håller andan
Lite mer än en timme kvar. Sen tystnad igen. Vi betraktar varandra med ledsna ögon; Vet vi ens när vi kommer ses igen? Vi borde vara rika och ha lägenheter på två håll. Eller jobba i båda städerna så att vi kan ses varje vecka. Eller så hittar vi nån som pendlar regelbundet mellan malmö och örebro, nån vi gillar, som vi kan åka med bara vi bjuder på käk på vägen?
Ännu en stund är han min, här. Jag vägrar hålla händerna borta, håller om, händerna under tröjan, fingertopparna stryker i hans nacke, jag lutar mig mot honom, suckar lätt.
Man får helt enkelt hoppas att saker löser sig på bästa sätt.
Saker har ju en förmåga att göra det.
Jag håller andan och hoppas det går fort, fort.
Ännu en stund är han min, här. Jag vägrar hålla händerna borta, håller om, händerna under tröjan, fingertopparna stryker i hans nacke, jag lutar mig mot honom, suckar lätt.
Man får helt enkelt hoppas att saker löser sig på bästa sätt.
Saker har ju en förmåga att göra det.
Jag håller andan och hoppas det går fort, fort.
posted by vandrarvild at 14.3.06
8 Comments:
vill ingen flytta??
vi får se. inte än på ett bra tag i alla fall.
Jodå. Lena komma hit. Komsi, komsi...! ;)
Ställ dig i bostadskö iaf. Det kan ju ta ett tag att komma fram liksom...
Men då gör jag ju samma sak igen: flyttar till en stad där jag blir näst intill helt beroende av honom och hans vänner. Vore en grej om jag hade ett jobb där nere så kunde man vara självständigare. Men det känns som om det är liiiiite tidigt att börja med sånt där nu när vi träffades IRL för en månad sen... Fast två veckor av den månaden har vi ändå tillbringat tillsammans...
Du skriver så vackert igen, så jag får lust att ordna ett förhållande bara för att få skicka tjejen till månen och uppleva avskedsögonblicket.
"Stor konst skapas alltid i dödens närvaro"
T
T: räcker det inte med att dejta nån som bor i Umeå? Men tack ändå :)
Du, det löser sig. Är det något jag lärt mig av det senaste årets avskedskyssar på perronger så är det att vi snart ses igen. Och känslorna försvinner inte med avståndet, snarare tvärtom, vi blir säkrare och säkrare på att det är Vi som ska vara tillsammans.
Du, det löser sig. Är det något jag lärt mig av det senaste årets avskedskyssar på perronger så är det att vi snart ses igen. Och känslorna försvinner inte med avståndet, snarare tvärtom, vi blir säkrare och säkrare på att det är Vi som ska vara tillsammans.
Skicka en kommentar
<< Home