back

Jag skulle behöva ungefär 6000 kr inför nästa månad för att överhuvudtaget kunna leva. Pengar som jag inte kommer att kunna få eller ha. Jag kan betala hyran, men CSN-räkningen på nära 3000 kr kommer ligga obetald tills kronofogden knackar på och vill ha pengar jag inte äger.

Tanken på detta har gnagt mig i månader nu, och jag är lite irriterad över att pengar verkar vara så lättillgängliga för en del människor medan andra måste jobba dygnet runt för att kunna leva.
Detta till trots har jag hela tiden den här känslan av att vara ofantligt förmögen, att sitta på en skatt som jag inte kan komma åt.
Paradoxen i det hela skulle roat mig en del om det inte vore så att jag faktiskt är livrädd.

nät

En regnig dag och jag halvsneglar på Ds animé Metropolis medan han duchar. Fötterna värker efter alla promenader vi tar runt hela stan, och igår kväll var vi nere vid västra hamnen och D fotade hundar i vattnet och korsspindlarna som tagit över balkonger och portar vid vattnet. Det krälade och kröp överallt, nät byggs över nät, spindlar större en femkronor samsas(?) med småspindlar.
Jag övade mig lite på att vinna över rädslan genom att sitta under ett träd där det bodde säkert 50 st. Vad jag vet vad det bara en som firade sig neråt bordet och upp igen men jag klarar mig faktiskt bra utan att veta om jag hade någon på mig: Det kröp i hela mig på vägen hem ändå, och asfalten under mina värkande bara fötter var varm och det luktade sådär somrigt som bara större städer kan göra en natt när man tassar hem

Evil

Det är något seriöst fel i skallen, och själen, på människor som har uppstoppade djur som prydnad.

så ni vet det...

kaveldun

Söndag och det ligger ett dis över himmelen. Sakta vaknar vi till liv igen, somnade tidigt igår efter att ha varit på möllan och i folkets park igen. i parken fundrade jag på ensamhetens labyrinter där man trasslar in sig i tystnad helt i onödan och slutligen drar sig undan för att det är bäst att dra sig undan lite.

Mitt i natten käkade vi buffé på nån restaurang och jag blev kräkmätt på turkisk mat och smygfes halva vägen hem(höll på att få magkatarr men klarade mig) och hoppades innerligt att inte D skulle höra något för då hade vi kommit till den punkten i vårt förhållande och jag väntar gärna 30 år med att vi fiser fritt inför varandra eller är inne på toa samtidigt. för det är helt enkelt inte okej för mig...

Vaknade orolig och kunde inte somna om men när timmar passerat så sitter man slutligen nyduschad på golvet vid datorn och lyssnar på winnerbäck - den enda musik jag fört in i Ds liv efter att jag charmat honom med Elegi och Över gränsen och nu knarkar jag LW-texter och fundrar på om det finns frukost. Jag tänker att allt är förgängligt: Mina barn kommer att tycka jag är stenålders när jag om många år framåt lyssnar på LW en söndagsmorgon när det ska ordnas frukost och aktiviteter och mitt i allt det där kommer jag vara exakt samma person som jag är nu och alltid alltid vara på väg att bli en annan. Kanske glömmer jag allt vad minnen heter.

Bajshåren

...och sedan diskuterar vi vad D väljer att kalla "bajshåren" de där s k alternativa med dreads som köpt sin "egna" stil till paketpris utan att ha tänkt efter vad det är de har köpt. Håret och stilen som ska vara så eget men ändå är man en del av en flock. Vissa har fattat det där, verkligen fattat vad de tycker och varför de gör som de gör, medan de andra beter sig som om det är en religion där de slipper tänka själva, och ställer man dem en fråga har de ett färdigt svar som någon annan redan formulerat, ett svar de köpte ungefär samtidigt som de slutade tvätta håret.

med lite andra perspektiv

Medan vi sitter inne på gården vid Ds utställning snor någon fyra av hans bilder. Vi ser det inte för vi pratar med en tjej som heter Petra men mitt i allt uppmärksammar jag att det är ett hål på väggen; en bild är borta. D kollar upp det och det är fyra stycken bilder son saknas. Inte mycket att göra åt det.

På vägen hem skrattar vi åt det; Jag åt att de som snodde dem tror de har makten, medan de egentligen bara erkänt D som en så pass bra fotograf att de måste sno bilderna för att ha dem kvar; D skrattar och säger: "Fatta vilket beröm det är, hur smickrande det är!" vilket han har helt rätt i.

Hade de frågat hade de dessutom säkert kunnat få dem för en tia styck efter utställningens slut för nu är där fula hål bland bilderna och vi har ingen riktig koll på vilka bilder de snott mer än "det lilla skithuset" och eventuellt "homesick"-bilden i svartvitt. Men okej badboywannabe, du tror du gjorde en cool grej medan vi tycker du bekräftade D ytterligare. Tack så mycket!

med smak av gaffatejp

Kära läsare!
Er långa plågsamma väntan är över; Jag är online igen. En smula bakis, måste erkännas, eftersom gårdagens vindrickande i Folkets park och några timmars lallande runt Möllan med en mugg vin i handen har satt sina spår: Jag är bakishungrig av gigantiska mått men måste vänta tills jag bakat klart brödet(Tack S!)
Men nog om detta: jag försökte blogga igår men så säckade Darling-Deus dator ihop och det roade mig så mycket att hela inlägget försvann att jag struntade i att försöka igen.
Jag skrev typ "bla bla bla blaaaaa malmö malmö malmö" och...

Näe, seriöst. I torsdags förberedde D utställningen som han har(eller hade igår när vi gick i alla fall, vi får se om fotona hänger kvar idag) genom att laminera bilderna på möllevångsgruppens lokal och under tiden tror jag att jag skaffade mig en ny vän genom att erbjuda mig att hjälpa henne att knyta snören i artisternas lappar(som de har runt halsen och det ger väl dem vissa privilegier kan jag tänka).
Fast pinsamt nog mins jag inte riktigt vad hon hette. Jaana tror jag men D hävdar att hon hade ett S eller Z i sitt namn nånstans så ser jag henne igen måste jag givetvis fråga. I alla fall så hann jag hjälpa till en hel del med det plus att jag fixade skrivaren när den strulade. Det är ju inte för intet som jag stod en dag i juni och kopierade 800 kopior på en likadan skrivare på jobbet. Så Jaana-varelsen kallade mig för "personalchefen" sen. Jag skyller givetvis allt på min mamma, det är hon som fått mig att få sådana ryck ibland. *hehe*

Hur som helst så har D fått massor med positiv respons på utställningen av besökarna.
När vi satte upp bilderna i går förmiddag hade vi två dampungar(damp-ungar, inte dam-pungar...) i tolvårsåldern som störde hela tiden med sina idiotiska frågor. Var man sådär överstörig när man var tolv? Till slut ignorerade vi dem bara, och jag fortsatte med att med tänderna riva gaffatejp till D. Jag hade den där tejpsmaken i munnen efteråt medan vi letade fikaställe i regnet och till slut hamnade vi på ett litet café på Friisgatan. Det regnade. Lagom tills hela festivalen skulle börja så kom regnet. Lite typiskt, men det klarnade upp senare i alla fall. På caféet satt vi inne en stund men sen flyttade vi ut. Medan jag lyssnade på D som pratade om idéer till en musikvideo han och martin ska göra så skrev jag ner en hel del till min novell om ond jord och om en skog som ska vara speciell på något sätt.
Och någonstans där hann känslan ifatt mig igen: Det här är mitt liv just nu, och det känns rätt fint.

Så nära men ändå långt ifrån

Jag har varit i tre nya städer där jag tidigare inte satt min fot. Fötterna reagerade med att bilda två stora blåsor på den mjuka huden under foten så att jag numera tar svidande lätt vattniga steg. Det hela följs av ett lätt haltande.

Vi var lite snabbt i Landskrona. Okej stad. Sen åkte vi till Helsingborg där vi träffade S och Ds kusin som funkade utmärkt som guide. Över till Helsingör med sundsbuss och snabbvisit på Hamletslottet som jag glömt namnet på (jag är en kass turist men slottet var inte vidare charmigt heller) innan vi traskade tillbaka och käkade på nått ställe innan vi tåg sundsbussen tillbaka till H-borg.

Och jag var såå nära att gå på nästankonsert med Winnerbäck. Han spelade i Helsingborg igår och vi hade tänkt sitta utanför Sofiero och lyssna men så fick S ont i magen när vi var i Helsingör och ville hem så vi åkte givetvis hem, och jag missade det hela. Ingen större skada skedd med tanke på att jag resten av kvällen hade winnerbäcklåtar på skallen, inte en enda låt på repeat utan flera efter varandra, som om någon hade satt en högtalare i huvudet på mig. Så det var nog meningen att jag skulle gått dit egentligen, men men....
Kjellvander var ju förband med: det hade varit den ultimata spelningen för mig, men när vi kom hem gick jag och D ut och satt och svalkade oss på nått ställe vid lilla torget istället; Allt ackompanjerat av Winnerbäck i mitt huvud.

Dessutom fikade vi på Ebbas fik när vi var i Helsingborg. Mkt trevligt ställe. Helt i 60-talsstil. I deras sakletarkällare hittade jag fyra mon amie-kaffekoppar utan fat. Hade de haft fat hade jag nog köpt dem men nu kändes det lite överflödigt att behöva leta fat till koppar jag inte ens skulle använda utan vill ha bara för att de är fina.

och nu är det torsdag, jag ska göra frunch och vi ska väl ut nånstans för att jag ska kunna bygga på min kärringsolbränna (när man blir röd typ just vid nyckelbenen och nästan bara där. Nu är det inte riktigt SÅ illa men ändå!) ytterligare. Men jag vet inte om det kommer gå så bra för mig att gå, men jag lär ju gå ändå, ojjandes och suckandes över blåsorna.

Jag tror jag vill gå så långt att jag får en kulglass. Det är alltid värt en smärtsam promenad *hehe* Jag har bara sett mjukglass på värnhemstorget så vi får nog gå lite längre.
Jag skriver kanske mer sen, sitter som en kratta här och det går inte att skriva med samma hastighet och flyt som jag skulle önska så jag väntar väl tills jag kommer hem. När det nu blir.
Men hälsa alla där hemma och om nån vill skicka mig lite pengar så går det jättebra.
Eller svalka funkar det med. Blir det regn snart så ska vi sitta inne och spela istället.

Likhet

Malmö vid middagstid är in i helvetes varmt. Vi har just vaknat till liv och D ska ev. till Möllan och fixa nått med utställningen men än så länge är det fortfarande morgon och jag sitter skräddare på golvet framför datorn, nyduschad och jäkligt svettig redan. Känns lite som om man lika gärna kunde strunta i att duscha innan hösten. Fräscht det vore då! haha.

Igår på tåget såg jag Oscar Wilde. Cross my heart, den här killen var så jäkla lik honom att jag nog stirrade lite för länge med ett litet leende på läpparna. Håret var lite ljusare än O.Ws nog var och han var inte lika lång men annars var det han. Jag borde haft en kamera OCH varit modig, så hade jag gjort en lookalike-tävling här i bloggen för att ni skulle få se. Dessutom satt han och skrev en bit ifrån mig på perrongen, skrev och läste. Det var skrivandet som gjorde toppen av det hela på någpt sätt. Jag tänkte"Jamen, det är klart att han skriver han med. Vad annars?"

Hur som helst så klev killen av nånstans mellan Mjölby och Malmö för jag såg honom inte mer sen men dear OW-killen: det var i alla fall ett nöje att se dig!
Jag ser sällan människor som är lika andra människor sådär. Jo, jag har ett ex som ser ut som han elaka nästanmaken i Titanic(samma kille spelar väl Fantomen med?) och en gång såg jag en kille som var jättelika tom cruise men nu har jag sett en av mina idoler OW så nu är jag för alltid mycket mycket tillfreds med likheter mellan människor.
amen.

hakuna matata

Jag tänker på min stackars syster på jobbet idag. Dels med skrajkatten på skärmen och stolen säkert helt felinställd, och sen Maud och alla saker som samlats på hög medan hon var borta och alla sommarjobbare som tappar sina nycklar och...

