punkt
När jag skär limpan i skivor inser jag helt plötsligt: Jag är rik, förmögen.
Jag har mat att äta, tak över huvudet. Kläder som värmer mig när jag fryser. Jag har ett fönster att öppna när det blir varmt, ett täcke, kuddar, en adress, en dator, fem eller sex (!) mailadresser och jag äger alla dessa saker jag har, i lägenheten som jag bor i. Mina föräldrar lever, jag har studieskulder för att jag faktiskt har lärt mig saker och jag är 31, hyfsat frisk och jag bor i ett land där jag kan ägna timmar åt att göra saker jag vill istället för att jobba - sova - jobba för att ens ha mat på bordet och kläder på kroppen.
Jag är redan rik. Jag har redan alla dessa tillgångar just för att jag är rik, rikare än en väldigt stor del av jordens befolkning. Det ramlar ner räkningar i brevlådan för att jag har tillgångarna att betala dem med.
Plötsligt var allt det där så klart. Jag behöver inte ta mig från punkt A till B, jag är redan på B, och ska till nästa punkt i livet genom att göra några av de saker som jag gillar allra bäst.
Jag har mat att äta, tak över huvudet. Kläder som värmer mig när jag fryser. Jag har ett fönster att öppna när det blir varmt, ett täcke, kuddar, en adress, en dator, fem eller sex (!) mailadresser och jag äger alla dessa saker jag har, i lägenheten som jag bor i. Mina föräldrar lever, jag har studieskulder för att jag faktiskt har lärt mig saker och jag är 31, hyfsat frisk och jag bor i ett land där jag kan ägna timmar åt att göra saker jag vill istället för att jobba - sova - jobba för att ens ha mat på bordet och kläder på kroppen.
Jag är redan rik. Jag har redan alla dessa tillgångar just för att jag är rik, rikare än en väldigt stor del av jordens befolkning. Det ramlar ner räkningar i brevlådan för att jag har tillgångarna att betala dem med.
Plötsligt var allt det där så klart. Jag behöver inte ta mig från punkt A till B, jag är redan på B, och ska till nästa punkt i livet genom att göra några av de saker som jag gillar allra bäst.
posted by vandrarvild at 12.5.06
3 Comments:
Haha, läckert. En tanke slår mig: Samma sak gäller väl ditt skrivande? Att du kanske inte behöver nå punkt B för du redan är där. Du är ju liksom redan en författare som massor med folk läser varje dag, så varför sträva efter att skriva böcker, egentligen :) Du når ju redan ut till en massa. Och vem har sagt att det är bättre och mer värdefullt att bli utgiven på ett förlag :)
Jättefint det där med att man redan är rik med. Man borde verkligen glädja sig åt det man faktiskt har. Man ligger inte utepå gatan och man är inte hungrig. Är inte det allt man egentligen behöver för att kunna vara lycklig... Klart det är mer komplicerat än så att vara lycklig, men ändå. Vi har det bra :)
Jamen, med det här som måttstock mäter vi ju vår lycka helt annorlunda. Skulle vi leva utan alla våra prylar kanske få mat nån gång om dagen skulle ju lycka vara att ha lite mer saker och mat och tak över huvudet. Mitt dilemma är väl snarare när och var man ska nöja sig och tycka man nått sin absoluta topp, eller om man ska sträva vidare; men om man strävar så blir man kanske inte lycklig lika lätt?
Nej, precis. Det konstanta "strävandet" tar ju bort förmågan att vara lycklig i nuet med det man har. Gör det inte? Man är aldrig nöjd, man vill ha mer och kan därför inte vara lycklig. Och om nu den eftersträvansvärda "lyckan" någonsin kom - vad är det som säger att man skulle märka det, när man hela tiden har blicken riktad på en FRAMTID med MER och BÄTTRE. Eller, är det inte så enkelt? Jag vet inte...
Skicka en kommentar
<< Home