kort om kort

Morgonen börjar med att mitt nyss inköpta pendlarkort för nästan 800 kr fastnar i bussen. Chaffisen, en gubbe som ser ur som en jultomte, om än mer torr i ansiktet än käckt rödkindad, säger att han ska lämna in det i informationen "Jag gör det alldeles snart, ring om en timme så har de fått det där. Jag måste ha en linjal att peta med nämligen och jag har ingen".

En timme senare ringer jag och kollar. Inget kort. De har alltså inte fått in mitt nyladdade kort som betalades med pengar som jag borde betalt CSN med. Nejnej. inget kort där inte.
Ska jag få panik nu och ringa runt och leta efter tomtechaffisen, eller ska jag bara vara hur cool som helst och vänta och se? Klockan är nio nu. Innan klockan tolv kommer jag ha gått i taket om jag inte fått tillbaka mitt kort.

Och om nu chaffisarna vet om att nya kort kan fastna; varför har de inte alltid en linjal i bussen att peta i avläsaren med? Eller nyckel så att de på något sätt kan öppna apparatjävlen och plocka ut kortet direkt?

Fast jag känner mig konstigt lugn ändå.
Eller är det bara en hoppfull känsla av naiv blåögdhet?