Men BRYR jag mig egentligen?
Njae. Det är ju hennes jobb.
Själv ska jag micra en bulle till, och dricka lite mer isté.
Helt bekymmersfritt...



och jag kan inte fatta att jag skriver den där rubriken seriöst.
Jag är tydligen KÄCK! *AAARRRGGGGHHH!*

värme

Meh, varför sitter jag här egentligen? Har jag inte massor att göra, packa, diska, plocka, fixa?
Jo.
Det var bara så skönt att sitta här och fundera på böcker och minnas dem, och tänka på alla de där böckerna som jag tyvärr glömt bort men som kommer ligga som en värme i magen på mig i resten av mitt liv just för att våra vägar möttes.

Varje möte borde vara så.

Boklista över böcker som jag tycker att ni ska läsa

Det här är de jag kommer på just nu. Kommer givetvis fylla på den här allt eftersom jag läser och kommer ihåg annat jag läst. Det här är nog inte ens en fjärdedel av den egentliga listan, för det är väldigt få böcker. Men påminn mig gärna.

Donna Tarrt - Den hemliga historien (skippa hennes "den lille pojken" för den är kass)
Slavenca Drackulic - Förtärande kärlek (Hennes "marmorhud" är bra med, gillar hennes stil)
Fernando Pessoa - Orons bok (en essäbok, brottsstycken av prosa, hur vackert som helst)
Anne Rice - Nattens furste(flytande poesi!)
Anne Rice - Mumien
Fredérick Tristan - De vilsekomna
Sarah Dunant - Venus födelse
Elisabeth Chadwick - Erövringen
Peter Straub - Gengångare (MÅSTE läsas!!!! Snyggare plott får man leta efter)
John Updike - Häxorna i Eastwick(boken bra, filmen kass, oki?)
Marianne Fredriksson - Den som vandrar om natten
Marianne Fredriksson - Enligt Maria Magdalena
Clarissa Pinkola Estes - Kvinnor som slår följe med vargarna
Stephen King - Rasande Rose(jag gillar King över lag men denna fastnade lite mer)
Gail Andersson Dargatz - Hur man botar den som dödats av blixten
Bram Stoker - Dracula (klassikern nr 1 )
Sheridan Le Faun - Carmilla (Klassiker nr 2)
J. K Rowlings - Harry Potter och XXXXX (börja från bok nummer ett helt enkelt)
Gabriel Garcia Marquez - Hundra år av ensamhet
Louise Boije av Gennäs – Stjärnor utan svindel
Patrik Süskind – Parfymen (gaah, så BRA!!!!!)
Barbara Voors – Sömnlös
Barbara Voors – Älskade du
Michael Faber – Sugar
John Marsden – Imorgon när kriget kom (del ett av sex sju böcker i en ungdomsserie. Riktigt bra).
Astrid Lindgren – Bröderna Lejonhjärta
Joseph Bedier – Tristan och Isolde
Paolo Coelho – Alkemisten
Paul Auster – Illusionernas bok
Alice Sebold – Flickan från ovan
Nina Björk - Under det rosa täcket

Magikerns dotter av kvinnan som skrivit de där avalon-böckerna

nakenbad

Och det är fortfarande roligt att nakenbadet i malmö ligger på stranden som kallas för "ribban"....

Fniss-hybris

Alltså. Kan ni fatta vilken jäva träningsvärk jag har i vaderna idag. Det bränner i musklerna. När jag bävar för att gå i trappor är det seriöst smärtsamt. Men jag kommer där med min fniss-hybris och tänker att Fan, det funkar ändå! och säger ajajajajajaj för varje steg och ler och plågas.

Och nu har jag alltså myntat uttrycket FNISS-HYBRIS!
Sprid det vidare!

Ankor är vita

Det här är min första lediga dag och jag vaknar klockan sju, stiger upp nångång efter åtta - för jag vägrade gå med på att jag var vaken utan blundade och försökte drömma men det funkade inte, och det var så kvavt att jag bara blev störd och sparkade ner täcket på golvet med en irriterad fnysning och lade en tröja över huvudet för att stänga ute solhelvetet.
Men sen var jag tvungen att gå till fittdoktorn, pardon my language, och det var väl ungefär lika trevligt som vanligt. . Vid lekparken i stadsparken gick en flicka i röd klänning och var bekymrad över att duscharna ser ut som blommor "Kommer det vatten ur dem, mamma?" och pekade sen på grågässen som sneglade på oss förbipasserande med ilsken blick medan de fortsatte bajsa ner gräset. "Det är ankor!" säger den utbota oupplysta mamman och jag funderar på att blogga om skillnaden mellan änder, gäss och ankor och skillnaden mellan fiskmås och trut men det är för varmt och klockan är inte ens halv elva.

Jag skrev in mig på arbetsförmedlingen igen och hämtade ut biljetten på stationen. Tyska turister anländer och möts av en svensk kvinna med krullig hatt Welcome to Örebro! Next time you are here we´ll do Stockholm! Hennes engelska är sämre än min och jag känner svetten rinna längs med ryggraden och kittlar. We´ll do stockholm låter som om de tänker ha sex med staden. I alla fall i mitt huvud. Men det är för varmt för att jag orkar le åt det då.
Hos tant doktorn lämnade jag en svettfläck på pappret och betraktade den med en lätt bekymrad min innan hon slet bort pappret och det var meningen att jag skulle ta på mig trosorna igen. Hon var lite svårpratad och hade en blomma i sitt fönster som hon borde klippa ner men det sa jag ju inte utan svarade snällt på hennes frågor om mitt sexliv och som vanligt i sådana situationer vill jag brista ut i något helt opassande "Du då, berätta om ditt sexliv!" men jag är för blyg och vet inte hur jag skulle hantera konsekvenserna.

...och när jag kommer hem gör jag fynd i frysen i form av isbitar och dricker mig mer törstig på aspartamspäckat isté.

kramas lite?

Jag smsade D lite snabbt mitt i allt "Jag kommer imorrn kväll. puss" och efter nån timme ringde han och frågade om smset hade hamnat rätt, skulle jag inte kommer senare i veckan?
Jag påpekade att jag ju hade tänkt komma på tisdag på dagen och nu kommer jag måndag mitt i natten så det är ingen större skillnad, och det hade han väl inte ens reflekterat över, att det var SÅ snart.

Sedan, efter en slags suck konstaterade han att det väl var dags att ta itu med disken.

Men inte innan han pratat om fotbollsmatchen mellan Malmö-Gävle(Gefle?).
Hur tröstar man en besviken fotbollsfantast när det gått dåligt? Matar honom med öl och chips?
Jag måste ta reda på det för jag blir helt bedrövad av att höra honom nere, även om det håller i sig i några minuter; Jag vill vara där och krama.

Well, tids nog är jag ju där och gör det. Nu måste jag fixa min egen disk.

rush rush

Nu blev det stissigt. Eller nått liknande.
Jag tvättar och hittade en biljett till Malmoe för inte allt för svinigt pris så nu ska jag börja packa för imorrn drar jag. På kontot har jag 13 kr.
Det här ska bli intressant. Nog för att jag får lön på tisdag men ändå.
Hoppas jag inte glömt ngt viktigt nu. Jag ska till läkaren imorrn (igen) och sen anmäla mig till arb.förm direkt efter det. Sen kan jag ju lika gärna hämta ut biljetten är jag är i krokarna. Och sen sitta fyra och en halv timme på tåget.
Jag inser nu hur dumt det var av mig att ändra till fönsterplats såhär i värmen men jag blir åksjuk på X2000 och vill gärna se ut då.


Så nu är jag alldeles uppåt och försöker komma på vad jag ska ha med mig för kläder.
Förmodligen nästan allt som är i tvättmaskinerna nu.
Men sen då? skor, strumpor, trosor, laddare till mobilen, internetbanksdosa och linsgrejer och deo och....

Varje gång är det likadant. Jag dubbelkollar, kollar igen att jag har med mig allt.

Men jag brukar å andra sidan inte glömma saker*peppar peppar*.
Kanske för att jag har min lilla reserutin och klär mig själv nerifrån och upp (strumpor, check! trosor, check! byxor, check! o s v) och tänker på vad jag ska göra, d v s ta ur linserna på kvällen, borsta tänderna, tvätta mig, handduk. sova i ngt? Morgonen; kliva upp, duscha.... yada yada yada, ni fattar.
Som tur var kom jag på att maila mig själv OCR-nummer till räkningarna som ska betalas.

well, saker löser sig alltid...

.....Hmmm, jag kanske ska berätta för D att jag kommer redan imorgon?
Eller ska jag vänta med det tills jag är framme? Lite sent nu om han läser det här snart, hehe.


*rusar iväg igen*

point taken?

Hon har helt klart en poäng med det här.

lördagshybris

Hybris är ett välbekant ord. Jag har en smula respekt för det även om jag oftast använder det med skratt i rösten.
Idag är det skratthybris jag suckar åt, när jag har sådan träningsvärk i benen att det känns som om musklerna när som helst ska dra ihop sig till kramp och jag känner att jag nog brände armarna aningens i solen. Hybris = övermod. Jag cyklade från Kumla igår, cyklade och klättrade och hade det gött även om det var jobbigt. Jag trodde jag skulle få träningsvärk i låren för det var där jag var som mest trött igår men nej, vaderna är värst och jag känner av mitt knä.
Men det är det värt: Att tävla i nedförsbackarna med pappa som med spelad manisk min böjer sig över styret för att det ska gå snabbare, som trampar och trampar för att vinna och samtidigt mammas röst som säger att hennes cykel inte rullar lika bra som min och pappas men hon hänger med bra ändå, och vi tror vi ska hamna mitt i åskan men det blåser förbi och mamma säger något om att jag var bra på det där med vädret för jag hade ju sett redan när det var dis långt borta att det skulle bli åska och regn men vi hann undan och nu trampar pappa som ett sajko igen och jag har mjölksyra i benen men trampar ändå för det är roligt.

sen däckade jag lite på deras soffa och mamma lagade mat.
Jag kom hem, varm och luktade salt sommardag och munnen smakade vindruvor. När jag varit hemma i några minuter ringde D.

...leder inte hem

Det låg en död fågel på vägen när vi cyklade tillbaka. En av de små grå med orangerött bröst. Nacken var av och fötterna spretade. Jag passerade snabbt men hann ändå registrera allt det där, och hur de duniga fjädrarna på fågelns mage rufsade upp sig lite lätt och följsamt i vinden..

Det är något fel med skogarna där. Som om det finns något i dem som inte får vila. Ond jord. Ilsken rastlöshet. Det är som om någon betraktar en hela tiden, och det vilar en rysning längs med min ryggrad tills vi passerat och kommer ut på den välbekanta vägen. Om jag skulle vara där efter mörkrets utbrott vet jag att jag skulle vara rädd, riktigt rädd, om livet.

Mamma nämner att det legat gårdar längs med vägen, gårdar som människorna övergav när det började brytas sten några kilometer bort. Det är som om de förstod vad som väntade. Man ser vägstumpar som slutar tandlöst i förvuxna gläntor, rester av grindstolpar vid vägkanten och lador vars blekta röda färg man skymtar mellan träden

En gång fanns här liv. Nu finns det bara rester. Här är vägarna som inte längre leder hem.

mammsen

Mamma ringde. Jag kände igen numret men kunde inte placera det.
"Är det Lena?"
"Eeeeh, vem söker du?"
"Jamen, det ÄR ju du! Det är ju bara JAG!"
Jag? Vaddå "Jag"?
Sen hör jag: Mammsen.
"Hej mammsen!"
"Hej Lena!"

Hennes semester är slut. Hon har jobbat tre dagar och klagar redan på jobbet.
Hon jobbar med en massa inskränkta våpiga kvinnor som alla verkar ha varit hemmafruar och nu har ett jobb där de måste fatta beslut men inte klarar det.
Sånt gör morsan skitirriterad och det är inte en eller två gånger hon fräst om vilka jävla mesar och våp de är.
Speciellt några stycken av dem.
"Som om de inte kan fatta beslut utan att en man är i närheten". Hon suckar och jag säger återigen att hon borde byta jobb.

med en annan slags röst

Det är ungefär en timme kvar nu och det känns faktiskt inte riktigt som om jag inte ska komma tillbaka, inte ens det att jag packat ner mina saker(bestick, tallrik, tofflor) i tygpåsen(som ser ut att spricka) övertygar mig riktigt för nu har jag suttit här i åtta veckor.

