en tjej på 31 år"... (Och jag medger generat att en del av dem låter så. Det är när jag inte vill ha jobbet egentligen utan söker för att fylla kvoten för att kunna säga "Jag väntar på svar från ett jobb på XXX" och biter ihop för att inte fortsätta med ett "Fast jag vill inte ha det egentligen.") men nu sökte jag ett jobb på eniro och FAN I HELVETE vilken dryg jävla fukkin sida man ska kleta svar på:
"Om du var i den här situationen skulle du då välja".
"Vad anser du är bra attityd på jobbet" bla bla bla.
*kräks*

Det tog en bra stund.
Sånt är jobbigt.
Jag måste sova. Matlåda blir det ingen, snarare macka imorrn.

Kolla Ds sida föresten, hans bilder från Lund är jättefina. Han tyckte vi kunde flytta dit och va fan, sure, vi bor i Lund ett tag då...

"kukförlängare är rock'n'roll"

På teve pratar de om en 13-årig tjej i Västerås som blivit påkörd på Tunbytorp.
Polisen misstänker "nån form av street racing".

Fan, är de så naiva på riktigt?

Det är ju för fan bromsmärken på varje del av den längsta sträckan där racingen hålls, och under de nätter när det körs där så står en bil vid varje infart för att kolla att inte snuten kommer. Så att folk kan dra genom de utfarter som polisen inte tar...

Och de "misstänker" att det hela pågår. Skaffa er mer kontakter och åk dit i civila (raggar-?)bilar så får ni se på eländet själva. Sist jag var där började de runt elva. Det är verkligen skittrist: volvobrats och chevaraggare, stinkande bilar, bööörnande av däck och killar som klappar varandra i ryggen:
"Bra jobbat grabben, din KUK är helt klart godkänd! ROCK 'N' ROLL!"
Allt medan tjejerna står vid sidan av och fryser och vill ha uppmärksamhet eller åka hem. Det lär dessutom bli mer racing nu när snön försvinner och alla mekat klart med sina bilar och måste testa vad de klarar.

Givetvis är det tragiskt att nån ska behöva bli påkörd för att killar behöver testa kraften i sina kukförlängare inför sommaren. Men mödrar borde även lära sina döttrar att kukförlängare är något man ska fly ifrån, inte lockas av...

Mina planer för min hyreslägenhet och delar av listan jag ska skriva till min värd.

Tidigare när jag skulle hitta en matlåda hittade jag ett nytt exemplar av skadedjur.
Ett som jag inte känner igen. Jag tänker INTE goggla på det och söka bilder. Jag är tillräckligt äcklad som det är och vägrar ta upp grötresterna ur slasken innan jag är nästan säker på att den där nya skadedjurstingesten är nerspolad och ännu mer död än vad den tidigare var.

Och nu är det dags att göra en liten lista till hyresvärden på saker som jag vill ha åtgärdade.

Som att jag vill ha bort alla silverfiskar och äckliga gråa klumpar med spröt, jag vill ha en ny list till ytterdörren (och gärna en innerdörr även om det blir skitrångt men alla hör ju minsta lilla hostning och när jag har sängen i hallen kan ju sånt lätt bli... pinsamt) och läckan i kranen fixad. Jag vill ha en hållare till duschen så att man slipper hålla i munstycket hela tiden.
Mitt element surstinkande läcker vatten på parketten om man inte har det hela öppet och handtaget på min toadörr har lossnat till hälften (och kommer kräva att man byter dörr helt och hållet för den är ändå på väg att bli fuktskadad i nederkanten och OJ vad han kommer muttra över det men är det mitt fel att han inte sätter in en fukttålig dörr på en gång och att skruvarna inte har något att fästa i? Nej, just det.)


Undrar om jag ska fråga om vi inte kan tillverka en dörr på en gång. Jag har en plan nämligen, och den funkar för jag är smart och kreativ, jajamänsan, och i källaren ligger det gamla snygga dörrar med fönsterspeglar och krulligt handtag och av en sån kan man dels göra toadörr av och dels göra en skjutdörr till min hall och den får nämligen plats mellan väggen och garderoben och.... Ja, ni ser. There´s no end to the kreativitet och dessutom blir det en helhet av de två dörrarna och blir det rester använder jag dem till att göra luckor till fönstret. Fatta vilken mysig hall, han kan höja hyran på nolltid när jag flyttat juh!

Skulle jag äga den här lägenheten skulle den vara hur jävla fin som helst. Skjutdörr i hallen för att förhindra störande ljud åt båda håll samt insyn från hallfönter nr ett.
Luckor i passande stil till hallfönster nr två(egentligen ser man inte in där men det är en chansning varje gång man står där och byter om och hoppas att ingen går förbi just då).
Bort med fula 'tygmattan' i taket och därmed sänkningen av taket. Fler hyllor uppsatta i garderoben(där inne är takhöjden två meter mer än här inne, bara det...) och i en av 'nischerna' i hallen (så det blir som en bokhylla inbyggd i väggen. Sådana älskar jag!) och... sen säljer jag den och flyttar ut i skogen till spindlarna och fästingarna och vinterslasket....

(Eller inte. Jag borde hålla käften, i alla fall tills jag ätit. vet inte vad jag går på för energi nu. Tre päron och en biskvi tror jag)

I rest my case.

Åh, stundande vår!

För att gnälla ytterligare om vädret har det hela nu förvandlats till en gråmulen dag med iskallt regn som tränger in överallt. Åh, stundande vår, jag som har längtat så!
* OBS! Jag är djupt ironisk här*

fan

men fan. fatta att man drar ifrån gardinerna och så ser man att det har snöat inatt.
SNÖ. fan. visserligen ser jag ju inte fram mot våren (allergisk juh) men fan, snö. jag har ju inga skor som funkar i snö längre. dem slängde jag ju
fan fan fan

nog för att jag ska ta bussen.
men ändå!

Hur man blir deprimerad på morgonen genom att grubbla över korkade X

I en bok har jag skrivit ett citat
"Kärleken är evig. Bara föremålen växlar"

men när jag står i köket i morgonrock och gör frukost så tänker jag istället
"Kärleken har aldrig lämnat mig. Bara föremålen för den"
och även om det får mig att le en smula såhär i min annars totala (jobb-)omotivation
så känns det hela rätt trist.

En del förhållanden har varit att skicka kärlek ut i evigheten
och eftersom den aldrig träffade den som det var menat till
så tror jag att den kärleken är där ute fortfarande, den färdas förbi stjärnor och planeter i all tysthet.

Det känns bara så light-tragiskt att ens föremål för kärleken genom tiderna aldrig riktigt gjorde plats för en i sitt liv eller i sina planer när man själv ville ta del av deras, beredd att kasta sig in i det; Man stod på startlinjen och kom aldrig iväg och jag känner ibland att några av dåtids-Lenorna fortfarande väntar, ett spöke kvar bland ruiner.

man ska

man ska inte sitta på jobbet och härda ut och vänta på att få åka hem.
man ska vara glad för att man ska åka dit redan när man vaknar.

men hur många är det som har det så egentligen?

snart glömmer vi

Promenad med syster runt halva Oset. Blöta fötter som luktar smältvatten och jordsaft. Muttrande över hala trottoarer men glada ögonbryn höjda över synen av krokusar.
Snart är det sommar och vi kommer inte ens minnas hur det var de här dagarna när vi gick omvägar förbi vattenpölar och isiga fläckar, vi kommer inte att minnas hur skönt det var när kylan bet sig fast i kinderna och hur värmen omfamnade en när man klev innanför dörren hemma. Snart glömmer vi vantarna och kalla händer, vi lämnar halsduken hemma och knäpper upp jackan, vi vågar oss på att ta tunnare skor men glömmer tyvärr paraplyet hemma(tillfällig hybris bara, inget att bli arg på) och det är april och luften känns plötsligt nära. För ständigt horisontlängtande fötter är det ett löfte om uppfyllda drömmar.

Oskulden intakt

Jag såg nyss någon av Johanna Nilssons böcker i hyllan och fick ett sug efter att läsa hennes "De i utkanten älskande". Lite slött tänker jag att jag ska låna den på bibblan
men sen lägger jag märke till en annan tanke:
Vissa böcker vill jag inte låna på bibblan.
För jag vet att jag kommer att gilla dem, och att låna dem där betyder ju att jag måste dela boken med andra
och därmed upplevelsen.

Men om jag istället köper boken är det en annan sak.
Då är den ju min. Jag kan ha upplevelsen för mig själv.
Och det är så jag inser känslan av det hela:
Det är som om tanken av boken är en själ i sig, och att jag, genom att låna vissa böcker på bibblan och därmed förvägrar mig själv att äga hela upplevelsen, låter en del böcker prostituera sig om jag lånar dem.
Om jag istället äger dem själv kan jag leva kvar i illusionen av att boken är ren för mig. Oskulden intakt. Du är min nu, och upplevelsen av dig är min egen.

Örebro -06. Mars och vackert väder

Jag kan helt enkelt inte sitta här vid datorn och skriva på min bok.
I köket går det bra, där är det en annan sak.
Men här kan jag inte samla tankarna, jag känner mig kvävd utan anledning


undanflykter igen.


...Ge mig en slägga, jag ska krossa några självbilder och självklarheter


Nu vill jag riva väggar igen
för att se vad som finns på andra sidan.

förlorad igen

Idag försökte jag att gå vilse igen
men jag hittade för bra för att det skulle funka
så jag gick hem.

Jahve

Jag måste säga att jag är lite besviken på att Jehovas inte återvänder efter att man avspisat dem en gång.
Jag trodde de skulle vara mer ihärdiga.

Att jag sen öppnade dörren när jag var bakfull och förmodligen stank sprit och såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig borde väl inte påverka, utan snarare sporra dem?

Jehovas, kom tillbaka, jag vill håna er religion lite till. Jag behöver det!

medan den bruna best som gäckat mig tar ett krystat farväl

Jag har tänkt på människors förhållande till ordet "bajs".
De flesta är så skitnödiga när det gäller att använda vissa ord...



Rubriken är f ö ett bidrag från D. Vi diskuterade nyss en bild på ett eventuellt dass.

Jonesy

Men alltså; är inte Rufus Wainright ett ganska coolt namn egentligen?
Och Conor Oberst då?! Båda är sångare.


Och det coolaste en svensk sångare får till det är..... Äh, det finns inga coola svenska namn på sångare.
Man får helt enkelt börja göra en Dolph Lundgren(och jag menar inte att man ska glömma svenska språket efter en månad i amerikat).
Ex. Alla som heter Rolf döper sig alltså till Dolph.
Alla som heter Ulf döper sig till Olph alt Wolf
Alla som heter Robert döper sig till Rob/Robbo alt. Rocko(you better have a huge penis då)
Alla som heter Jonas får heta Jonno eller Joe eller Jonesy(finns berömda katter med det namnet för alla kattälskande Jonasar)
Och så vidare... (jag behöver K-kvinnan, Jesper eller D till sånt här fånspånande märker jag.... eller maria)

Blev det coolare nu då?

