onsdag, juni 27, 2007

När råttorna lämnar skeppet är det dags för kaptenen att dra hon med

Nä, nu överger jag den här sajten för ett bra tag.

HÄR hittar ni mig istället och det är förmodligen den bloggen jag kommer pinga
i fortsättningen. Jag är ofantligt trött på blogspot nu. Bara en massa strul.
Trots att jag inte orkar pilla med en ny blogg blir jag så illa tvungen.
Det är i alla fall en mildare form av eksem mot att svära över blogspots jävla koleraepidemi.


I rest my case
okeeeeej, det förra inlägget tog mig tio minuter att lägga ut.

tio.

för det krävs lösenord i form av bokstavskod när jag skriver.
och medan man skriver hinner koden ändras eftersom jag inte skriver alla inlägg på två minuter.

så då ska allt uppdateras och koden måste skrivas om. sen blir det error för blogspot är en cepesajt.

och nu är jag jävligt trött på blogspot för jag la ut samma inlägg på wordpress på tio sekunder.
Jag behöver knappast upplysa er om bristen på irritation över wordpressbloggen.

gegga

Jag borde ha döpt min blogg till ABC eller Abrakadabra.
Aallt för att inte hamna längst ner i folks länklistor(ack, min fåfänga avslöjas så lätt att jag nästan borde skämmas, men det är sällan jag skäms för saker så jag låter det bero)

skit också, att jag inte tänkte på det för två år sedan.

Men jag är nöjd med mitt namn ändå. Det måste man väl vara. Sen att det är inspirerat av en textrad i en låt från en sångare som jag inte tänker avslöja eftersom det är en smula pinsamt: well, det är smällar man får ta.

Istället sniffar jag min nya deo(rexona - någonting) och tycker det luktar så gott att jag kommenterar det för D som genast stoppar näsan i min armhåla och håller med.
Kom igen svetten, utmana mig!
Eller föresten, gör för fan inte det, jag är inne i min anti-varmperiod nu, duschar kallt för att inte förgås. Ute är det också kallt och jag trivs.
Men visst känns det ändå så, att sommaren inte riktigt kommit igång. Som om den väntar på något.

själv väntar jag åska, alltid åska.
Och så är jag sugen på äppelpaj och gelegodisar. Sen finner jag ett visst nöje i att göra smulpajsdegen, att skära smöret i bitar och sen stoppa ner händerna i mixen av smör, socker och glutenfritt mjöl. Och gegga.
Alla människor borde få gegga minst en gång i veckan. Ner med händerna i deg eller jord eller blanda färg med fingrarna, vad som får dig att vakna till och tycka att det ändå är lite schysst, det här vardagliga med livet, det enkla att förbereda en måltid eller skära grönsaker.
Jag föredrar smulpaj. Sen att jag planterar om mina blommor ibland bara för sakens skull har väl med saken att göra. Jag tycker helt enkelt om det; att skaka loss den gamla jorden från rötterna medan jag småpratar med blomman och förklarar varför den ska få en ny större kruka eller om jag måste klippa ner den eller dela den och göra två blommor av den så förklarar jag det. Det är sällan blommor dör för mig. Ett tag när jag bodde i örebro och var låg på alla sätt så dog de, som om vi var bundna till varandra. Jag vattnade dem men orkade inte prata med dem. Så de dog. Några gick att rädda.

men först, pajdeg. Klippa naglarna och tvätta händerna noga, dela smöret och hälla på det andra. smula, gegga, trivas.
För att det är enkelt.

Danteklubben

Början på Matthew Pearls Danteklubben påminner mycket om början på "Strange och Norell"-boken: samma babbel och tusentals namn som man inte minns om man inte skriver ner dem(och vem orkar göra det).
Men "Jonathan Strange &..." har i alla fall fördelen av att vara skrivna med en viss humor som framkommer i texten.
Danteklubben är däremot dödsallvarlig. Det tar mig över hundra sidor att komma in i babblet, alltså nästan halva boken. Pompöst språk som man när man tvingas tugga sig igenom det nästan får kväljningar av.

Matthew Pearl känns genom sitt språk som en förläst litteraturstudent som extatiskt och högst frivilligt drunknat i gamla texter tillhörande 'den litterära kanon'. Danteklubben har varken en gnutta humor eller självdistans. Det är inte lättläst eller vidare rolig. Kriminalhistorier må ha en viss charm emellanåt men till och med det saknar den här boken.
Med nästan hundra sidor kvar tvekar jag å det grövsta med att fortsätta läsa. Istället sneglar jag på min nyinköpta böcker i hyllan och sänder en tacksam bön till gudarna att jag inte köpte Danteklubben, för den vill jag inte ens ge vidare till någon annan som kanske skulle uppskatta den.

Etiketter: , ,

tisdag, juni 26, 2007

föresten lånade jag han O.. nånting(nobelpristagaren ni vet. Pahmuk? whatever) "Snö" och någon Matthews bok Danteklubben. Sen köpte jag Anna Gavaldas "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" bara för att titeln är underbar.

Men nästa gång ska jag banne mig köpa den där ukrainska traktorboken. Jag bläddrar i den om och om igen.


Har ni läst Diana Abu Jabers 'Nymåne' ännu? Eller Lily Priors böcker?
Va fan väntar ni på?! läs läs läs!

analgas

Jag har säkert skrivit om det här förrut, eller så är det en av alla saker jag tänkt skriva men det har aldrig blivit av:


Människor som fiser på offentliga platser.
Idag var jag och D på bibblan, jag letar efter någon King- eller Ricebok att läsa men kammar hem noll. En gammal man kollar bland samma hyllor som jag(dvs skräck på engelska) och när han gått iväg en bit hör man jordens jävla fisljud. Då befann sig mannen ungefär där D befann sig så snart kommer D och väser "Han fes!" och vi rymmer fältet snabbt.

Och det där har jag som sagt funderat på, eller till å med skrivit om, tidigare.
Vad i helvete är det med människor som fiser sådär? Nån jävla måtta får det vara.
Nu ska vi inte tugga moralkakor i all evighet men VA FAN!?! Så jävla vidrigt!

Det är knappast en ursäkt att mannen är pensionär; då om någonsin borde han väl ha vett att uppföra sig. Och om man är kass i magen en dag, visst men ska de fisa kan de väl göra det lite i smyg där de är ensamma? har DE lust att andas in mina anala gaser kanske? Nej, skulle inte tro det.

...äckliga vidriga nöppen. Stanna hemma.

det börjar bli sent

...men jag måste rymma min väg ett tag

hitta mig

söndag, juni 24, 2007

Vi ska på ännu en cykeltur idag - hejda oss! - och medan D duschar lyssnar jag på De tomma stegen och ler lite åt att jag i natt inte vågade skriva min novell eftersom jag är rädd för den. Så snart jag ska börja skriva det där läskiga så knäpper det till i rummet, jag tycker mig se något i ögonvrån, ett klädesplagg glider ner från stolen till golvet och jag känner mig inte längre ensam där inne. Hjärtat och tankarna skenar iväg och jag slutar skriva för att krypa in under täcket. Jag ligger där och väntar på att karaktären i novellen när som helst ska stå vid sidan av min säng och flina sådär skenheligt åt mig "Trodde du verkligen inte att jag skulle komma?"

lördag, juni 23, 2007

ibland kunde jag rastlöst vandra mellan rummet och köket, väntades på att något skulle hända, mitt liv eller vad som helst. Mitt i allt kunde jag stanna upp, falla i tårar; inget blev bättre av att jag tänkte på det utan att agera. Det var kanske det som var det svåraste steget att ta: det var hela tiden mitt eget ansvar. Det kom aldrig någon supergud och sa precis hur jag skulle göra härnäst, man fick gå på svaga eller starkare känslor av rätt och fel, traska stigar som redan var upptrampade av andra tidigare, stanna upp och känna efter

och även om jag ibland rastlöst vandrar i dessa rum så tänker jag: jag går min egen väg. det är en omöjlighet att göra något annat. Jag är jag. Ingen annan kan agera på precis samma sätt vare sig förr eller senare. Det finns bara ett jag. och i det finner jag en trygghet och kanske den största av rädslor: Det finns ett jag.

men vad finns där sen

skinkor av stål

Två timmars cykeltur ut på landet och hem igen resulterade i ont i arslet. "Men du kommer få buns of steel bejbi!" säger D på vägen hem och jag hade den raden i skallen sen i form av en löjlig hårdrockslåt "Buns of steel, la laaa, lalalaaa".

Fick en ny dröm på drömtydarbloggen att tyda. K-kvinnan tydde den - medan jag var ute och skaffade mig träningsvärken i arslet - och när jag kom hem skrev jag en egen tydning i kommentaren. Det känns kul att folk faktiskt hittar dit och skriver sina drömmar. Mer sånt!
Åh, ska pinga den bloggen föresten, jag glömmer alltid det.


Så, hur blev er midsommar? Blev den bra? Kul? Berusande och pinsam? Vaknade du intill någon du helst hade velat vakna utan? Jag saknar INTE singellivet. Ju mer jag tänker på saker man gjorde så är jag glad att det är över, been there, done that, tröttnade rätt bra på det.
Och D är jordens bästa pojkvän. Så är det bara.
I mina tankar rör sig en bild av lummig grönska, som mellan träd en sommardag när molnen bara bitvis skymmer solen.
Jag vet inte vad jag ska göra med den bilden annat än att skriva ner den. Jag kan inte måla eller teckna, kan inte sjunga eller dansa. Jag har bara det här; en evig lust och ångest över skrivandet.

fredag, juni 22, 2007

en midsommardagdröm

Efter vår fyratimmars cykeltur igår har jag ont i örat. Man kunde ju tro att jag skulle lida av svår träningsvärk och musmos men nejdå: Örat värker. För att det blåste som fan större delen av vägen. Vi betade av en rätt stor del av stan och det var inte förän jag var på Värnhemstorget igen som jag vågade känna efter och erkänna att jag var rätt trött.

Midsommarafton och det har regnat sedan kl tio igår kväll ungefär. Nu slutade det för någon timme sen. Nere på gården har någon smällt upp ett partytält som får kanicklarna att förskräckt fly ner i sina hålor igen och nu såg jag att någon ska smälla upp ett till tält vid sidan av. Själv borde jag diska. Duscha. Dricka vatten. Ta en alvedon mot örat, o s v. men jag blir nog kvar här en stund till misstänker jag.
Det hade varit finfint med lite sol nu, eller ganska mycket sol. Men jag antar att jag kan dagdrömma vidare.

glad midsommar på er.
En av sakerna som jag kan bli så förkrossad av är när man låter vackra hus förfalla tills det inte längre går att rädda dem. Ett tag stod det ett sådant hus i Sköllersta som jag alltid önskade att någon skulle ta hand om. Huset såg så ledset ut, så ensamt.

För två år sedan var det någon som köpte det och nu är det inte längre grått och ensamt utan solgult och fyllt med familj och barn och gunga på gården. Varje gång jag åker förbi det blir jag så glad att de inte rev det utan att det var själva huset de såg.

Idag fick jag en länk av T med bilder på övergivna platser. Och mitt hjärta värker för det här klostret, jag blir skitförbannad för att de bara låtit det förfalla. Ur led är tiden, respekten för det gamla hållbara försvann.

