vissa nätter

Vissa nätter när jag är trött och jag har samlat på mig för mycket saker i huvudet under dagen så kan saker antingen te sig klara och logiska eller kaosartade och lätt ångestframkallande:

Jag ser helheten. In i minsta molekyl ser jag varför saker är som det är och hur och jag kan se mitt eget och andra människors liv lite uppifrån, se deras problem och lidanden och de enklaste lösningarna så att de ska kunna ta sig därifrån.
Andra nätter är allt för mycket, det är bara för mycket. Min uppgift är inte att rädda världen. Det är varje persons uppgift att rädda sig själva, att bryta gamla invanda mönster som inte för dem vidare framåt, uppåt. Varje persons uppgift att agera för att nå sina drömmar, och om de inte vet vad de drömmer om i alla fall ge sig själva en chans att komma på det.

Det är inte min uppgift att rädda någon enda människa, men om jag kan hjälpa dem bara en liten bit av deras väg så är jag tacksam och nöjd. När jag ser allt, och allt blir för mycket så stänger jag av igen, stänger av musiken, teven får gå utan ljud, och det enda jag vill höra då är ljudet av tangenter som trycks ner med jämna mellanrum, och mina egna andetag som ligger ovanför det där ibland rusande hjärtat som håller om alla mina drömmar och önskningar