Igår när jag pratade med D på msn sa jag mitt i allt, när jag insåg det; "Om en vecka är jag hos dig!" och bara den tanken lyfte upp den här dagen. Jag vet inte när jag ska åka ner, det beror på biljettpriserna, men jag säger tisdag till de som frågar, ifall att.

Jag har lite lust att skriva ett annat slags inlägg i dag med, något mer slagfärdigt.
Men va fan, jag har semester nu. Jag kommer att rösta något vänsterinriktat i höst och jag kallar mig feminist trots att jag rakar mig under armarna. Vad mer behöver jag ta itu med just nu? Mer nästankaffe kanske?(maskinen var paj, så nejtack) Eller fulsurfning.

Nyss var jag inne på en pingad blogg som visade sig vara porr- och erotiska noveller. Jag blev lite generad faktiskt. Jag vet inte varför. Det kan väl vara schysst att läsa hur nån stoppar sin "heta dolme"* i nån ylande brud men när jag sitter här på jobbets sista timme så kändes det plötsligt som om jag blev ertappad med något. Porrsurfande kanske? Nej.
Jag gillar föresten inte Expressenbloggarna. Layouten är ful, och jag kan inte läsa dem utan att störa mig på det. Jag har märkt att jag ganska ofta låter bli att läsa en blogg för utseendets skull. Jag är bloggytlig i en helt ny liga här. Texterna kan vara skitbra men stör jag mig på layouten återkommer jag alla gånger inte igen.
Vilket i sig skapar en teori om textskapande vs skönhetsbildande och huruvida man skulle kunna säga något om en person efter vilken bakgrund de har på sin blogg. Lite som ordens kläder eller personens attribut.




*Dolme är ett roligt ord. Man kanske kan kombinera det med dagens tidigare roliga ord "fluff". Fluffig dolme.

kisse igen

Jag har preparerat datorn med en fin bakgrundsbild tills ordinarie på måndag.
Den är alldeles alldeles för snäll, jag vågade bara gulla till det med den här katten. Den ser helt skraj ut. Well, skitsamma.

Varför säger man KISS KISS KISS till katter föresten?
Det är lite kul, på samma sätt som man ropar KOSSERA KOSSERA till kor... Man ropar ju inte vov vov vov till hundar precis.
Jag är skitbra på "kossera". De kommer alltid. Katter, å andra sidan, betraktar mitt 'kissande' med en viss överlägsenhet och låter en alltid vänta innan de kommer emot en med loja exakta steg.

hedra maten

När jag äter min tråkiga fula matlådemat så minns jag plötsligt hur jag en gång för några år sedan fick rådet att "hedra maten". Jag gjorde det då, ett tag, planerade fina måltider till mig själv, åt vid köksbordet istället för vid datorn eller framför teven, men snart glömde jag det igen och satt framför datorn och slevade i mig mat, satt framför teven och gjorde det till en kul grej att vara bra på att balansera en tallrik i knät.
Nu när jag stirrar ner i tallriken tänker jag på om kroppen kanske känner av min mattristess, min matensamhet, om den känner att jag egentligen inte vill äta.

D gillar att laga mat. Jag undrar om det är för det som han är så smal. Han känner kärlek till maten så han kommer äta snart igen, kroppen behöver inte oroa sig för näringsintaget. Själv smalnar jag bara av när jag äter ordentligt, och nu när jag är matensam och mattrött får kroppen panik, känner att jag kanske inte kommer äta på ett tag "håll fast i allt du kan" och jag jäser upp till en formlös klimp av överlevnadsfett och reservenergi.
Jag känner ingen heder, men hungern efter dylika ting är alltid stor

flygtur

Jo, jag är faktiskt lika trött idag som jag var igår. Jag sitter här och gäspar odiskret, sträcker på mig, kollar på klockan(för nu är det 8 minuter kvar tills jag har lunch) och sen tänker jag på oviktiga saker som varför killen som ringde nyss andades så jävla tungt och om sommarjobbaren-som-alltid-tappar-bort-sina-nycklar verkligen är gay för han skulle ju kunna vara straight trots alla andra gayiga attribut(fan heller, han ÄR gay, jag sätter min nästa lön på det!).
Hela tiden har jag en bild av min lägenhet, delen vid sängen och det lilagrå dunklet som blir när jag dragit ner gardinen ut mot gången, i huvudet: en bild som med jämna mellanrum byts ut mot en bild av gatan utanför Ds lägenhet, en bild med ljudeffekter, trafiken och lukten av avgaser i sommarvärmen. Det känns som om jag redan är på väg bort, som om jag inte är kvar här egentligen utan en del av medvetandet är ute och flyger och nu ligger någonstans i höjd med molnen. Ett medvetande som skrattar.


men nu är det lunchdags. Så snart Maud ätit upp sin glass.

fredag fredag fredag

Jag fick lite fika förrut.
För att jag slutar idag. En, vad de nu heter, skumraket(?) med fluff i. Och nu har Maud lunch och jag sitter här själv och lyssnar på "Programmet som fortfarande inte får heta Bögradion" och väntar på att hon ska komma tillbaka så att jag kan ta lunch.

"Fluff" är ett rätt underligt ord.

Och efter lunch går allt så snabbt så vips är jag hemma igen och måste sova i en timme innan jag ska stressa upp och iväg på fest, göra mat, hitta kläder(jag har ju inga partykläder längre) och iväg till Stina fast mitt största problem är väl egentligen inte vad jag ska ha på mig utan snarare vad jag ska göra med håret men vem fan bryr sig, uppsatt funkar alltid.

Favoriter i repris

Jag skrattar alltid lika mkt när jag ser de här bilderna. Och nu vet jag ju att bilderna inte hamnar som jag vill ha dem, men shit happens:

last days of

Inse. Det är sista dagen jag sommarjobbar!
Imorrn ska jag SOVA!
Ja, det är ju lördag då, förvisso, men med tanke på att jag ska på fest ikväll kommer jag nog vilja sova som fan. Fan, jag vill inte bli bakis. Nu har jag ju ingen sprit att dricka eftersom jag är plågsamt pank men Stinas sms sa att det fanns plenty att dricka ändå. Hmmm...

Nu har jag föresten glömt att fråga Stina om det är okej att Annapanna följer med. Aj då.
Men annapanna är så snäll och rolig så det är säkert inga problem. Dessutom är det inte ens säkert att hon SKA med.

jaja, det rer si no skaru si.
Vilket får mig att tänka på:
" - Spyr du?
- Jao, jag är förvånad själv, jag skulle bara rapa!"
(eller - Spyru? - Jao, ja e förvåned själv, ja sku ba rape!")

32

Om sju veckor blir jag 32.
Jag har liksom redan tänkt att jag är 32, så när nån frågar svarar jag det för att strax därpå rätta mig själv.
Samtidigt skrattar jag när jag kommer på att jag fyllt 30. För snart två år sedan.
Det händer att jag gör något urbota fånigt hemma som typ sjunger en egenhändigt ihopsnickrad operaversion av en låt medan jag diskar och då, mitt i allt, inser jag att jag är gammal. Eller, jag är vad andra yngre tycker är gammalt.

Då skrattar jag åt hela situationen en stund

Takkaboo

Nu har jag gjort tester på expressen.
Sex- och förhållandetester. "Visar din partner intresse för vad du sysslar med".
"Kan ni diskutera allt med varandra" o s v.
Och, jag är inte förvånad faktiskt, svaret blev "Ni har ett starkt förhållande".

men sen dabbade jag mig väl och skickade en länk till ngt annat till darlingen så vi får se vad han säger om det sen *hrm* Ibland borde jag tänka efter lite före. Alternativt: inte vara så paranoid. Nu låter det ju allvarligare än vad det är. Men ibland, när det gäller andra människor, så känner jag mig som en elefant i en porslinsaffär. Ofta visar det sig vara helt ogrundat men jag frågar ju hellre en gång extra än tar saker för givet.

Men, som någon påpekade "Sluta vara så jäkla känslig!"
Jag gör en Jewel och säger "Im sensitive and I like to stay that way".

Nu kunde jag ju avsluta det hela men när jag skrev citatet fick jag en känsla av något stelt tal, ni vet, något lamt pinsamt ur en film där någon förklarar sin kärlek genom att läsa texten till en Tom Joneslåt(typ "Sexbomb") och alla sitter och vrider sig i stolarna. Om talaren dessutom citerar på kass engelska är det höjdpunkten.

Dålig engelska får mig att tänka på Mange, mitt Xs Emils pappa som var så kass på engelska att han nästan var söt. En dag när vi käkade där skulle vi lära Mange att säga "take a bow" för hans orkester skulle spela den låten och han visade noterna för oss för att vi skulle säga titeln. Det närmaste han kom var"takaboo" och sen suckade Emil och tittade på mig och vi gav upp.

Annars tycker jag Madonnas låt Takkaboo är ganska okej. Lakavörjinn är jag däremot rätt trött på.

diskret

klockan är inte ens elva och jag håller på att somna. Jag dricker nästankaffe för att hålla mig vaken, vilket bara leder till att jag springer på toa och munnen smakar surt, och när jag sitter på toa skulle det vara så lätt att luta sig mot toarullen och sova lite men jag vågar inte. Jag är en fegis helt enkelt, om än en något trött sådan.
Så istället sitter jag här och gäspar stort, sträcker på mig, och brölar ut nån slags "FAAAAAAAANVADJAGÄRTRÖTT!" när jag sträcker mig.

Jag är så diskret.
I hemlighet drömmer jag om att gå och sova klockan åtta ikväll, men vet att jag kommer piggna till så snart arbetsdagen närmar sig sitt slut....

När Lovisa kommer och visar ett par besöksbyxor i plast skrattar jag i alla fall och det piggar upp. Alltid något

fisk

Nog för att jag mest mår illa av det, men jag funderar på att börja äta fisk igen, för att testa.
De två senaste gångerna jag ätit det har jag visserligen fått anstränga mig för att det inte ska komma upp igen
men jag lider av en ovanligt korkad form av hoppfullhet och tänker att jag ändå ska testa.

kommande

Hittegodsexpeditionen efterlyser(på annan sajt) en lista med böcker jag rekommenderar.
Jag funderade på det där igår och funderar på det där nu, men jag har nog inte funderat klart. Här har jag dessutom inte mina bokhyllor till hands för att kunna se vilka böcker jag vill ha med.

MEN jag återkommer! Och, lovade jag henne, jag ska lägga det inlägget som en länk på sidan om här med, så att den hittas lättare. Oki?

ibland häpnar man

Dagens dummaste artikel? Fast den är från i söndags.
Jag ids nog inte ens kommentera det hela.

Men jag häpnar alltid över det en del forskare kommer fram till.
År 2003 kom de fram till att människor påverkas av musik (!) men det hade jag kunnat säga 1976 om jag pratat bättre som tvååring.

Och en del saker är bara så jävla korkat skitnödiga. Något som delges världen med ett förnöjt leende" Det vi forskar fram måste ni leva efter för era minst lika korkade läkare kommer ta allt vi säger som en religion".

När religionerna faller måste man ta till vetenskapen, och både religionen och vetenskapen missar det där som ligger emellan: mänskligheten, människan, tankeverksamheten och hoppet.

Men vad vet jag; jag har ju ingen själ, ingen personlighet och mina minnen är bara en reaktion. Elektriska impulser i hjärnan får mig att vara snäll, jag är dessutom född till kvinna så jag passar bäst med att göra saker som att vyssja barn och laga mat............

ordbok för norrlänningar

Om jag ska flytta till malmö måste jag lära mig språket.
D skickade mig tidigare idag en länk till en skånsk ordbok.
When in skåne, liksom.
Jag ska plugga hårt, until the end, jag lovar!


