Det roliga med bloggar är att så många människor tycker att de har så många viktiga saker att berätta.
Som jag själv.

eller så är det bloggare som ber om ursäkt, lever i självförnekelse, för sin existens och sina tankar genom namn som"lilla jag" eller" bara mina tankar" som om de saknar betydelse.
Egentligen gör det ju inte det. Och samtidigt gör det det.
Det är dessa paradoxer som håller livet flytande.


Och det är klart man skriver för bekräftelsen. Även om det bara är att själv kunna klappa sig på ryggen för att man producerat ett antal inlägg samtidigt som man tjänar 100 kr i timmen på att sitta på en plats och vänta på att det kanske ska ringa. Att ha en blogg som ingen läser är som obesvarade ekon; så ödsligt och sorgset att jag nästan blir ledsen av bara tanken