Nej.

Men visst blev det tydligare vilken TÖNT Dolph Lundgren egentligen är?!

Förlåt

Person 1.
Förlåt att jag inte ringer eller svarar på dina mess
men jag vet faktiskt inte vad jag ska säga till dig längre

Person 2.
Förlåt att jag inte hör av mig till dig fastän jag vet att du har det tungt nu
men jag är rädd att jag faktiskt inte har något positivt att komma med, något som får dig att känna att saker faktiskt löser sig i slutänden.

Person 3.
Förlåt att jag säger "Klart att vi ska ses igen" men inte ringer
men jag vill faktiskt inte träffa dig igen.

Person 4
Förlåt att du alltid hinner ringa innan jag ens tänkt tanken på att ringa dig.

Personerna 5 -10
Förlåt att jag inte ringer eller skriver eller svarar
men jag har som sagt inte vidare roliga saker att tillföra just nu.

fågel fenix

Det funkade inte att sova bort det.
Innan jag skulle somna, just innan; ni vet i ögonblicket när man tänker nu somnar jag
och man inte kämpar emot, så kände jag att det är någonting i mig som har dött.
Allt sker i dramatisk Lena-style som vanligt men dämpat och sorgset.
Jag förstår det inte.
Det är en flaxande men döende fågel i mig: Jag måste få liv snart.
Brinna för något, inte slött betrakta på avstånd,
vara en fenixfågel bland betongruiner.

och mänskligheten känns mig mer avlägsen än någonsin innan

oanmäld ångestattack

en svart våg. jag kan inte andas
en omfamning utan namn
utan slut

en kort sammanfattning av dagen

Kunde jag somna inatt?

Nej.

Satt jag och gäspade i fem timmar efter lunch?

Ja.


Tycker jag att det är roligt att jobba?


.....

reliker

Folk får i stort tycka och tro vad de vill för mig. Visst, tro på gud eller djävulen, whatever.

Men när det kommer människor som seriöst säger: "Jag tror jorden kommer att gå under!" så betraktar jag dem med en slags skräckblandad förtjusning. Som om de just grävts upp ur jorden, en ovärderlig skärva från gud vet när; man vill datera dem, kika närmare, kanske till och med lukta på dem för att kunna fastställa deras identitet och ålder.

en helt vanlig torsdagskväll

Man går i rum där ensamheten inte alltid är ensamhet men ändå tomhet
Utan anledning blir jag ledsen när jag kommer in i köket.
Det kanske är synen av min diskbänk som gör det
men jag misstänker att det är av avståndet och saknaden och
inga pengar att röra sig med, inte ens inne i stan man bor i

När jag senare lägger mig så kan jag inte somna.
Skicka mig en tröja med din lukt på, bejbi
eller kom upp hit och dränk mig i närvaro...
Det är okej om du vill få mig att äta en massa underliga kryddor och senap. Det är okej
att du kanske smakar kaffe när jag kysser dig. Anything goes. Kom nu.
Kom bara hit.
Jag har en punkt på halsen du aldrig kysst.

slagfältet, femhundra år senare

Även om himlen är blå så är marken svart.
Någon berättade för oss att blod som spills på det här sättet inte riktigt försvinner ur jorden, det kan ta år efter år och blodet ligger kvar, lämnar spår.
Det är som om jorden vägrar ta emot det även om kropparna tagits emot och slukats av jorden:
Blodet lämnar den kvar, som om den säger "Jag har något att berätta för er. Kom närmare, kom. Luta örat mot min mörka kropp, vila här en stund...."

det var bättre förr

När jag var yngre hade jag en bild av att min pojkvän skulle vara någon som kunde sjunga "hon är så söt" med bo kaspers orkester för mig och betala mina biobiljetter.

Numera är mina krav mer åt att han inte ska lukta konstigt och säga saker som "Lilla gumman" i nedlåtande ton och vara en berrig idiotjävel som tycker jakt är ett finfint sätt att underhålla sig på och listan kan fortsätta hur länge som helst

Det var enklare förr, när man var ung, naiv och sådär charmigt bortkollrad.





(och nej, det är givetvis ingen hint mot D. Han luktar finfint och är totalt icke-berrig och bara bäst på alla sätt)

Lenas väg genom tystnadsplikten

Jag kan givetvis inte låta bli att le när jag läser igenom antällningsavtalet och kommer till delen om tystnadsplikten.
Jag är väl medveten om att min blogg och mitt betraktande av andra människor kommer att hamna i kläm som fan av det där. Så jag funderar ut kryphål. Givetvis kommer jag ju inte skriva ut vart jag arbetar. Att jag kommer sitta i en reception behöver ju knappast vara en hemlighet eftersom vartenda företag har en reception. Och eftersom jag inte kommer veta namnet på någon så kommer de få namn jag själv hittar på.
Som "Han med ögonbrynen" alt. "Ögonbrynen" och "Väsande näsan". Ja, ni fattar.
Kunder/besökare eller vad man nu ska kalla dem kommer få namn de med. Kepsmannen och Koskitlukten och....
Det kan ju faktiskt bli lite kul
Jag kommer knappast våga eller ens kunna blogga därifrån. Det blir anteckningar på post-it-lappar som när jag kommit hem och läser dem kommer vara helt obegripliga.
Det hela ska faktiskt bli rätt intressant.




D påpekade att mina bloggar ibland kan ha lite statarvarning över sig.
Jag ber om ursäkt och skyller på kultursveriges arbetar-arv som man matas med när man bor här i skogarna. Svårmodet och de tunga stegen och barr i raggosckorna tillsammans med den sörplande kaffetåren och dan anderssontexter. Det är inget dåligt arv man ska slå sig lös från...

tvärflöjt

Eeeh. okej, är det nån som är insatt i det här?
Nån med kids i musikskoleålder som vet var priserna ligger på?

Jag har nämligen en tvärflöjt som jag tänkte sälja och på nätet verkar de kunna ta precis hur mycket som helst för en sådana. Min råkar vara i extremt gott skick dessutom. Så hur mkt kan jag begära utan att skämmas?

MEN samtidigt är jag så misstänksam att jag tror alla kommer lura mig på några tusen *hahaha*
Så nu måste jag börja i nån ände på det hela.




*hehe* Jag funderade på att ha "Tjoflöjt" som rubrik
men det var alldeles för mycket, t o m för mig...

och sen...

och jag konstaterar lite slött att jag kanske inte är stresstålig eftersom jag alltid väntar till sista minuten med att göra saker. Som att fixa mig och ge mig ut på stan. "Det är (för) nära, jag hinner!" tänker jag och kommer väldigt sällan i tid till saker. Tre minuter för sent till möten.
Men ska jag ta bussen är jag alltid för tidig. Kanske för att det är jävligt störigt att missa bussar.

en slags verklighet

Minneslapp på köksbord:

Tvätta!!!
Ris Sköljmedel Smör Ett nytt liv! Haha!
Ring pappa och tigg en hundring eller två
Fixa cykeln!

Vilken buss går ut till XXX? Fråga F, han vet.

jobba

Jaha. Då ska man på upplärning på två olika receptioner. Med början imorrn. "Du ska vara där kl nio" och jag tänker "I natt gick jag o la mig kl fyra. Kul omvändelse det där ska bli då.. inte" och ler med hela rösten och säger
"Det fixar jag!"
"Du ska träffa Cecilia kl tre idag och skriva anställningsavtal för jobbet nästa vecka" och jag ler igen och säger" Jadå!"

Så nu ska jag kolla vilken buss som går dit ut och jag ids inte ens bli nervös för jag är hungrig

Ge mig istället knark

Efter elva år borde jag känna igen tecknen snabbare, men fortfarande blir jag mest vaksam och undrar vad det är för fel. Sen går det en rysning genom kroppen, och magen börjar värka dovt och tungt.
Sen törsten och mer magvärk.
Det är inte förän jag känner att det bränner i magen som jag inser vad det är:
Magkatarr. Big time.
De små anfallen är mest bara halsbränna, men de andra kan vara timmar av plåga när jag inte kan sitta eller ligga på något sätt för att mildra det.
Det hela ger mig dessutom en lätt ångest - vilket knappast gör det hela bättre. Eftersom jag vet hur ont det gör när det sätter igång blir jag orolig och det blir värre. Glöm allt vad avslappning heter. Det är för sent när man kommit så här långt. När man börjat dricka samarin för att man efter några års magkatarrande tycker det smakar gott så har den effekten slutat funka. Ge mig istället knark i form av the good shit, rani-Q i storpack:. Det är numera det enda som funkar, de tabletterna vilar ständigt, likt trygghet, i min väska tillsammans med bricanyl och alvedon.

Jag är en nutidsjunkie, white trash med begynnande magsår.
Men visst, arbetsförmedlingen. Ge mig ett jobb med "många bollar i luften".
"Är du stresstålig" frågas det på varje intervjuv
"Nej", svarar jag alltid sanningsenligt och får fortsätta vara arbetslös.
Trettioettåringar utan barn som är såhär GLADA, som jag nu tydligen är, får inte vara ärliga.
Eller sönderstressade.

how to make your own pet

Jag har utvecklat en förmåga att kunna ignorera dammtussarna i hörnen och under sängen.
Jag är så pass bra på det att jag funderar på att starta en kurs i det.
Studenter som inte tidigare bott hemifrån borde nappa, och trebarnsmammor kanske.

Knepet ligger i att vänta tillräckligt länge, så att tussarna blir tillräckligt stora för att man ska kunna ha dem som keldjur. Innan de är stora som marsvin är de alldeles för små!

Nej, man ska vänta tills de är i samma storlek som en mindre kanin, och om man kan dra med sig damm från t ex köket och sammanföra det med dammet som finns under sängen innan man(mer eller mindre omedvetet vissa dagar) drar in det i vardagsrummet så att kaninstorleken kan hamna i ett slags slutskede.

Detta borde även passa pälsallergiker utmärkt, har jag kommit fram till, och människor som inte är hemma så ofta kan ju ha kanin-dammet som husdjur. Med tanke på att man slipper mata dem, allt det sköts per automatik ju längre tid som går, så måste man ju inte lämna bort kanindammet när man ska t ex ut och resa utan när man kommer hem har man istället fått ett husdjur i storlek av en hund.

Om man då sammanför damm från de olika rummen igen kan man ju lätt forma fram den hund man själv vill ha, som t ex en kungspudel eller kanske t o m en rotweiler.

händelser runt en snöstorm

"Om du gör det du alltid har gjort
så får du det som du alltid har fått"
står det i min almanacka den här veckan.

Hm. Vissa självklarheter är så självklara att man inte ens ids snudda vid dem med tanken.