Etiketter:

torsdag, juni 21, 2007

bloggstopp igen. Jag kan inte skriva. Jag tycker mest den här sajten strular för mig. Jag funderar på att leta mig vidare. Om jag ens går vidare i bloggandet. Jag behöver någonstans att skriva av mig allt strunt som möblerar om i skallen på mig men måste andra verkligen läsa det?

och världen utanför, älskade värld, jag vet inte om jag vill gå vid din sida längre
inte på dessa villkor, inte med de ord du talar, den politik du för. Inte med värderingarna du talar så varmt för. Klipp dig och skaffa dig ett jobb. Drömmare dör i ung ålder, det finns ingen plats för dem längre. eller så dör drömmarna och jag kliver upp halv sex om och om igen för att göra min samhälleliga tjänst, klippt mig och skaffat mig ett jobb, betalar skatt och smygladdar hem film ibland för annars får jag ingen kultur gratis för kulturen är inte för vanliga dödliga längre, inte heller litteraturen eller musiken
och drömmarna tvinar ensam i en säng, persionerad åldring som glöms bort och dör, dör i månader utan att någon saknar henne i ensamma längeheten i stora bostadskomplexet med alla moderniteter och utanför på gatan blir ännu en man nerslagen för att någon kom på hur man gör för att visa tillfällig makt.


nej. jag vägrar
det här är inte jag. inte mina ord trots att det är jag som skriver.
denna futtighet i fångenskap, denna storslagenhet på vift över tomma hav att drunkna i. hon är inte jag. den rosa gryningen över tusentals små holmar, stilla vatten som speglar och alla

borttappade räkningar och fastlåsta tungor i
dig, ett Jag utan du. dessa instängda rum andas hosta och slem. Bortanför: vem vill veta vad som händer där du kanske dör men har du levat

denna stad innanför städers murar, alla rum utan färg och murarna som stänger ute mer än stänger inom dig. rastlöst vandrande i gränder som en gång var dina egna men spökena kom och gick aldrig igen, de bostadslösa och alla dessa tomma rum i ett Du som inte är jag men vi är likadana

Idag har jag gjort en upptäckt om mig själv, något som jag borde fattat för åratal sedan men som jag först idag lägger märke till med hela sin kraft.

Jag käkade min första s k sockerfrukost idag, sedan i april någongång, och inser mitt i allt att jag är skitirriterad och seg nu. Mest arg på ingenting. När jag ätit annat till frukost tidigare har jag inte mått såhär. Så nu är mitt blodsocker förmodligen skyhögt och jag är rastlös och stirrig och ska inte äta socker till frukost igen, någonsin.
Det är inte värt det. Jag håller mig till min havregrynsgröt eller mina mackor. Ingen mer söt youghurt och sockrat te.
Och jag känner mig sådär äckligt mätt med, nästan jäst. Nej, inte värt det.

anti-fest

Eftersom de lovat regn i fyra dagar från och med i eftermiddag så har våra planer för midsommar utgjorts med en eller två axelryckningar. Vi får se imorrn vad som händer. Ska vi fixa lite käk? Ja, kanske det. Dricka nått? Du får köpa nått för de där 200 kronorna vi har kvar(varför kommer lönen EFTER midsommar?), jag ska vara nykter i vilket fall. Vart ska vi gå då? Vet inte.

Eftersom vi inte välsignats med ett hus eller sommarstuga på landet med en fet lada på gården som man kunde ha sommarfester i så hamnar man nog ändå i någons rätt lilla lägenhet mitt i stan. Ingen midsommarstång, men nubbe. Inget dukat bord i solen, men färskpotatis för 98 öre kilot. Och nubbe.
Själv håller jag mig till min bappelsinläsk och alkoholfria cider, eller så blir det vatten. Regnar det och jag fryser blir det te. Te och potatissallad till midsommarmiddag. Funkar utmärkt.

Och det som är det bästa och det värsta med att bo högt uppe och se mycket himmel är att det mulna grå inte tar slut åt något håll. Grå grå grå(med risk att göra en Fröding) moln moln moln(ja, Boye kanske?) och mitt i den världen sitter jag, nyvaken och hungrig och lyssnar på bilarna nedanför och funderar på när midsommar egentligen blev så jävla viktigt att fira. Jag är inte wiccan så det borde kvitta. Midsommar är en dag när alla hysteriskt känner att de måste ha roligt för att det är något man har. Om man inte kan ha skärgårdsmidsommar med sill och nubbe och midnattsbad så är det fylla som gäller. Kan man inte fyllna till kan man lika gärna sitta hemma med en dvdfilm och fanta. Har man inte en rolig midsommar blir man socialt degraderad? Orka bry sig. Nästa sommar ska jag fan ha den där ladan ute på landet och ordna sovloft för de som inte kan åka hem på natten. Själv ska jag ha krans i håret, vita kläder och se strålande lycklig ut. As if. Jag sitter väl, som alla midsomrar, och huttrar i ett hörn och vill gå och sova så snart jag druckit upp min cider eftersom allt börjar bli obehagligt avslaget och alla är fullare än jag.


Förra året minns jag att jag blev glad när D frågade" Hur länge har vi varit ihop?" på midsommar, för jag var inte säker på om vi ens var det. Det är sånt man minns.

äh, skit, frukost nu.

onsdag, juni 20, 2007

Pappersväggar

Jag läste ut John Ayvide Lindkvist Pappersväggar igår. En novellsamling med skräcknoveller.

...eller ska jag säga"skräck"-noveller kanske, eftersom inte en enda av novellerna skrämde mig eller fick mig att tänka efter. Snarare tänkte jag på hur jag skulle kunna skrivit dem bättre. Förmätet, jag vet, men så var det.

Och det roar mig att han jämförs med Stephen King.
Han kommer inte upp i samma klass om King.
Det kanske är sverige som gör det. Landskapen man känner igen, de svenska namnen?
Jag vet inte. Jag gillar Lindqvist som person, av vad jag sett på teve, så det är inte det. Han sa att man ska skriva om det som skrämmer en själv mest, men är han verkligen så lättskrämd?

Mig skrämmer han inte speciellt mycket. Inte alls. Ingen liten rysning längs med ryggraden eller sneglanden efter monster under sängen. Ingen paranoid koll i garderoben eller sova med lampan tänd. Jag lägger ifrån mig boken när jag läst klart den och gör inget alls; ställer den i bokhyllan intill pocketutgåvorna av hans tidigare böcker och börjar läsa en ny bok.

Etiketter: , , ,

How to make a paj utan att ha a clue

Kvällsimpro av smulpaj. Håll en tumme att det blir delikat.
Jag säger som Ozzy: Fettåsocker, fettåsocker.

och till det, filmen The Fountain.


vaya con dios

filmrecension

Jag tyckte f ö att Pirates of the C. nr tre är en skitkass och långdragen tjafsig rulle vars manus man lika gärna kan torka sig i arslet med.

Se den inte!

Sen var det ju Bruckheimer som regisserat den.
Varför är jag inte överraskad.

Etiketter: , ,

och det regnade hela tiden när hon var här - vi såg film och traskade i regn och runt på Malmös gator och runt hamnen och... - utom sista timmarna innan tåget skulle gå och då satt vi på trappen och drack iste och en tjej bakom oss käkade på sin lunchmacka och lyssnade på allt vi sa men jag orkade inte bry mig om det eller det faktum att mina ben är vitare än marmor nu.

Det blev prat om ett ex som hon nämnde ibland och jag kände mig tvingad att ta det där uppenbara snacket om vilket jävla rövhål* han är och hur illa han egentligen behandlade henne: Hon vet ju allt det där men jag förstår att vissa saker är svåra att släppa även när tiden gått. Och jag gillade honom inte något vidare. Det var något fladdrigt omoget med honom och nu förstår jag ju. Samtidigt kunde jag ju inte säga det medan de var ihop, eller medan hon var ledsen, kunde inget säga innan ledsenheten övergick till ilska.

Även om hon var här i fyra dagar känns det inte som om vi hann säga hälften. Kom snart tillbaka, sa jag på väg till tåget. Innan sommaren är slut. Nästa sommar är allt annorlunda, vårt liv blir sig aldrig likt igen efter att året går mot sitt slut, tack och lov, men kom snart tillbaka. Kram på perrongen Hej då och sen promenad genom staden med en hungrig D. Hur kändes det att presentera Malmö som sin stad nu då? frågar han och jag rycker på axlarna; staden är inte min. Den ägs inte av någon. Det är bara här jag råkar befinna mig just för tillfället. Resan är långt ifrån över. Men det här är ändå hemma.


*rövhål måste sägas på skånska. Mer effektivt då. Roligare.
och för att fortsätta vara sur och störd: Jag har skrivit det förr.

Jag VÄNTAR ju!!!! Uppviglingen fortsätter:

HACKA CSN!!!!!
Ibland häpnar man när man får en läkartid skickad till sig "Du har fått en tid hos Hanne Eriksson onsdagden den 20 juni kl 13. kan du inte komma..." yada yada yada. Och tiden är hos en läkare i Örebro OCH de har skickat brevet till min adress här i Malmö.

Tror de på allvar att jag tänker komma? Såg ingen när de gjorde utskicket att en av de berörda har 50 mil att ta sig och förmodligen inte har något intresse av ett besök? Dessutom är det JAG som ska behöva ringa och avboka tiden. Jag. För att de är korkade nog att inte se ett uppenbart misstag.

...stupido



och ja, jag är nyvaken, sur och störd.

fredag, juni 15, 2007

Lappen jag aldrig trodde jag skulle skriva till mig själv:

"Lägg musen på laddning över helgen".

freaky dejts

Jag är nyfiken på andra människors freakigaste internetdejtar. Själv har jag träffat några stycken, inte enbart i dejtingsyfte utan kompissyfte men så har de varit freakiga och skumma och man har kommit med en lam ursäkt och smitit hem med en rysning vilandes längs med ryggraden.

Jag vet ju om några konstiga dejter. Som en bekant som dejtade en kille som mitt i middagen sa "Jag har stor kuk" och hon, med gaffeln halvvägs till munnen, stelnar till och säger"Jaha", men han sa det mest, påstod han, för att en del tjejer reagerar negativt på det när han skulle ha sex med dem så nu ville han förvarna henne om det. yeah right...

Och en annan f d vän som dejtade en kille som ville att hon skulle kissa honom i ansiktet.


och så vidare.
Roande nog är det alltid när jag skriver att jag känner mig så jävla bloggstockad som jag skriver ganska långa inlägg... Men jag vidhåller att jag är bloggstockad.

bloggstockad..... eller nått

Efter några dagarns radiohjärntvätt börjar jag tycka den där Umbrella-låten är rätt schysst.
Och finlands bidrag till eurovisions... långt ord som jag inte ids skriva, men den låten är schysst.

