mera eeeew

...men om nån kommer och kollar på lägenheten tänker jag inte säga något om problemet. Är det lag på det? De lär väl inte kolla inne i skåpen ändå, det är mest där de små jävlarna är. Fast de är i min strumplåda med, i garderoben. Vad fan har de för stärkelse och skit att äta inne i en garderob? De kryper över väggarna där inne, och ibland när man öppnar dörren ser man dem förskräckt pila iväg in i ett hörn eller, roande nog, förskräckt tappa greppet om väggen och falla mot golvet.

Jag kanske ska söka jobb på anticimex. För att man kan få leva ut sina äckelkänslor. För det är fan inte kul längre. Jag ringde mamma mitt i mitt gråtande(nu är jag mest trött-förbannad) men hon svarade inte och nu vet jag inte vad jag tänkte säga ändå så "Bu hu, mamma. Det är äckliga saker i min mat"?

men jag kan inte låta bli att roa mig en smula åt att tänka att jag kommer mötas av en enmeters silverfisk när jag öppnar toadörren nästa gång. Den kanske muteras snabbt där i mörkret och står där och morrar och väser åt mig. Om jag slänger till den en näve havregryn borde den lugna sig tillräkligt längre för att jag ska få kissa. En dusch kräver mer, kanske lite mjöl och en macka med.


I alla fall så vill jag börja flytta nu. Så att jag kan börja utrota de här jävlarna systematiskt.
Men tills dess kommer jag ha all mat i plastpåsar.
Om jag hade råd att köpa plastpåsar.
Oh, the irony *säger hon trött och nedslagen*.

Nu ska jag goggla på husmorsrecept mot silverfiskar. Det kanske räcker med salt i alla glipor, eller tvättmedel eller nått annat. Fast jag gillar tanken på bensin...