Danteklubben
Början på Matthew Pearls Danteklubben påminner mycket om början på "Strange och Norell"-boken: samma babbel och tusentals namn som man inte minns om man inte skriver ner dem(och vem orkar göra det).
Men "Jonathan Strange &..." har i alla fall fördelen av att vara skrivna med en viss humor som framkommer i texten.
Danteklubben är däremot dödsallvarlig. Det tar mig över hundra sidor att komma in i babblet, alltså nästan halva boken. Pompöst språk som man när man tvingas tugga sig igenom det nästan får kväljningar av.
Matthew Pearl känns genom sitt språk som en förläst litteraturstudent som extatiskt och högst frivilligt drunknat i gamla texter tillhörande 'den litterära kanon'. Danteklubben har varken en gnutta humor eller självdistans. Det är inte lättläst eller vidare rolig. Kriminalhistorier må ha en viss charm emellanåt men till och med det saknar den här boken.
Med nästan hundra sidor kvar tvekar jag å det grövsta med att fortsätta läsa. Istället sneglar jag på min nyinköpta böcker i hyllan och sänder en tacksam bön till gudarna att jag inte köpte Danteklubben, för den vill jag inte ens ge vidare till någon annan som kanske skulle uppskatta den.
Men "Jonathan Strange &..." har i alla fall fördelen av att vara skrivna med en viss humor som framkommer i texten.
Danteklubben är däremot dödsallvarlig. Det tar mig över hundra sidor att komma in i babblet, alltså nästan halva boken. Pompöst språk som man när man tvingas tugga sig igenom det nästan får kväljningar av.
Matthew Pearl känns genom sitt språk som en förläst litteraturstudent som extatiskt och högst frivilligt drunknat i gamla texter tillhörande 'den litterära kanon'. Danteklubben har varken en gnutta humor eller självdistans. Det är inte lättläst eller vidare rolig. Kriminalhistorier må ha en viss charm emellanåt men till och med det saknar den här boken.
Med nästan hundra sidor kvar tvekar jag å det grövsta med att fortsätta läsa. Istället sneglar jag på min nyinköpta böcker i hyllan och sänder en tacksam bön till gudarna att jag inte köpte Danteklubben, för den vill jag inte ens ge vidare till någon annan som kanske skulle uppskatta den.
Etiketter: bokrecension, danteklubben, matthew pearl
posted by vandrarvild at 27.6.07
1 Comments:
HJÄLP
om ni verkligen bryr er om den unga flickan och hennes lillebror ska ni skicka ett brev till migrationsverket och klaga för att låta dem vara kvar här i sverige och inte bli skickat till iran. deras mamma och pappa e pundare och vill inte med barnen att göra. sååå jag ber er att åka till solna (migrationsverket) eller skriv ett brev för att får henne och hennes lillebror stanna. hon e 15 o han e 11 hur ska de klara av i iran och i ett barnhem tänk vad som kan hända där. SNÄLLA HJÄLP DE HÄR BARNEN (nima och negar)
Skicka en kommentar
<< Home