bekräftelseläsare
Som jag sa: jag skulle blogga när jag är i duschen eller är mitt inne i något för det är då jag kommer på alla inlägg som jag känner är bra och värdiga. Givetvis glömmer jag bort dem så snart jag lugnar ner mig lite och kan skriva ner dem.
Häromdagen var jag återigen på jakt efter något att läsa på en av Malmös bokhandlar- jag återvänder av någon anledning alltid till just den bokhandeln trots att utbudet inte är det största- och insåg att jag tycker att många av titlarna på böckerna är så pass lama och töntiga att jag faktiskt aldrig skulle vilja läsa dem. Hur tänker författarna när de väljer titeln till sin bok? Jag läser hellre en bok med titeln "Historier om en ukrainsk traktor" än "Yvettes helg i stan"(helt fiktiva titlar, fast det finns en bok med nått om en ukrainsk traktor som jag har tittat på flera gånger) eller vad som helst som är författat av marian keyes. Skulle jag bli sjuk och ligga i en hängmatta en sommar skulle jag kanske läsa även sådana böcker men det skulle inte passera okommenterat...
Men vad vill jag läsa då? Just nu är jag lamslagen och läser Diana Abu-Jabers Nymåne när jag kommer åt men imorse plockade jag ner Marquez Hundra år av ensamhet innan jag gick hemifrån för det var säkert tio år sedan jag läste den sist...
...och så insåg jag en sak. En del människor som man ser på stan är så uppebara bekräftelseläsare: Det vill säga att de läser en speciell bok för att andra ska se det och tänka att de är smarta. D och jag såg en sådan läsare bara för nån vecka sedan, en kille i 35årsåldern som läste nått riktigt djupt och tjockt och som satt helt snett på parkbänken eftersom han var tvungen att hålla upp boken för att de som passerade skulle se vad han läste.
Jag minns inte om det var Dostojevskij eller inte men jag kände igen namnet från litteraturvetenskapens boklistor och genast tänkte jag att han var en bekräftelseläsare. Han läser för andras skull, inte för sin egen. Nu kan jag ju ha helt fel, han kanske är en flitig läsare av ryska författare av alla tider men varför satt han då sådär med bokens titel synlig istället för att sitta avslappnat och njuta av boken.
Själv vill jag inte att folk ska se vad jag läser. Låt dem undra. De drar ändå egna slutsatser av mig så snart de ser mig.
Jag saknar mina böcker, mina bokhyllor, kom hem kom hem, vi har fått en ny hylla som ni kan bo i.
Häromdagen var jag återigen på jakt efter något att läsa på en av Malmös bokhandlar- jag återvänder av någon anledning alltid till just den bokhandeln trots att utbudet inte är det största- och insåg att jag tycker att många av titlarna på böckerna är så pass lama och töntiga att jag faktiskt aldrig skulle vilja läsa dem. Hur tänker författarna när de väljer titeln till sin bok? Jag läser hellre en bok med titeln "Historier om en ukrainsk traktor" än "Yvettes helg i stan"(helt fiktiva titlar, fast det finns en bok med nått om en ukrainsk traktor som jag har tittat på flera gånger) eller vad som helst som är författat av marian keyes. Skulle jag bli sjuk och ligga i en hängmatta en sommar skulle jag kanske läsa även sådana böcker men det skulle inte passera okommenterat...
Men vad vill jag läsa då? Just nu är jag lamslagen och läser Diana Abu-Jabers Nymåne när jag kommer åt men imorse plockade jag ner Marquez Hundra år av ensamhet innan jag gick hemifrån för det var säkert tio år sedan jag läste den sist...
...och så insåg jag en sak. En del människor som man ser på stan är så uppebara bekräftelseläsare: Det vill säga att de läser en speciell bok för att andra ska se det och tänka att de är smarta. D och jag såg en sådan läsare bara för nån vecka sedan, en kille i 35årsåldern som läste nått riktigt djupt och tjockt och som satt helt snett på parkbänken eftersom han var tvungen att hålla upp boken för att de som passerade skulle se vad han läste.
Jag minns inte om det var Dostojevskij eller inte men jag kände igen namnet från litteraturvetenskapens boklistor och genast tänkte jag att han var en bekräftelseläsare. Han läser för andras skull, inte för sin egen. Nu kan jag ju ha helt fel, han kanske är en flitig läsare av ryska författare av alla tider men varför satt han då sådär med bokens titel synlig istället för att sitta avslappnat och njuta av boken.
Själv vill jag inte att folk ska se vad jag läser. Låt dem undra. De drar ändå egna slutsatser av mig så snart de ser mig.
Jag saknar mina böcker, mina bokhyllor, kom hem kom hem, vi har fått en ny hylla som ni kan bo i.
Etiketter: bekräftelseläsare
posted by vandrarvild at 11.6.07
6 utmärkta kommentarer