Jag har nyss utnämnt mig till kopieringsmästare. När jag suttit här över en vecka och suckat av tristess så kommer folk på sista dagen att det finns saker de kan få mig att göra. Som att kopiera fem ex av en fet pärm. Och att kopiera är ännu en sån där trist sak som jag inte har något emot att göra. Så länge inte pappret fastnar.
Efter lunch skulle nån av kvinnorna sätta mig på att sortera papper och slänga de som inte gäller längre. Well. Dagen har gått snabbare än jag trodde den skulle göra. Klockan är strax elva och snart börjar folk gå på lunch.



jag är lite trött på bloggen igen. det känns som om man måste prestera så mycket och sådana speciella saker för att folk ens ska läsa eller kommentera. Och det kommenteras sällan på det som jag själv tror. men just nu skriver jag bara tristessinlägg och klickar mig runt tidningarnas nätupplagor, häpnar över alla dumheter och väntar på att få komma hem och städa inför Helenas besök. Hon ringde igår och vi pratade i en kvart om saker som jag hade glömt, som den där DJ-idioten på Frimis som inte visste vem Janis Joplin var(jamen, haja! JANIS liksom!) och hur jag nån gång hade lurat i henne öl som nån lämnat i min kyl efter en fest så att hon blev skitfull först när hon kom hem och vaknade morgonen därpå med kläderna på och en handduk flytandes i toaletten utan att ha en aning om hur den hamnade där...

Haha.

Det låter som något jag skulle göra...
Truga på nån lite mer att dricka "Jag dricker ju inte öl, annars kommer de bara stå här så drick dem du" och jag vill minnas att jag gjort samma sak med annapanna på en fest när hon inte hade med sig något att dricka så jag bjöd henne på allt möjligt och fick andra att göra drinkar till henne så hon fick släpas till sista bussen till Nora av sin alltid lika tålmodige pojkvän TP.
Det var säkert samma fest som Stina bjöd på tequila(jag blir skitkonstig på tequila!) och nån spydde i trappen så att jag fick skäll av sajkovärden nästa morgon PLUS att Jehovas ringer på och jag öppnar skitbakis och spritstinkande och ser glassplitter i trappuppgången och de räcker mig Vakttornet och jag skrattar lite åt dem innan jag drar igen dörren. Jaja, ge mig den där tidningen då, herrå.

Well, jag är en jävel på att fixa fester där människor alltid hittar andra att prata med. Mina vänner och bekanta brukar(brukade)passa ihop så bra att när det var dags för fest igen ville folk komma tillbaka eftersom de hade så trevligt gången innan. Those were the days.

Etiketter: , , , , , ,

En galen natt. Jag kan inte somna för jag har en oro i kroppen. Jag vet inte vad den kommer sig av men den är där ändå. Jag ringer D som varit ute, han är på väg hem, kommer snart, puss puss, och jag väntar, väntar, väntar lite till.

Sen när han slutligen kommer upp säger han att han blivit rånad. Precis utanför porten. Han är lite full. Jag frågar om de sparkade honom, ja lite. Sparkade de dig i huvudet? Nej, bara lite på kroppen, jag mår bra och jag ringer polisen som kommer mitt i natten och sitter i vårt minst sagt stökiga vardagsrum. Jag kollar på klockan, går in på internetbanken och för över alla pengar på Ds konto till ett sparkonto, ringer Telenor för att spärra telefonen men väntetiden är löjligt lång. På Ds stulna mobil är det upptaget, de ringer väl upp flera tusen kronor och jag tänker på så många saker, på inkräktandet och överraskningsmomentet och kränkningen.

När jag ringt och spärrat mobilen och förlustanmält körkortet så pratar jag med D. Han är förbannad, men sörjer väl mest kontaktnätet han hade på mobilen, alla människor han hade numret till. Han låter trött och lite övergiven.

torsdag, juni 14, 2007

Saker man inte vill råka ut för som ny på ett ställe

är väl typ att man säger till en leverantör att ställa sakerna i källaren så kommer nån och tar hand om dem, men ingen går ner och hämtar. Sakerna är frysta så allt smälter... och måste beställas om. *haha*
Men nu kunde han ju ha sagt det när han kom med sakerna. Tycker jag. Det tycker tjejen som kom och berättade det för mig med. Så ingen verkade arg eller nått men när leveransen kommer ju imorrn ska jag ställa den HÄR hos mig så kommer nån och kollar till mig en gång i timmen.


Det luktar glass här, på tal om fryst. En slags barndomens nostalgi; vaniljglass med chokladöverdrag, de där glasspinnarna som man ibland köpte från glassbilen, den där chokladen föll av i ett sjok om man inte bet sönder den medan glassen var precis urtagen ur frysen.
så nu ska jag gå och köpa mig en glass och glädjas över att dagen gått fort och imorrn ska jag syssla med att slänga några sjukskrivningspapper som nån ville ha hjälp med att sortera och slänga.

Och har jag inget annat att göra(det har jag inte) så kan jag kolla på hantverkare som bygger upp en vägg en bit ifrån mig. De får det att se så lätt ut, och de svär inte alls. Jag är van vid svordomar vid renovering. Men nej, den här killen liksom bara sveper över väggen och allt blir jämt och fint. Det är som om han gör det där varje dag.

nyss pratade jag fejkfranska med en fransman. jag borde skämmas istället för att vara road

Krister

Stackars stackars tjejen som ringer till Krister i P3 nu. Hennes bästa kompis har blivit ihop med killen som hon varit kär i ett halvår och nu ska hon träffa dem som par för första gången och har jordens ångest över det.

Jag förstår henne men jag har tyvärr inga goda råd att ge, om jag nu kunde. Själv skulle jag hålla mig så långt borta från dem båda som jag bara kunde och sysselsätta mig med så mycket annat att man inte hann tänka, eller så skulle jag gråta konstant i en vecka och sen när jag kommit över det tänka att nån bättre dyker upp.

mörfi

...och okej, det där som bokhandlarna på nätet har; "Den som köpte den här boken köpte även..." är fejk.
Nu kanske ni redan visste det men jag är naiv och tyckte det var en lite kul idé att se vilka böcker som andra köper. Men hur man än klickar så kommer "En man med litet ansikte" upp. För att de vill att man köper den.
Men då har de inte träffat Obstinat nr Ett; Moi!
Bara för det tänker jag inte läsa den. Den verkar inte så rolig ändå, så jag hade nog inte gjort det i vilket fall. Jag vet inte vad jag vill läsa heller, BOKTIPS TACK!


Min början av lunchen var som Murphys introduktionsmöte till Helvetet. Allt som kunde ramla i golvet ramlade. Allt som kunde spridas ut på stor yta och orsaka så stor förödelse som möjligt gjorde givetvis det. Plus att jag fick dricka ljummet te och läsa den där eländigt trista boken.
Till råga på allt sitter det en Mycket Bister Herre i en av sofforna en bit bort och betraktar mig och det blir jag aningens nervös av så jag skvimpar ute lite te på bordet. Vad annars. Efter lunchen gick han förbi här och var lite mer bister och sneglade på mig utan att le det minsta. 60+män utan humor är mina absoluta favoriter, och nu skämtar jag bara en aning.


Och jag, jag är fortfarande hungrig

blue moon

Nyss på lunchen påbörjade jag Iselin C.Hermanns bok "Där månen ligger ner". Jag köpte den för att framsidan på pocketboken är vacker och baksidan låter lovande.

Vad gäller innehållet är jag ytterst tveksam. Dels hoppar handlingen mellan två tre olika personer och man måste orka hålla iordning på vem som är vem. Dels är språket lite o-originellt och o-vackert. Efter att ha läst ut Abu-Jabers "Nymåne" igår är den här boken väldigt blek. Istället vill jag ha mustighet och något som suger tag i mig, längtan och vindar och lockar som faller ner i pannan innan de sekunderna efter tålmodigt föses bort. Någonting mer livligt. Liv.

Så nej, ingen mer liggande måne för mig idag. Istället blir det Marques Hundra år av ensamhet och spel på ica.se

vampyrer, Alan Ball och så jag, Lena...

Jag läser lite snabbt att samma kille som producerat "Six feet under" kommer med en ny vampyrserie som heter Ture Blood.
skitcoolt, tyckte jag och imdb-ade på den och...

...och fann skådisar som kommer bli tidernas MESIGASTE vampyrer eller så kanske det är meningen att de ska bära masker i stil men buffy-vampyrerna?
Lamt i så fall(att sno buffystilen). Dock är Anna Paquin med i den serien, och henne gillar jag inte enbart för att hon är Rouge i X-menfilmerna. Hon är åtminstone lite lagom vampyrig.

Fan, Alan Ball. Ge mig en chans, jag skriver 50 skitbra avsnitt av en vampyrserie till dig på något år. Du kommer bli snuskigt rik och jag kommer vara halvrik där i bakgrunden och kan bli den nya Michael Crichton a la ER/jurrasic park o s v.

Hepp!
men ändå: i mig finns rum som ingen annan någonsin kommer kunna ta sig in i.

Under huden

De kommer givetvis marknadsföra det som något bra, något enastående revolutionerande. Alla fördelar med det kommer att skrivas med stora bokstäver över städerna och skrikas med de högsta rösterna, sminkas med de finaste blingblinget. Se hur bra det är för dig, hur bra det är för oss, hur säkert det är. Biverkningarna är obefintliga eftersom möjligheterna är oändliga.

Det är en sida av saken. Det ska gå snabbt och vara smidigt. Det är modeord som börjat smaka beskt i min mun den sista tiden.

Det handlar om det nya datachipet de talade om på Tv4:as Nyhetsmorgon imorse. Det är litet och smidigt och man kan sätta det under huden. I det kommer det kunna finnas uppgifter om dig som kan användas på flera olika sätt. En affär kommer kunna veta vilka kläder du har på dig och var du handlat tidigare och då veta hurdana kläder du antagligen är ute efter så snart du kliver innanför deras dörrar. En bar kommer kunna ta betalt för det du ätit och druckit genom att du håller upp chipet framför en avläsare på vägen ut. Sjukhus kommer veta så snart du kommer in vad du varit inne tidigare för och om du är allergisk mot något.

Och det låter smidigt. Det låter smart. Enkelt. Chipet kommer kunna bära all information om dig. Det kan lätt placeras under huden på handen utan att man känner av det, och sen behöver man inte bekymra sig mer för det.

Men sen kommer man in på det här med integritet, och integritetskränkande.
Avläsare av chipen världen över kommer veta allt om dig. Allt.
De kommer alltid att veta var du befinner dig, och i vilkas sällskap du är. De kommer att veta när du äter och när du sover. De kommer att veta när du har sex oich med vilka, och till och med när du sitter på toa. De kommer veta allt om dina vanor och ovanor, och i slutänden kommer man inte kunna gömma sig alls. Någonstans.

De kommer marknadsföra även detta som något storslaget. En nya tidens trygghet. Begår någon ett brott kan de veta vem som befann sig på platsen för brottet för en avläsare registrerade det och spårar upp personen på nolltid.
De kommer veta vilka åsikter människor har och vad de röstade på(vilket de iåförsig redan vet). De kommer att säga "Vi ska skydda er från de här farliga människorna" och märka alla som är misstänkta terrorister och pedofiler, misstänkta extremhögeranhängare och kommunister, anarkister. Och så vidare. Avvikare. De med egna åsikter och övertygelser.

Storebror, samma ömma broder som påstår sig vilja ditt bästa, kommer övervaka dig dygnet runt, alltid se dig, alltid veta allt.


...och sedan; vill vi verkligen veta hur det kommer att gå. Vad krävs i det chipet för att storebror ska kunna bestämma när du ska dö? Hur skyddar de från att andra mindre seriösa ska kunna veta allt om dig de med? Småskurkarna som snackar lent och står intill dig på bussen med sina avläsare innanför jackan? Vad hindrar dem från att ta reda på vad de behöver om dig, komma nära dig och dina barn, klampa rätt in i din bräckliga trygghet, in i ditt huvud

Etiketter: , , , , , , , , ,

dagens första irriterade muttrande

Jävla analfabet.

onsdag, juni 13, 2007

Nymåne

Om jag hade velat gråta offentligt hade jag chansen nyss när jag läste ut Diana Abu-Jabers Nymåne.
Det är en sådan vacker bok. Vissa stycken är så vackra att jag ska hem och stryka under dem, snabbläsa igenom sida efter sida tills blicken fastnar på orden jag längtar tillbaka till.

