dharma

älskade vän, det blir inget spontanbrev den här gången, men väl en spontanblogg. ibland kommer man till nån slags slutsats utan ord, slutsatser som avhandlar allt levande och alla ens tankar. det är som om den slutgilitga insikten samlats till en 'pudelns kärna', ett tillfälligt nirvana som tunnas ut och försvinner innan man hinner greppa det. det är där jag är nu igen, i den lätta förvirringen som följer, i det andlösa igenkännandet. ett eko far igenom mig och lämnar mig varm och kärleksfull