söndag, mars 19, 2006

Cogitationis poenam nemo patitur.

Fest ikväll. Okej men jag var inte på vidare socialt humör men jag pratade med Helena en del och det är alltid finfint. Vi har alltid haft lätta att prata om det mesta.

Jag fick höra igen att jag skriver på ett väldigt personligt sätt i min blogg.

Men jag vet inte vad ni menar. Jag ver faktiskt inte. Jag skriver ju bara.
Och vad är det med mina ord som är mer eller mindre avslöjande, i jämförelse med andras?
Det är såhär jag skriver, såhär jag berättar saker.
Och okej att jag kanske berättar saker om mig som du inte vill berätta om dig själv
av olika anledningar

men skiljer vi oss från varandra så mycket
det är i grunden samma: andetag, blodomlopp, tankar och vilja, syner, känsel, rörelse, smak, hörsel, luktsinne

och en längtan efter något som man inte kan sätta fingret på
men som man vet finns där, just utom räckhåll och synhåll, retsamt gäckande
- som röster i ett annat rum som man inte kan tyda ordentligt

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Du skriver mycket bra. Språket kanske är detsamma, men det är som att du får ner lite mer av din själv än vad många andra får i sina texter. Utan att mena det på klyschigt vis. Enligt men egen högst personliga åsikt verkar du skriva utlämnande men ändå eftertänksamt, modigt och vågat men ändå stillsamt och reflekterande, och det blir liksom en sällsam, personlig mix då. Svårt att sluta läsa....

19 mars, 2006 10:58  
Blogger vandrarvild said...

Maian: tack så jättemycket! En del tycker jag skriver lite FÖR personligt, som om de tjyvläser min dagbok nästan, men jag vet inte, det finns väl mer personliga saker att skriva än bara tankar? :)

29 mars, 2006 19:07  

Skicka en kommentar

<< Home