Medan jag väntar i telefonen hör jag hur de i bakgrunden spelar något slags spel. Det dunkar, som trä mot golvet, och ungarna skrattar till ibland och jag hör hur F säger " men kom igen då din jävla..." och hur S skrattar det där skrattet från magen; jag kan riktigt se smilgroparna i hans kinder bara av det där skrattet.
De glömmer att jag väntar där. Jag lyssnar på osynliga händelser en mil bort och lägger till slut på luren.
Tjugo minuter senare har ingen ännu ringt upp mig. Det ska bli kul att se hur lång tid det tar innan F kommer på att E fick telefon fem i tre...
Och nu är det snöstorm ute. Hur mysko som helst att klaga på att det plötsligt blev dunkelt inne och sen se att det snöar som fan ute.

Ynk

Klokan är halv ett när jag slutligen stiger upp. Jag har nån slags feber och kan för mitt liv inte komma på varför men jag tassar väl runt här idag då och emlar* mig och eftersom jag är inne i harry pottervärlden nu igen så kan jag väl i alla fall få låtsas att jag är en ynk** i några timmar?

Jag är rätt nyfiken på hur i helvete de ska få ihop ett fungerande manus av "Harry Potter och Fenixorden" (boken som står på tur att bli film)och vilken skådis kommer jag att hata i framtiden bara för att hon tar rollen som Umbridge. Paddliknande människor lär inte vara svårt att hitta men jag är lite rädd att de kommer förbise det, med tanke på hur de slaktat böckerna genom de tidigare filmerna. Jag borde vara arg, men de har ändå gjort filmerna rätt bra, med tanke på hur otroligt många saker de skurit bort.


*Emla sig/vara emlig[:ämm ligg]. Västmanländska för att vara sjuk och ynklig halkrasslig/vek.
** En Ynk är en person född genom trollkarlsfamilj men utan magiska förmågor.


P.S. Läs nu böckerna om Harry Potter. D.S

ny bloggadress, ifall att den här bloggen crashar

Nu säger jag ju inte att allt kommer att gå åt helvete. Inte alls.
Jag tror säkert att blogspot kan skärpa sig och börja funka som det ska.

MEN!
Jag har för säkerhets skull startat en ny blogg på blogsome.com. under samma namn.
Adressen dit är alltså http://vandrarvild.blogsome.com

Med detta är alltså inte sagt att jag lägger ner den här bloggen.
Men om det fortsätter strula såhär som det gjort de senaste veckorna så kommer jag nog skriva där istället. Så det kan vara värt att kolla in den sidan med.

In case of emergency och skrivarklåda.

Men alltså: blogsome är ju skitdryg att sätta sig in i. Sidorna är snyggare på flera sätt
men fan så krångligt för en människa som bara vill skriva av sig och skiter i en massa finesser.

Så tills vidare är jag lite blogspot-kär ändå. För att jag har elva månaders inlägg här, och sidan ändå är lite... hemma.
Home, fukking strulande home, dock.


På återseende
/L

Hur man snabbt kommer över nostalgiska känslor och inser att allt på många sätt är bättre nu

Jag inser att jag lever på nostalgi när jag bläddrar igenom mina gamla dagböcker och tänker på saker som var bra då. Givetvis var inte allt bättre förut. Mycket lite var bättre förut. Jag var en annan då; Det är ju en grov förlust för dåtiden att nutidsLena inte var där *haha*

En av de roligare sakerna är att jag då och då stöter på namn på människor som jag inte kan komma på vilka de är. eller när man läser om hur man var nyfiken på en kille som senare blev ens pojkvän och som numera är ett mindre omtyckt X.
Då försvinner nostalgin snabbt, och man tänker "Fy fan, så skönt att det är över".

Bild

Folk som ser den här bilden i min mapp på datorn brukar undra vad fan det är frågan om. "Har du PORR eller?" och jag säger, till vissas besvikelse, nej.
Bilden heter nämligen Hot chick with nice pussy...

Nada

Näata månad: Sugig som fan, jag ligger redan back.Alltså: Nada D, nada matpengar (alltså; ingen mat lyxigare än potatis och lök och havregrynsgröt) Nada utomstadsbesök, godis, allergimedicin/astmaspray, nya skor, jacka, hårfärg.... you name it.

Nästa år vid den här tiden ska jag vara miljonär.
För att testa hur det är.

saknar

Det hugger till i bröstet ibland, jag stannar till, drar efter andan. Sen svär jag lite innan jag fortsätter med vad det nu var jag höll på med. Magvärken, rastlösheten och så slutligen, igen; "Varför är du så långt borta?".

in the end

Ibland kommer jag på mig med att betrakta saker som är på väg att ramla med en förväntansfull blick.
Som nu när min chokladfabriks-affisch börjar lossa i ena hörnet och jag slår vad med mig själv hur många dagar det kommer ta innan nålen lossnar och allt ramlar ner på skrivbordet.

Sen inser jag att det vissa dagar är lite samma sak med mitt liv
och andras

Man väntar, men gör ingenting åt det.
För att det kanke blir intressantare i slutänden

irrar

Det är D som fått mig att fundera på det där med planlöst promenerande.

Jag kom nämligen på mig själv med att alltid vilja ha ett mål med mina promenader,
som om jag bär på en känsla att egentligen inte ha rätt att röra mig fritt i stan.

Och det kom lite som en överraskning för mig själv, att komma på det.

Så idag har jag gått på några vägar där jag inte gått förrut.

Jag har sorg

Sko-sorg.
Mina älskade svarta skor har gått sönder ännu mer och suger dessutom i sig avsevärda mängder smältvattnet när man går. Det luktar inte så gott.
Så nu slänger jag dem.

Sorry my black love, men nästa anhalt för dig är soptunnan.



och bloggen funkar fortfarande inte att läsa.
Om jag är irriterad? Well, det är bara förnamnet, toppen av isberget bla bla bla.
You get the point....

tack

Tack Jessica för att du svarade snabbt och klokt och totalt vettigt på mitt mail.
Du är så klok att tiden går ur led.
Givetvis har du rätt. Allt känns mycket bättre nu. Tack.

carnivore

En gång hade jag en köttätande blomma.
Den dog.
Jag vet inte varför.
Det kan bero på att jag dränkte den
eller att vi ville att den skulle äta korv
men den inte alls ville det

men nu kom jag på att jag vill ha en till, en ny.
Om det finns blommor som lockar till sig och äter silverfiskar är det ju givetvis en enorm bonus
och den blomman skulle ju växa och ta över mitt fönster på nolltid

men det är väl vad allt handlar om; orsak och verkan.
Jag bjuder den på käk och den växer. Som med allt annat.

allting passerar

Jag stirrade ner i det där forsande vattnet i flera minuter och försökte urskilja vattendropparna och samtidigt dyker nån löjlig liknelse med livet och Alltinget upp i skallen men jag orkar inte fundera på det mer utan har en Ekelöfs-känsla över det hela: Förgängligheten och Allting förändras, allting passerar, vattendroppens tilfälliga individualitet i sekunder innan den åter förenas med vattenmassorna.

Snart är även det här över och då kommer jag sitta och undra hur det var att vara mitt inne i det.

Ibland vill jag fånga allt så som det känns nu och nu och nu

men det rinner mellan fingrarna och jag får istället lita på att själen min har koll på erfarenheterna och att det undermedvetet sparas: Jag vill minnas det här, spara det på burk och öppna det ibland när allting känns mörkt igen. Jag vill spara bilderna av hur D och jag ligger i soffan och skrattar åt något, hur han liksom kröker på ryggen där han ligger, för att halsen måste sträckas och skrattet ska komma fram. Hur han rör på kroppen och händerna när han blir engagerad, hur han ser ut under sekunderna när jag väcker honom.

Jag kommer glömma det om några år igen, det vet jag. Jag kommer att glömma alldeles för många saker och endast några små detaljer kommer haka sig fast i mitt minne och dyka upp vid de mest underliga tillfällen.

Bilderna blandas med allt annat men det ligger kvar en svag doft av kaffe och tillfällighet.

Usel

Jag erkänner. Jag är av en svag natur.
Jag som alltid gnäller på B-filmer borde skämmas:
När de visar filmer som "Hotet från underjorden 4" gnuggar jag händer av förtjusning:
Den måste bara vara så usel. Sådär usel att man häpet fnissar till och kan skratta åt allt.
Jag måste se den. Jag måste. Det går inte att somna i filmer som tar sig själva på sådär stort allvar.


...och givetvis är den usel. Är det ens någon som hört talas om "Hotet från underjorden 4" innan?



Nej, det trodde jag inte heller.

Cogitationis poenam nemo patitur.

Fest ikväll. Okej men jag var inte på vidare socialt humör men jag pratade med Helena en del och det är alltid finfint. Vi har alltid haft lätta att prata om det mesta.

Jag fick höra igen att jag skriver på ett väldigt personligt sätt i min blogg.

Men jag vet inte vad ni menar. Jag ver faktiskt inte. Jag skriver ju bara.
Och vad är det med mina ord som är mer eller mindre avslöjande, i jämförelse med andras?
Det är såhär jag skriver, såhär jag berättar saker.
Och okej att jag kanske berättar saker om mig som du inte vill berätta om dig själv
av olika anledningar

men skiljer vi oss från varandra så mycket
det är i grunden samma: andetag, blodomlopp, tankar och vilja, syner, känsel, rörelse, smak, hörsel, luktsinne

och en längtan efter något som man inte kan sätta fingret på
men som man vet finns där, just utom räckhåll och synhåll, retsamt gäckande
- som röster i ett annat rum som man inte kan tyda ordentligt

allmän beskådan

...och nu har jag hjärtat på rockslaget igen, till allmän beskådan och diskussioner.
Jag som är den där Lena-varelsen som vågar mig på saker som jag står häpen inför. Jag visste inte att jag var sådär modig. Jag funderade på det där med D och tänkte " Men oj, jag kanske är kär i alla fall. Jaha. Hur är man då, egentligen?"
och kom fram till att jag nog är det.

och nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska göra.

strul igen....

Jaha, Överraskande nog börjar bloggen strula igen....
Vi får väl se när jag kommer in här igen då.
Måste jag stå ut med det här bara för att det är gratis?

Mamma ringde och erkände nästan att hon var på väg in hit i måndags för att hon ville kolla vem D är.
"Gick det bra då? Jag menar...." och upproriska Lena vill genast komma med en massa sexantydningar
"Jadå, mamma, allt funkade som det skulle, hähähä och .....".
Jag tvekade faktiskt ett tag innan jag svarade för jag tänkte jag skulle börja skratta
men jag klarade mig.

fan, nu stänger stan om en timme. Okej, okej, jag ska väl gå ut då.
Men jag gillar inte människor idag känner jag. Och jag minns inte vad jag drömde, det är nästan lite trist.

