stök

Jag är 31(i några dagar till) och när jag inser att min mamma dyker upp om en timme så får jag verkligen kämpa med den där känslan att panikstäda. Jag tänker fan inte städa. Duscha kan jag göra. Äta frukost, borsta tänderna, kanske gå ut med soporna för jag tror det är dags för det. Annars får det vara. Men ändå har jag den där rösten i skallen "Men, du hinner plocka lite ändå, diska kanske? Dammsuga hinner du inte men andra saker går att ordna snabbt". För jag vet ju att hon kommer kommentera det. Hon är inte ens hemsk människa, mammsen, men jag blir så jävla störd på att hon kan säga saker som "Du kunde väl åtminstone ha diskat" eller "Oj, då, här är det visst dags att dammsuga" så nu i ren protest som inte ens är dotter-trots utan bara att sätta ner foten på något sätt, så tänker jag fan inte göra ett skit här hemma. Jag låter disken vara kvar. Köksbordet är fyllt med böcker och block som har med min bok att göra, så det tänker jag inte plocka undan. Det är stökigt som fan men det är i alla fall mitt eget stök.