Har jag föresten sagt att jag går runt på gatorna i malmö(som en vanlig man(kvinna). Jag och Fantomen f ö) och är aningens road av att man hör skånska HELA TIDEN. Det är så himla..... gulligt. De säger inte "Ja" utan "Jaaaoouu" och "sitta" låter som"sidda". Jätteroligt.
Det kräver helt klart en ordlista för alla skumma uttryck som vi här i norrland inte använder.

andlig anarki

I framtiden kommer de att se på människor anno 2006 som förtvivlade sökare, som virriga myror som tappat riktningen och som beter sig likt berusade när de ska hitta rätt igen.

Vi som är en produkt av industrialismen finner mer och mer att maskinen inte fick oss att hitta hem och att de gamla religionerna mer och mer faller isär.

En andlig anarki breder ut sig, en annan medvetenhet. Prästerna faller, och inga nya gudar bär krona. I sökandet efter meningen med livet kollrade människan bort sig, och när de ser tillbaka på oss i framtiden kommer de att sucka och le åt våra desperata metoder på samma sätt som vi själva suckar lite lätt överseende med forna tiders behandling av sjukdomar och galenskap, omedvetna om att vi är de galna trots denna upplysning vi påstår oss ha fått ta del av.

För er som roas av bajs

Nyss fick jag den här länken av Maud på jobbmailen.

bortkollrad

Alltså, jag borde kanske vara lite mer med i svängarna
men vem i helvete är Zidane?

allting ordnar sig

Äntligen är lunchen förbi, nu har nedräkningen börjat inför fyraslaget när jag stänger av växeln även om det ringer - ja, vaddå, är de sent ute så är de sent ute, de kan ringa när vi har öppet istället - och delmål nummer ett på vägen till det magiska klockslaget är givetvis P3 och "Krister" klockan två.
Jag är rätt rastlös idag. Nu när jag har två dagar och några timmar kvar att jobba längtar jag bort hela tiden. Dessutom vill jag skriva helt andra saker än sånt här. Jag vill blogga med andra typer av texter.
Jag brukar bli inspirerad(och ledsen) av att läsa min egen blogg. Egotripp på hög nivå men skitsamma.
Imorse när jag satt på bussen hit kände jag ett stygn av saknad efter förra sommaren, just innan allt började hända, när jag fortfarande kunde leva i nån form av oskuldsfullhet(som om jag haft något av den varan sen jag var 19...) om att saker skulle ordna sig.
Ni vet, den där djupa tron på allting föränderlighet, att om man inte kunde stå i centrum av att skapa ringar på vattnet så kunde man åtminstone vara med lite i utkanten och försöka vara en verklighet genom det.
Men man vacklar så lätt. Det stör mig. Jag vill vara enastående lycklig för egen maskin (och metaforerna haglar...) men jag vet att när jag tänker att "allting ordnar sig" så måste jag samtidigt tänka på vilka saker det gäller, flytten söderut eller pengar eller arbete eller kreativt flöde.

Att säga att man vill att allting ska ordna sig är för världsomfattande, för mycket på ytan.
Det enda man kanske ska säga är att man vill trivas med sitt liv så som det är just nu.
För allting brukar ju ordna sig, även om man det inte alltid blir som man tänkt sig. Man kanske krånglar till vägen från punkt Nu till punkt Sen lite i onödan, men säg den väg som är spikrak.

Hint

Jag älskar bloggkommentarer.
Fullkomligen älskar dem....

*hehe*

Idiotiskt

Hagamannen fick alltså bara 14 år.

Det räcker inte, inte på långa vägar.

akayism.org

Uttråkad Ulltuss

Ni vet väl ungefär vad jag tycker om människor som skriver genom sina djur.

O H M Y G O D !

Fast hunden var ju lite söt i alla fall. Lite som en ulltuss.



Jag är uttråkad som fan idag. Kan inte nån kommentera snart, skriva ngt intressant? Fan, jag avlider, tiden går så jävla sakta nu. Aaarrrgggghhhh!

Men himmelen ser lite Simpsonsaktig ut.
Alltid nått.
Jag kan ju alltid nynna signaturmelodin för mig själv, inne i skallen. För att ha något att göra.
Eller ska jag gå och tråkbajsa kanske? Inte för att jag måste men det kanske är värt ett försök. För att fördriva lite tid. Mer nästankaffe kunde jag ju hämta i alla fall.
Måla naglarna skulle ju funka det med. Hmm...

pack a panic bag

En panikväska borde rimligtvis innehålla saker som astmaspray, papperspåse att andas i, muskelavslappnande medel - och magsyredämpande. Lugnande musik, skor att springa i, en vän som stryker en över håret och säger "Allt kommer att bli bra. Du gjorde ditt bästa, du hade inte kunnat agera på annat sätt, lugn nu, stilla nu", godispåse, nyladdad mobil för paniksamtal mitt i natten samt en ångestdämpande filt att svepa om sig som skydd mot omvärlden.

även om det bara pågår en liten stund

upphittat

Jag har hittat en ny rolig blogg.
Ramlade på den genom nyligen.se, och nu läser jag det här i den, och jag säger jag med: Hell yes!

aaarrrggghhhh

Det känns som om livet inte längre kommer med så många glädjefyllda överraskningar. En mindre svacka känns rätt stor, jag vet inte vart jag vill längre, vad jag vill, vem jag kan vara eller hur jag ska göra. När jag beklagade mig för Crrly för några månader sen såg hon den andra sidan av saken: Du är inte övergiven av livet. Du är fri att göra vad du vill.

Jag försöker tänka på det där dagligen. Jag är inte fast, övergiven eller har ett utstakat liv.
Istället är jag fri att göra som jag vill.
Problemet ligger väl istället i vad jag ska välja att göra. Skriva eller inte skriva, flytta eller inte flytta, o s v.

aaaaargh.

blå dröm

Jag drömde så underligt i natt. Det var något jag hade hållt i, en blå mugg jag har,och jag hade druckit ur den och ställt den ifrån mig när jag märkte att den glödde, och medan jag såg på den brann den upp, märken efter min hand blev tydliga, fyra fingrar på ena sidan i djupa skåror, och den glödde och smälte tills bara handtaget och lite av botten var kvar.

Jag brukar inte ha några större problem att tyda mina egna drömmar men den här drömmen lämnar mig helt aningslös. Någonting som inte skulle kunna brinna utan en ofantlig hetta brann. Betyder det att jag har mer kraft än jag anar, att den brann efter min beröring och brann långt efter det? Jag lämnade märken efter min hand i den. Blå står för intuition, en mugg är en behållare av något slag. Jag betraktade den medan den brann, med intresse, men tyckte samtidigt att det var så underligt att den kunde brinna/glöda så. Intuitionen glöder. Behållaren för intuitionen glöder. ..

Aha. Nu förstår jag. Jag har rätt i någon av mina aningar.

Dagens mantra är "Två mornar kvar. Jag behöver vara kliva upp två mornar till!".
Samma slags mantra har jag varje kväll när jag ska sova och vill vara vaken llite längre, min dag är inte färdig ännu. "snart, snart kan jag vända tillbaka dygnet till min egen tid, snart..."

A sad sad song

En sak jag kan bli riktigt ledsen över är när människor automatiskt tror en sak om mig bara för att jag har liknande egenskaper och attribut som en person de känt tidigare.
Som när man blir tagen för given och vad man än säger för att visa att de har fel så går det inte: De har redan övertygat sig själva och det finns ingenting jag kan göra för att bevisa motsatsen, för allt de kommer att se och höra har med den redan fördiga bilden att göra, den de byggt av mig baserat på en annan människa.
Man är redan placerad i ett fack, och maktlösheten de kände genemot den andra personen har de nu projierat på en själv. Man gör fruktlösa försök att ta sig ur det där facket men man är för evigt stämplad som "den diviga", "den hysteriska", "den ilskna", "den korkade" eller något annat.
Man måste ta itu med "Jag vet hurdan du är, du reagerar/säger precis som [någon människa man aldrig träffat och inte har något gemensamt med] och det betyder att [underlig slutsats]." Men hur gör man egentligen det när personen ändå inte går att nå eller övertyga?

Jag hoppas jag hjälpte henne i alla fall lite grann

Hon verkade i alla fall lite gladare när hon åkte hem igen.
Jag hoppas hon kom till någon slags klarhet. Jag spådde henne. Ibland är korten roligt träffsäkra.
Men baby, darlingvännen. Allt kommer att ordna sig, det vet ju du med!
Och killar, förhållanden. Ja, vad ska man egentligen säga om det hela? En del killar verkar födas med egoidiot-genen. Gå vidare, låt honom brinna....


När hon gått traskar jag rastlöst runt, vet inte vart jag ska börja., Diska, plocka in disken som torkat, sitta i fönstret och skriva dagbok?
...Disken först. Sen dagbok.
TVn visar bara skit och musiken är för bra för att jag ska vilja stänga av den,
Better in Manhattan med Casey Dienel. Jag vill ha mer med Casey Dienel, sugar sugar come here

smokey!

gaaaaah, nickokick!


och nu då, vad ska jag laga för mat tills imorrn?

Tack darlingvännen!

Hittegodsexpeditionens Jessica är klok som en uggla. Eller vilket djur hon nu själv väljer att vara. Lyssna på henne.


annars jädras!

störd

Jag är fan irriterad nu. På SJ. På en sådan enkel grej att det numera är två byten ner till Malmö mot den enda det var förrut. Och att man kommer in typ 15.19 och det anslutande tåget går 15.20. Inte för att jag kommer vara den enda som ska byta tåg, och de kommer ju säkert vänta, men va faaaaaan, jag blir stressad redan nu.

och jag vill ha cash, bokar jag biljett nu får jag resa första klass för 440 pix.
500kronorssedeln, var är du?


sen är jag irriterad på maud med, för att hon är så jävla kinkig på en del saker som verkligen inte spelar nån jävla fukking roll. dessutom tror jag hennes dotter är flata men det har ju inte med saken att göra nu.

snart ska jag hem och panikvädra innan Helena kommer. Jag vill härifrån. jävla idiotmänniskor, jävla tjafs, kuk helvete balle fitta anusrövballe.

Räkna rutor

Där är det där ordet igen. Hur man vill leva. Hur man vill tänka och vara.
Fri. Obehindrad.
Kanske även "i kärlek".

Någon sa att de skulle vilja kunna flyga.
"Vill du kunna landa då?" sa jag och det sågs på mig med rynkade ögonbryn igen, som om jag var den som var konstig, och inte dem.

flyg, nyckelpiga, flyg

Jag minns hur jag räknade rutorna i taket innan jag skulle sova. I mitt första egna rum var det 27 stycken. I nästa rum, det jag bodde i och som jag alltid kommer räkna som mitt även när huset inte längre tillhör familjen, var det 56 brädor, eller 48, beroende på hur man räknade. Ljudet av tåget på avstånd, och hundarna som rörde sig på våningen under, ibland skällde de åt något ljud ute på gatan men låg jag vaken tillräckligt länge tystnade även gatorna utanför och jag kunde ostört fundera på vad som än upptog mina tankar. Kärlek kanske. Frihet. Hur jag ville att mitt liv skulle se ut tre sju femton år framåt. Ibland steg jag upp och skrev vid skrivbordet intill fönstret, samma skrivbord som jag alltid satt vid när jag kände utandningen från någon osynlig i min nacke, det svaga killade pusten, som om någon läste över min axel. Efter bara några få nätter av killande pust slutade jag vända mig om. Det var ändå ingen där. Istället pratade jag med den osynlige, kommenterade saker högt saker jag läste eller skrev.

På andra sidan gatan blänkte husfönster. Han som bodde där dog sen, levern pajade, för mycket sprit. Han rökte som en borstbindare och hängde ibland ut genom fönstret och brölade. Men om nätterna blänkte fönstrena mot mig, gatlyktan speglades hos oss båda och jag kunde känna en märklig trygghet som vissa nätter växte sig till en stor saknad, och en outtalad sorg.

