söndag, maj 28, 2006

Nej

Jag har slutat vara paranoid. Jag slutade nyss. Jag sa nej, fan, nu skiter jag i det här.
Det handlar bara om att bestämma sig för att bryta gamla mönster och sedan att göra det. Varje gång något gammalt dyker upp tänker man NEJ! och sätter fram handen för att stoppa det innan det trasslar in sig.

Nej, det räcker nu. Det räcker med den gamla osäkerheten.
Jag har ingen nytta av den längre.
Nej, nu är det nog, jag är inte den människan längre. Jag trasslade mig fri och fick stå ut med många åsikter från andra efter att ha tagit mig igenom diverse insikter för att kunna hamna här, där jag är idag.
Det räcker nu, jag har ingen nytta av den gamla osäkerheten, de gamla mönstrena, det svarta tunga oket. Det där lägger jag bakom mig nu för jag är värd bättre, jag ser igenom det, jag gör mig lös från det gamla därför att....


Jag är fri. Man kan låta sig dras ner av de på ytan sett viktiga sakerna, känna att man är fast och måste återagera sitt liv gång på gång, stånga pannan blodig på samma ställe
men sett från andra hållet är man varje dag fri att göra det man vill. Följa hjärtat eller gör som alla andra, följa hjärtat eller göra sådär som man alltid har gjort.

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

Japp, frigörelse från andras och egna begränsningar på en själv är det enda sättet att växa. Gör man bara det där förväntade och håller sig inom den ram andra har ritat upp så har man ju stagnerat och det vill man ju inte göra.

Frigörelse och expansion är det nya mottot :)

KRAAAAM! (Vi måste prata snart. Saknar dig ju!)

28 maj, 2006 16:24  
Blogger vandrarvild said...

Åh, darlingvännen,vi får ta ett långt msnsamtal snarast. Nu när jag börjar jobba måste jag ju, tyvärr, vända dygnet tillbaka och somna senast tio på kvällarna, men från det att jag kommer hem tills läggdags finns det ju lite tid :)
Jag - har jag märkt idag och resultatet blev något bräckligt- kan emellanåt bete mig en smula.. schizofrent, utbrista i något humörbaserat och sedan, när det är sagt undra vart fan det kom ifrån.Det är som om man måste gnälla av sig all skit innan man kan komma fram till det man egentligen tycker, skala av lager för lager för att komma till ens kärna och egentliga mening. Och av det tänker jag mkt på vilka åsikter andra lagt på en och som man reagerar med, versus det där eftertänksamma kloka som egentligen är Jaget, fast man döljer det av olika anledningar, eller märker inte att det finns förrän man agerat ut dess motsats.

28 maj, 2006 18:12  
Blogger stina k said...

You go girl! Man lever bara en gång, då är det fan lika bra att göra det på sina villkor och som man själv vill. Puss och kram, S

29 maj, 2006 08:55  
Anonymous Anonym said...

Man måste ju få vara lite schizofren ibland med för att kunna växa och välja riktning :) Precis som du säger så kanske man inte alltid vet vad man vill förrän man testat några alternativ, för att sen kunna avskriva dem eller bejaka dem, typ "Det där var inte jag!" eller "Japp, det där kan jag stå för, det gav mig mersmak och kraft."

Kramen!

29 maj, 2006 14:31  
Blogger vandrarvild said...

Darlingvännerna, ni är så kloka. Jag är glad att jag har er! :) kramkramkram

29 maj, 2006 14:53  

Skicka en kommentar

<< Home