Föresten hade H drömt mardrömmar hon med. Nu är vi fyra som drömt mardrömmar samma nätter.
Märkligt roande det där.
Och den där ur-ondskan som jag drömde om, den namnlösa, den ligger någonstans i bakgrunden av Lena-jaget som en påminnelse. Jag vet inte varför den dröjer kvar. Jag dödade den ju.

trygghet i starka färger

Har sett halva "Tala med henne" nu under morgonen. Det är något med Almodovars filmer som jag tycker så mycket om men jag kan inte sätta fingret på det. Det är en slags trygghet i starka färger, en liv-död-liv-situation på språk jag själv inte talar.

slav

Han som sjunger i The Slaves är inte vidare värst bra. Men det är ngt med deras låt Suicide som gör att jag blir lite glad. Kanske för att just han sjunger om självmord...

vad är det för dag idag

Jag stiger upp så snart de gått utanför dörren, mina övernattningsgäster.
De ska gå på stan lite så att, som de säger "du får sova lite mer" men jag misstänker att de behöver prata en del med. Jag märker dessutom hur det stör mig att jag inte kan slappna av hemma hos mig själv när de är nära. Hade det bara varit H hade det varit hur lugnt som helst, men nu är hennes kille med också, och honom känner jag ju inte.

Men nu var det dags att kliva upp; Jag är hungrig och vet inte om det var därför jag drömde att jag käkade ljumma halvstekta fiskpinnar inatt. Jag avskyr fiskpinnar; klarar inte av lukten av när de steks heller så jag kanske är rejält hungrig. Men jag är mest sugen på juice men det är ju en lyxvara så sånt har jag inte hemma. Det kompromissas: det blir gröt. Som underhållning: Harry Potter och halvblodspinsen(som jag faktiskt bara läser för tredje gången)

Får mail av Helena på helgon som frågar om jag vill bo med henne och Nina i Malmö till hösten.
Jag tackar inte nej rakt av, men kollektiv? Jag är mer av en ensamvarg; i ett kollektiv skulle jag bli den där som aldrig hälsar på de andras gäster utan bara drar mig in i mitt rum trots att jag ändå skulle hävda att jag är skittrevlig. Så njae. Jag är mer den som skulle behöva bo med en annan person i minst en trea. Någon som inte är fullt så ensamtörstande som jag själv och drar in mig i saker att göra.
Dessutom har både Helena och Nina katt. Men det är trevligt att bli tillfrågad, helt klart.

Var några timmar på en mycket lugn och trevlig fest igår. Jag gillar sådana, när folk sitter och pratar och sippar vin och bara slappnar av. Det är fest där ikväll igen, jag misstänker att mängden alkohol kommer vara aningens mer flödande då men jag kan inte bestämma mig för om jag ska gå eller inte. Just nu känns det inte som det.

Jag tror det är lördag idag? Borde ta mig till tebutiken och köpa nytt sencha-te. Jag har tre timmar på mig att ta mig 250 meter. Jag vet inte om jag ids. Jamen, jag är nyaken!

I'm back!

KOLLA! Min blogg syns igen!

Så ...NEJ: jag har inte blockat någon från min blogg, ni som undrade. Gillar jag er inte så ber jag er helt enkelt att dra åt helvete rakt av istället. Oki?
Istället har det varit 'underhållsarbete' på nån jävla server och va fan ska man med teknik till om den inte funkar? Jag har kunnat logga in och skrivit men inlägget hamnar som publicerade fast de syns inte. Vettigt.

Jag har en grym skrivklåda nu och bara för det ska jag förmodligen inte ens vara hemma...

L.W och C.K

Den 11 augusti är Winnerbäck i Brunnsparken här i Örebro.
Bjud mig på den spelningen, någon?
Grejen är att KJELLVANDER är förband!

WO HOOOOO!

Jag menar; kan det bli bättre?!
I think not!!
TVÅ av mina favoriter på samma ställe, vid samma tidpunkt!
Helt sjukt bra ju!

Enligt D är Kjellvander inte så snygg egentligen, han har feta brillor och är lite mesig tydligen.
D ser honom i Malmö då och då. Men bryr jag mig om det? Nopes. D är bara svartsjuk.*haha*
Jag ska flytta till Malmö bara för det tror jag. Kjellvander liksom. *dreglar lite*

Dear C. K, marry me!!!!!

(och D är tillfälligt bortglömd. I alla fall tills inlägget är postat. Dert kanske lugnar honom att jag länkade till honom tre ggr i det här inlägget.... Vi får se)

Studie av silverfisk

Min något dryga men ändå fortgående studie av silverfiskar har fått mig att undra om det är så att det finns flera olika typer av silverfiskar eller om de är olika gamla och därav varierar i storlek.

Jag tror på olika sorters men jag vägrar kolla upp det på nätet p g a att jag alla gånger kommer få se stora närbilder på vidrigheterna och få veta lite mer om dem än jag faktiskt vill veta eftersom de räknas som skadedjur och jag har dem hemma. Mest överallt.

Mina observationer har alltså fått mig att märka:
De är i tre olika storlekar. Minst är de i badrummet, störst är i de köket. Den mellanstora storleken figurerar i köket samt i garderoben. De största är gråbruna och kanske1,5 cm långa (!) med extrema spröt.
Men de mellanstora är nästan gula, gulsilvriga och de klarar vatten bättre än de gråbruna. De gråbruna spolar man snabbt ner(självmordsbenägna?) medan de gulaktiga kämpar lite(sadist-Lena har nämligen testat. Men jag lovar att jag förvarnade, och tog avsked på bästa möjliga sätt) och inte springer lika snabbt som de stora gråbruna.


Nåja, det är väl dags att beklaga sig för hyresvärden kanske. Eller skaffa silikon och sätta för alla misstänka springor? Hundra års skit bakom skåpen har gjort ett ganska bra jobb, tydligen.

blindo

Min blogg syns inte. Underhållsarbete, tydligen
(Är det inte lite väl ofta just MIN blogg ska fixas, alla andras funkar juh!).
Jag skriver i blindo och har därför inte skrivit alls.
Givetvis har jag haft tusen saker att skriva om. Givetvis har jag glömt bort allt det nu.
Men tack D för att du jonglerade med mina äpplen. Jag har köpt nya nu...
Och tack vampyrnovellen för att du plötsligt visade sig bli en mindre bok och skapar en smula panik hos mig.
Tack biblioteket för att mitt bord blev ledigt så att min inspiration kunde kicka in rejält (alltid samma plats. Jag borde tvinga dem att reservera den till mig. Döpa den till "Lenas kreativa knytpunkt" och sätta lite mer stoppning i stolen)och jag kom igång med en ny karriärsaffirmation.

och tack tillfälligheterna och synkroniciteten och humorn.

caps lock

På "Krister" i P3 idag ringde folk in och berättade vad de samlade på.
Okej, jag står ut med många saker, men NAGLAR, och nagelklipp.? Eeeeh. Varför? Det är ju ganska... vidrigt. Faktiskt.

Och det töntigaste av alla saker man kan samla på är inte frimärken eller nördiga star wars-kort.
Nejnej... det är KAPSYLER.

Jag står helt oförstående inför sånt. Jag samlar inte på något, det råkar bara vara så att saker av liknande form och med liknande funktioner hamnar på samma hylla i skåpet och efter ett tag är det många: Som med mina muggar. Men jag samlar inte. Samma sak med pennor. Jag råkar köpa pennor ibland, för de har en funktion.


...Men alltså... kapsyler. Seriöst?!
*suck*
Skaffa er ett liv.

en slags kamp

Jag tror det var på Filmkrönikan som jag igår såg en krullig filmsnubbe(namn och nationalitet fick jag aldrig reda på men han hade brillor och pratade spanska*hahaha*) som sa att han hellre gjorde filmer om kvinnor än om män, för att kvinnor hade ett större spektra av personligheter och individualiteter än män, män som filmsnubbekrullet oftast framställde som en ilsken version av sig själv på olika sätt.

Det där satte sig, jag märkte nu att jag omvedvetet funderade på det under kvällen och natten, eftersom det kändes rätt för mig.
Kvinnor är oftast de mer intressanta människorna, för de har mer att kämpa för och emot. När de blir äldre har de förhoppningsvis kommit till så många fler djupa slutsatser just p g a kampen/mödraskapet/patriarkatet medan män lever lite mer på en räkmacka för de flesta funderar inte ens på varför feminister ter sig så arga eller varför ensamstående mammor ser så trötta ut och hela tiden tycker de kämpar.

Dock finns det ju alltid alltid undantag bland killarna och männen, som med allt annat. Jag har några få män i min närhet som jag alltid finner djupt intressanta och underbart kloka. De har kamp i blodet de med.

så egentligen är det kanske bara människorna jag gillar, de kloka djupa människorna som behållt sin humor trots kampen för överlevnaden

det är som det är

Jaha, jag är tydligen på ironiskt och cyniskt humör idag. Som en motvikt till de tidigare dagarnas ständiga leenden och skratt. Jag saknar honom men det har inget att göra med att tycka det är lite skönt att känna att man är cynisk och bitter när man varit vaken en stund. Eftersom det roar mig att vara cynisk och ironisk.

Men jag har lyssnat på vår låt fyra gånger redan, och gjort en playlist med flera andra av våra låtar.
För att minnena ska vara kvar lite till.
Igår sa han att han inte velat komma in på msn direkt när han kom hem, för det skulle betyda att jag var så där långt borta på riktig, att han skulle bryta illusionen han hade (Ännu en stund är vi två)
Själv somnade jag invirad i hans täcke, vaknade invirad i samma täcke och var arg på nån gudomlig superkraft som satte avståndet mellan oss men lika snabbt tänkte jag att om jag träffat nån som bodde närmare hade det ju inte varit D... Så det är som det är.



M Wards låt "Big boat" är bara så jäkla skön på ett fånigt sätt.

stålmusen

Nyvaken som fan och det är lunchtid för omvärlden. Här inne i min författarhåla med iskalla golv sitter jag i morgonrock och är noga med att dra upp fötterna från golvet för att inte börjar frysa på allvar.
Konstaterar med ett litet hugg i magen att det är 24 timmar och 37 minuter sen jag lämnade D på stationen och bara att jag räknar ut det känns som en klyscha. Klyschor är numera bara roliga när han är med och vi kan göra dem tillsammans, som att hångla på perrongen efter att först ha träffats i verkliga livet på alla hjärtans dag.

Systerdotter E slutar skolan om en timme och skulle komma in till stan då. Jag ska vara klar tills dess och berätta för henne om drömmen jag hade inatt; att jag färgade håret blont igen och var rädd att det skulle bli orange men att det istället blev ljusbrunt. Och hur vi drog ner gardiner från ett fönster i ett kök och hur blommorna bakom det hade överlevt utan vatten precis hur länge som helst.
Jag vet faktiskt inte vad det betyder, men jag ska i alla fall återvända till mitt blonde self så snart jag bara kan.

När jag blir stor ska jag bli drömtydare och spåkvinna.
Eller Stålmusen kanske. Så kan jag kasta mig ut från hustak och vråla "Here I come to save the daaaay!"
Det verkar så himla tufft att klä sig i trikåer bara.