Krum

Harry Potter-fan som jag är så roas jag av att det funnits en khan i det som blev Bulgarien som hette Krum.

obegränsat

Nu har jag läst en förkortad version av Spaniens historia. Intressant, vill lära mig mer.
Vilket land ska jag ta nu tycker ni?England och Frankrikes historia känns väl inte helt obekanta(tack barbara cartland!) så jag funderar på Rumänien eller Bulgarien.
Igår pratade D och jag om jordglobar* och tänkte hur mycket världens gränser ändrats sen vi gick i mellanstadiet. Vi blev lite osäkra på vilka länder som fortfarande finns kvar i t ex Afrika.
Det är dags att uppdatera sig helt enkelt, men hur gör man det enklast?


*Jordglobar är nostalgi. Och barndomens nattlampa för oss båda.

rödgrön röra

Det saknas bara en kort kjol och välkammat hår för att jag ska kunna inta den berömda sekreterarlooken: Det ringer fem samtal i timmen(kruppvarning) och jag - och håll i er nu!- målar naglarna och sitter med det ena benet över det andra och trycker lite pimpinett ner enterknappen med fingertoppen när jag ska svara(jag svarar med käck, ljust leende, röst) och allt jag gör görs med spretande fingrar.
Men eftersom jag inte gör något speceiellt sitter jag mest här och spretar med fingrarna, läser och skriver blogg, inspekterar naglarna och skäms en smula över att jag valde rött lack att kombinera det gröna med. Jag borde tagit det mörkturkosa eller det lila.

Det gröna tar lång tid att torka. Medan jag väntar lyssnar jag på hur maud återigen använder uttryck som"Det var grymt, sa grisen" och "Det är gjort, sa Hjort".

kikhål

När min darling* kommer igång att snacka brukar jag alltid tänka att jag ska spela in det han säger, hans insikter om saker väller upp och ur honom blixtsnabbt och när han pratat klart han har glömt dem. Inatt pratade vi igen och han nämner saker som jag får mig att tänka:"Om han inte bloggar om det där vill jag skriva om det" men jag glömmer mycket av det men insikten är öppnad nu, som ett kikhål till en större sanning eller verklighet som plötsligt ska vränga sig över mitt huvud och omfamna mig från alla håll.
Jag tänker på det när jag ska försöka sova.




* det retar mig lite att säga det engelska ordet, men "älsklingen" låter så jävla speedat och pluttinuttigt

fyra

När jag hämtat mitt nästan-kaffe hör jag hur Maud sjunger"fyra sekunder, underbart är kort, alldeles för kort".

Än är det liv i tanten.

efter nattens regn

Bad hairday* men molnen lyser åskblå i den emellanåt framvällande solen och efter nattens regn är det kvavt - vinden är vekt viskande längs landsvägen och över de gulgröna fälten.
Jag spretar med grönmålade tånaglar och drar hela tiden i luggen. När Helena smsar om malmö och "kan vi ses någon dag" så bjuder jag hem henne till mig på en gång "Jag är hemma vid fem. Fast det är odiskat, stökigt och luktar skumt hemma hos mig!" men hon överlever.




*men när jag hade en bra hårdag sist kan jag inte minnas för mitt 'seaweed on a rock'-hår ligger alltid som det själv vill och det betyder "aldrig snyggt" på mig så om jag kunde vara en sån där pojkflickeskönhet och pinnsmal på gränsen till senig skulle jag ha rakat huvud och tatuera in en massa saker i skallen.. nä, nu ljuger jag, skulle aldrig tatuera skallen, ser förjävligt ut. Fast en tatuering nån annanstans skulle inte vara fel. Jag väntar fortfarande på att självutnämnda påstådda kunniga tecknare ska rita mig en drake...(ingen nämnd, ingen glömd). Och jaja, rubriken är en winnerbäckreferens för den som undrar...

stilla nu

...och då är vi där igen, vid de halva orden och den halva förståelsen,
vid den gråtande magen och käkarna som biter hårt om ord och hjärta, den talande saknaden som tystnat, och vind som lagt sig som en färglös drake runt mina fötter. stilla nu, tystnad. det enda som finns är kärlek love is all there is och den djupa tro det omger mig med.

Jag lyssnar på Krister i P3.

Och stackars stackars den där killen som jobbar med att dyka i bajs och bara tjänar 80 kr i timmen! Han borde ha minst 400 pix mer- eller så kan de skaffa en bajsrobot.

Ode till mina föräldrar

Jag drog mig hela helgen för att ringa och fråga mamma efter en femtiolapp eller en hundring som jag kunde handla lite mat för, men när jag insåg att det kanske var dags att krypa till korset* och i alla fall fråga. Hon kan säga tvärt nej eller sätta igång och gnälla som fan på att man "minsann har råd att åka till malmö över midsommar men mat har du inte..." o s v.

eller så frågar hon vad det är man behöver och man rabblar lite saker som man kommer på i all hast; havregryn, toapapper, äppelmos, mix, smör, ost, grönsaker, äpplen.
Hon säger"Jaha" lite dröjande. "Jag ska se vad pappa säger, om han ids åka in till stan, jag ringer sen" och två timmar senare ringer hon och säger "Vi kommer nu" och ramlar in med två påsar käk. Jag packar upp dem med förtjusning. Mamma brukar alltid, när hon är på det där humöret, köpa med bonusgrejer. Igår var det bonus i form av godis, vindruvor och tepåsar.

Så det här är en ode till mina föräldrar. För att jag avskyr dem ibland just för att jag aldrig kommer ifrån blodsbanden eller uppväxten som format mig, för att jag älskar dem just av samma anledning. För att de alltid ställt upp när det krisat och alltid skulle ha en sängplats om det krisade igen. För att de alltid funnits där och för att jag kommer gråta mig blodig och sakna dem när de inte längre finns. För all mat och alla kläder och de oräkneliga hundralapparna jag fått genom livet, för allt de stått ut med.
Tack.
Och läser ni det här och säger något kommer jag förneka all kännedom om det...

skynda skynda, jag kanske dör imorrn

Läste ett gammalt inlägg där min handläggare sagt till mig att jag verkar vara en människa som har bråttom genom livet.

Jag har funderat på det där till och från i en timme nu. Det ringer inte mycket idag heller, och jag har läst alla bloggar och spelat spel och tittat ut på svajande trädtoppar utan att komma till något egentligt svar. Utan att komma till någon slags slutsats alls. Jag är varm i ansiktet och världsfrånvänd. Jag grubblar helt enkelt för mycket.

Och hur mår du idag då?

Okej?
Åt helvete?
Frisk?
Glad?


När människor i stort svarar "Okej" på hur de mår känner jag mig frustrerad.
Igår när D frågade mig så svarade jag samma sak, omedveten om det. Det var ett snabbt svar bara, men inte godkänt. Mår man "okej" kan man lika gärna ha en spik i foten som att vara förnöjt nyknullad och frågar jag hur någon mår föredrar jag den längre versionen. Inte för att jag är enbart nyfiken och omtänksam, utan för att jag, om samtalet tryter, ska kunna dra tag i den tråden igen.

galleri

Snart har jag haft 50 000 besökare.
Det kanske inte låter som så mycket men jag är i hemlighet en smula stolt. Det hade ju lika gärna kunnat vara tre besökare om dagen. När jag tänker på den här halvoffentligheten känns det som om jag spelar ett spel: Jag skriver om mitt liv men skulle lika gärna kunna ljuga om varenda sak. Ingen skulle ju egentligen veta. Jag kunde vara en fiktiv figur i en stad i Sverige vars omgivningar återgetts med helt annat ljus än det jag presenterar här. Jag kunde ha varit någon annan, agerat käckt och äckligt positiv, lagt in bilder på kläder och söta nallar och agerat ironiskt utan att påpekat det uppenbara i det hela. Istället är mitt liv uppdelat i inlägg, som små bilder av den här Lena ni tror er känna och även känner till viss del.

Detta spel för gallerierna både roar och oroar mig.

Fan

Emellanåt slås jag av det: FAN vilken tråkig jävla värld vi lever i. FAN vilka tråkiga jävla skitjobb jag förväntas söka. FAN FAN FAN så rastlös och uttråkad jag blir av att kolla efter jobb på ams.se och av 1050 kollade jobb på alla de där ställena jag förväntas ta jobb i(om jag nu mot förmodan skulle få något) hittade jag fem jag kan söka.
Fem.
Inte för att jag är kvalificerad för dem alla(två växeljobb förvisso) men jag chansar och försöker hålla min hybris i shack en aning. Och känslan av utanförskap försöker sticka upp sitt jävla nylle mitt i allt men jag pressar ner det igen. Jag vägrar vara liten, inte idag.

Det enda positiva är att det här mer och mer ger mig en bild av vilket slags arbete jag faktiskt vill ha. Men åldersnojjan drabbar mig, mot bättre vetande, och jag blir stressad när jag tänker på framtiden och pensionsparande och CSN-återbetalningar och 'hur ska jag hinna och räcka till, till allt jag måste och allt jag vill?' och vad ska hända sen och hur ska jag egentligen bära mig åt att hitta det där jobbet som bara känns rätt i magen. Måste jag starta eget? Eller ha tre olika jobb som känns halvbra?

lyx-Lex

Det finns snygga killar, roliga killar, trevliga killar, vettiga killar, kloka underbara killar...*

Sen finns Mannen med karisma.
Delad förstaplats med många andra men just den här är det något visst med.
Att han spelar Lex Luthor är ingen större överraskning. Själv tänker jag bojkotta nya Superman-filmen hårt av helt andra anledningar.




* Orkar inte skriva med alla idioter.

Måndag morgon

Nu idag skrattar jag åt den här bloggen och ska strax in och snoka på den här sidan om menskoppar.

Hycklare

"Man ska följa magkänslan, och hjärtat. De hör ihop".Ungefär så skriver jag till Madison i en kommentar.
Sedan tänker jag
"Men jag själv då? Skulle jag själv följa hjärtat och magkänslan hade jag inte suttit här i en stad som ger och alltid har gett mig ångest. Hade jag följt magkänslan och hjärtat hade jag för flera veckor sen plockat ihop min stora etta till några kartonger i mina föräldrars källare, packat en väska och dragit iväg för att se vad som skulle kunna hända härnäst. Om jag hade litat på magkänslan hade jag inte suttit här i ångeststaden och lyssnat på alla "men tänk om allt går åt helvete"-röster och försiktigheten som jag i slutänden ändå kommer rycka på axlarna åt. Jag är för gammal för det här, för gammal för att se vad som skulle kunna hända. Tiden går. Vad har jag att förlora förutom en central gigantisk etta, lite pengar och självkänsla? Skulle allt gå åt helvete så reser jag mig ju igen. Jag gör ju alltid det, dum som jag är, reser mig, ser det som en erfarenhet även om jag kanske muttrar lite i början av slutet över att det kanske gav mig skrapsår på hjärtat eller vätskebrist av alla tårar som faller.
Vad är bättre då, att chansa och falla, eller att alltid undra vad som skulle kunna ha blivit?

trött

jag är så inihelvetesjävlafukkingtrött på att sitta hemma ensam varenda jävla helg.
jag startar snart svartklubb här bara för att träffa lite folk.

och det är bara bajskluttar på teve.

OCH jag har inte ens godis.


misär. ren misär.

I predict a riot

Inget promenerande för mig idag.
Istället huvudvärk, på sängen liggandes under sval handduk, lyssnandes på musik och med idé efter idé till textsnutt som ploppar fram i halvdvalan.

När en hund skäller utanför bryts min illusoriska dvala i bitar, jag får för mig att det är en schäfer, och den inkräktar plötsligt på bilden av en lummig jasminträdgård, där grenarna flätar ihop sig vid himmelen, och jag själv, där jag ligger under grenarna och ser solen silas ner mot gräset, måste dra mig upp ur den svala vinden för att mötas av handdukens mörker och strax därpå mitt vita tak och skuggan av de små ojämnheterna i ytan

fängslad

Jag började läsa "Den hemliga historien" av Donna Tarrt igår när det inte ringde något på jobbet och den ändå låg där (för jag skulle låna den till L på jobbet).
Det är säkert femte gången jag läser den men genast, några rader in på första sidan så fängslas jag av den.
Den är bara så jävla bra.

blick

Jag kunde plocka fram mitt id-kort på fester för att få folk roade. Jag var 18 när kortet togs och jag ser ut som en tant. Om det förekom någon slags tävlan om värsta kortet på id- eller körkort så vann jag överlägset varje gång.

