a priori

Jag vet inte om det är att bli vuxen, eller om jag bara är tråkig. Jag vägrar gå med på att det är det sistnämnda utan kallar det helt enkelt för en omprioritering, men jag känner att det är dags att ge upp prenumerationen på NEMI nu för det är knappt något Nemi kvar i tidningen, och dessutom ska jag ta ur piercingen i ögonbrynet för den håller, efter sju åtta år, på att växa ur.
Dessutom har jag den där stora rensningen att göra, bland kläder, prylar och böcker.

Jag gillar mina prylar, men när jag märker att jag släpar dem från ställe till ställe utan att inse deras värde så kan jag lika gärna lämna dem till någon som uppskattar dem mera.
Men jag måste erkänna att jag aldrig trodde jag skulle göra det med mina böcker, men jag vill hellre ha böcker jag gillar än böcker för boksubstansen de utgör. Kvalitéten framför kvantitéten
Fan så vuxet av mig. Men jag är bara så trött på att ha prylar som inte ger mig något.

Så snart, kanske redan imorrn, ska jag riva ut min garderob och slänga det jag inte vill ha kvar. Sedan får syrran och mamma gama och slita i det där innan jag lämnar skiten till Myrornas eller Röda Korset. Ja. Så får det bli.