Fast i mitt huvud ser Hanif ut som Heroes Sendhil Ramamurthy . Som en indier alltså, inte som en irakier. Well, det kvittar.

än att dö med tynande låga

Jag har blivit en gnällig jävel. En bitterfitta med en massa drömmar som inte blev av, eller snarare, inte skedde så snabbt som jag trodde.
Man ska inte tro en massa saker om sitt liv. Men man måste agera. Jag vet inte riktigt vad det var jag drömde om. Men allt om oftast så känner jag att jag är menad för större saker. Jag vet inte riktigt vad, men det känns som om jag har en smula ont om tid.

Och det är inte så att jag vantrivs i livet som det är nu, med D och Malmö och allt det där.
Jag tror att man någonstans bara tar saker som de kommer. Men ändå måste man följa sina drömmar, göra något av dem. Under tiden.
Ändå behåller jag min bild av mig själv som en bitterfitta. För att så länge man är medveten om att ens drömmar inte blir av när man sitter på händerna och väntar så har man ändå ett val att börja leva sina drömmar i nästa sekund, eller nästa.

och det är genom valmöjligheterna drömmen hålls vid liv. En flämtande låga som ibland brinner så starkt att ljuset syns genom ögonen och huden medan man sjunker djupt in i görandet av det man älskar allra mest.

lets talk about arbetarklassdottern

Hemligheten med bloggmobbing är att göra det så diplomatiskt att offret inte förstår förolämpningen utan tackar för uppmärksamheten.

Det här var väl inte det mest diplomatiska. Men jag gillar tanken på en femtiotalsspermie(mina ord). Och tyvärr, allt jag läst som nämnda dam sagt är verkligen sprunget ur femtiotalsnormer.

Ibland tycker jag lite synd om henne på samma sätt som man tycker lite synd om handikappade kattungar, med huvudet på sned och ett näpet "halledudane då".

Etiketter: , , , ,

min hals är granne med gud

Nu har jag så jävla ont i halsen att jag inte kan svälja. Det pluppar till i öronen varje gång jag försöker. Och jag måste ju svälja varje gång jag dricker vatten för att jag tänker att det är bra att dricka så mycket som möjligt. Och för varje klunk grimaserar jag illa. Nu ringer jag fanimej vårdcentralen och frågar om jag kan komma dit snart. Jag vill ha halsknark, plenty of it.

Och prata vill jag inte heller göra, för då kliar det. Det är tur att det inte ringer mycket här.
Inatt vid tre vaknade jag av att jag hade ont och var så torr i halsen att det brände.
När jag är sjuk(eller vaddå "när jag är sjuk"? Alltid!)är jag extremt gnällig. Jag vill dricka varmt varmt te och äta glass.

Min hals är granne med gud idag

Etiketter: , , , , ,

hilfe

jag får mail från vakten. "Hej Lena. Glömde vi oss lite där? En besdöksbokning ska se ut på det här sättet" och jag har god lust att svara "Nej. jag glömde mig inte. Bara för att du är en idiot som inte kan annat än klipp- och klistra i ert jävla bokningsprogram behöver du inte hacka på mig. Du kan inte tänka själv. Erkänn det istället och låt mig vara.
Och vaddå "vi" glömde"oss". ´Är du jag? För om du var det så skulle du vara en ännu större idiot om du tvingades maila till dig själv.
M v h Lena."

Istället svarar jag inte alls. Muttrar mest. Klämmer mig på min extremvärkande hals och snyter mig. Tänker på hur någon av de anställda här skämtade om att vakterna inte kan tänka själva och nu förstår jag.

och minuterna tickar vidare.

angående det här med äktenskap och...

Allvarligt. Jag blir lite skraj för en del människor. Inte rädd-rädd utan bara mer sådär att man ryggar tillbaka som om man just sett något väldigt vidrigt alldeles för nära en, ett ögonbryn höjt i cynisk förfäran och där: en spindel som dinglar från taket en centimeter från ens ansikte eller åsikter tillhörande en kristnad medeltid i en ny tid tusen år senare när allt ifrågasätts och sätts på sin spets. Det är alltid samma förlöjligande som återkommer; det handlar om sex, kärlek, religion, tillhörighet. Begränsningar, regelverk, ramar att leva inom. Att kliva utanför de ramarna är för många likvärdigt med död, mental eller social sådan.
Men istället för att fokusera på de som inte kliver utanför borde man hylla alla dem som vågar sticka ut och följa hjärtat, vad det än säger, hur det än går emot de där reglerna som samhället skapat för att hålla en illusorisk ordning.

Det här är 2007 och fortfarande håller människor kvar den kristna värderingen om äktenskap som fortplantningssystem och även äktenskapet som regelverk där kvinnan är underställd mannen; Det här är 2007 och fortfarande är det inte tillåtet att ifrågasätta patriarkatet utan att någon ska komma och påpeka att "Såhär har det alltid varit och därför ska det så förbli!"
Det handlar ju inte ens om att bevara traditioner eller ens att det föds för få barn i Sverige eller världen. Världen är överbefolkad flera gånger om.
Det här handlar bara om kontroll av andra. Inget annat. För att människor som väljer egna vägar att gå är hotfulla och farliga.

Dessutom är inte Sverige längre ett helt kristnat land. Kristendomen är standard i Sverige men svenskarna är inte kristna. Att staten då ska komma och bestämma över kyrkan och religionerna är ännu ett sätt för dem att behålla illusionen av kontroll, och de flesta av oss tror på den kontrollen. Det är inte statens uppgift att bestämma över människorna i ett land. Det är inte de som bestämmer över folket. Det är folket som ska välja dem, och på samma sätt ska folket kunna välja bort dem när de vill.

Dock är det skönt att så många faktiskt har reagerat på det här. Människor kan tänka själva. För det är jag djupt tacksam.

P.S Fram tills nångång på 1970-talet(1972 eller 1977) var homosexualitet en sjukdom som man kunde ringa och sjukskriva sig på: "Hej, jag kan inte jobba idag för jag är lesbisk".

Etiketter: , , , ,

medeltidsmentalitet

Och här är den där korkade medeltidsartikeln om att äktenskap ska vara barnalstrande.

Etiketter: , ,

tisdag, juni 12, 2007

I P3 spelades det nyss en sketch om ett gift par som inte kunde få barn och var tvungna att skriva under anullering av äktenskapet eftersom syftet med äktenskap är att producera barn....

Jag gillar sådana små kängor till icketänkande idioter.
Måste jag ens nämna vilka jag menar? Tror inte jag har läst hela artikeln men när jag har mer ork och är mindre inne i mitt spelande(tack, ica.se!) så ska jag länka till den. Även om ni redan läst den.

Etiketter: , ,

Jag är så in i helvetes uttråkad idag.

Men helena var på radio förrut och berättade på "Rond" i P3 när hon blev nekad till ett HIV-test på en vårdcentral. Hon lät lite förkyld . Själv är jag nästäppt som fan men tar jag nässpray blöder jag näsblod istället. Jag är hellre täppt. Eller täbbt, som det låter nu.


no, blogging diddent då it får mi. Still boooored.

I rörelse

Jag kan inte sitta på en stol ordentligt. Det tar emot. Det är som om kroppen måste krumbukta sig och benen måste sprätta iväg och ryggen måste vickas på.

Det är kanske inte så konstigt att jag rör mig en massa när jag sover med.

Etiketter:

don´t try this at home

Någon dag borde man kanske sluta ironisera över världen och börja ta den på allvar.

en med choklad, tack.

Gaaah, jävla felstavarsaggande. De gånger jag läser igenom mina tidigare inlägg hittar jag alltid stavfel. Fatta så störigt det är. Orkar man rätta dem? Njae.


... och nu fick jag två veckors jobb till. Fast på annan plats.
Fan vad jag kommer BLOGGA då. Så ni vet. Nu ska jag jobba bort hela sommaren och till hösten kommer alla tycka jag är konstigt trött och blek men det är för att jag inte spenderat mer än några timmar i solen på hela sommaren. Schysst, då behöver jag inte raka benen...

Någon jag pratade med nån gång tydde "sagga" som spermaflöde. Inte som "gaggigt prat" som jag använder det som. Dialektala ord roar mig.

Dagens pubertala fnissord.

Jag myntade just ett nytt ord. Ståndkollande.
Det går att nyttja i flera sammanhang.
Det jag menade var att kolla på (marknads-)stånd
men man kan ju även kolla på andra slags stånd om man känner för det.
Stånd är ett underligt ord. När jag var liten tyckte jag det var pinsamt att säga stånd om marknadsstånden för en komlis till mig fnissade alltid som en galning då för hon hade en storebror som hade förklarat för henne vad stånd egentligen var.

Jag fick arbete en vecka till här nämligen, men missar då heeela Malmöfestivalen men det kvittar för allt det gotta är på kvällarna och jag kan pressa in allt ståndkollande och gatuståndskäkande på helgerna.

Och jag får pengar. Pengar.
Ibland när jag är pank glömmer jag bort hur mycket jag gillar pengar.
Man kan göra så mkt bra för pengar. Man kan slippa tänka på sig själv och att man måste ha skithuspapper och smör för de sista pengarna och istället klämma en femtiolapp i handen på nån av alla uteliggare som nu under sommaren lämnat värnhemstorget och nu hänger i Rörsjöparken.

Etiketter: , , , , , ,

måndag, juni 11, 2007

Föresten började det ploppa upp kaninungar ur marken för några veckor sedan och den minsta jag sett på vår gård var max en decimeter lång. Den var så söt att jag ville fånga den och gosa med den men den var för snabb för mig. Istället får jag gosa med Giraffael, han är gul, har krokig hals och ingen mun och är en present till... ja, inte till mig i alla fall. Men han ligger i vår säng och väntar ut tiden. En dag kanske jag gör en ***(namn på person) och lägger in ett kort på honom.

kärnfullt

Jag vet inte hur det gick till men klockan har lyckats blir halv FYRA och jag kan traska härifrån om en timme med gott samvete. Jag är bara en smula rastlös och ganska så mycket kletig om händerna efter två clementiner. Med kärnor i. Jag gillar inte kärnor i klyftor, clemetiner apelsiner, mandariner och satsumas ska ätas lätt, inte med kärnspottande. Dessutom satte jag nästan en kärna i halsen så nu är jag lite arg på clementiner som art.

och dessutom, som grädde på moset, så fick jag till årets lamaste rubrik. Hepp.

Etiketter:

murphy gjorde sig påmind

Jamen, det är klart de ringer och vill att jag ska jobba nästa vecka med, men jag har redan bokat upp mig just de dagarna eftersom H kommer på besök. Och hon, inte H utan kontaktpersonen jag har på rekryteringsföretaget, låter sur för det innebär mer jobb för henne att skaffa nån annan som jobbar här men va fan, bokar de mig på fasta tider och säger att det inte blir mer så är det väl inte så konstigt att jag gör annat de dagar där inget jobb är uppskrivet.

