Strange creatures

Dagen med udda (för en stadsbo som jag själv)naturliga varelser. Jag tror jag bara sett små söta ödlor på tv men nu sitter här en på väggen. Och tidigare räddade vi en gråbrun fjärilslik sak med fyrkantiga vingar från köket, tror de kallas spinnare. Jag är mest förtjust över ödlan, dock. Bilden hade blivit bättre om den suttit kvar på väggen där den satt innan jag hämtade mobilen. Well, shit happens. Nu ska jag tigga mat från köket. Wish me luck!

Det stormar på ön

Och vi drar genast ut till havet för att blåsa bort och jagas långt upp bland klipporna av vågor. Ljudet är enormt och där, i den stunden, förstår jag sjömän och deras längtan efter havet. Jag stannar så länge jag kan bara för att se vågor slå över stenar.

Jag vill ha ett hus vid havet.

Tanken på ett annat typ av liv kommer för mig igen. En annan verklighet bortanför staden, oväsenet, sirener och hets. Hur ska man hinna, och räcka till, till allt man måste och allt man vill? Jag längtar liv, inte behov. Jag har behov av mer liv och längtan. Jag är lycklig en stund av dagen, men är lycka en belöning, eller ett pris på ens sinne? Och är det inte märkligt att en enda timme elände kan störa en annars perfekt dag?