A sad sad song

En sak jag kan bli riktigt ledsen över är när människor automatiskt tror en sak om mig bara för att jag har liknande egenskaper och attribut som en person de känt tidigare.
Som när man blir tagen för given och vad man än säger för att visa att de har fel så går det inte: De har redan övertygat sig själva och det finns ingenting jag kan göra för att bevisa motsatsen, för allt de kommer att se och höra har med den redan fördiga bilden att göra, den de byggt av mig baserat på en annan människa.
Man är redan placerad i ett fack, och maktlösheten de kände genemot den andra personen har de nu projierat på en själv. Man gör fruktlösa försök att ta sig ur det där facket men man är för evigt stämplad som "den diviga", "den hysteriska", "den ilskna", "den korkade" eller något annat.
Man måste ta itu med "Jag vet hurdan du är, du reagerar/säger precis som [någon människa man aldrig träffat och inte har något gemensamt med] och det betyder att [underlig slutsats]." Men hur gör man egentligen det när personen ändå inte går att nå eller övertyga?