Sic?

Någon gång under morgonen märker jag att jag inte kan sluta frysa.
Ungefär samtidigt inser jag att jag är välbekant varm bakom näsan, vid bihålorna och ögonen.
Sådär smygande, som just innan halsontet slår till i en harkling eller näsan stilla släpper ifrån sig aningens snor


Städerskan på jobbet sa i onsdags liksom i förbifarten att det går nån sjuka på jobbet
"Alla är eller har varit hemma, jättesjuka" och jag minns att syrran var sjuk för nån vecka sen och att mitt egen immunförsvar alltid ballar ur när jag träffat småbarnsföräldrar som det ju kryllar av på jobbet.

Mitt i en klunk frukostté accepterar jag det bara. Okej. Jag kanske blir förkyld. Låt gå för det, då har jag en orsak till att jag inte kan sluta frysa och att allt känns underligt och skakigt.

Fast i ärlighetens namn är jag lika irriterad och störd på det som jag alltid blir.