gegga
Jag borde ha döpt min blogg till ABC eller Abrakadabra.
Aallt för att inte hamna längst ner i folks länklistor(ack, min fåfänga avslöjas så lätt att jag nästan borde skämmas, men det är sällan jag skäms för saker så jag låter det bero)
skit också, att jag inte tänkte på det för två år sedan.
Men jag är nöjd med mitt namn ändå. Det måste man väl vara. Sen att det är inspirerat av en textrad i en låt från en sångare som jag inte tänker avslöja eftersom det är en smula pinsamt: well, det är smällar man får ta.
Istället sniffar jag min nya deo(rexona - någonting) och tycker det luktar så gott att jag kommenterar det för D som genast stoppar näsan i min armhåla och håller med.
Kom igen svetten, utmana mig!
Eller föresten, gör för fan inte det, jag är inne i min anti-varmperiod nu, duschar kallt för att inte förgås. Ute är det också kallt och jag trivs.
Men visst känns det ändå så, att sommaren inte riktigt kommit igång. Som om den väntar på något.
själv väntar jag åska, alltid åska.
Och så är jag sugen på äppelpaj och gelegodisar. Sen finner jag ett visst nöje i att göra smulpajsdegen, att skära smöret i bitar och sen stoppa ner händerna i mixen av smör, socker och glutenfritt mjöl. Och gegga.
Alla människor borde få gegga minst en gång i veckan. Ner med händerna i deg eller jord eller blanda färg med fingrarna, vad som får dig att vakna till och tycka att det ändå är lite schysst, det här vardagliga med livet, det enkla att förbereda en måltid eller skära grönsaker.
Jag föredrar smulpaj. Sen att jag planterar om mina blommor ibland bara för sakens skull har väl med saken att göra. Jag tycker helt enkelt om det; att skaka loss den gamla jorden från rötterna medan jag småpratar med blomman och förklarar varför den ska få en ny större kruka eller om jag måste klippa ner den eller dela den och göra två blommor av den så förklarar jag det. Det är sällan blommor dör för mig. Ett tag när jag bodde i örebro och var låg på alla sätt så dog de, som om vi var bundna till varandra. Jag vattnade dem men orkade inte prata med dem. Så de dog. Några gick att rädda.
men först, pajdeg. Klippa naglarna och tvätta händerna noga, dela smöret och hälla på det andra. smula, gegga, trivas.
För att det är enkelt.
Aallt för att inte hamna längst ner i folks länklistor(ack, min fåfänga avslöjas så lätt att jag nästan borde skämmas, men det är sällan jag skäms för saker så jag låter det bero)
skit också, att jag inte tänkte på det för två år sedan.
Men jag är nöjd med mitt namn ändå. Det måste man väl vara. Sen att det är inspirerat av en textrad i en låt från en sångare som jag inte tänker avslöja eftersom det är en smula pinsamt: well, det är smällar man får ta.
Istället sniffar jag min nya deo(rexona - någonting) och tycker det luktar så gott att jag kommenterar det för D som genast stoppar näsan i min armhåla och håller med.
Kom igen svetten, utmana mig!
Eller föresten, gör för fan inte det, jag är inne i min anti-varmperiod nu, duschar kallt för att inte förgås. Ute är det också kallt och jag trivs.
Men visst känns det ändå så, att sommaren inte riktigt kommit igång. Som om den väntar på något.
själv väntar jag åska, alltid åska.
Och så är jag sugen på äppelpaj och gelegodisar. Sen finner jag ett visst nöje i att göra smulpajsdegen, att skära smöret i bitar och sen stoppa ner händerna i mixen av smör, socker och glutenfritt mjöl. Och gegga.
Alla människor borde få gegga minst en gång i veckan. Ner med händerna i deg eller jord eller blanda färg med fingrarna, vad som får dig att vakna till och tycka att det ändå är lite schysst, det här vardagliga med livet, det enkla att förbereda en måltid eller skära grönsaker.
Jag föredrar smulpaj. Sen att jag planterar om mina blommor ibland bara för sakens skull har väl med saken att göra. Jag tycker helt enkelt om det; att skaka loss den gamla jorden från rötterna medan jag småpratar med blomman och förklarar varför den ska få en ny större kruka eller om jag måste klippa ner den eller dela den och göra två blommor av den så förklarar jag det. Det är sällan blommor dör för mig. Ett tag när jag bodde i örebro och var låg på alla sätt så dog de, som om vi var bundna till varandra. Jag vattnade dem men orkade inte prata med dem. Så de dog. Några gick att rädda.
men först, pajdeg. Klippa naglarna och tvätta händerna noga, dela smöret och hälla på det andra. smula, gegga, trivas.
För att det är enkelt.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home