tisdag, juli 18, 2006

Jag hoppas jag hjälpte henne i alla fall lite grann

Hon verkade i alla fall lite gladare när hon åkte hem igen.
Jag hoppas hon kom till någon slags klarhet. Jag spådde henne. Ibland är korten roligt träffsäkra.
Men baby, darlingvännen. Allt kommer att ordna sig, det vet ju du med!
Och killar, förhållanden. Ja, vad ska man egentligen säga om det hela? En del killar verkar födas med egoidiot-genen. Gå vidare, låt honom brinna....


När hon gått traskar jag rastlöst runt, vet inte vart jag ska börja., Diska, plocka in disken som torkat, sitta i fönstret och skriva dagbok?
...Disken först. Sen dagbok.
TVn visar bara skit och musiken är för bra för att jag ska vilja stänga av den,
Better in Manhattan med Casey Dienel. Jag vill ha mer med Casey Dienel, sugar sugar come here

2 Comments:

Blogger Unknown said...

Jag är mycket gladare. Du är underbar! Tack för fina kvällen och nu jävlar, nu kör vi!

18 juli, 2006 20:12  
Blogger vandrarvild said...

jaföffan! Klart vi gör. Och tack, du är underbar du med! :)

18 juli, 2006 20:17  

Skicka en kommentar

<< Home