Häromdagen tog jag nya kort som jag ska ha på nya id-kortet. Jag ser inte ut som en tant, men är märkligt grisskär i ansiktet och jag har den där snett roade minen som jag tydligen har ofta, den där "well, shit happens men det löser sig nog" blandat med "Det här är pinsamt, kan vi inte sluta nu och göra något annat för jag är lite generad"-minen.
Darlingen ville att jag skulle visa honom det(att hålla det mot skärmen funkade konstigt nog inte) men jag är tveksam till att ta med mig ett av fotona ner nästa gång. Luggen ligger i o-ordning och tröjan lite snett. Jag är inte nöjd.

...men sen ser jag, i ögonen, att där finns en blick av något mer. Något större, någonting som har med visdom och erfarenhet att göra. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det.

skilsmässa

Och som Deus mycket riktigt påpekade: Skilsmässobarn måste ta väldigt illa upp av "Päron split".
Det är bäst vi byter namn på den. Till "Vaniljglassmedpäronisovanpå" kanske?

buk och hitta

NÄ, nu är det fan dags att säga något om det här. För det börjar bli lite fånigt.

Nogger heter just Nogger för att det är nougat i glassen.
Inte för att antyda att den skulle kunna heta 'Nigger'.
Oki?
Nogger black är med lakrits. Lakrits är svart till färgen.
På engelska heter svart "black".

Tro´t eller ej, men så är det.

Nogger black är alltså inte en "vit mans sätt att hugga svarta under bältet"
eller en referens om svarta mäns penisar.

För då hade de gjort Nogger Black mycket större. Man hade fått valuta för pengarna...

Och naturligtvis är det rätt att stoppa rasistiska förtryckande uttryck,
Men när det kommer till att vilja stoppa ord som skulle kunna vara på något sätt rasistiska eller förtryckande:
Då har man gått aningens för långt.
Det är inte omsorg: Det är hysteri.


Så passa sig nu, lilla svenska människan, för snart får du inte säga "buk" och "hitta".
Du får inte säga "väger" med stockholmsdialekt heller.
För tänk om någon hör fel.
Då blir du bränd på bål. Allra minst.

Den här eftermiddagen velar jag om jag ska grilla med familjen eller åka hem till stillhet, tystnad och O.C

De här sista timmarna innan helgen ger mig ryckningar i benen. Jag sträcker på mig hela tiden för att hålla mig vaken, orkar inte ens läsa bloggar och när syrran säger att de ska grilla hemma hos mamma och pappa ikväll tvekar jag en stund:
Gratis käk och kanske en möjlighet att få pengar, javisst, men jag vill verkligen hem nu.
Jag vet inte om jag orkar vara social. Jag har varit det hela veckan på jobbet. Nu vill jag vara(för) mig själv istället. Läsa bok, lalla runt, kolla på teve, somna i soffan eller fåtöljen.

Men ändå. Gratis mat. Och möjligheten att om pappa kör hem mig sen så kanske jag får handla lite på ica maxi(utan mammas vetskap förmodligen).
Men fan, människor.
Köttätande släktingar och osande likdelar och den, fortfarande - efter sju åtta år, återkommande kommentaren"Du ska väl äta lite RIKTIG mat" alt. "Varför äter du inte kött?" alt "Ska du inte ha dig en KÖRV?"(med tillhörande rörelse med kött mot min tallrik för att retas lite och se vad jag ska säga) o s v.

Det. Är. Helt. Enkelt. Inte. Roligt.

Jag orkar inte. Jag äter hellre buljongkokt ris, enbart, ur skål hemma, ensam, framför teven som visar O.C- avsnitt som jag inte sett. Trots solen ute, trots vovvarna hos mamma och pappa, trots eventuell mat, trots...

Äh, fan, jag vet inte hur jag ska göra.
Mamma ringde nyss och säger med nån skuldtyngd röst att hon inte visste vad jag skulle äta så hon hade inte köpt något till mig när hon var på affären. Och jag blir så trött på det: Att alltid vara Den Besvärliga Konstiga Familjemedlemmen. Att alltid vara den där i sällskapet som någon utbrister"Javisst ja! Du äter ju inte sånt!" inför.


Dessutom är jag lite sugen på sånt där kikärter med spenat och vitlöksris som jag brukar göra. Det slår vilken likdoft som helst.
Så jag åker hem. Förmodligen.

bok

Jag vet inte vad jag ska läsa just nu.
Eller, jag vill läsa de där två Paul Auster-böckerna - Dårskaper i Brooklyn och Orakelnatten - som jag spanat på i evigheter men det kräver 120 kr för jag vill givetvis äga dem i pocketversionen.

Jag känner ett slags milt äckel av tanken att låna böcker på bibblan just nu, jag vet faktiskt inte varför, men det dyker upp ibland. Det kan bero på att sidorna ibland är ihopkletade av oidentifierbara geggor och/eller insekter. En gång fick jag en mosad bärfis i famnen.
Hemma har jag en stor tung lånebok i Jonathan Strange och Mr Norell, en bok som jag inte riktigt fastnat för men jag ska ge den en chans till i helgen (mest eftersom jag litar på Johan som rekommenderade den). På Adlibris kostar den bara 65 kr i pocket. Vill ha.
Jag vill även ha ett jobb där jag obehindrat kan läsa och få böcker av alla möjliga slag. Jag har ju lite plats hemma för några bokhyllor till, och det är nog bara böcker som är värda att ha många av. Hur ska man annars kunna få till ett framtida bibliotek?

"Man ska skita så länge hängslena håller"

Min vän Anna (a k a Annapanna) är ett under av synonymer på roliga och äckliga saker.
Häeromveckan lärde jag ju D hennes ord "bukras" som ju är en synonym till typ rännskita eller bara akut magvärk som följs av extremt bajsnödighet. Bukras.

Nu när jag dricker vatten ur enlitersflaskan luktar den vad Anna skulle kalla "(sur)socka", vilket givetvis får mig att tänka på henne igen.

Käk

Det är inte utan att jag känner mig en smula instängd här. Jag är magnecylfärgad och trött, har en vecka kvar att jobba här och mina pengar är slut för att jag måste äta mycket mer nu när jag jobbar. Ikväll när jag kommer hem ska jag lägga kikärter och sojabönor i blöt och sen blir det hummus och nån version av sojabiff. Jag roar mig med att fundera på hur långt mina resterande 40 kr(som inte ens är en rest utan pengar jag fått av pappa) ska räcka. Ska jag köpa mat eller frukost. Havregrynsgröt i en vecka funkar ju faktiskt, men jag är nästan trött på det nu.

Eller så skiter jag i allt sånt och köper godis för pengarna, och ett vitkålshuvud. Jag kan dricka vatten med äppelcidervinäger i, i en vecka, så blir jag inte så hungrig heller.

Dessa val hela tiden... ack, denna tid av oro och möjlighet! *hahaha* I mitt nästa liv ska jag bli Jonathan Swift och skriva om att käka irländska barn - vilket jag, nästan, gjorde igår när nån sa att de äter kött just för att djur inte har något att säga till om. Något som jag kontrade med ett "Så då kan man ju käka mongoloida barn med, och andra kollin utan, som du uttrycker det, existensberättigande bara för att de inte kan kämpa emot?".
Emellanåt, när jag lyckas klämma en någorlunda lyckat kommentar sådär så blir jag en smula nöjd. För det mesta kommer jag ju på replikerna för sent.

suck

...och som vanligt lägger sig bilderna aldrig där man vill att de ska ligga.

Uffe

Jag måste bara kommentera det här jag med. Uffe Larssons viktnedgång. Man ser ju att det är han och det fanns väl en anledning till att han gick ner, men han ser fan inte frisk ut, han ser lite ut som jag gjorde strax innan jag hamnade på sjukhuset med ett blodvärde på 52.
Fast han är väl mest trött på vilket jävla liv det blev över att han gått ner i vikt när det snackas hela tiden om hur farligt det är med övervikt.
Hur som helst är det rätt strongt gjort att gå ner så mycket, men mår han verkligen verkligen bra?


Nu och då-bilder från någonstans.

Revolution NU!

Jag har lite tråkigt idag, och är ganska trött.
Kan vi inte starta en revolution nu? Tänka om, tänka i andra banor.
Inte krossa skyltfönster eller misshandla folk; inte förstöra för förstörandets skull. Sånt är för töntar.

Jag vill ha en ganska iskallt agerande istället. Ändamålen helgar medlen-stilen.
"Vi är en grupp revolutionärer som är trötta på hur vi blir behandlade av samhället så nu stänger vi ner er skittidning som bara sprider taskiga vibbar och rädsla till människor, tack och adjö. Vet du inte vad du ska göra istället? Det är ju för fan sommar, köp en glass, sola lite, skaffa dig ett liv."

Vi måste absolut börja med att hacka oss in på CSN och nollställa alla studieskulder. Eller ska vi börja med att samla in personnummer på de som vill bli skuldfria och sen hacka oss in? Jag har en skuld på 285 000 pix, någon som känner sig manad att ta bort alla skulder som är ovanför 100 000 kr-strecket?

Uppvigling till brott, heter det kanske så? Nejnej, det här är bara en väntan. NÄR I HELVETE SKA NÅN FATTA ATT DE SKA HACKA SIG IN PÅ CSN?!
Kom igeeeeen, vi väntar ju!
Jag är för datahackerokunnig och feg för att göra det själv. Men revolutionären i mig hoppar och tjoar av glädje inför tanken att det skulle kunna hända.
Fatta vilken kaos det skulle bli. Vilket studentuppror!

Veronica veronica, ditt blåa strumpeband...

Jag hade verkligen peppat mig, väntat i en vecka på upplösningen, funderat på hur det skulle gå, vem som hade gjort vad. Hur ska det gå, hur ska det gå?
Sista avsnittet av Veronica Mars visades igår.

Då, av alla stunder på hela veckan, så ringer Darling-D.
Jag lyssnar till störst del på honom. När det inte var spännande på TV.
Mitt i allt säger han dock
"Veronica Mars, Die and give me back my girlfriend!"
"Okej, hint taken, jag lyssnar!"

Jag tror jag fick ihop avsnittet ganska bra ändå. Jag hade fel om både Duncan och Logan - tur det. Och nu undrar jag ju givetvis vem som stod utanför dörren:
Man kan tycka att det borde vara Duncan eftersom de fått vara isär i ett år på lösa grunder, men jag hoppas det är Logan för nu när han visade sig vara en inte-skurk så är han nog mest värd.
Duncan har ju en tjej redan. Givetvis kommer han och V.M strula i nästa säsong, om det nu inte var han som knackade på dörren(Oh, the DRAMA!) men Logan är ju numera föräldralös, überrik och har Willow som syrra.
[Fatta vilken kul parodi-mix av Buffy och V. Mars man kunde göra. Lerfigurer givetvis. Kameran i Logans sovrum måste givetvis vara med på något sätt *hehe* Veronica löser brott och Buffy klubbar ner de kriminella idioterna? Eller är det en spin off med bara Veniga Willow som kör trick på trick mot Logan för att överta familjeförmögenheten under de stunder som pressen inte fotar dem och de måste luta sig mot varandra i spelad sorg? Hmm...]

...och det här är Örebro, Sverige år tvåtusen6. Jag är 32(eller, vänta, har jag fyllt ännu, eller fyller jag 32 i höst?) och jag diskuterar seriöst en serie om en tonårstjej som har en benägenhet att lösa brott och har killproblem som vem som helst. Ja, nästan vem som helst.

Hur som helst så är serien jävligt bra.

Blond

Jag kommer hem, börjar prata med Nina på msn och ser att jag missat en grej i min blogg.
Ett ganska viktigt ord.
Ett "inte" i meningen "Och egentligen har ju [inte] utseendet med hur korkad en person är."


Jävlars, så roligt.
Jag har gått här och flinat åt det där i säkert en kvart.
Tur att man är blond. Så att man har en ursäkt *hehehehehe*


Oh, the irony!

BAH!

Madison/Spacelounge påstår att en revolutionär ledare* inte kan vara spruträdd.
BAH! Säger jag en smula förorättat.

Jag är inte rädd för sprutorna i sig. Men måste jag verkligen titta när de tömmer mig på blod?

