En galen natt. Jag kan inte somna för jag har en oro i kroppen. Jag vet inte vad den kommer sig av men den är där ändå. Jag ringer D som varit ute, han är på väg hem, kommer snart, puss puss, och jag väntar, väntar, väntar lite till.

Sen när han slutligen kommer upp säger han att han blivit rånad. Precis utanför porten. Han är lite full. Jag frågar om de sparkade honom, ja lite. Sparkade de dig i huvudet? Nej, bara lite på kroppen, jag mår bra och jag ringer polisen som kommer mitt i natten och sitter i vårt minst sagt stökiga vardagsrum. Jag kollar på klockan, går in på internetbanken och för över alla pengar på Ds konto till ett sparkonto, ringer Telenor för att spärra telefonen men väntetiden är löjligt lång. På Ds stulna mobil är det upptaget, de ringer väl upp flera tusen kronor och jag tänker på så många saker, på inkräktandet och överraskningsmomentet och kränkningen.

När jag ringt och spärrat mobilen och förlustanmält körkortet så pratar jag med D. Han är förbannad, men sörjer väl mest kontaktnätet han hade på mobilen, alla människor han hade numret till. Han låter trött och lite övergiven.