Ändå har jag fånigt dåligt samvete för att jag inte kan. Det är det där samhälleliga samvetet igen, man "måste" jobba annars är man bara en parasit på samhället men jag sätter mig emot det där för jag har inte träffat H på över ett år. Vi har ungefär hur mycket som helst att prata om. Om vädret är bra kommer vi ligga på en filt och snacka eller gå runt runt på Malmös gator. Hon ska vara smakråd a la skoinköp och det är roligare att gå i affärer om man har en vän med sig och inte en suckande pojkvän.

Etiketter: , , , ,

Det roliga med bloggar är att så många människor tycker att de har så många viktiga saker att berätta.
Som jag själv.

eller så är det bloggare som ber om ursäkt, lever i självförnekelse, för sin existens och sina tankar genom namn som"lilla jag" eller" bara mina tankar" som om de saknar betydelse.
Egentligen gör det ju inte det. Och samtidigt gör det det.
Det är dessa paradoxer som håller livet flytande.


Och det är klart man skriver för bekräftelsen. Även om det bara är att själv kunna klappa sig på ryggen för att man producerat ett antal inlägg samtidigt som man tjänar 100 kr i timmen på att sitta på en plats och vänta på att det kanske ska ringa. Att ha en blogg som ingen läser är som obesvarade ekon; så ödsligt och sorgset att jag nästan blir ledsen av bara tanken

Etiketter: , ,

white trash i rörelse

...och någon gång på lördagsnatten konstaterar vi att de som tidigare spred sina kramiga nallar och blinkande bilder och ängelglitterbilder på vildawebben numera har en blogg på expressen.
Efter ett sms av syrran ringer jag mamma som vill höra hur jag mår.
"Det är bra med mig", säger jag, förkyld som fan.
"Jaja, jag skulle bara höra hur det var med allt. Det är 30 grader varmt här", säger hon och jag säger att jag behöver nya skor "för CSN vill ha alla pengar jag får nästa gång" så det blev visst inga sommarskor ändå och mina converse sjunger på sista versen. "Jag ringer från jobbet så jag kan inte prata länge".
"Nejnej, jag skulle bara höra hur det är med dig. det var ju ett tag sen vi pratade" och jag tänker på varför det inte blivit en vana att ringa mamma en gång i veckan men kommer fram till att det nog beror på att jag 90% av gångerna känner mig som en tolvåring och sånt orkar man inte med en gång i veckan.

åh, äntligen är det Krister på P3. Lovely.

Hej, jag heter Lena och jag är en vänstervriden bakåtsträvare

Okej, jag är väl en bakåtsträvare, men jag har aldrig förstått vad som är poängen med att göra en cover på en låt där originalet i slutänden alltid är bättre.

Som nu när nån rockat till Chris Isaaks Wicked game och trashat låten till pinsamhet. Eller tidigare somrar när de pimpade till några depechelåtar.

...och visst, det är ju kul att kidsen blir bekant med DM men så finns det ju alltid puckon som i sin okunskap kommer att hävda att den pimpade versionen de svettas till på le discouteque är originalet.
Jag avskyr sånt. Jag var nämligen likadan när jag växte upp(Självförakt, vad är det?)...

Nej, jag är en musikalisk katastrof helt enkelt, för jag tycker covers som görs med tanken att tjäna pengar är ungefär lika roliga som blåsor i analen. Inte för att jag någonsin har haft blåsor där men är de lika smärtsamma som när man får dem i munnen så är jag inte så sugen på att testa dem någon annanstans heller...

Etiketter: , , , , , , , ,

bekräftelseläsare

Som jag sa: jag skulle blogga när jag är i duschen eller är mitt inne i något för det är då jag kommer på alla inlägg som jag känner är bra och värdiga. Givetvis glömmer jag bort dem så snart jag lugnar ner mig lite och kan skriva ner dem.

Häromdagen var jag återigen på jakt efter något att läsa på en av Malmös bokhandlar- jag återvänder av någon anledning alltid till just den bokhandeln trots att utbudet inte är det största- och insåg att jag tycker att många av titlarna på böckerna är så pass lama och töntiga att jag faktiskt aldrig skulle vilja läsa dem. Hur tänker författarna när de väljer titeln till sin bok? Jag läser hellre en bok med titeln "Historier om en ukrainsk traktor" än "Yvettes helg i stan"(helt fiktiva titlar, fast det finns en bok med nått om en ukrainsk traktor som jag har tittat på flera gånger) eller vad som helst som är författat av marian keyes. Skulle jag bli sjuk och ligga i en hängmatta en sommar skulle jag kanske läsa även sådana böcker men det skulle inte passera okommenterat...

Men vad vill jag läsa då? Just nu är jag lamslagen och läser Diana Abu-Jabers Nymåne när jag kommer åt men imorse plockade jag ner Marquez Hundra år av ensamhet innan jag gick hemifrån för det var säkert tio år sedan jag läste den sist...

...och så insåg jag en sak. En del människor som man ser på stan är så uppebara bekräftelseläsare: Det vill säga att de läser en speciell bok för att andra ska se det och tänka att de är smarta. D och jag såg en sådan läsare bara för nån vecka sedan, en kille i 35årsåldern som läste nått riktigt djupt och tjockt och som satt helt snett på parkbänken eftersom han var tvungen att hålla upp boken för att de som passerade skulle se vad han läste.
Jag minns inte om det var Dostojevskij eller inte men jag kände igen namnet från litteraturvetenskapens boklistor och genast tänkte jag att han var en bekräftelseläsare. Han läser för andras skull, inte för sin egen. Nu kan jag ju ha helt fel, han kanske är en flitig läsare av ryska författare av alla tider men varför satt han då sådär med bokens titel synlig istället för att sitta avslappnat och njuta av boken.
Själv vill jag inte att folk ska se vad jag läser. Låt dem undra. De drar ändå egna slutsatser av mig så snart de ser mig.

Jag saknar mina böcker, mina bokhyllor, kom hem kom hem, vi har fått en ny hylla som ni kan bo i.

Etiketter:

stackars stackars stackars bratbruden

Poor little rich girl.
Men Paris, se det positivt!
Du är ju redan van vid övervakningen och uppmärksamheten.
Du levde ju redan i en glasbur så den här nya är väl ingen större skillnad.
Du kommer gå ner ännu mer i vikt av fängelsevistelsen och skapa den nya trenden prision-chic när du kommer ut igen. Och efter du suttit av din tid kommer varenda talk show i usa vilja ha dig som gäst och du kan kräva en massa pengar av dem för att du ska komma dit.
Det är ju lite av en give-give situation det här.
Så sluta grina, lille rika flickan.
Du får rynkor av att skrynkla ansiktet sådär. Och så vitt jag vet så är inte rynkor 'the new black'. Inte ännu.

Etiketter: ,

Umbridge is on the go again

Det är som det är. Saker händer.

Jag borde blogga i duschen. Eller när jag klär på mig och inser att jag nästan glömde att ta på mig deo -och de där bilderna av hur jag sitter svettig på jobbet och stinker dyker upp i skallen på mig och fortsätter med sitt ganska roande malande hur jag får gå hem för att ingen vill sitta med mig på tåget och alla pekar på mig och skriker SVITTEFITTA på skånska.

Jag vet inte om det skulle bli så om jag glömde deo. Folk sover här efter jobbet, det finns duschar och omklädningsrum i källaren. Garanterat har nån av dem en deo jag kan låna om det skulle krisa. Men när man börjar fantisera om nått, hur konstigt eller normalt det än må vara, så springer tankarna alltid iväg med mig och avbryts snart med andra konstiga saker. Det har alltid varit så med mig, att jag har så mycket i skallen att jag ibland missar det viktiga och så dyker det upp en låt i skallen på mig med en text som har en poäng och den försvinner inte innan jag fattat poängen. Det är som det är. Saker händer.

På vägen hit kom jag att tänka på en bild jag fick i skallen när jag en av alla de där gångerna åkte mellan Västerås och Örebro. Jag minns att jag berättade om det för Classe på nån av våra promenader som sa "Jamen, du ser, du måste skriva. En sådan sak skulle jag aldrig kunna komma på".
Det känns som så länge sedan nu. Ännu en av dem man tappat kontakten med, ännu en av dem man sörjer en smula men man tänker att det är som det är, saker händer.
Inatt när jag skulle somna för femte gången kom jag att tänka på min novell igen och den biter sig tag starkare och starkare, som en zombie hugger den tag i mitt kött och släpper inte taget innan den fått med sig en stor bit av ett Jag från mig. Sen hade jag svårt att somna, för jag blev rädd för mig själv, att jag kunde tänka fram sådana läskiga händelser och väntade hela tiden på att det som jag fantiserat fram skulle hända mig just för att jag var skaparen av det. Och skaparen dör alltid under sin skapelses hand.

Det är som det är.

.. men annars är allt bra

måndag morgon och jag är förkyld av bara satan. Nu känns ju visserligen uttrycket "av bara satan" väldigt mycket som 1982 och jag är 8 år och får inte säga 'satan' utan att få en sträng blick av min språkvårdande ömma moder men eftersom jag inte tror hon läser min blogg är det uttrycket jag använder. Jag är förkyld av bara satan. Bomull i pannan och bakom ögonen tillsammans med den där lätt bedövade brännande känslan av baskelusker som invarderar min hjärna, jag känner mig världsfrånvänd(nåja, i alla fall aningens mer än vanligt) och bortkollrad och nu ska jag sitta här på jobb resten av veckan och vara seg trött snorig och till råga på allt är jag allergisk.

igår när jag och D gick på drottningtorget mötte vi en flinskallig kille som nös och sen mitt i allt vrålade rakt ut "JÄVLA FITT-ALLERGI" och jag är benägen att hålla med honom. I mina new age-böcker står det att man väljer sina sjukdomar själv, som en följd av att man ska lära sig något av det till nästa liv. Jag vill säga "BULL SHIT" tillsammans med ett "ÄT SKIT andejävlar!". Jag väljer gärna bort att vara allergisk mot en jävla massa saker. Istället vill jag välja att bli frisk från diverse saker. Vid glutenhyllan på Hemköp sa en tant till en annan "... men hon är inte glutenallergiker längre, hon blev frisk från det!"(och jag har hört andra som blivit det med, genom homeopati flera av gångerna) och det låter som en dröm för mig. Jag saknar krämbullar och sånt där frasigt lantbröd med vitlök i. Annars klarar jag mig, jag är plågsamt anpassningsbar(för att överleva sa någon, människan är anpassningsbar men jag är hellre frisk) och ibland vill jag hellre vara obstinat som fan bara för att en del av mig skriker av det.

fredag, juni 08, 2007

De här sista timmarna innan man slutar en fredag är alltid segast och de mest rastlösa. Jag skriver brev och funderar på om jag ska dricka ännu mer kaffe/choklad. Folk har börjat gå hem för dagen och det tystnar mer och mer här. De få som är kvar pratar om helgen och vädret vi ses på måndag så ska vi ta det där ha det bra, hejhej och de vinkar lite till mig när de går och jag sitter här till halv fem och allt jag har att äta nu är dajmbiten som ligger där i sitt röda papper.

Nu är jag tillbaka i sockerträsket. bara för att jag velat hålla mig pigg med fuskkaffe.
I helgen blir det grönsaker och frukt när suget sätter in.