Jag kan minsann starta en revolution utan sprutor!
Ni ska få se!


* I kommentaren till mitt förra inlägg.

blod

De har tömt mig på blod. 4 rör.
På armen har jag ett plåster med färgglada insekter.
Barnplåster. Våga vägra vuxenplåster. Sköterskan snodde ju för fan blod av mig! Lite kul ska jag väl ha för besväret.


Vid blodtömmarstolen satt det två stänger med knoppar. Fastsatta i stolen.
"För att man ska ha något att klämma på när man har ont av nålsticket? frågade jag lite på skämt och klämde åt så hårt jag kunde, lite på prov.
"Nej, för gamlingarna att dra upp sig i, när de ska resa sig."
Hon är söt. Grön ögonskugga och hårband. Yngre än jag själv.
"Inte lika roligt som mitt förslag alltså!" sa jag. Jag ler.
Genom fönstret ser jag pappas bil på parkeringen. När hon sticker nålen i mig vill jag inte se. Jag pallar en hel del, men en nål under min egen hud kräver lite mer övning.

Ta ingen skit

Okej, jag tycker Lassbo är något av en korkad, om än högutbildad brud. Men jag tycker lite synd om henne samtidigt. För när man läser kommentarerna på hennes blogg får hon ta så jävla mycket skit att man häpnar över att folk faktiskt orkar. Jag orkade ju själv, men varför; blir världen bättre för att jag stör mig på korkade människor? Nopes. Inte det minsta.
Men jag underhöll mig själv ett tag där, och inser ju att varje människa måste få hålla på med sin del av världen så länge de inte skadar andra.
Jag hoppas jag inte skadade någon. Jag skriver ju det mesta med någon slags suck och skak på huvudet över hur människor är, vilka de väljer att vara i sina bloggar och i sin offentlighet. Och egentligen har ju inte utseendet med hur korkad en person är. Det fattar ju ni med.

Men det är attributen och kontentan av det hela jag blir trött på. Att någon väljer bimboattributet och spelar på sitt korkade Jag.
Att någon slukar i sig allt det där med hull och hår utan att tänka på varför. Varför slår kvinnor ifrån sig feminism med ett uttryck i stil med" Jag skulle aldrig sluta raka benen!" med efterföljande uttropstecken? Varför förstår inte stackars flickan Lassbo att ju mer hon försöker försvara sig, desto mindre gör hon sig, för de som skriver tar all hennes kraft. Hon borde radera de kommentarerna och ignorera dem rakt av istället. För duger inte bloggen åt läsarna så finns det tusentals andra, ni vet hur man stänger ner en ruta på skärmen, tack och hej, ha ett bra liv.

Jag ska till läkaren nu. Naturligtvis är jag så frisk ifdag som jag bara kan bli och minns inte ens vad jag hade för fel som jag ringde dem för. En omävnd placeboeffekt?

bored now part 666

men alltså... Modebloggar...
Bloggar. Om. mode.
Blogg.
Om kläder. Enbart.
"Söt klänning"
"Jag bara måååååste ha den här väskan!"
"Vilka LJUVLIGA toppar!"
"De här skorna är bara SÅ sexiga att jag kan dööööööö!"

[Please do!]


Har nån en gaffel, jag vill klia mig i hjärnan med den. Genom mitt vänstra öga.

en av alla dem

Hon är en av de där man inte skulle mer än kasta en blick på när man passerar. Sliten, ser äldre ut än vad hon är. När hon skrattar är det från magen, hjärtligt och sant. Inte den typen som social- eller sällskapsskrattar.
Håret är en katastrof och figuren formlös. Hon säger ifrån om något är fel och hon är alltid rak och ibland grymt ärlig.

Men historierna hon har att berätta, sakerna hon varit med om! Man blir charmad och fängslad så snart hon öppnar käften.

Hjärtslag

Visst kan det vara gulligt. Till och med lite fint. På ett psykotiskt klängigt sätt: "Jag kan inte leva utan dig" tror de och "Du är mitt allt, allt!"
Skulle någon säga såhär till mig utan gullig röst, intimare sammanhang eller utan lite skoj i rösten så skulle jag nog dra ganska snart.

She had it coming

Jag minns hur arg jag blev på henne när hon fällde kommentaren" Men vad hade hon väntat sig när hon betedde sig sådär mot killarna? Klart hon blev våldtagen då!" och hur jag efter det blev irriterad varje gång jag såg henne.
Ett ex till mig tyckte det var självklart att jag hatade henne för att hon var snygg och "framgångsrik" men jag avundas sällan framgång, aldrig utseende - alla har sitt eget att bära - utan jag tänkte på henne som en av de där spridarna av det anti-feminina, en av de där många som förskräckt slår ifrån sig feminism med ett "Jag skulle AAAAAALDRIG sluta raka benen!"

Inte avund.
Man är inte avundsjuk på de korkade brudarna utan koll.

Nu

Jag saknar honom.
Det känns rätt överflödigt att skriva det
även om känslan är sann.

tafsrisk

Vågar man bära en Winnerbäcktröja med texten "Jag har Rock´n´Roll i mina bröst"?
Är det inte ganska hög tafsrisk på en sådan tröjtext?

himmelen

...och en timme liggandes på en stor sten ute i vattnet, stirrandes upp på molnen för att hitta figurer i dem, halvt frysande i vinden men med en vägran att ge upp och med fågelungar simmandes alldeles vid mina fötter med en andmamma som litade på mig efter någon minut.
en ängel, en drake, en kanin, en ödla, en gris, ett svanhuvud och en pil- det är vad jag såg i molnen. jag väntar med att se om det betyder något.
himmelen väntar inte på någon.






(baby, sometimes I´m my favourite waste of time)

Frånvaro av ljus

Jag drabbades av någon slags snällhet(oh ja, jag gör faktiskt det ibland) och tänkte:"Det måste ju finnas något hos alla människor som man gillar. Man måste bara leta lite mer hos vissa, och alla människor är väl inte helt hjärndöda och alla förtjänar en till chans.
Jag vill ändå ha det som en grundinställning: De är ju bara människor.


Sedan kommer det ju tillfällen när man måste erkänna sig besegrad.
Alla människor har inte samma intressen eller ens liknande referenser. Man måste erkänna olikheterna, och samtidigt inse detsamma hos sig själv.

Att en del sedan hamnar under "Lampan lyser men ingen är hemma"-kategorin är ju som det är.
Att sedan kombinera det med kategorin "Jag beter mig som en förorättad tolvåring som måste ge igen och bevisa för alla att jag faktiskt inte är helt korkad trots att jag är blondin, och inser inte att jag genom hävdandet beter mig ännu mer korkat!"-kategorin ger ju resultat i form av vissa omskrivna exemplar av människa.

Jag gav henne flera chanser.
Jag tänkte att det måste ju finnas ljus någonstans, förutom hårfärgen. Hon kan väl inte ha läsare för att hon är helt körd?

well, honey. Sötaste KL. Nej.
nejnejnejnejnej.

nollställd

På min ständiga önskelista över böcker står fortfarande Stephen Kings "Varulvens år".
Nu när jag av ren tristess skriver med mig på tradera.com för att buda en spänn styck på skruttiga pocketböcker söker jag efter den men utan resultat.
Istället inser jag att jag har mer än hälften av böckerna under skräckgenren och kommer på att min fascination för skräcklitteratur plus livliga fantasi kanske bidrar till att det blir ett "plusminusnoll"-läge. Jag skrämmer upp mig själv tills jag inte blir rädd längre. Jag saknar den där kicken av fasa jag kunde få av att läsa något läskigt eller se en skräckfilm.


...men jag kunde ändå inte sova på ett tag efter att ha läst Jurtjyrkogården för några somrar sen

blå blomma

Jag har i å för sig alltid varit svag för det: blåblommigt porslin.

Men nu när det tydligen är "inne"(enligt heminredningstidningarna) så känner jag mig istället aningens hjärntvättad.

Ändock: en hel uppsättning av Rörstrands 'Mon Amie'-porslin skulle göra mig så skönt varm i magen. Det är så jävla coolt. 70-talsbarnet i mig lublar.
Nu har jag bara två temuggar med fat, och eftersom det har blivit något av ett samlarobjekt är det inte vidare billigt på loppis. Jag önskar mig några hundra kronor, en avlägsen loppis i urskogen och en säljare som inte har en aning om att han kan ta några hundra för en enda tallrik utan vill ha 250 pix för rubbet. Snela snela Jesus, gud och Maria, hjälp mig nu!

Jag hittade ingen finare bild. Beklagar.

Röv

När skåningar säger "Schenker" låter det lite som "Skinkor".

Det där har roat mig i flera dagar.

- Jag kör lastbil för Skinkor.

Vill

Tydligen finns det en större lättnad att skriva utlägg i kommentarerna, för egen del, än att blogga. För att jag där har mer att säga kanske.
Som jag just skrev hos Smilla/Hittegodsexpeditionen så har bloggandet blivit en slags tyngd, en plikt istället för en kul grej. Det är då man ska lägga ner.

Men jag kan inte.
Det vet jag ju redan innan jag formar meningen i huvudet.
Jag kan inte sluta skriva för jag väljer gång på gång att inte göra det. Jag kan välja att inte göra det, välja att sluta skriva blogg och istället återgå till att skriva upp novellidéer på lappar som jag snabbt tappar bort.

Men jag vill inte.

45 min kvar av arbetsdagen

Idag är en dag när jag känner att jag är sugen på att skriva om en bild.
Jag har en av Ds bilder liggandes hemma på datorn som jag ska skriva om, men det får bli till kvällen i så fall, för just idag ska jag bli hämtad av pappa och vi ska fixa mitt id-kort och sen till Marieberg och handla en present till S som fyllde förra veckan.


Jag funderar på en av de anställdas hår när han gått förbi och slutat för dagen. Om han fixar med det för att det ska se nyknullat ut eller om det bara står sådär av sig självt, att man liksom vill dra fingrarna igenom det och se vilka fler frisyrer man kan ordna till. Punkfrilla.
Eller står det sådär för att det bara är flottigt?

Eeew.

ord!

Citat snott från Kaptenens sida idag:

Feminism encourages women to leave their husbands, kill their children, practice witchcraft, destroy capitalism and become lesbians.

Pat Robertson 1992

Sick!

Eftersom jag själv inte ser min blogg så gör ni förmodligen inte det heller. Men jag har skrivit inlägg i mina andra bloggar idag, den på blogsome och den på wordpress.
Inget speciellt, vad jag minns. Jag har redan glömt vad jag skrivit där.

Jag ringde läkaren förrut och ska dit på torsdag.
När jag sa att jag har haft ont i hjärtat och inte blir av med min magkatarr lyssnade hon. Jag, som brukar alltid uppleva det som att jag blir avfärdad av läkare varje gång, tycker den här nya uppmärksamheten var lite märklig. De ska göra EKG på mig. Som om jag är en gamling. Jag nämnde att jag haft blåsljud i hjärtat när jag var sjuk och att jag är trött hela tiden.
Nu får vi se vad de säger om det här. Blir jag avfärdad med"Du är för glad för att vara sjuk/ledsen/trött" igen kommer jag göra seriösa försök att bli förbannad...

Hon frågade vad jag har för sysselsättning... Jag sa att jag sommarjobbar nu men är arbetslös annars, och när hon kommenterade att jag verkligen samlat på mig krämporna till sista stund sa jag att det är ju okej att vara trött som arbetslös: då sover man bara.
Samma sak med att ha magkatarr: Jag har tid att kurera mig på då, till skillnad mot nu.
Jag tror många med mig blir stressade som fan av att inte ha arbete. Man har gjort det så länge att man inte tror sig kunna komma ifrån det: Det finns inte ett annat liv än det här lilla instängda där man hamnar bakom, utanför, vid sidan om. För det är som arbetsgivarna säger; Har man inget jobb får man inget jobb.
Jag har länge försökt se någon slags logik bortom det där.

