slagfältet, femhundra år senare

Även om himlen är blå så är marken svart.
Någon berättade för oss att blod som spills på det här sättet inte riktigt försvinner ur jorden, det kan ta år efter år och blodet ligger kvar, lämnar spår.
Det är som om jorden vägrar ta emot det även om kropparna tagits emot och slukats av jorden:
Blodet lämnar den kvar, som om den säger "Jag har något att berätta för er. Kom närmare, kom. Luta örat mot min mörka kropp, vila här en stund...."