.

prylgalen

Jag är ingen teknikfantast. Jag brukar tycka tekniska saker är rätt trista.
Men nu vill jag ha en av de nya nokia-mobilerna i 'blommor längst väggarna'-reklamen och en ny TV och dvd-spelare och feta högtalare till datorn OCH en ny dator och en MP3-spelare som rymmer en helvetes massa musik och min vattenkokare lägger snart av och brödrosten är dum och opraktisk så nya sådana vore najs och en ny mixer skulle vara finfin.

men egentligen gillar jag inte tekniska prylar.

Så att ni vet.

återgår

Man har ensamhetsvanor och tvåsamhetsvanor, märker jag.
Nu när jag är ensam igen märker jag att jag inte alls vill dricka te på samma sätt som när D var här - nu återgår jag till kallt vatten och stora muggar grönt te. Och jag fryser igen. Tankarna är tillbaka, uppgivenheten och rastlösheten.
Jag plockar suckande bort saker efter vår vecka och gör lägenheten till samma plats som den var innan han kom även om den aldrig blir densamma igen. Varje hans rörelse finns i väggarna nu, det är som om skratten och orden ligger kvar här. Jag undrar om slingorna av minne stannar länge.
Jag hoppas det.
Jag överöser tystnaden och tomheten med ljud från teven och radion men det är inte så att jag saknar någon.
Jag saknar honom. Utan honom är jag hellre ensam igen.

magflunsa

Både D och jag vaknade med lätt magvärk idag, och för min del har den inte gått över.
Sen pratar jag med E i telefon (vi fikade ju med henne igår) och helt apropå inget alls säger hon att skolan är tråkig just nu eftersom "halva skolan ligger hemma i maginfluensa".

Tack för den du. Det kunde hon inte kläckt ur sig igår innan vi bestämde att vi skulle ses?
Fan. Jag blir illamående bara jag hör det ordet "maginfluensa". Själva ordet luktar spyor och ostädad toalett.

självdistans

Vid ett tillfälle mitt under falsksjungandet i "American Idol" vrider jag huvudet lite för att se på D.
Hans skräckslaget förtjusta ansikte speglar det som jag själv känner. En blandning mellan "herreminjävlar-kliv-av-scenen-och-sluta-sjunga" och "Det är underbart kul att se människor göra bort sig i teve!"
Speciellt när de verkligen INTE kan sjunga men kaxigt hävdar att de är amerikas nästa stora stjärna och hur de säger FUCK med ett fint pip i rutan när de djupt sårade lämnar lokalen efter jordens avhyvling.

Samtidigt känner jag med dem. Ja, givetvis, jag är inte evil rakt igenom...
Det är nästan att jag går iväg ibland för att jag tycker så synd om människorna som ställer upp.
Jag vet hur det är att ha drömmar om något, och inte komma dit.
Eller vill de bara hitta en väg, vilken som helst, ut ur livet som de ser som misären. "The american dream" ska ju faktiskt kunna hjälpa alla amerikaner.
Det är ju själva uttalandets löfte: Det skulle kunna vara just den där personen som visar sig vara nästa stjärna eller storslagenhet. Det är klart det är lockande att sjunga i teve då. Även om man inte kan ta en ton.
Man vet ju aldrig. Miracles do happen!
Och nån putslustig jävel sa visst att man inte ska ge upp sina drömmar..

Men nej...Snälla...Självdistans, existerar det inte hos alla människor?
Eller är jag bara naiv som hoppas på det kanske?
Naiv som tänker att det kanske är någon som säger till någon av de sökande att de INTE kan sjunga innan de förnedrar sig inför hela världen. Att de inte kan sjunga men de är jättebra på att sköta om blommor eller spika ihop fina saker av sånt som andra ser som skräp.

Man måste kanske vara sin egen stjärna; det hänger väl ihop med det där att dagligen stå framför spegeln och säga "Jävlars vad snygg jag är!" och kunna göra något man är bra på och tänka just det:
"Det här är jag fanimej helt UNDERBART BRA på att göra!"
Även om det inte syns i teve år 2006. Men det kanske sätter ett spår i någon människa flera hundra år framöver att man planterade ett träd en dag när solen sken och att träden finns kvar långt efter att alla världens superstjärnor är bortglömda och förmultnade(nåja, lite silikon kommer de nog allt lämna efter sig) och man måste väl tänka vad som egentligen känns bäst hos en själv. Vad magkänslan säger, framför vad andra människor tycker.


Men visst. Skulle jag hela tiden få höra att jag skriver som ett rövhål skulle jag kanske inte skriva, även om det var min högsta dröm. Och att ställa sig i teve och sjunga kräver en helvetes massa mod, så det ska alla deltagare givet ha beröm för.
Men ändock: självdistans. Att stå utanför sig själv ett par minuter om dagen och betrakta sitt nakna liv som om det tillhörde någon annan. Man måste inte följa samma stig som alla andra. Det finns andra vägar som ingen tidigare gått.

och nu har jag levererat ännu en putslustig klyscha i Lena-format. Jag borde nypa mig själv i kinden, klappa mig på huvudet och säga DUKTIG FLICKA! men jag ska käka istället. Resterna från igår blir finfina idag. Tack DarlingD för maten.

Avsked

Jaha, då har man gjort "Klyschigt Avsked på Perrong" med.
Vi vann över det andra hånglande paret.
De gav upp innan oss.
HAH!

håller andan

Lite mer än en timme kvar. Sen tystnad igen. Vi betraktar varandra med ledsna ögon; Vet vi ens när vi kommer ses igen? Vi borde vara rika och ha lägenheter på två håll. Eller jobba i båda städerna så att vi kan ses varje vecka. Eller så hittar vi nån som pendlar regelbundet mellan malmö och örebro, nån vi gillar, som vi kan åka med bara vi bjuder på käk på vägen?

Ännu en stund är han min, här. Jag vägrar hålla händerna borta, håller om, händerna under tröjan, fingertopparna stryker i hans nacke, jag lutar mig mot honom, suckar lätt.
Man får helt enkelt hoppas att saker löser sig på bästa sätt.
Saker har ju en förmåga att göra det.
Jag håller andan och hoppas det går fort, fort.

mellan bokklädda väggar

Emellanåt vaknar en stark lust till förändring i mig; som nu ikväll. Jag vill ändra på något. Det här är mitt liv men vad är det för liv, vad väntar jag på.
Jag börjar med det jag kan göra något åt på en gång. Inställningen, attityden, hoppet.
Sen tar jag itu med småsaker som att rensa garderoben från kläder jag inte använt under de senaste två åren, kolla bokhyllan om det är något jag kan tänka mig att avstå ifrån.

Jag har en känsla av att "compact living" är något jag skulle anamma; Emellanåt vill jag bo i en grotta där väggarna är klädda med böcker och bilder jag gillar, inte ensam i en lägenhet som rymmer minst tre personer. Det känns som om det finns för mycket plats för mig att röra mig på. Hade jag mindre skulle jag rikta mig mer utåt. Inbillar jag mig. Men jag vill inte ta reda på det just nu.

D har tagit flera foton på mig under veckan som gått. Det är återigen underligt att se sig själv på bild; är det där vad andra ser? Vem är det de ser? För det är inte jag. Det är bara den jag är på utsidan just nu.

nazigubbe

Bard sitter i Virtanens program på teve och säger att Elit-listan är svår att komma med på. "Det är en kommité som väljer ut vilka som ska få komma med på mailinglistan, antalet medlemmar är alltid bara 100 personer"
Som om det försvarar allt. "Det är inte mitt jobb att vara en förebild, mitt jobb är att skriva bra låtar..."
Som om han med det är helt utan ansvar. Intressant.
Men för mig kommer han ändå fortsätta vara en nazi-gubbe.

Jaja

Det är nästan trist att jag inte tidigare kom på att jag borde gjort D förkyld under veckan:
Tvingat honom slicka på enkronor som snoriga dagisbarn hostat på eller liknande vidriga saker(då hade han säkert velat stanna ännu längre, tänkt "Ja, Lena är ett Sajko! Här vill jag vara kvar. Givetvis ska jag vara sjuk samtidigt så att hennes perverterade sajkosida kommer i sitt allra bästa ljus"). Så kunde jag ha behållt honom ett tag till...

Vi fikade med E förrut och D kom igång med sin djupaste ironiska sida och jag hängde på och drev det hela vidare innan jag insåg att jag var tvungen att förklara för E att vi skämtade hela tiden. Men det var rätt kul att se hennes min när hon inte visste om hon skulle tro på det vi sa *hehe* Evil Moster är igång igen. Och D är lik mig på det sättet, visade lite bilder han tagit och studerade kameran med fundersam min en stund innan han sa
" Jag borde kanske inte tagit så många bilder på min penis ändå" och när E sa
" MEH!" med en lätt förskräckt min så var vi tvungna att sluta driva med henne.
Vi glömmer att det är så många som inte förstår ironi, fler än man tror och NEJ, det existerar inte en enda penisbild, vi sa det på SKÄMT juh! Oki?!

D åker hem imorrn. Imorrn eftermiddag kommer jag alla gånger skriva nån olycklig blogg om hur tyst och trist det är här hemma igen. Nått patetiskt skit som inte ens jag själv orkar läsa skulle jag tro men vad gör man med sina ord som ploppar upp i skallen om man inte tvingar andra att läsa dem?

På åeterseende.

pan

Karate kid 2 på teve.
Panflöjt är bara så jävla 80.

kung

Är det bara jag som finner det upprörande och som en grov skymf och överträdelse mot allt vad musik och god smak heter; en grymhet utan dess like mot mänskligheten och jordens alla öron? Kungarnas kung vrider sig i sin grav! Jag vet inte vad som är mest plågsamt: Att det tillåts ske eller att någon kommer att ha den dåliga smaken att faktiskt betala för det:

Christer Sjögren har gjort en skiva med Elviscovers.

telefon

"Han får inte åka hem utan att jag har sett honom. Inte nu när mamma och F träffat honom!" E låter förkyld. Vi bestämmer en fikaträff på måndag eftermiddag så att hon ska få träffa D. När jag frågar hur hennes lördag blev suckar hon och säger "Jo.. jomen, den var okej!" men jag hör hur trött hon är på allt, vill ha en förändring, byta sällskap, andas annan luft, byta stad - intressen - tillvaro - ge mig ett liv
Hon har ärvt min förmåga till djup ironi och cynism, och för ett ögonblick känns det bara tragiskt framför att vara rätt roande.
"De sa bara hej till honom föresten" säger jag. "Vi skulle ha bilen till karlstad, de råkade stå där på gården när vi kom och skulle lämna pappa. D tyckte det var lite pinsamt för vad skulle han säga?" och framför mig står D och gestikulerar något som jag inte förstår medan E pratar vidare i telefonen. D ser glad ut, ögonen lyser lite på honom och jag ler tillbaka, missar vad E säger " Sorry, vad sa du nu?" och E låter sådär trött igen; jag vill säga att allt kommer att bli bra, för det känns sant, hon är stark och klok och kan ta hand om sig. Allt kommer att bli bra. Det är bara några år kvar tills jävligheterna är över. "Den värsta tiden är mellan åldrarna 12 till 23" borde jag säga men jag är tyst för man vill inte höra att allt kommer att bli bra om några år.