På lunchen roade jag mig f ö med en ganska slående likhet mellan tidningen Damernas värld och Expressen. Jag är knappast den första som ironiserar över det.

Etiketter: , ,

Jag hatar the Rekryteringsföretag och den här fukking rapporteringen som aldrig tycks funka för mig och nu har jag sagt till dem TRE gånger att de måste ändra och fixa så att jag kan lägga in det jag jobbade i april och maj för jag har ingen lust att vänta på aprillönen i ytterligare en månad.

Annars är det här lätt en av de bättre rekryteringsföretagen jag arbetat för.

Etiketter:

Jag är lite besviken: kontorsförrådet var inte den dröm och orgie i pennor och papper som jag hade föreställt mig. Men det ska finnas ett till förråd sa någon imorse - jag ger inte upp riktigt ännu.

kärlek i kök

Eftersom maten smakade lika illa idag som den gjorde igår så käkade jag bara litegran och slängde resten. Dessutom läste jag en ganska smaklös del i hantering av odöda och började må lite illa. Istället blir det fett och socker för hela slanten. En bit dajm, en bit japp och förmodligen mängder med chokladkaffe innan jag slutar. Ett äpple tuggade jag snabbt i mig och insåg i samma veva att fruktkorgen som alltid brukar stå i köket inte fanns där idag och jag har inte släppt in någon med en heller. Men kommer den ska jag hugga mer frukt. I köket märkte jag kärlek mellan två av 'eleverna' här, ni vet, blickarna och den intima rösten trots de vanliga frågorna "smakade det bra?" och hon lägger huvudet lite på sned och han drar en hand genom håret och tar ett halvt steg närmare och svarar med ett leende. Hon ser ner i marken ett kort ögonblick och märker att jag är där så jag böjer mig snabbt ner vid diskmaskinen och låtsas om ingenting. kärlek i kök.

Knulla mig om jag har fel men är inte du Bobby Ewing?

Tio år sen: 1997. Just dagens datum var dagen efter att jag slutat Skrivarlinjen. Jag var djupt sorgsen över det eftersom jag älskade att gå där. Jag minns hur nervös jag var när jag började, hur jag hamnade mellan Catta och Andreas i klassrummet och inte förstod ett ord av vad läraren sa eftersom han pratade.... skånska. Inser ni ironin i detta nu kanske?
Var hemma i Kumla i några dagar efter skolslutet innan jag packade en stor väska för att bo med E hos hans föräldrar i några veckor innan vi hyrde hans kusins lägenhet svart i ytterligare några veckor. Kusinen hade ett runt ansikte och allt satt i mitten av det. Han såg rätt märklig ut.
Den hösten började jag ännu en folkhögskola och vantrivdes som fan, började använda internet på allvar och skaffade min mailadress(den jag har msn på nu) och skrev en artikel om vildhet och vargar som hamnade i skoltidningen- till min stora förlägenhet.

Fem år sen: Ett år som glutenallergiker tror jag. Minns inte vad som hände eller vad jag gjorde 2002. Kan kolla det i min dagbok på lunarstorm(har kvar kontot bara för dagbokens skull...) Jag pluggade nog på MDH föresten. Våren -02 borde ha varit B-kursen i litteraturvetenskap men jag är osäker. Jag var singel och festade antagligen en hel del.

Tre år sen: 2004. Hade nyss flyttat tillbaka till Örebro, bodde med K i en lägenhet som varade i ett år. Saknar lägenheten ibland trots den fula blå väggen i köket. Missfallsåret, mådde piss ett bra tag där, käkade piller och glädjen var tillbaka men bara på ytan. Lärde känna Helena.

Ett år sen: Hade precis börjat sommarjobba på fabriken igen för Maud hade tidig semester och var i Frankrike. Satt väl 50 mil från D och saknade honom som fan större delen av tiden. Reste till Malmö så snart jag hade råd.

Två månader sen: April. fan, haha, jag minns inte om nått speciellt hände i april i år men enligt bloggen var jag på Ladytron, hörde frasen Knulla mig om jag har fel men är inte du Bobby Ewing? Maria Gripe dog och jag hade crawings efter äppeljuice och jag läste Lily Priors Passion som är en jättebra och rolig bok. Jag gillar Lily Prior, hon är min saftigt glädjefyllda källa i bokvärlden. Bland många andra. Men gaaah, hennes böcker gör mig alltid så jävla glad.

Igår: igår satt jag här och tokbloggade, aningens mer uttråkad då än vad jag är idag för idag läser jag hanteringa av odöda och tokbloggar och håller ett öga på vilka som går in och ut genom dörrarna här.

Imorgon: Imorrn ska vi, enligt planer, till ikea och fixa lite i sovrummet och jag ska handla skor om jag inte kräks på det ytterst fula utbudet. Helst vill jag ha ljusturkosa converse och ett par öppna sommarskor men vi får se. Och jag ska sova längre än till klockan sex.

spegel

Jag efterlyste ju en hobby för ett tag sedan, en passion eller sysselsättning. och nu igår kom jag på att jag ska pynta en spegel jag har. Jag målade den men nu passar inte färgen in nånstans så jag ska slipa bort den, måla om den och sen orka med att sätta på mosaikplattor. Fast den är rund, spegeln, jag funderar på om jag ska skära den i annan form eller nått.
Jag vill i alla fall ha den i sovrummet så mosaiken får gå i gröna toner.
Jag har dessutom en mosaiklampa(snyggare än vad det låter, jag lovar!) i grönt som skulle passa i sovrummet. Den är lite i 60-talsstil.
Den kommer ta ett tag att göra, mosaiken är inte alltför billig att köpa men det gör inget, det får gärna ta lite tid. Jag är mest glad att jag kommit på något att göra.

Etiketter: , , ,

dagens andra bajsrelaterade inlägg

Nyligen var jag på möllan och på en av ölhaken där. Där händer alltid nått kul; man hör samtal eller ser människor man blir glad av. Eller så ser eller hör man saker som gör att man tröttnar lite på människor även om det i det stora hela alltid är trevligt där. Sist var det ett gäng på sex pers som rökte så jävla mycket att jag inte kunde sitta i bordet bredvid eftersom jag emellanåt har en önskan om att kunna andas(det är nått konstigt behov kroppen har) och dessutom snackade de om ytligt puckade saker som jag satt och suckade åt när jag sippade på min läskeblask. Det underlättar inte att vara nykter jämt...

Gången innan det så var jag på toa på ett annat ställe, ett ställe som jag f ö inte är förtjust i och ännu mindre charmad av numera(okej, jag tror det heter typ Ölkaféet eller ölhaket). Den toaletten luktar jäkligt skumt, skarpt av skit och nån doftgransstank.

...Och på den toaletten ser jag att det ligger papper i papperskorgen som nån torkat bajs på och sen inte spolat ner. Nejnej, pappret ligger överst i papperskorgen, synligt med bajset uppåt. Inte ihopknycklat eller nått utan bara nått som nån torkat sig i arslet med och sen lagt i papperskorgen.

människor är mysiga varelser. Slutar man någonsin häpna över deras äckligheter?

Etiketter: , , ,

smart Lena, smart.

Eftersom det luktade bajs inne på herrtoan så sprayade jag med sån där doftspray innan jag kissade och nu luktar JAG doftspray för alla de där miljoner små dropparna singlade väl sakta ner på mig och fastnade i mitt hår och mina kläder.

Nåväl, jag funderade ju imorse på om jag skulle ta på mig lite parfym eller inte men nu löste det ju sig ändå. Om det hade varit äppeldoftspray hade jag varit gladare, den här tuttifruttidoften luktar lite för mkt toalett för att jag ska vara riktigt nöjd....

Etiketter: , , , ,

mobilhat, del II

jag hatar min mobil jag hatar den, hatar hatar hatar. den är mongo, seg, ful och vidrig.
jag avskyr fukkin sonyericssonbajstelefoner. avskyr dem. jag borde lägga ner mobilandet helt tills jag får den där svarta nokiatelefonen som jag vill ha.

Etiketter:

mask

Jag vaknade i tid, hittade kläder, satt på perrongen och väntade på tåget medan jag läste Hantering av odöda. Och nu sitter jag här igen och P3 lallas på radion och jag har druckit kaffechoklad för att vakna lite till.

...och det är så många saker som irrar runt i mitt huvud idag. Saker jag varit med om förrut och som man skräms över att de kan hända igen*. Molande magvärk som kanske bara är magvärk och inget annat, ett rött öga som vill vila från linser men som jag inte tillät idag. Och sen alla de andra människorna mitt i sina liv; de som snuddar lite snabbt vid min tillvaro när de passerar, energifält som suger tag i varandra i en sekund eller två. Någon sover på tåget hem och i sin sömn ser de så barnlika ut men så snabbt de vaknar är maskerna där igen; det vaksamma misstänksamma som ser på världen med en rynka i pannan och en förberedelse att vaka om sitt egna utrymme på den offentliga platsen. Mitt mitt mitt, låt mig vara, det du vet är ingenting
och man förlorar ögonblicket

Idag vill jag prata med K-kvinnan, hon med diskussionerna jag söker, det som jag törstar efter vissa dagar när man vaknar tyst efter suddiga drömmar. Det kanske är en dag i sol men tanken är dunkel

*Men själva rädslan över saker styr en mer än själva upplevelsen. Man är så rädd att förlora någonting eller någon att man missar att leva varje dag till fullo med närvaron man faktiskt har. Du kanske är så rädd att han ska vara otrogen att du drar dig undan från honom och all den här kärleken ni har, för att skydda dig, men vad är det egentligen du skyddar dig från
'
'
'
'

torsdag, juni 07, 2007

misshandlade barn och uteliggare har inte en chans nu

Seriöst? Allvarligt alltså; "krishjälp har aktiverats" för de här olyckorna? För att fulla fjortisar måste tala om hur hemskt det var att olagligt stå på ett jävla flak och yla " fy fan vad vi är bra" på fyllan?

Ja, det är ju tur att de vet vad de ska prioritera i alla fall.....

I don´t belong here

Jag fattar inte riktigt varför jag ska sitta kvar här en halvtimme efter att jag kopplat ur telefonen. Inte för att nån har ringt på den senaste timmen heller. Jag läser expressen och aftonbladet och häpnar över hur ointressanta saker de skiver om, saker som blir intressanta för många just för att det är de enda nyheter de läser. Man blir skitifierad och tror att de ytliga sakerna är av stor vikt fastän det finns viktigare saker att läsa om. Jag ringer syrrans jobb för att få höra att hon är sjuk. Ringer hem till henne och hon låter som om hon har fetvadd och slem i hela skallen. Febrig och ynklig låter hon med, så jag låter henne vara. Hälsa mams och paps om du pratar med dem säger jag och hon säger att ja, vi får se och mer än så är det inte. På radio spelar de trist rockmusik som låter som allt annat massproducerat skit som spelas överallt och jag kommer fram till att jag ska kolla igenom en massa bloggar på bloggportalen för att kanske hitta nått nytt. Inte för att jag egentligen vill ha eller orkar med fler bloggar att läsa men guldkorn är ändå guldkorn.

