Fan

Emellanåt slås jag av det: FAN vilken tråkig jävla värld vi lever i. FAN vilka tråkiga jävla skitjobb jag förväntas söka. FAN FAN FAN så rastlös och uttråkad jag blir av att kolla efter jobb på ams.se och av 1050 kollade jobb på alla de där ställena jag förväntas ta jobb i(om jag nu mot förmodan skulle få något) hittade jag fem jag kan söka.
Fem.
Inte för att jag är kvalificerad för dem alla(två växeljobb förvisso) men jag chansar och försöker hålla min hybris i shack en aning. Och känslan av utanförskap försöker sticka upp sitt jävla nylle mitt i allt men jag pressar ner det igen. Jag vägrar vara liten, inte idag.

Det enda positiva är att det här mer och mer ger mig en bild av vilket slags arbete jag faktiskt vill ha. Men åldersnojjan drabbar mig, mot bättre vetande, och jag blir stressad när jag tänker på framtiden och pensionsparande och CSN-återbetalningar och 'hur ska jag hinna och räcka till, till allt jag måste och allt jag vill?' och vad ska hända sen och hur ska jag egentligen bära mig åt att hitta det där jobbet som bara känns rätt i magen. Måste jag starta eget? Eller ha tre olika jobb som känns halvbra?