Idag har jag gjort en upptäckt om mig själv, något som jag borde fattat för åratal sedan men som jag först idag lägger märke till med hela sin kraft.

Jag käkade min första s k sockerfrukost idag, sedan i april någongång, och inser mitt i allt att jag är skitirriterad och seg nu. Mest arg på ingenting. När jag ätit annat till frukost tidigare har jag inte mått såhär. Så nu är mitt blodsocker förmodligen skyhögt och jag är rastlös och stirrig och ska inte äta socker till frukost igen, någonsin.
Det är inte värt det. Jag håller mig till min havregrynsgröt eller mina mackor. Ingen mer söt youghurt och sockrat te.
Och jag känner mig sådär äckligt mätt med, nästan jäst. Nej, inte värt det.