snålheten vinner

Jag ska 'kraka' med annapanna om en timme ungefär. Kraka är en av restaurangerna på universitetet. De har vegetarisk buffé, buffé som man bara får ta en gång av. Så vi har utvecklat en viss känsla för att lassa tallriken proppad med mat. Och jag överdriver inte: Vi lassar den så full att det hänt att folk stirrat, och äter tills vi spricker. Sen häller vi i oss lite te ovanpå det för det ingår. Vi var ju fattiga studenter i början av 'krakandet' och ville ha valuta för pengarna. Nu är det mer av en sport att se hur mycket man får på tallriken.

Så jag är lite orolig nu att min magkatarriga mage ska säga ifrån av all mat. Jag kanske måste ta det skitlugnt, och det, kära läsare, betyder ju att jag antingen måste lassa mindre på tallriken eller ta en massa mat som jag inte kan äta upp och måste slänga. Hmm......

Well, jag har aldrig haft några större problem med att slänga mat. Inte ens med mammas åttiotalsförmaningar i huvudet: "Tänk på barnen i Afrika!"

Dessutom, och sorry annapanna, är Anna rätt bra på att äta från min tallrik när hon märker att jag är mätt och lämnat kvar något som hon vill ha. Hon är den enda person som jag låter göra så.