filmrecension

Jag tyckte f ö att Pirates of the C. nr tre är en skitkass och långdragen tjafsig rulle vars manus man lika gärna kan torka sig i arslet med.

Se den inte!

Sen var det ju Bruckheimer som regisserat den.
Varför är jag inte överraskad.

300

Borde de inte gjort ett dataspel av den här filmen på en gång? Inspelad mot greenscreen är den alla gånger, och glorifiering av krig har man ju sett förut. Xerxes ser ut som en skallig transa och jag håller på att gå ifrån filmen några gånger bara för att jag är så jävla fukking uttråkad. Blod överallt. Hederskodex yada yada yada. Jag somnade nästan mot slutet. Förutsägbart, tramsigt och så in i helvetes grabbigt. Varför den fått så mycket uppmärksamhet kan jag bara ana: gubbiga recensenter som sitter och runkar i sin ensamhet och drömmer pojkdrömmar om att få bekräftelse och uppmärksamhet genom att segra på något sätt, och varför inte i en hederlig våt blodig dröm som kriget mellan Sparta och perserna?

Om det är blod ni vill ha, läs en bok istället. Det finns böcker om mens som är mer informativa och roliga. Eller varför inte lite Anne Rice? Två timmar med vampyren Lestat är i alla fall inte två timmar som är totalt bortslösade, som med "300".

mina drömmar är så symboliska numera att jag nästan skrattar när jag vaknar. När en ganska lång dröm tar plats på vinden i ett hus där vi är ganska många som lever så handlar det ju om överjaget, och alla karaktärer har en egen roll, en är clownen, en annan är den naiva lilla flickan, ännu en är den äldre chefen och någon agerar kärlekskrank och klängig. Som vanligt är det hela inpackat i en historia värdig en längre roman och jag ska strax skriva ner skelettet till den men först måste jag bara fundera lite på vad flickan som klättrade på väggen i sin desperata önskan att vara en katt betyder. Jag gillar inte katter. Flickan i drömmen klättrade med naglarna uppför en vägg klädd i heltäckningsmatta men ramlade så klart alltid ner eftersom hon inte har klor. Jaja. då förstår jag. Klor. Ta sig upp. Flicka. Väggen var dessutom svagt rosa.
Då var det löst. Av hela drömmen kunde det där har varit kontentan av det. Fast vem var det egentligen som blev mördad, och vem var det som gjorde det? Något som inte helt osökt drar in mig i drömmar som förekommer i film och tv. De är skittrista. De roligaste är de drömmar som förekommer i såpor som "Days of our lives"(följer inte serien längre men har för mig att jag sett hur de pratar med sig själv i drömmen med, allt för att det ska bli så tydligt som möjligt och tittaren ska kunna hänga med). Men filmdrömmar måste ju vara talande. Det är bara i Twin Peaks som det funkar med att ha drömmar som drömmar egentligen, mer eller mindre, gestaltar sig i människors huvuden. Annars måste man göra dem övertydliga, skriva folk lite på näsan för att filmen ska kunna fortsätta utan avbrott*.
Nåväl, det här är ju en avhandling bara det. Orkar inte ens ta upp drömmar i skräckfilm. Jag har inte ens käkat frukost ännu. Men Hitchcock regerar...




*Jag vet hur det är att kolla på film med människor som inte fattar ett skit.
Tänk er att kolla på Short Cuts med en äldre kvinna som absolut inte hänger med i hoppen mellan historierna. Tre timmars förklarande i stil med "Nu handlar det om hon som pratar snusk i telefonen. Ja, fast nu hoppade det över till han som gjorde tårtan igen" och svara på hennes "Varför det?" varje gång. aaaarrggghhh!

The Holiday

Jag köper inte riktigt handlingen i filmen "The Holiday" med Kate Winslet(min favorit), Jude Law, Cameron Diaz och Jack Black. Jag tar den inte åt mig. Jag gillar nog filmen som helhet men det är något som inte klickar riktigt. Kanske är det den exeptionellt dåliga filmmusiken, eller bara bortfallet av någon slags vardagslogik i manuset som jag inte riktigt köper.
Jag tänker på det där mest hela filmen: Det är något med det här som inte stämmer alls.

Handlingen är alltså sådan:Iris i England och Amanda i L.A byter bostäder över jul efter att deras förhållanden kraschat. Så Iris hamnar i Amandas lyxvilla medan Amanda hamnar i Iris söta lilla stuga utanför London. Och givetvis träffar de nya killar samma dag de anländer. Iris träffar Amandas ex's jobbarkompis och Amanda träffar Iris storebror. Och sen kan man ju räkna ut med stortån hur det går sen. Klassisk handling som man sett flera gånger förr.

Det funkar i början när Iris(Kate Winslets karaktär)får hjärtat krossat igen, och gråter så snart hon kommit innanför dörren på sitt hus. Det kan jag ta till mig - antagligen för att det inte finns någon som kan se sorgsen och rödgråten ut som Kate Winslet- men det är den där Amanda-delen av filmen som känns jäkligt...fel. Jag tycker inte Cameron Diaz är en kass skådis: Inte för att hon är bra, men hon är ju inte den värsta(se bara på Julia Ormonds s k talang, t ex) men hennes historia i filmen känns mer som om den borde explodera i en komedi, vilket den aldrig gör. Den är bara stel och lam. Jude Law livar ju upp filmduken aningens(medges; jag är aningens svag för honom) men inte ens han känns okej här(min världsbild krackelerar).

När det sen kommer till scenen när Amanda och Graham springer runt i nån slags trädgård och hånglar och skojar till det med varandra så är som om filmskaparen fått ett pinsamt återfall tillbaka till åttiotalets "Dynastin", "Dallas" och "Falcon Crest" : musiken, klippen, filmvinklarna, kläderna, platsen. Inte det minsta romantiskt och "love is in the air". Bara rosenkindat spets- och flickdrömsromantiskt, käckt och skojfriskt.

Jag måste se den här filmen igen för att se om den verkligen är så här medioker eller om jag bara inbillar mig allt. Vilket jag nästan hoppas, för jag ville verkligen gilla den.


men vem i helvete har valt musiken? herrejävlars.....


Dock måste jag bara säga: Huset som Iris bor i. OH MY GOD! Får jag flytta in i morgon? Finns det ett likadant hus utanför Malmö kanske?

Perfume

och föresten tyckte jag inte att Parfymen var en jättebra film.
Den är bra, vackert filmad och så är den baserad på en av mina absoluta favoritböcker

men efter filmen är jag inte så övertygad. Jag är inte charmad, inte tillräckligt för att se den en gång till, inte tillräckligt för att säga till någon "den här filmen måste du se" men tre utropstecken efter. Jag är långt ifrån att vilja ha den när den kommer på dvd. Den fastnar inte hos mig, även om den är snyggt gjord. Den är alldeles för tam.

Skådisen, namnlös och hyfsat ful, gör ju inte en jättestor insats. Han sniffar lite med näsan, ser korkad ut och går runt med munnen öppen. Det är de sista tio minuterna i filmen som man anar en personlighet bakom sniff-sajkot.

Så mitt tips, läs boken först. Eller, läs bara boken.