Det här är istapparnas tid, och isfläckarna och solblänkets och dropparnas tid. Det här är de varma klädernas och de blöta fötternas tid. Det här är funderingarnas tid och diskussionernas tid. Det här är tedrickandets och sovmornarnas tid. Det här är skrattets och omfamningarnas tid.

Det här är tiden för förändring och tillmötesgående
och tiden för seendet bortom
och innanför

Frihet i en liten ask

Den vita plåt-asken, den med blomma på locket som jag hittar i badrummet när jag städar, hade jag Sindy-skor och små dockväskor i när jag var liten.

Numera är jag vuxen och istället för skorna har jag asken till kondomer.

söndag

Vet ni, jag har loggat in under hela veckan och funderat på vad jag ska skriva.
Jag vill inte berätta för mycket om D, för hans skull, plus att jag ju vet att han har vänner som läser min blogg.
Det är ju givetvis roligt att de gör det, tack tack, men för hans skull väntar jag med att skriva.

Dessutom är det intryck efter intryck när vi spenderar all denna tid tillsammans, ännu en vecka med honom, totalt avslappnande, intressanta samtal, roligheter. Han lagar dessutom maten (jag lagar ju, som sagt, inte mat till nån annan än mig själv, vilket jag är glad för nu för jag KAN verkligen inte laga mat och jag vill ju inte skrämma bort honom...) och jag har inte käkat så här mycket vitlök under hela det senaste året (som ett mindre land *haha*).

Men snart åker han hem igen och min vardag kommer att återgå till det vanliga
men ändå aldrig vara som förrut igen.
Och det är det där, de där minnena som man inte kan ta ifrån mig, som jag redan nu är tacksam för. Jag skulle aldrig vilja vara utan det, aldrig vilja vara utan att ha varit såhär nära honom.

verbalkräkas

Lördag, och vi fick för oss att åka till Karlstad, för D hade inte varit där förrut.
Och vad säger man om Karlstad egentligen?
D hade en hel del att säga på vägen hem. Vi stannade i en timme ungefär, tog en fika på mitt gamla stammisfik Royal, och sen ville han hem, djupt besviken:
"Vilket rövhål, vilken skitstad!" var väl de snällare saker han hade att säga.
Så vi åkte tillbaka till Kumla, handlade, lämnade bilen hos pappa och åkte hem hit för att se på Melodifestivalen. Föga förvånande gick Carola vidare. Det känns lite som om hon och Kjellman mest gick vidare för att folk känner igen namnet och ansiktet på dem, för musikmässigt var det fan inte bra. MusikSverige är pinsamt. Det här folkliga i Melodifestivalen är pinsamt; allt ska vara svulstigt käckt och putslustigt och jag kräks på det hela men givetvis kommer jag att se finalen ändå. För att det roar mig att verbalkräkas.

X-et K har fest ikväll och hade inte D varit här hade jag gått dit och dragit med mig Anna och Helena. Det hade varit kul som fan men som det är nu är D att föredra, speciellt när vi gnäller på Melodifestivalen och bara har det finfint i varandras sällskap.

Akayism

Säga vad man vill: men jag blir alltid glad av sånt här, civil olydnad eller inte.
Sluta aldrig tänka själva.

under Svampen intet nytt

Bytte namn på helgon idag. Impulsivt som fan, men det ska nog funka. Känner mig ändå som en "Vandrar Vild" på alla sätt, men mitt nya namn är bra det med, och f ö de ord som jag ska tatuera in på handleden så snart jag bara har råd. Och jag har ju bloggadressen kvar som namn. Det känns bara lite underligt. Vanan att vara VandrarVild är stor. Jävla internet-alias att tas på så stort allvar!

Sitter mätt som fan här, D och jag ska ramla in på nån pub snart tänkte vi.

Vi gick till Svampen idag.
Skyll inte på mig. Jag ville inte dit. Men D vill turista lite.
"When in örebro darling, when in örebro..." säger han, så vi har traskat runt stan lite och glott och frusit som fan. Jag har varit inne i slottet och hamnat på bilder D tog i Wadköping.
Jag är totalt hemmablind och vet inte nånting om stan när D frågar. Borde jag skämmas? Jag väljer att ignorera den eventuella skammen.

Allt det jag ville säga: vad ska jag göra med orden, måste de komma fram för att de vilar på tungan

Kan jag inte få behålla några av dem för mig själv
bevara dem, ta fram dem när det är mörkt omkring mig för att se om jag minns
hur jag minns dem
om det förändrade mig
eller andra?

girlpower

Nu hann jag ju inte skriva något på den internationella kvinnodagen men jag säger som jag alltid sagt: om det inte fanns förtryck genemot kvinnor skulle inte feminismen behöva existera. Om inte männen kände att kvinnor på flera sätt är starkare än dem skulle de inte "behöva" förtrycka dem. Så sammanfattningsvis säger jag bara
GIRLPOWER
och det är inte enbart för att spice girls tog patent på ordet...



Annars har jag haft en väldigt trevlig dag...
Men nu: kladdkaka, te och Conan halvt sammanslingrad med D i soffan
och det känns ungefär hur bra som helst....

Jävlars vad snygg jag är!

Lantz på P3 idag, någon som hette Tina sa att man ska ställa sig vid spegeln och säga "Jävlar, va snygg jag är!".
Jag tyckte det lät kul och ska testa det. Sluta lipa åt spegelbilden och istället flörta med mig själv, hur fånigt det än må bli. Göra en Joey med "How are you doin´?"


Mamma frågade om en ful plasttillbringare jag har" Visst är det du som har den där trekantiga, med gult plastlock?"
Hon hade sett på antikdeckarna (?) att de är värda pengar. Trots att locket till den alltid lyckas rasa ner i själva tillbringaren, vilket är rätt störigt om man blandat juice i den.
Själv är jag ganska nöjd med den för den mäter numera vatten alldeles utmärkt när jag ska baka bröd. Värd pengar eller inte, den är lite söt och fyller en funktion. Men bara för att hon sa det kommer jag tänka på den varje gång jag öppnar skåpet och ser den. Tänka: "Men... Hur myucket är den värd då? Det är ju bara en ful plastsak från 60-talet!"

Nu är det dilemma-dags igen: Vad i HELVETE ska jag laga för mat?
Tur att jag bakat bröd. Tur att jag har ägg. Det blir äggmacka. Och te. Kanske äpple.
Detta jävla ätande hela tiden.

mage

Och är det taskigt av mig att hellre vilja jobba för det andra rekryteringsföretaget även om det inte är något fel på det första?
Klart det inte är. Det andra företaget kändes helt enkelt bättre i magen.

trotsålder

När jag var liten avskydde jag att alltid bli utskickad bara för att solen lyste
"Det är fint väder, ut och lek med dig!"
Men om jag inte VILL leka ute då. Och vad är det som är så speciellt med solhelvetet?

Jag tror att det är därför jag på ren trots för det mesta håller mig inne när det är sol numera.
Jag är i vuxenhetens trotsålder, jag gör som jag vill.
Och det är för ljust ändå, jag vill inte leka Kisande Grisögat idag, nej tack!

Så det ser för det mesta ut såhär:
Sol ute = Lena inne.
Mulet ute = Lena inne.
Sommarregn ute = Lena plaskar vattenpölar.
Snöfall ute = Lena tar långpromenad.


Imorrn ska jag vara turist i min egen stad. Men jag vägrar åka upp i Svampen!
Solbrillorna ska jag i alla fall ha med mig.

flöde

Jag borde kanske ta detta som tecken på att jag kanske är lite stissig ändå: Jag spiller hela tiden vatten överallt och är totalt okoncentrerad. Idag är lite av en "Jag råkade lägga hårborsten i kylen"-dag. Jag skulle hämta saltet till gröten och gjorde det men kom tillbaka till datorn med det lika snabbt och undrade vad det var jag skulle göra, och varför bär jag omkring på saltkaret?

Mitt i allt ringde de från rekryteringsföretag ett (intervjun förra tisdagen) och har ett jobb på gång som jag ska på intervjuv på idag eller imorrn, hos kunden. Jag tvekar men fan, jag kan väl testa det. Telefonförsäljare.

Jag gillar ju inte ens sådana när de ringer hit. Betyder det att jag kommer avsky mig själv sen?
Uppringerskan säger"Du hade ju så trevlig telefonröst och var så glad så jag tänkte det skulle passa bra".
MmHmm... Tack. Antar jag.

försvarstal

Jaha. Är det nu jag borde bli nervös och stissig och börja nedräkningen tills jag ska vara på stationen?

Äh, vaddå, det är ju flera timmar kvar.
.
Jag tänkte käka frukost nu och läsa lite Harry Potter och kanske ta ett bad. Allt fixande och plockande skiter jag faktiskt i; take it or leave it, kliniskt rena hem tyder på förtryckta känslor, anser jag. Det är ur kaoset som fantasin flödar

eller är det bara ett kort försvarstal från någon som avskyr att städa?

måndag

Det känns rätt skönt när ens handläggare säger "Ta det lite lugnt, försök komma på vad det är du tycker om att göra och om du ska göra resttentorna och kanske plugga lite mer. Du är flackig, om man ser på din CV, men det är en bra sak, du har testat lite olika områden och..."

Så jag tar det lugnt ett tag nu: funderar lite på saker, väntar på att tiden ska gå och först bli imorrn eftermiddag när jag ska stjäla mig en kram eller två, eller trettiotusen....


Så resten av min måndag spenderas med familjen, och jag konstaterar lite roat i bilen på väg till syrran att såhär mycket som jag umgåtts med min familj sen jag flyttade tillbaka till Örebro har jag inte umgåtts med dem sen jag var kanske.. 21.


E och jag konstaterar senare att vår familj är helt galen men det är jäkligt roligt att träffa dem, just för att de är galna på ett sätt som vi känner igen. Fast...vågar man verkligen presentera någon som man menar allvar med för sina närmaste släktingar?
Vi tvekar lite...

vän

Helena har blivit med blogg.
Min enda kommentar är
ÄNTLIGEN!

brats

Under ett av mina år i gymnasiet fanns det en kille i klassen som var en riktig översittartyp, en dåtidens brats som senare blev modell och blev utnämnd till något i stil med "årets manliga modell". Jag minns honom som en total mytoman och besserwisser och jag bytte kanske fem ord med honom på hela tiden vi gick i samma klass.

Igår såg jag honom på stan. Han kutade med ryggen, gick med sin flickvän och såg helt rädd ut på ögonen.
Han stammade lite när han pratade, vilket förstärkte det rädda i ögonen, och jag kände plöstligt mig en smula nöjd över att han var besegrad, även om jag genast skämdes över att jag ens tänkte så. Men han kunde mobba en del människor rätt friskt, var alltid tvungen att slå under bältet, vara bäst, så en del av mig tänkte ändå "You had it coming".

torka

Nu har jag total idétorka vad gäller mat igen.
Jag har fan ingen jävla aning om vad jag ska äta som är gott, och roligt.
Eller ens varför jag ska äta. Mat är tråkigt och ocharmigt, kan jag inte vara rik och ha en egen kock istället.

