E!

Det känns lite underligt när jag tänker på att jag varit vän med E så pass länge, på det här sättet som vi är nu, i kanske 6-7 år, och det betyder att hon var nio år när hon började bli mer av en individ för mig.
Nu är vi ju släkt, men den där vanliga moster-systerdotterrelationen har aldrig riktigt infunnit sig.
Hon är en vän, om än mycket yngre än jag.
Men jag har ändå mosterligt tvingat i henne en viss mängd mat och godis och jäklats hur mycket när vi sett skräckfilmer som hon blivit skraj av (Själv känner jag mig aningens blaserad av skräck, som sagt, och om monster vill komma och ta mig när jag ska sova eller när jag duschar så be my guest...). Och nu när hon ramlar in lite sent ska vi traska iväg till Åhléns och handla(i närke säger man"hangla") och jag skulle tro det blir en sväng till Klippet med ifall killen som inte alls heter Alex jobbar.

och solen lyser, det är kvavt och jag har tvättat klart.