med ett lätt illamående

Nu började jag gråta. För att jag är naiv. Jag hoppades ju att silverfiskarna inte skulle bry sig alltför mycket om mitt skafferi för jag har aldrig sett dem där och eftersom jag inte har något mjukt bröd tänkte jag ta mig en hårtbrödmacka till frukost. Glutenfritt bröd är inte billigt. Men, tänker jag, jag ska kolla så att det inte är några äckliga silverfiskar i paketet. Jag har aldrig sett några förrut men då har jag ju inte lyft på alla brödskivor utan bara tagit av den översta och satt tillbaka paketet.

Så jag började, fattighjon som man är, grina när bottenskivan kryllar av småfirrar, och när jag ser att de är i båda mina paket havregryn och vetemjölet som jag inte vet hur det hamnade där. Så jag blir arg och slänger hälften av allt jag har i skafferiet. För att det är äckligt som fan. Och det gör mig TOTALT paranoid så jag vågar inte äta alls.

Så nu sitter jag här och grinar för att jag är hungrig, pank och har en massa äckliga silverfiskar överallt som inte går att städa bort. Jag funderar på hårspray och tändare. Eller bensin.

Om inte annat så är silverfiskar en rätt bra bantningsmetod: Man har fan ingen lust att käka när man vet att de finns vid ens mat. De verkar inte intressera sig för kryddor i alla fall. Alltid nått.
Undrar om ris och socker och mix går att frysa in. Eller måste jag köra med plastpåsemetoden på allt allt allt jag har tänkt käka?

Jag äter ingen frukost idag. Det blir te
Och ett äpple.
Till lunch blir det nog kanske... te. Och ett äpple.