innan regnet faller

Älskade vän
Det var dig jag ville samtala med idag, ingen annan duger. Jag sitter i parken och ser hur regnmolnen kommer svävandes över himlen. En del skulle kalla det för 'hotfullt' men jag föredrar 'lovande' eller 'löftesrikt'. Jag har nog alltid varit ett barn av oväder och storm. Det är då jag känner hur jag håller andan och leende väntar på att det ska bryta ut i regn som smattrar mot taket och ner på vägarna så snabbt att det inte hinner rinna undan; Det är då jag räknar sekunderna till nästa blixt och nästa dunder och ser hur molnen ändrar form och färg.

Jag önskar du var här intill mig nu, på bänken. Du skulle luta dig tillbaka med en belåten eller rastlös suck, allt beroende på vad du just funderat på, och när solen gått i moln skulle du skjuta upp solglasögonen i pannan, men fortsätta blunda...



Innan regnet kommer virvelvindarna. De sveper med sig grus och blomblad, jag ser det dansa runt i cirklar innan det lyfter. När jag ser bortåt torget är luften grå av damm som virvlat upp, och sen ser jag att det på väg åt mitt håll. Jag hinner precis blunda innan det sveper in mig, och resten av kvällen skakar jag sand ur håret och det krasar sand mellan tänderna på mig