det här är inte jag. inte mina ord trots att det är jag som skriver.
denna futtighet i fångenskap, denna storslagenhet på vift över tomma hav att drunkna i. hon är inte jag. den rosa gryningen över tusentals små holmar, stilla vatten som speglar och alla

borttappade räkningar och fastlåsta tungor i
dig, ett Jag utan du. dessa instängda rum andas hosta och slem. Bortanför: vem vill veta vad som händer där du kanske dör men har du levat

denna stad innanför städers murar, alla rum utan färg och murarna som stänger ute mer än stänger inom dig. rastlöst vandrande i gränder som en gång var dina egna men spökena kom och gick aldrig igen, de bostadslösa och alla dessa tomma rum i ett Du som inte är jag men vi är likadana