Lenas väg genom tystnadsplikten

Jag kan givetvis inte låta bli att le när jag läser igenom antällningsavtalet och kommer till delen om tystnadsplikten.
Jag är väl medveten om att min blogg och mitt betraktande av andra människor kommer att hamna i kläm som fan av det där. Så jag funderar ut kryphål. Givetvis kommer jag ju inte skriva ut vart jag arbetar. Att jag kommer sitta i en reception behöver ju knappast vara en hemlighet eftersom vartenda företag har en reception. Och eftersom jag inte kommer veta namnet på någon så kommer de få namn jag själv hittar på.
Som "Han med ögonbrynen" alt. "Ögonbrynen" och "Väsande näsan". Ja, ni fattar.
Kunder/besökare eller vad man nu ska kalla dem kommer få namn de med. Kepsmannen och Koskitlukten och....
Det kan ju faktiskt bli lite kul
Jag kommer knappast våga eller ens kunna blogga därifrån. Det blir anteckningar på post-it-lappar som när jag kommit hem och läser dem kommer vara helt obegripliga.
Det hela ska faktiskt bli rätt intressant.




D påpekade att mina bloggar ibland kan ha lite statarvarning över sig.
Jag ber om ursäkt och skyller på kultursveriges arbetar-arv som man matas med när man bor här i skogarna. Svårmodet och de tunga stegen och barr i raggosckorna tillsammans med den sörplande kaffetåren och dan anderssontexter. Det är inget dåligt arv man ska slå sig lös från...