mask

Jag vaknade i tid, hittade kläder, satt på perrongen och väntade på tåget medan jag läste Hantering av odöda. Och nu sitter jag här igen och P3 lallas på radion och jag har druckit kaffechoklad för att vakna lite till.

...och det är så många saker som irrar runt i mitt huvud idag. Saker jag varit med om förrut och som man skräms över att de kan hända igen*. Molande magvärk som kanske bara är magvärk och inget annat, ett rött öga som vill vila från linser men som jag inte tillät idag. Och sen alla de andra människorna mitt i sina liv; de som snuddar lite snabbt vid min tillvaro när de passerar, energifält som suger tag i varandra i en sekund eller två. Någon sover på tåget hem och i sin sömn ser de så barnlika ut men så snabbt de vaknar är maskerna där igen; det vaksamma misstänksamma som ser på världen med en rynka i pannan och en förberedelse att vaka om sitt egna utrymme på den offentliga platsen. Mitt mitt mitt, låt mig vara, det du vet är ingenting
och man förlorar ögonblicket

Idag vill jag prata med K-kvinnan, hon med diskussionerna jag söker, det som jag törstar efter vissa dagar när man vaknar tyst efter suddiga drömmar. Det kanske är en dag i sol men tanken är dunkel

*Men själva rädslan över saker styr en mer än själva upplevelsen. Man är så rädd att förlora någonting eller någon att man missar att leva varje dag till fullo med närvaron man faktiskt har. Du kanske är så rädd att han ska vara otrogen att du drar dig undan från honom och all den här kärleken ni har, för att skydda dig, men vad är det egentligen du skyddar dig från
'
'
'
'