bara ännu en skräckfilmsreflektion

Jag diskfraggade min dator igår. Och inatt. Någon sa att det ska vara bra för datorn men jag minns att sist jag gjorde det så orkade jag inte vänta men nu höll jag ut. I över tolv timmar. Måste jag då påpeka att min dator inte är en stor dator med en massa plats.

Men när jag inte satt vid datorn var jag ju tvungen att göra en massa andra saker.
Som att läsa, vilket jag gjorde. Jag sträckläste "Flickan som älskade tom gordon", tog väl en och en halv timme. Jag gjorde yoga, läste lite mer och allt på Tv var trist eller repriser.

Så jag såg på The golden child (jag skrev nästan 'shower' där, haha!) på TV och fattar inte att jag tyckte den var cool när jag såg den för första gången när jag var kanske 13. Den är ju skapligt sexistiskt, jag blev fan förbannad emellanåt, och så jävla dålig att jag skäms när jag ser den. Dessutom skrattade jag åt att jag tyckte "monstret" i slutet var lite läskigt när jag var yngre. Numera är jag härdad och tycker det är läskigare med evil kids som kikar under lugg på en än maskfyllda lik.

Fast jag saknar det där med att bli rädd för filmer man ser. Okej, en del filmer skiter jag ju ner mig av men det händer så sällan numera att jag blir lite ledsen* av förutsägbarheten.
Då ser jag hellre skräckisar som har en genomgående känsla av underlighet som man inte riktigt kan ta på, än en film där man redan efter fem minuter vet att "Han eller han är mördaren och snart kommer han med kniven i högsta hugg" eller "Hon kommer dö först för hon har ingen funktion i filmen, sen dör han, och sen den där blonda tjejen" för jag har väl sett för mycket film och har alltid rätt till 95%.

Men, måste påpekas, att även om jag sett en del japansk skräck (tack Krille) så är det något med det där knyckliga krypandet och långa mörka håret som jag kan bli skiträdd för även när jag ska sova, fotänden på min säng som sticker ut lite i gången in mot rummet och vissa nätter när jag skrämt upp mig själv till något slags hysteriskt fnissande(och det är lätt att göra det i den här lägenheten, fråga vem som helst som sovit här) så väntar jag mig att höra det där knarrande halsljudet och sen känna hur någonting sakta tynger ner mitt täcke och....


Men som jag bloggat om tidigare, i höstas, så har det aldrig hänt. Inga aliens vill beema upp mig, inga evil kids står vid sängen och väntar på att jag ska vakna så att de kan mörda ihjäl mig, ingen kommer krypande under mitt täcke från fotänden och uppåt och jag är aldrig i skogen med mina vänner som försvinner en efter en, eller ens fått motorstopp vid gamla knarriga hus som vi måste övernatta i...

Det är inte utan att jag är lite besviken...



...och ingen har kommenterat att jag bytt namn på bloggen...