och Lena bara ler

Hm. Nu är jag där igen: Ska jag fortsätta färga eller återgå till min naturliga hårfärg. Risken är ju att jag kan bli sådär platina-orange-blond som alla slynor på stan har. Inte snyggt. Inte alls snyggt. Inte ens om man skulle bära det som ett slags skämt mot alla som är det och gör något galet av det. Risken att jag ser ut som en cancersjuk butch kan vara överhängande, utan hängselbrallorna(jaja, jag vet, jag presenterar en fördomsfull bild. Så skjut mig då).

Gaaah, alla dessa val. alla dessa Vad ska jag ha på mig, vad ska jag äta, ska jag sminka mig mer, ska jag klippa håret eller vara långhårig i sju år till....
Det är enkelt att krångla till sitt liv i onödan.
Jag fortsätter färga håret. Det känns som om det är mer liv i det då.
Åhléns, here I come. 100 pix färgpyts a la mörkbrunt, komsi komsi.

Okej, jag är på fjanthumör, jag vet. Varför annars skriva något så larvigt som "komsi komsi"?
Av någon anledning så sitter jag bara här och ler(Utan den där jävla anton och mammas jävla soffa i sidentyg - ungjävel). Det var bara något som dök över mig. Det glada fredagshumöret hos en del smittar av sig.

Utanför fönstret är det + 30. Här inne svalkar jag mig med golvfläkt och runt 23 grader. "Programmet som fortfarande inte får heta Bögradion" är igång med hela sin grabbiga härlighet. Hallelejuja.