Pappersväggar

Jag läste ut John Ayvide Lindkvist Pappersväggar igår. En novellsamling med skräcknoveller.

...eller ska jag säga"skräck"-noveller kanske, eftersom inte en enda av novellerna skrämde mig eller fick mig att tänka efter. Snarare tänkte jag på hur jag skulle kunna skrivit dem bättre. Förmätet, jag vet, men så var det.

Och det roar mig att han jämförs med Stephen King.
Han kommer inte upp i samma klass om King.
Det kanske är sverige som gör det. Landskapen man känner igen, de svenska namnen?
Jag vet inte. Jag gillar Lindqvist som person, av vad jag sett på teve, så det är inte det. Han sa att man ska skriva om det som skrämmer en själv mest, men är han verkligen så lättskrämd?

Mig skrämmer han inte speciellt mycket. Inte alls. Ingen liten rysning längs med ryggraden eller sneglanden efter monster under sängen. Ingen paranoid koll i garderoben eller sova med lampan tänd. Jag lägger ifrån mig boken när jag läst klart den och gör inget alls; ställer den i bokhyllan intill pocketutgåvorna av hans tidigare böcker och börjar läsa en ny bok.