anti-fest

Eftersom de lovat regn i fyra dagar från och med i eftermiddag så har våra planer för midsommar utgjorts med en eller två axelryckningar. Vi får se imorrn vad som händer. Ska vi fixa lite käk? Ja, kanske det. Dricka nått? Du får köpa nått för de där 200 kronorna vi har kvar(varför kommer lönen EFTER midsommar?), jag ska vara nykter i vilket fall. Vart ska vi gå då? Vet inte.

Eftersom vi inte välsignats med ett hus eller sommarstuga på landet med en fet lada på gården som man kunde ha sommarfester i så hamnar man nog ändå i någons rätt lilla lägenhet mitt i stan. Ingen midsommarstång, men nubbe. Inget dukat bord i solen, men färskpotatis för 98 öre kilot. Och nubbe.
Själv håller jag mig till min bappelsinläsk och alkoholfria cider, eller så blir det vatten. Regnar det och jag fryser blir det te. Te och potatissallad till midsommarmiddag. Funkar utmärkt.

Och det som är det bästa och det värsta med att bo högt uppe och se mycket himmel är att det mulna grå inte tar slut åt något håll. Grå grå grå(med risk att göra en Fröding) moln moln moln(ja, Boye kanske?) och mitt i den världen sitter jag, nyvaken och hungrig och lyssnar på bilarna nedanför och funderar på när midsommar egentligen blev så jävla viktigt att fira. Jag är inte wiccan så det borde kvitta. Midsommar är en dag när alla hysteriskt känner att de måste ha roligt för att det är något man har. Om man inte kan ha skärgårdsmidsommar med sill och nubbe och midnattsbad så är det fylla som gäller. Kan man inte fyllna till kan man lika gärna sitta hemma med en dvdfilm och fanta. Har man inte en rolig midsommar blir man socialt degraderad? Orka bry sig. Nästa sommar ska jag fan ha den där ladan ute på landet och ordna sovloft för de som inte kan åka hem på natten. Själv ska jag ha krans i håret, vita kläder och se strålande lycklig ut. As if. Jag sitter väl, som alla midsomrar, och huttrar i ett hörn och vill gå och sova så snart jag druckit upp min cider eftersom allt börjar bli obehagligt avslaget och alla är fullare än jag.


Förra året minns jag att jag blev glad när D frågade" Hur länge har vi varit ihop?" på midsommar, för jag var inte säker på om vi ens var det. Det är sånt man minns.

äh, skit, frukost nu.