Etiketter:

någon sa att man strävar efter att bli mer sig själva.
och ju längre bort man kommer från sitt Jag, desto mer förvirrad blir man, desto mer känner man sig avskärmad från världen.

det är ju inte så svårt att förstå egentligen. Att grundregeln egentligen är att följa sitt hjärta, vad det än säger, hur konstigt det än låter. Du kanske inte alls ska sitta på det där kontoret, du kanske ska vara surfinglärare i en ö vars namn ligger på allas läppar.
det där vet bara du. vad skulle du göra om du inte hade något som hindrade dig från att göra precis vad du vill?

Kaos är granne med Gud

Alla gånger är Kaos en av de där dryga jävla villaungarna.
meh, hur gammal är jag egentligen. nu är jag så uttråkad att jag nyss tog en knippe ganska stora gummisnoddar och började skjuta runt.
Och hur trött var jag imorse när jag satte på mig trosorna på fel håll och hur kollrig får man vara för att upptäcka det först nu? och varför kan jag bara inte träffa papperskorgen istället för att tvingas kräla på golvet för att ta upp bappelsinskalen? och är jag verkligen helt säker på att jag inte ska gå och köpa lite glass ändå?

Det är fikadags, jag ser hur de samlas på övervåningen men jag stannar här och kramar datorn. Det är ju sanning eller bullshit på Krister så jag kan ju inte gå nånvart.
Jah, nu vet jag vad jag ska göra den 18 augusti(som för övrigt är min ena namnsdag).
Det är Malmöfestivalens andra dag och Moonbabies och Marit Bergman spelar. Dagen efter det är det Laleh och Vive la fête... och så vidare. Det känns som om det är lång tid kvar tills dess att det är augusti men av erfarenhet vet jag att det brukar gå alldeles för snabbt för sommaren att gå över.



god, this is getting kinda boring....

Etiketter: , ,

peddovarning

föresten finns det är artikel här i DN som den där pedofilsajten.
alla skriver säkert om det här idag men ni måste ju läsa, det är helt galet.
Det kommer att bli åska senare. Snart. Jag väntar ivrigt och ser hela tiden ut genom fönstret bakom mig på molnen och vinden, sniffar i luften men här luktar det bara kontor och kopieringsmaskin. Finns det några roliga saker att göra med en kopieringsmaskin? Förutom att kopiera sitt eget arsle, ansikte eller bröst(det går inte under vad jag kallar för "roligt", snarare under det jag kallar för"typiskt tråkigt".)? Den står ju bara här och lyser blå och ibland låter den lite sådär som kopieringsmaskiner gör.
Jag tycker den ser lite övergiven ut och vill gärna ge den lite jobb.


Det går rätt mycket människor förbi här hela tiden. De flesta klarar sig bra utan mig, en och annan dörr måste de ha hjälp med att öppna och jag trycker på en knapp och fortsätter blogga, ler lite om nån hälsar och vet inte vem någon alls är mer än Anette som lärde upp mig i tisdags och hon med glasögonen som jag pratade lite med på lunchen, f ö den enda här som det verkar vara lite liv i, en livlig färggladpersonlighet till skillnad mot de där "vem är hon, henne känner jag inte så jag tänker inte prata med henne"-blickarna.

Jag funderar på om jag ska gå och köpa en glass. Jag ser glassboxen härifrån och sneglar ditåt allt oftare. Jag måste säga att jag faktiskt har en smula tråkigt här. En dag på väg att ta slut. Bara, sammanlagt, fem veckor kvar.

Etiketter: , , ,

Och nu, mitt i värmen och det plågsamma fläktandet för att inte göra pinsamma svettringar på tröjan och mitt under det eviga vattendrickandet, så hittar jag en fläkt i ett hörn. Lyckan är total! den är min min min. I alla fall så länge jag sitter här.

Jag kryper in under bordet för att stoppa i sladden och när jag reser mig igen(utan att lyckas slå i huvudet) så får jag sval luft i ansiktet. Blessed be.
Jag kommer vara snuvig ikväll, ha ont i halsen imorrn men jag kommer i alla fall inte svettas....

Etiketter: , , ,

Jag kommer bli den där som lallar runt på stan med alla andra på lördag. Jag måste skaffa sommarskor, och linsvätska. Och lite nytt smink och vitaminer. Och gärna en kjol eller nått. Och D och jag måste till ikea, fukking ikea, för att skaffa sängben och jordade kontakter och extrasäng så att H har något att sova på när hon kommer nästa vecka, och.... och... allt.

Vattnet här ute smakar skarpt. Inte som hemma. Här är det en slags beskhet som skär i halsen efter varje klunk.
halleluja, mitt kort är tillbaka igen. Nu återstår att se hur det funkar att åka hem på det senare. Min lunch var mesigt ljummen men jag käkade den ändå, och nu trånar jag efter chokladkaffe eller åtminstone åska så att den här jädra klibbigheten släpper.
Jag konstaterar lite slött att jag faktiskt inte har några sommarkläder eller sommarskor.

men nu, tack tack tack tack, börjar Krister i P3.
jag har längtat så.

Etiketter: , , , ,

Nyss gick det förbi en kille som såg ut som Björn Skifs.

med liv

jag vill beställa böcker, bara klicka på beställningsknappen, en efter en, logga in med mitt namn och lösen för att böckerna slutligen ska hamna hos mig och spridas över lägenheten. jag vill ha mordgåtor som jag aldrig läser annars, jag vill ha faktaböcker och ord om kärlek, hat och någons vackra bleka minnen som äntligen pressats in mellan sidorna och när jag bläddrar bland dem kommer de att leva upp igen och ingen glöms någonsin bort.


Inatt sov vi i sovrummet igen. Vi möblerade om nu när målningen blev klar och det kändes genast mycket större, vilket är bra för vi behöver alltid mer plats. Nu ska D fixa plattskärmar till datorn med och en eller två byråer behövs, en stringhylla till någon av väggarna är på väg hem till oss just nu och jag har lite hemlängtan eftersom jag vill hem och plocka mer medan jag har kraft och fortfarande är vaken.

Imorgon -förutsatt att jag får tillbaka mitt kort idag - kan jag sova en timme länge än vad jag gjorde idag. en hel timme är himmelriket för den trötta. Imorse vaknade jag klockan fem. få bilar röde sig på gatan utanför. en granne duschade. fåglar kvittrade. När jag klev utanför porten vid halv sju var det redan så varmt att jag kunnat gå i linne. Och jag måste säga att jag är lite överraskad av rörelsen och livet på gatorna vid den tiden på morgonen. Människor ser så pigga ut, de siter upp ur sängen varje morgon för att återvända till samma sysslor som dagen innan, året innan, och ändå är de uppe och tar bussen vid halv sju för att det är så det är. Och tiden har sin gång.
...och nu är jag uttråkad som satan

korkad jävla snilleblixt

Är det bara jag som stör mig offantligt på det här nya bloggersättet att spara inlägg. Så att så snart man skrivit på ett inlägg i mer än fem sekunder måste man posta det för att få error och ett nytt lösenord. Så jävla korkat, kunde man ställa in tidsintervallen själv hade jag ju kunnat ha den på 20 minuter eller nått men nu blinkar sparadrutan till av sig själv när man skrivit i bara några sekunder.

min andra bloog ter sig mer och mer lockande. Det här sparandet är en snilleblixt av blogger, men en korkad sådan.
jäho, enligt snubben(ett ord anno 1986, men skam den som ger sig) på trafikinformationen så har mitt kort äntligen lossnat från maskinen i bussen. Det visste han eftersom han var med att pilla loss det och även gav chaffisen ett verktyg till pillandet. Och nu är det förmodligen på väg tillbaka hit men jag bad honom ändå påminna chaffisen att han ska lämna in kortet på informationen så att jag kan hämta det på lunchen. Mitt kort, mitt kungarike för mitt kort. Hoppas det inte blivit avmagnetiserat av att sitta i den däringa maskinen. gissa om det skulle störa mig aningens.


och nu luktar det av nån underlig anledning HÄST här.
och jag är inte ens ute på landet.

påvel

och angående att Povel Ramel har dött så är det ju lite trist men jag hann se honom lite snabbt här i malmö nu i mars. Hade han inte ett barnprogram under slutet av 70- eller början av 80-talet? Tillsammans med sin dotter? Har ett svagt minne av det och en flakmoppe.

well, Påååvel, rest in pease.

Etiketter:

vridet, sjukt och äckligt.

I någon av gratistidningar som man får påprackade sig så snart man närmar sig centralstationen stod det att nån sajt som heter "pedofil.se" nu ligger på nått svenskt webhotel efter att ha blivit utkastat från ett danskt.
Tydligen ska det "bara" vara ett pedofilforum där det diskuteras vid vilken ålder barn kan ha sex. Eftersom jag lämnade tidningen på ett säte någonstans så minns jag inte vem som sa det, antagligen den ansvarige för webhotellet, men ändå förundras jag över det där att en viss typ av människor samlas på ett forum och diskuterar när det är en bra sexålder på barn. "Är de knullbara när de är 7 eller måste man vänta ända tills de är 11?" Eller vad?

Att det ens är tillåtet. Okej är det ju inte, men tillåtet, eftersom sajten nu ligger uppe.

Jag vet inte i vilken ände av "sjukt" jag ska börja.

Etiketter: , ,

danke tack merci

thänk jo intranätet som snabbt hittar nummer till folk som jag inte har en aning om jobbar här. thänk jo kaffemaskinen och fungerande internet och P3.

Eftersom det ringer lite då och då har jag inte haft en sammanhängande frukost, en timme senare äter jag fortfarande lite på mackan så snart jag kan. Och äpple, numera brunt. Kaffet är kallt och jag klickar igenom aftonbladet och funderar på om jag ska tokblogga idag eller bara... äh, who am I kidding, klart jag ska tokblogga, och pinga varje inlägg.
Med start nu.

kort om kort

Morgonen börjar med att mitt nyss inköpta pendlarkort för nästan 800 kr fastnar i bussen. Chaffisen, en gubbe som ser ur som en jultomte, om än mer torr i ansiktet än käckt rödkindad, säger att han ska lämna in det i informationen "Jag gör det alldeles snart, ring om en timme så har de fått det där. Jag måste ha en linjal att peta med nämligen och jag har ingen".

En timme senare ringer jag och kollar. Inget kort. De har alltså inte fått in mitt nyladdade kort som betalades med pengar som jag borde betalt CSN med. Nejnej. inget kort där inte.
Ska jag få panik nu och ringa runt och leta efter tomtechaffisen, eller ska jag bara vara hur cool som helst och vänta och se? Klockan är nio nu. Innan klockan tolv kommer jag ha gått i taket om jag inte fått tillbaka mitt kort.

Och om nu chaffisarna vet om att nya kort kan fastna; varför har de inte alltid en linjal i bussen att peta i avläsaren med? Eller nyckel så att de på något sätt kan öppna apparatjävlen och plocka ut kortet direkt?

Fast jag känner mig konstigt lugn ändå.
Eller är det bara en hoppfull känsla av naiv blåögdhet?

Etiketter: , ,

onsdag, juni 06, 2007

söndagmittiveckan

Eftersom de glutenfria Solena-kakorna luktade härsken olja lämnade jag tillbaka dem och beslutar mig i allt mitt naiva söndagmittiveckan-tillstånd att testa de glutenfria skorporna.
I paketet är det tio skorpor. Jag betalade 26 kr.

Bajspriser.

Så nu ska jag maila Semper och prata lite allvar med dem. Säga att jag är en hängiven sempermix-köpare eftersom Finax glutenfria mixer är bajs. Ja, jag kanske inte borde använda ordet "bajs" i mailet då det kan verka en smula pubertalt. Jag skriver "skit" istället.