Jag vill leva på mackor och te, kan jag inte få göra det då?
Det är DÄRFÖR man blir vuxen: för att man ska lyda sig själv när ens inre mat-torka säger "Äh, fan, käka nått bara, ta en macka, ett äpple, koka två ägg, det räcker".
Inte för att man ska inte-lyda mamma- och pappafigurerna utan för att man ska ta eget ansvar för att man kan leva på mackor i några dagar tills man blir sugen på potatisgratäng eller nått.

Dilemmat nu är: vad faaaan ska jag ha på mackorna? Är skittrött på tomat, vill inte ha sylt för det är vidrigt, vill inte ha honung för det funkar bara ibland. Ost är dyrt... Hummus får det bli. Ikväll får jag klara mig utan, men imorrn är de färdigblötta.


Inatt drömde jag att jag köpte två stora kartonger med kakao(Orkar jag ens analysera det?).Chokladsug månne? Well, det är lördag och jag får äta godis idag. Så det blir givetvis choklad.

Besök

På tisdag får jag besök.
Det, mina damer och herrar, känns jäkligt fint.

snabb

Teve skulle vara mycket roligare om de på t ex sporten kunde säga:
"OH, han åker snabbt!... Oh, han åker JÄTTESNABBT men NU, nu kommer tysken och han åker ALLRA SNABBAST!"
istället för att bara räkna hundradelar och sekunder.

Sen kunde eftersnacket vara något i stil med
" Men norrmannen var snabb..."
"Jo, men tysken, han var jättejättejättejättejättejättejättejättesnabb!"
Sen ska de nicka i samförstånd och ta en klunk bira.

vanlig

Fördelen med att vakna innan elva på lördagar är att man hinner se bitar av alla kassa serier på teve och kan välja att istället läsa Harry Potter medan man väntar på Buffyavsnittet som man troligtvis sett hundraelva gånger redan. I köket bränns gröten sakta fast i kastrullens botten, och blomman jag flyttade vrider sig sakta mot ljuset igen.
Det vardagliga ter sig emellanåt så lockande i all sin tråkighet.

Stängningsdags och tröttheten ligger som ett ögas lock över tankarna utan att jag känner mig för långt ifrån allt det värdsliga eller ens för nära mörkret som emellanåt kryper fram för att kyla ner det stilla vattnet som har landat vid min mun
du håller det kalla borta med en lätt tass mot den mörkblå ytan

Hah!

Och tecknaren heter, om ni inte minns, Bill Watterson.

revbensrobotar

Jag läser gamla dagböcker på en annan onämnbar sajt och omnämner Människor-som-inte-orkar-tänka-själva-och-som-alltid-följer-trender-slaviskt som "revbensrobotar".
Lena anno 2001 var rolig som fan.

gamla texter

jag repade upp samma saker igen, en väv upprepade vävda ord, vävde upp repade ord, ordrepade uppvävda....

jag var densamma men en annan, hur jag höll mina ögon fästade vid dig, du som fastnade som trycksvärta på mina fingrar, hur allt jag rörde vid färgades av dig och ditt,

som tidningspapper, ett urklipp att spara till senare
pressade jag in minnet av dig mellan dammiga sidor, bland inredningstidningar och fågelfrön, jag vek försiktigt ihop varje del av dig till en nätt liten fyrkant

in mellan bladen i boken, in med boken i hyllan igen
för att glömmas bort och tas fram senare när pappret blivit sprött som fjärilsvingar och torkade löv

då kan jag tillbringa en tid med att veckla upp dig igen och minnas
En gång var jag älskad för den jag då var, hon med solskensögon och regntunga tankar, hon med hopp och trygghet i rörelsen


men så störtade det över mig igen, en vattenklippa, en dans av darrande fjärilsfingrar,
gula varsamma blommor mot min arms hud. Du som andetag i ett hav.





"Stjärnor föll genom natten. Vi hittade en ö bland ängarna, en miniatyrskog bland blommor. Det var sommar och dagg på gräset, luften varm men fylld av ljud.
Det tveksamma prasslandet av tyg mot grässtrån och grenar. Jag kunde höra ditt hjärta vara djupt där inne, dolt från mig, tills du öppnade dina ögon mot himmelen.
Du sa att det fanns nätter som du visste att allt var oändligt, men att det ibland skrämde dig på samma sätt som det fyllde dig. Det var bara sanningen om livet som kunde lugna då, eller spegelbilden av dig själv.
Jag mötte dina fingrar, varm handflata, handled med puls, mätte dem med munnen, vilade mina läppar just där handled blir tumme.
Du som andetag i ett hav av glittrande mörker, ditt hjärta som stjärnfall.
Så vi föll genom natten tillsammans.

snögubbe

På tal om inget alls och snögubbar(Jag kikade in hos Anna nyss) så skulle jag vilja göra en trädgård full med riktiga Kalle och Hobbe-snögubbar någon vinter. Jag funderar på det varje vinter men det blir liksom aldrig av att jag börjar rulla snöbollar till snöklot till snögubbekroppar och börjar bygga.
Jag kunde ha en vinterfest innan våren kommer, eller i november/december där jag samlar vännerna att bygga snögubbar i montruösa Kalle och Hobbe-former på en tomt någonstans innan vi super oss fulla och värmer oss med glögg och bastu(lämpligen hos mina föräldrar då).

Nu hittar jag inte bilden jag egentligen vill ha, en seriestrip när Kalles pappa kommer hem från jobbet och trädgården är full av massakrerade snögubbar. Jag hittade bara en strip med en helt vanlig snögubbe och den ger jag fan i att lägga ut. Men om ni gillar Kalle och Hobbe vet ni ändå vad jag menar, det är jag övertygad om.


Senare: Nu fick jag en länk i kommentaren: HÄR finns det en massa bilder på hurdana snögubbar jag menar! Tack pia pia!

ge mig mer film

Jag är på biojakt ikväll och kollar in Astorias hemsida och så ramlar jag på något som låter..... Ja, intressant är kanske inte det rätta ordet, men åtminstone roande.
Såhär står det om filmen: "The Hills Have Eyes": När familjen Carter är på väg till Kalifornien går deras bil sönder just som de befinner sig i ett öde område regeringen använder till att dumpa atomiskt avfall. Mil från civilisationen inser de att området är hemvisten för blodstörstiga mutanter – och att de är deras nästa byte.
Fatta så roligt. Blodtörstiga mutanter!
Det låter så läskigt att jag nästan måste skratta. Jag ser hur jag springer som en skitnödig taskigt klädd transa över en sandbank och ylar "Hjäääälp oss, save our souls från The Blodtörstiga Mutanternas anfall bland atomic waste och the evil hills och en ständigt gassande sol som kan göra vem som helst tokig! PLIIIIIS!"

Den har premiär i slutet av mars. Om jag kan vägra Frostbiten så klarar jag nog av att vägra den här filmen med...

Den enda som jag faktiskt vill se är Walk the line. Nu missade jag ju Stolthet och fördom, störigt nog men den finns väl på nätet(säger hon ogenerat medveten om det olagliga i hemladdandet men eftersom hon inte kan ladda hem eller sysselsätter sig med dylika ting så är det ju fritt fram att hinta det till diverse läsare med CD-brännare? Eller är det 'uppvigling av antydan till brott' eller nått sånt nu igen? Aj då.) ganska snart så jag väntar väl. Fast jag vill nog ha den på dvd. Jane Austen är jäkligt rolig så den kan jag tänka mig att köpa. Trots Knightley-bruden med sitt plutande "one expression-face".

På SF vill jag typ se.. ingen film alls. Min systerson på 13 år vill att jag ska ta med honom på Saw 2 (yeah right att jag drar med dig på den) men ettan gillade jag inte och tvåan låter märkligt lik handlingen i the Cube och intresserar mig inte alls. Vad fan är det för fel på filmerna nu, kom igen, Det måste vl komma nått intressant snart!?!

FILM, ge mig mera FILM för fan.

kreativa förtryckare

Jag kan logga in, men inte se min egen blogg.
Det är en smula störigt. Andras bloggar här på blogspot funkar, de adresser jag har i huvudet har jag testat.
Men inte min. Det har varit såhär förrut. Jag kanske skriver för mycket och det här är blogspots ljuva hämnd?
Jag menar; jag fick ju en jävla bokstavskod att skriva in varje gång jag vill publicera inlägg, det var i slutet av sommaren och den har inte försvunnit ännu. De tror väl jag är nån reklamsajt. Bara för att jag inte har ett liv bortanför internet. Skit. Jag skriver väl vanlig dagbok istället då. Jävla kreativa förtryckare a la blogspot!

Oklokt

För en stund sen såg jag en bild på TELEVINKEN.

Han är fan läskig. Hur kunde jag gilla honom när jag var liten, när jag inte gillade andra dockor?
Jag menar; när jag blir skraj för honom NU.

Barn är inte kloka. Det måste vara så det är.

räknat

Nu har jag snokat på statcounter igen och det är lite roande att det är några fler läsare från Malmö numera... 4 av dem går genom Ds blogg dessutom. Varje dag. Ibland flera ggr om dagen.
Dessutom är det nån från Malmö som varit inne på min sida 64 ggr på ganska kort tid.
Vilket intressant liv jag måste ha.
Eller är det bara just den besökarens liv som är tråkigt? *haha*
Välkommen är du ändå, givetvis

Dessutom är jag lite stolt över att nästan varannan besökare använder Firefox.
Mer sånt!

Scenario

Det sämsta med att gå på stan själv är att man inte kan låtsas skratta med sitt (ack så obefintliga)sällskap när man kommer på något roligt. Istället får man gå där och flina som en galning för sig själv och låtsas hosta till medan man gömmer sig bakom halsduken.

Idag kände jag mig vuxen och typiskt närke-gnällig när jag gick och hade lite astma(för att det är kallt) och tvingades gå bakom någon som rökte(vilket gör astman värre) men scenariot i mitt huvud slutade inte vid att bara gå om dem och hamna framför och därmed slippa röken utan jag måste ju som alltid fortsätta spinna vidare på allt sånt där i huvudet.

Så jag tänkte på hur kul det skulle kunna bli om man bara tog deras cigg, slängde den på marken och stampade på den. Och hur kul det vore om de tände en ny cigg och man tog tag i hela paketet och stampade på det. Överdrivet, hysteriskt. Jag undrade lite hur mycket man skulle få göra innan personerna blir förbannad eller kanske skraja och går sin väg.

Och vore det då inte kul om man följde efter dem, som en tvättäkta toka?
Nu tänker jag ju absolut inte göra nått sånt, haha, men det vore så jäkla kul att testa folks reaktioner emellanåt. Se vart deras gräns går och om de låter en ta alla cigg eller om de bara rycker på axlarna och går vidare, eller om de börjar skrika åt en och vill ringa snuten och.....

