Jag har varit sådär jobbigt effektiv idag att jag häpnar. Bakat, tvättat, diskat och torkat allt på en gång, vikt ihop kläderna jag rensade bort från garderoben i en ikea-säck som syrran ska få kolla igenom innan jag drar iväg med det till Myrornas. Alla de som lånat kläder till mig för fem år sen och inte hört av sig om dem ännu har numera inget att höra av sig om. Marias farmors skinnjacka försvinner nu med men hon hade en chans att höra av sig förra hösten men bajbaj Maria S, bajbaj skinnjackan och nostalgikläder och bajbaj böckerna jag inte vill ha kvar. Snart ska jag rensa bland mina prydnadssaker och en miljon ljuslyktor och fan vet allt vad jag har. Skåpen ovanför kylen tar jag nästa vecka och efter det... så börjar jag om.
Plötsligt är det viktigt att gå vidare.
Men att jag måste slänga mina favoritjeans genom tiderna svider i en Lena-mage. Trots att jag ju ser rent logiskt att de är bortom all räddning, hålen går inte att laga, de är trasiga överallt och jag vågar inte ens ta på mig dem för de är kanske för små och... men de var så mjuka, så sköna. De var perfekta och jag använde dem hela tiden.
När jag vek ihop kläderna som syrran ska ha, kom jag på mig själv med att ständigt vara på jakt efter de där perfekta kläderna. Inte nödvändigtvis 'the perfect outfit' utan bara de där kläderna där man känner att man träffat rätt på en gång. De skönaste skorna, de skönaste jeansen, den skönaste BHn, de skönaste trosorna, den perfekt varma jackan... o s v.
Vilket osökt leder mig till en kommentar mamma klämde ur sig igår, som jag skrattade åt:
"Jag har ju börjat med stringtrosor jag" säger mamma när hon står i min trappa. Orden ekar fem våningar upp.
"Har DU börjat med string!?!" Jag höjer ögonbrynen och tänker "Va fan har hänt med henne?"
"Ja. När man är i den här åldern och arslet är såhär stort så blir ju alla trosor string oavsett vad man sätter på sig!" och sen skrattar hon till och jag med.
När jag ringde henne för nån timme sen och sa "Eh, Morsdag, säger man grattis eller vad?" visste hon inte ens att det var morsdag. Vi har aldrig firat det, ser ingen större poäng med det. Som mamma säger "Ääh, det där är ju bara ngt som affärsmännen hitttat på" och jag håller med och bygger på med att det är lätt att spela på det kollektiva samvetet, modersskulden.
Vi pratar om mormor. Mormor som ligger på sjukhus efter en hjärtinfarkt nu i veckan men hon mår bra och ska flyttas till en vårdavdelning imorgon.
Sen får vi se vad som händer. Hon är snart 90 och jäkligt seglivad. Vi är inte oroliga för henne.
Men det slår mig att jag inte vet vem min mormor är som person. Jag vet att hon träffade morfar på en dans och de fick tre barn, men sen då? Vad ville hon bli när hon var liten, vad tyckte hon om att göra, och varför? Gillar hon sommaren eller vintern bäst?
