aaarrrggghhhh

Det känns som om livet inte längre kommer med så många glädjefyllda överraskningar. En mindre svacka känns rätt stor, jag vet inte vart jag vill längre, vad jag vill, vem jag kan vara eller hur jag ska göra. När jag beklagade mig för Crrly för några månader sen såg hon den andra sidan av saken: Du är inte övergiven av livet. Du är fri att göra vad du vill.

Jag försöker tänka på det där dagligen. Jag är inte fast, övergiven eller har ett utstakat liv.
Istället är jag fri att göra som jag vill.
Problemet ligger väl istället i vad jag ska välja att göra. Skriva eller inte skriva, flytta eller inte flytta, o s v.

aaaaargh.