Och de där olika möjligheterna spelades upp i mitt huvud under kanske en minut medan jag alljämt flinade bakom halsduken, medveten om att den som såg mig inte skulle undra som jag gör: "Undrar vad de skrattar åt, jag vill veta" utan snarare; "Jävla idiot som går där och fnissar för sig själv".

intervjuv

Jag ska på intervjuv imorrn igen.
Återigen samma sak: vad i helvete ska jag ha på mig?
Det är på ett annat rekryteringsföretag så jag kan ha samma kläder som i förrgår.
Det känns aningens lamt. Men skitsamma.

Ute är det snöstorm, så jag måste givetvis ge mig ut, halka runt på förrädiska isfläckar dolda under lager av snö, kolla på människor som kurar sig i sina jackor, som tyckte det var en bra idé att få ut utan halsduk och mössa.

Jag tror det är torsdag idag. När jag ska stänga av datorn för att ge mig ut är D online så jag pratar med honom istället för att gå iväg. Winnerbäck sjunger som soundtrack, och Isis får ett ryck och lämnar buren och sitter på min lampa.

Vampyrkommentarer

Jag kommenterade den av mig osedda svenska 'skräckfilmen' Frostbiten häromdagen och fick kommentarer av någon som gör det lätt för sig:
Anonyma människor har lättare att ta åt sig äran på olika sätt vad gäller nutidsfenomen, som t ex skräckfilm som nyss gått upp på biograferna. Jag har ju då lite svårt att tro att 'Anonym' faktiskt har något med filmen att göra men jag måste ändå kommentera det hela lite mer överskådligt än att orka leta mig tillbaka till kommentaren till inlägget
Såhär skrev jag i slutet av mitt inlägg:
"Men varför måste man ta med ALLA klyschor i en film? Okej att det är roligt att bre på som fan med kors och speglar och hugga pålar i hjärtat på lik men faaaaaaan så förutsägbart.
Jag gillar vampyrer. Därför gillar jag inte när man förlöjligar dem."

Kommentaren blev:
Anonymous said...jag lovar att vi inte har förlöjligat en enda vampyr i filmen. De vampyrer som vi visat den till har alla tyckt den var lite rolig, och kunde i vissa fall känna igen sig
[Kul, kul.... "De vampyrer som vi visat den till"...]
Vandrar vild...hahaha. Okej, jag ska ha det i åtanke om jag, mot alla odds, ser filmen. Jag är dessutom inte så förtjust i den klassiska vampyrens dilemman; som det här med speglarna t ex, varför ska de inte synas i spegeln, de har ju f f kropp? Spegelbilden hänger ju ihop med en gammal syn på själen, om jag inte minns helt fel. O s v, o s v
Anonymous said..ah. Men är det du ser i spegeln sanning även om du har en fysisk kropp? Det kanske är en repa på spegeln, har du då en repa på dig? Gamla speglar innehöll ofta silver, vilket vampyrer fruktar (liksom varulvar)De höll sig därför borta från speglar.. Men jag här avslöja att vampyrer faktiskt har en spegelbild! Det konstiga fenomenet med att de inte skulle ha en spegelbild uppstår när man filmar en vampyr som i sin tur står framför en spegel!

Okej. Jag vet inte om jag riktigt fattar det här - Om spegeln har en repa; varför ska JAG då ha en repa på mig? Om jag har en 'repa' på mig och spegeln reflekterar det; okej, vanlig logik hänger jag med på. Men tvärtom? Och är det för att speglar förr gjordes av silver som vampyrer, den klassiska vampyren som jag syftade på, inte har en spegelbild? I think not. Jag menade mer på att vampyrens avsaknad av spegelbild är ologisk eftersom de faktiskt har en kropp. Och sen är han/hon rolig igen:"Det konstiga fenomenet med att de inte skulle ha en spegelbild uppstår när man filmar en vampyr som i sin tur står framför en spegel!
Jo, om man filmar enbart vampyren och inte spegelbilden syns ju inte vampyren i spegeln eftersom spegeln inte syns...

Personligen är jag rätt trött på att vampyrer alltid ska följa mallar. Mina egna vampyrer är moderniserade och sällan dödsallvarliga.*hehe* De dricker blod så det står härliga till men inte fan blir de rök och tar sig genom nyckelhål. De har kropp, och därför spegelbild. De är ande och kropp och själ men blir inte galna mördare för det. Mänskliga monster, visst, men varför ska de bli skraja eller vika undan för kors? Är de mindre gjorda av gud för att de inte är människor? Och att de skulle dö av pålar är skrattretande: En av mina kvinnliga vampyrer kommenterar i min senaste novell, med ett flin, att ordet 'påle' är rätt roligt. Om nu Bram Stokers Dracula är en omskrivning för sexuell frustration måste jag ju givetvis driva med det. Eftersom det roar mig ofantligt.

Äh, nu lägger jag ner det där. Det var en kul grej bara. Och ett eget inlägg, uppenbarligen.
I rest my case. Men OM de nu har med filmen att göra, hur hittade de hit? Gogglade de på sig själva eller? hahaha.

äh, fan, frukostdags

Snälla pojkar får visst kyssa vackra flickor

Hittade en länk från Metro hos Kapten P om det här att tjejer alltid väljer bad boys framför snälla killar. Det är ju idiotiskt såklart men det verkar ju inte bättre än att det är sant.
Jag skyller delvis på uppfostran; Tjejer "ska vara" sådär patetiskt omhändertagande och när de hittar en felande (svin-)länk vill de rätta till den, göra gott när de egentligen borde kicka honom i röven och hoppas han landar på en plats långt långt borta. Delvis på en massa andra saker; De bryter inte sitt beteende även när de märker att "alla killar sårar", vilkt givetvis får mansgrisarna att fortsätta med sina idiotiska hängivelser och tro att det är okej. Så det är samtidigt lite dumt av tjejer att gnälla på killarna när de faktiskt låter det fortgå.

Men vad gör de snälla killarna då? För de finns ju där ute, det vet jag ju.
Sitter de på händerna och väntar på att nån ska upptäcka deras inneboende snällhet? "Snälla se mig, jag har satt mig i hörnet av livet och hoppas på att bli upptäckt av någon som kan älska mig precis som jag är."
Nu är det ju roligt att göra en stereotyp av killarna som aldrig får hångla som enbart snälla och med stickade västar, snälla killar som bor hemma hos mamma; Stig-Helmertyperna. Jag måste ju inte upplysa er om att det inte är sant, mina läsare är inte korkade människor.

MEN jag vet snälla pojkar som får hångla ganska mycket ändå. Se bara på Återvändsgränd här till exempel, han är snäll, söt och rolig som fan, dessutom oavbrutet charmig och han får brudar.
Vad är det för "fel" på honom då? Nu menar jag ju givetvis att det inte fel på honom alls men han är snäll! OCH får hångla en del, verkar det som.

Min poäng är snarare att det faktiskt finns vettiga tjejer där ute som fattat det där med att "bad" i Bad Boys faktiskt har en betydelse.
ALLA tjejer dras inte till bad boys.
Och de tjejer som gör det om och om igen borde skaffa sig en kattunge eller hundvalp att pyssla om istället, för de djuren kommer alla gånger visa mer tillgivenhet och vara mer värd varenda spänn som läggs ut på dem än en enda fika tillsammans med nästa Casanova-svin.


(och alla killar som gnäller på singeltjejerna med katter: det är ERT fel så håll käften! *hehehe*)

Du

Darling-D och jag pratar lite snabbt om karma men han får mig helt ur balans när han säger:
"tror inte på karma dock eller, jag har levt så länge men jag ser inte att det skulle vara så
fast jag kanske råkar ut för saker som är så mycket underbarare än vad alla andra någonsin får uppleva, som du till exempel"

Vad svarar man på det?




Då dagen var slut och tystnaden vilade över världen kom du till mig, gående genom skymningen.
O, du som släcker mitt hjärtas lågor, som stillar dess febertörst och botar dess obotliga sjukdom.
I längtan formar sig strandens otaliga sandkorn till vågor under det omätliga havets böljslag.

Gunnar Ekelöf

Ärrad bok

Nu ska jag ärra min nya Ekelöf-bok. Det blir markeringar i sidan för att se vilka dikter jag gillar, medvetna hundöron och kanske gem. Det ska synas att den är älskad, dikterna jag gillar mest ska sticka ut: Jag vill sätta spår, och den som tar över boken efter mig ska veta det och kanske minnas mig genom detta.

Först ska jag bara hitta mina gem.

gnistra

Jag somnar till och väcks efter ett tag av D som ringer.
Vi har inte hunnit prata något idag: Ses vi online senare kanske?
Vädret har varit bra där nere idag, han har fotat lite. Lagt ut dem i sin blogg.
Jag fastnar genast för en av meningarna han skrivit. Den sätter sig i mig:
"Jag är för fattig för att ge dig diamanter. Räcker det med att jag pekar på något som gnistrar?"
och jag tänker genast "men det är ju du som gnistrar, baby..."

ingen sorg

Helena tyckte mitt inlägg här nedan ("Faller bort") lät sorgligt,
men det är inte sorgligt, är det?

Det inlägget fick i alla fall mig och D att prata mer, vilket var bra.
Vi kom fram till flera saker men i slutänden är det skönt att veta att man är saknad och längtad efter.

onsdag 060301

Mannen som skickar mig en platsanvisning heter Clegg. Föråt mig, men det är faktiskt ett jävligt roligt efternamn. Ordvitsarna som finns att skörda runt den mannens namn är oändliga. Jag borde ringa honom nån dag. Har han en röst att driva med skulle jag bli så nöjd i all min snikna elakhet. Mitt liv är futtigt och banalt...
Men vissa efternamn är bara så roliga. Som jag tidigare nämnt: att heta Ahl i efternamn och Ann i förnamn: Det är lite svårt att slå det faktiskt.

Annars:
En, med Lena-mått mätt, tidig dag som började på Kraka(på universitetet) med Annapanna. Som vanligt skäms vi inte för oss vid buffén utan mosar på så mycket mat det bara går på tallriken och blir hur mätta som helst, men det är värt pengarna. Vi larvar runt på bibblan lite innan jag tar bussen ner på stan och gör av med lite pengar som jag egentligen inte har på saker som jag inbillar mig att jag behöver.
Sen träffar jag Helena. Jag vet inte varför orden "kuk", "kåt" och "knulla" alltid förekommer i våra samtal. Vi pratar alltid sex. Börjar vi prata om några andra saker som vi faktiskt har gemensamt, som film och ett litteraturintresse och vissa feministiska ådror så kommer vi ändå alltid in på sex i slutänden.
De som jobbar på det lilla fiket vi alltid är på måste undra. De måste höra våra diskussioner rätt bra.
Snart är vi dessutom stammisar där. Jag får en snabb vision om hur vi i framtiden kommer in och får det vanliga serverat och hur vi märker på personalens blickar att de väntar på att vi ska börja snacka.
Deras öron kommer fladdra. Vi är sockret, de är flugorna.