Äcklet

Jag mår illa av matlådelukten. Ni vet vilken jag menar; den där lukten som sätter sig i plasten på matlådan, den som inte går att diska bort utan måste försvinna genom att man fyller matlådan med mat med annan lukt. Det är plastlukten blandad med grönsaker, en unken lätt rutten lukt. Det är den lukten jag alltid känner när jag ska komma på vad jag ska göra till matlåda, den är den lukten som får mig att inte vilja äta. Det är den lukten som får mig att tänka på kommande arbete med en viss fasa. Hungern, och äcklet.

en del män...

Det här hittade jag just på min syrras dator. Typiskt hennes humor.
Nyss kommenterade jag och Maud att det borde ingå en brandsläckare med en del män som tycks tro att de är grillmästare om sommaren. De män som inte får fart på grillen utan slänger på bensin (!!!) och lyckas elda upp hela huset.
Genomtänkt...

Nåväl: det här är vad jag hittade. Och kommentarerna inom hakparanteserna är mina egna.

Vad har män och moln gemensamt?
-När de dunstar blir det en bra dag. [stackars kvinnor som har sådana män. Byt man.]

Vad är en man i saltsyra?
-Ett löst problem [men hallåååå, diarré och kiss- och bajsskämt då?]

Vad säger en man som sitter i vattnet till midjan?
-"Det här går över mitt förstånd" [hehehehehe.]

När är en man värd 10 kr?
-När han hämtar kundvagnen[korkade white trash-killar tar femkronorsvagnar eller?]

Vad är en man som hoppar ut från 15:e våningen?
-Ett bidrag till "Bo bättre" [äääh, den var ju bara tråkig]

Vad är skillnaden mellan hundmat och en man?
-I hundmat finns det mer hjärna. [Jag bannar mig själv för att jag slängde bilden på kuken i genomskärning, med en hjärna i ollonet]

Varför ska en kvinna hellre vara söt än klok?
-För män kan se bättre än tänka[ som sagt, det här är blondinskämtens revanch]

Vad är skillnaden mellan en man och yoghurt?
-I yoghurt finns det kultur [Samlag blir aldrig kulturkrockar då?]

Vad kallas män som mist 90% av sin intelligens?
-Änkemän [hm.]

Varför finns män över huvudtaget?
-För att vibratorn inte kan klippa gräsmattan. [Meh, va fan, klarar inte kvinnor av att klippa gräset själva kan de flytta till lägenhet. Hur svårt är det på en skala, liksom.]


Jag känner att jag tycker sånt här kan vara lite roligt. Som en liten hämnd på hundratals år av förtryck.
Men, och nu kommer det überkloka pedagogiska; Att ge igen med samma mynt är ju faktiskt att sjunka lika lågt själv, så därför tycker jag sånt här är lite berrigt faktiskt. Lite sådär kärringtlikt "Vi ska minsann visa att vi är lika bra som de är" fast man egentligen säger" Vi kan minsann sjunka lika lågt och vara lika sexistiska"...

E!

Det känns lite underligt när jag tänker på att jag varit vän med E så pass länge, på det här sättet som vi är nu, i kanske 6-7 år, och det betyder att hon var nio år när hon började bli mer av en individ för mig.
Nu är vi ju släkt, men den där vanliga moster-systerdotterrelationen har aldrig riktigt infunnit sig.
Hon är en vän, om än mycket yngre än jag.
Men jag har ändå mosterligt tvingat i henne en viss mängd mat och godis och jäklats hur mycket när vi sett skräckfilmer som hon blivit skraj av (Själv känner jag mig aningens blaserad av skräck, som sagt, och om monster vill komma och ta mig när jag ska sova eller när jag duschar så be my guest...). Och nu när hon ramlar in lite sent ska vi traska iväg till Åhléns och handla(i närke säger man"hangla") och jag skulle tro det blir en sväng till Klippet med ifall killen som inte alls heter Alex jobbar.

och solen lyser, det är kvavt och jag har tvättat klart.

Argh!

Näst yngste systersonen S frågar om vi inte kan gå på bio snart.
Jag säger genast att jag vill se Piratesfilmen och det var den han hade tänkt sig med. Så vi bestämmer det. På torsdag(ska bara minnas att boka biljetterna ikväll) agerar jag moster och får ingen mat efter jobbet med tanke på filmens starttid, men va fan, det finns ju popcorn!*.
E och jag köper alltid en sån där stor kartong med popcorn av ren snålhet. Och varsin stor dricka. Skulle tro att det blir så nu med. Vi slänger nästan hälften.
Föresten; ni vet om att om ni välter ut en dricka eller popcornen, på Filmstaden, så får ni en ny/påfyllt så länge ni går tillbaka med muggen/kartongen? Något för storätaren kanske; Den som hinner äta upp allt popcorn innan reklamen kan säga:"Jag välte ut allt på golvet" med en ledsen min och få mer...

Kollade in vem som regisserat Pirates-filmerna och ser att de redan håller på med en tredje. Då blir jag tveksam. Jag vet inte nån film-idé förutom Alienrullarna som lyckas leverera tre bra filmer på rad.
LOTR undantaget men det är ju för att jag ser dem som en enda(jävligt) lång film. Men nu är ju Pirates-filmerna inte vuxenfilmer egentligen men ändå.

Hm. Jag ska fundera på det där.
The Ring-, Hotet från underjorden- samt Tillbaka till framtiden-filmerna räknas i allafall inte bland de lyckade...



*Fan, nu blv jag påmind om att min popcornmaskin är trasig. Fan fan fan fan fan!

Svitt

Jag är på sånt här humör idag: Jag svettas som en gnu(vilket inte helt osökt leder mig in till en grej jag hörde som tonåring "Snälla du, gör det igen. Jag vill inget hellre nu. Kanske vi aldrig ses mer igen; Jag, och min leksaks-Gnu"*) och tvättar ungefär trettio linnen(äh, jag har aldrig räknat dem, who cares hur många det är) och borde städa men istället ska E komma och det blir några timmars hårfärgande(och stopp i avloppet, men who cares) och det är kvavt som fan och molnen som lovade lite åska försvann alldeles för snabbt bortom horisonten.
Jag tänker "När jag blir rik ska jag köpa en värstingkamera till D. Och mamms och papps vill ha en sommarstuga nånstans söderut, typ österlen eller vad de nu tjatar om. Och syrrans lån på huset ska jag betala klart helt, och E vill säkert ha en bil och sen ska hon få en sån där liten vovve som säger poff i ansiktet**, och F och jag ska givetvis ha nya tatueringar och vad han nu mer kan tänkas behöva(för man behöver en tatuering... ). Sen borde jag köpa mig en finfin eller åtminstone hyfsad lägenhet med balkong nånstans där jag kan känna att jag vill stanna i tio femton år framåt utan att bli sådär fasligt rastlös. Men jag blir nöjd om jag får ett par sommarskor, jeans och lite nya underkläder.



* För länge sen när jag ringde Heta Linjen hade jag en vän som läste den för mig en dag på telefon och jag vet inte varför den satte sig fast i skallen för 16 år framåt.
** Hundar som "liksom säger POFF i ansiktet" visade sig vara en silversvart/brun yorkshireterrier. Det som säger POFF är de hundarnas ansiktsbehåring, ofta förnedrat med rosa rosetter på hundar som ägs av kärringar. Själv skulle jag köpa vovven en cool dödskallesnodd...

mugg

jag gillar muggar. av någon anledning som jag inte riktigt fattat, förutom att jag bara letar efter den ultimata muggen hela tiden.

idag gick en av mina favoritmuggar sönder, och jag muttrar åt hur fånig jag är som blev så ledsen över det

tårar

"...and when you pack up your belongings make sure you wrap my heart up easily because no one else will have it but you"
Jag lyssnar på en låt som Daniel gjort, och sen fastnar den här raden plötsligt.
Det är sådär som det är ibland, med låtar. Textraderna finns där hela tiden, men jag lyssnar lite mer på dem vissa dagar. Som idag. Bra låt. Men den borde heta Happy tears istället för Wrap up my heart.

tid

Jag får sluta tidigare idag. Hoppas jag. Nu är det i alla fall sagt så men jag blir inte förvånad om de gaddar ihop sig där borta och kommer och säger "Men du, du KAN nog inte sluta tidigare idag ändå för du är sommarjobbare och då har du arbetstid till kl fyra. Basta!".
Först när jag frågade Maud sa hon att jag var tvungen att fråga på personalavdelningen, och där sa den f d satkärringen(som blev väldans trevlig efter att hennes chef ringt henne och sagt till att jag tycke hon var otrevlig) att det är okej, jag får ju en timmes avdrag och det kvittar ju mig för jag tjänar ju inget på att jobba här ändå eftersom allt över normen måste läggas undan, så en timme hit eller dit skiter jag ju i.

Men så snart jag kom tillbaka och sa det till Maud drog HON iväg till personalavdelningen och jag kan sätta pengar på att det var för att höra om det _verkligen verkligen_ var sant, det jag sade.
Jag har underliga arbetskamrater. Backstabbing som fan. Inte undra på att syrran har åldrats fem år på några månader, rent mentalt.(annars ser hon ung ut som fan, syster yster). Och jag känner hur jag dras med i det där på en gång, backstabbandet. Ge fan i mig, ge mig kraften tillbaka.

gest

ibland ser jag någonting som påminner om honom. Det kan vara en gest, en bild, sagda ord i förbifarten.
Det hugger till i magen igen avståndet och medvetenheten vaknar igen
den som jag måste hålla slumrandes
för att hålla mig hel tiden ut

varför är du så långt borta

och Lena bara ler

Hm. Nu är jag där igen: Ska jag fortsätta färga eller återgå till min naturliga hårfärg. Risken är ju att jag kan bli sådär platina-orange-blond som alla slynor på stan har. Inte snyggt. Inte alls snyggt. Inte ens om man skulle bära det som ett slags skämt mot alla som är det och gör något galet av det. Risken att jag ser ut som en cancersjuk butch kan vara överhängande, utan hängselbrallorna(jaja, jag vet, jag presenterar en fördomsfull bild. Så skjut mig då).

Gaaah, alla dessa val. alla dessa Vad ska jag ha på mig, vad ska jag äta, ska jag sminka mig mer, ska jag klippa håret eller vara långhårig i sju år till....
Det är enkelt att krångla till sitt liv i onödan.
Jag fortsätter färga håret. Det känns som om det är mer liv i det då.
Åhléns, here I come. 100 pix färgpyts a la mörkbrunt, komsi komsi.

Okej, jag är på fjanthumör, jag vet. Varför annars skriva något så larvigt som "komsi komsi"?
Av någon anledning så sitter jag bara här och ler(Utan den där jävla anton och mammas jävla soffa i sidentyg - ungjävel). Det var bara något som dök över mig. Det glada fredagshumöret hos en del smittar av sig.

Utanför fönstret är det + 30. Här inne svalkar jag mig med golvfläkt och runt 23 grader. "Programmet som fortfarande inte får heta Bögradion" är igång med hela sin grabbiga härlighet. Hallelejuja.

Glamourflage

Jag misstänker att i alla fall Stina och Helena kommer gilla den här sidan, med tanke på produktförpackningarna. Produkterna ska inte vara djurtestade heller.

Men under länken"hårvård" tvekar jag. Varför inte skriva "tortyr för icke-feministisk underkastelse" på en gång???

Veronica Mars

Igår var det näst sista avsnittet av Veronica Mars på tvåan, en serie som jag av en slump ramlade in på under avsnitt ett och två. Sen var jag fast.

Efter avsnittet igår funderar jag som fan på Logan och Duncan. Jag tror nämligen att Logan är evil och har slagit vad med sina evilpolare(den blonda med den numera mycket trasiga skate boarden bl a) om att få V.M i säng och filma det. Och att Duncan vet det vadet men inte kan göra ngt för Logan har en hållhake på honom av något slag.

Åh, drama drama drama! Underbart.
Nästa torsdag vid åttatiden, när sista avsnittet visas, är jag inte kontaktbar.

Jag kollar ju som sagt en del på TV men är få serier som jag verkligen gillar. Uppenbarligen har jag en förkärlek för små blonda hjältinnor eftersom jag är rätt fast i Buffy(aka Böffi) med. Jag ångrar lite att jag alltid tycktes missa repriserna av "Mitt liv som död" för det är en annan serie jag gillar(Ännu en blondin, f ö).