Dessutom vill jag ha ett nytt recepthäfte för mitt har efter år av kladd geggat ihop sig på de sidor jag använder mest - d v s kladdkakesidan, pizzadegssidan samt semlebullesidan.

Och smakar inte skorporna en smula bränt?

Etiketter: , , , , , ,

3 av 12 kandidater till republikanerna i det stora landet i väst tror inte på darwins lära om arternas ursprung*.

Istället tror de på kreativismen, det vill säga att jordens skapades för ungefär 2007 år sedan - och därmed förkastas hela skapelseläran.
"Upplyst"och inte så lite sjukligt vridet. Är de hemskolade allihopa?
"Nej, flicka lilla, det är inte mens du fått, du ska inte läsa så mycket i böcker. Du är syndig, därför blöder du"?
Eller "Jag spänner fast dina händer på täcket för att du inte ska få håriga handflator"(och jag vet att hemskolade människor inte alla uppfostras till religösa fanatiker men måste jag verkligen påpeka det).

Mest får jag (google-)träffar på kreativismen som det rasistiska; den vita rasens förträfflighet, raskrig och så vidare och ramlar på en rätt skrämmande och inte så lite sjuk grej här.
Det finns överallt. Jag funderar på om jag hellre hade velat fortsätta vara naivt omedveten om all denna oupplysthet och dårskap.

Men 3 av 12. Jag blir seriöst lite oroad, även om jag sällan annars tror på allvar att jorden kommer gå under. Idioterna kommer förgöra varandra först och kvar blir de där kloka tveksamma med all sin kunskap och kärlek till alltinget amen



* Lena mässar med lätt panik i rösten att Alla stormakter faller förr eller senare, alla stormakter faller förr eller senare, alla stormakter faller förr eller senare

Etiketter: , ,

tisdag, juni 05, 2007

a day of work

Det ringde kanske två samtal i timmen. Hon sa att det kan bli lite långtråkigt där, så ta med nått att läsa, och om man inte äter lunch med de från övervåningen blir det lätt lite ensamt. Visar man det här passerkortet i matsalen får man lite rabatt men allt är kött och mjöl och jag vill inte vara käck med människor i mammas ålder utan läser en tidning på fikat och får igång ett samtal om fotboll genom att säga att det är match imorrn igen och gubbarna hugger direkt i det ämnet, stackars puckodansken som sprang in på planen och vad hade han väntat sig men vi måste vinna mot island på onsdag annars får man ju skämmas

Jag bläddrar i en I Form-tidning som ligger på bordet, äter vindruvor och längtar tills jag får sitta ensam i den s k växeln dit ingen ringer

Men radio finns det. Man kan spela det rätt högt. Man sitter ensam där i sitt hörn och mailar mest vidare önskemål, fixar posten kl tre och jag skrattar lite åt frankeringsmaskinen för det är sådana lama saker jag kan skratta åt: att den suger tag i kuvertet och skriver dit en summa i rött gång på gång

måndag, juni 04, 2007

Var inte ett Kött!

Det är dagens tips. Var inte ett Kött.

och genast blir jag så sugen på att arbeta...

Så imorrn ska jag alltså ta mig ut till en plats jag inte tidigare varit och inte ens vet vart den ligger. Jag litar på att bussen hittar dit av sig själv och eftersom det är slutstationen så sitter jag kvar tills den stannar.

och det skulle ju kunna vara så enkelt, men det är det ju så klart inte alls.

Det kostar mig över 160 kr om dagen att ta mig dit. Med nån specialbuss som går ifrån fan vet var. Så jag ringer lite i panik till min kontaktperson på det beryktade rekryteringsföretaget och hon suckar och har sig innan hon konstaterar att eftersom hon lovat kunden (företaget alltså)att jag ska vara där imorrn så får jag komma förbi med kvittot efteråt så får jag pengarna tillbaka för biljetten.

Och det skulle kunna vara så enkelt, men det är det ju så klart inte alls.

Det biljettpriset handlar ju bara om EN dag. Jag äger ungefär 250 kr nu. Fem dagars resa med tiokort dit går på en nätt summa av 800 pix. På tre veckor(jag ska jobba tre veckor i rad senare i sommar) blir det 2400 kr. Lite mindre än vad jag kommer tjäna på det jobbet efter skatt.


Jag börjar förstå varför de kastade det här jobbet efter mig, och varför tjejen innan mig inte trivdes och ville sluta. Att sitta ensam i en växel mitt ute i ingenmansland är inte kul.
Så nu känner jag mig dubbelt lurad och förstår varför jag vaknade med en sådan djup olustkänsla imorse och varför jag i några dagar har känt mig som ett stort NEJNEJNEJNEJ inför tanken på det här. Hur jag ska slippa ifrån vet jag inte. Vi får se hur det går.

Etiketter: , ,

söndag, juni 03, 2007

come what may

..och som jag sa nyss; Mitt liv är inte mitt liv. Inte på riktigt. Jag vill inte förklara känslan med banala liknelser. Det är för jordsligt att säga att jag är redskapet eller penseln. Mitt liv är inte mitt liv. Jag tillhör inte mig själv, jag tillhör inte någon annan. Jag är. Jag finns här för att.
Det är känslan av att tillhöra alltet, en ogripbar oändlighet. Jag är den som skriver åt någonting annat, jag är den som ageras igenom.

vem vet

Etiketter: ,

lördag, juni 02, 2007

fotboll mellan sverigedanmark ikväll och tydligen ska de ha stor skärm och visa matchen i folkets park och till och med jag tänkte kolla på den även om jag egentligen skiter i vem som vinner för det är inte viktigt men det verkar vara lite av en folkfest och att sitta ute - OM vädret ändras och det blir varmt och soligare framåt eftermiddagen- verkar vara lite schysst och ett helt okej sätt att avsluta lördagen på*.

annars blir det grillning hos martin eller hanna, vi vet inte vem ännu. jag ska leta fram utomhusfilten att sitta på och ta med extratröjan och paraply. för tar man med paraply blir det ju oftast inte regn. jag tänkte se om Murphy går att lura.


*japps, det var en mening det där...

kvarlämningar

Är det taskigt att dela upp msn i "darlings", "övriga" och.... "kvarlämningar", där kvarlämningarna är människor från förr som jag helt enkelt inte har hjärta att radera? Vi säger kanske hej till varandra en gång i halvåret, men det är ju i alla fall kontakt, även om det är sällan.

Ibland kan jag finna mig själv löjligt nostalgisk. När jag flyttade från Västerås slängde jag en släpkärra med skräp. När jag bytte lägenhet i Örebro slängde jag nio säckar(brev från folk jag kände för 20 år sen, brev från tidigare pojkvänner, trasiga saker som jag sparat för att jag tänkt laga dem 'en annan dag' och så vidare)och nu när jag packade ihop för flytten till Malmö var där lika mycket igen. Saker. Prylar. Som jag håller fast vid för att minnet av dem har ett värde. Vad för värde vet jag inte, för jag låter sakerna ligga i källaren och sen när jag ser dem igen rycker jag på axlarna och tänker "Just ja, den där hade jag glömt" men packar in den i källarförrådet igen.
Så källarförrådet är mina kvarlämningar från tidigare liv, och på msn ligger människorna jag kände då, de jag inte har hjärta att släppa taget om.

Etiketter: , , ,

Fittdiadem?

Men, seriöst. En plastbit mellan benen? För att troskanten inte "får" synas.

Troskanter är ett hot mot allmänheten. Troskanter anses vara kränkande och fantasilösa.
För att inte tala om hur störande det är för de som spanar in brudars arslen att se att de faktiskt har trosor på sig. Det är psykiskt kvävande för sexfantasierna.

Så nu har någon tillverkat en plastbit att klämma fast över motorn för att röven ska hållas synbart ren från störande faktorer.
Jag har en aning om att de som klagar i artikeln på att den skaver faktiskt har en poäng med det. Den lär skava rätt bra. Varje steg man tar. Tänk er en troskant som skurit in lite där fram. Tänk er att den dessutom är gjord av plast.

Mmmmm. motormos.

Etiketter: , ,

fredag, juni 01, 2007

argh

...och den där jäkla novellen lämnar mig inte i fred, hela tiden ploppar den upp i huvudet på mig. Ska jag ge efter eller fortsätta ignorera det. Jag är ju så bra på ignorerandet!

brinn

Idag har jag tänkt på vikten av att brinna för något.
Det är lätt att rycka på axlarna åt det men när jag känner efter så är det en önskan jag har: Jag vill brinna för något, känna en passion inför saker, om det så är att plantera blommor eller dreja krukor, pilla med pärlor till armband eller måla porslin; det spelar ingen roll. Jag vägrar vara levande död, zombiefierad. Jag måste tillföra färg i mitt liv. En hobby. Eld.
Jag tror jag börjar måla igen, trots att jag inte kan dra ett streck ens, allt blir underligt snett och alltid lätt darrigt, men det är inte viktigt.
Det viktiga ligger i att göra det. ATT göra.
Vad mer kan man syssla med. Sticka? Jag klarar bara av halsdukar, de skulle bli flera meter långa. Jag kan virka grytlappar med. Brodera? Men vad; tusentals "hem ljuva hem"-tavlor a la farmorsstil?
Jag måste fundera ut något snart.

I gymnasiet när jag samlade på mer eller mindre patetiska diktstycken och korta texter ramlade jag på den här:
"Brinn så länge du lever. Låt ingen släcka din glöd.
Brinn så att alla kan se dig. Vägra vara levande död."

och det är väl ungefär vad det handlar om

til boredom do us apart

Jag har grymt tråkigt just nu. Jag skulle kunna kolla på en säsong av Buffy men då fastnar jag totalt i serien och lämnar datorn nån gång när det blivit mörkt. Jag har inget att läsa som jag inte redan läst. Jag vägrar diska. Jag har läst aftonbladet och expressen lite men där stod det inte mycket intressant.

Annars skulle jag kunna se bara ett avsnitt av Buffy. Ett litet ett. Och sen gå utanför dörren idag. Att slänga soporna är att gå utanför dörren....

play it again Sam

Fan, jag missade ju fortsättningsavsnittet av Ghost Whisperer* igår, när hon skulle fixa hela frusna flygplanets passagerare.
Nån som vet vad som hände?
Eller vilket avsnitt av vilken säsong det var? Tv4 är kassa på att upplysa mig om just detta(Hela deras sida är f ö dryg och oinformativ).

Var den där nya Robin Hood serien något att ha?


Alla kanaler borde ha en sida om bara repriser och tider för detta.




*Tadaaa, jag följer en serie om spöken. Snarare slukar jag allt som visar någon form av övernaturligt så länge det inte är väldigt B-filmat, som de där serierna på sexan som jag ändå aldrig är hemma till. Sen tittar jag på det där brittiska spökjägargänget mest för att det är kul att se hur skraja de blir och hur hon alltid skriker och springer iväg. Annars tycker jag det är rätt lamt.
Man kan alltid lyssna på "Red River Valley", från soundtracket till A Prarie Home Companion.
Den är käck.

Själv vrålar jag istället texten till "Jag är lapp och jag har mina renar", allt för att hylla mitt samiska blod och för att det är den enda text jag kan till den melodin.

Etiketter: , , , ,